Efter att ha plöjt denna tegelstenstjocka roman på 900 sidor kommer jag på mig själv med att börja filosofera kring fiktionens väsen. Det tycks ju vara trendigt att läsa självbiografier och berättelser ur verkliga livet. Räcker inte fiktionen, kan man undra? Varför ska jag ägna timmar åt att läsa den här boken, eller påhittade berättelser överhuvudtaget? Varför ens läsa? Ja, det kan man ju grunna på om man är på det humöret.
På omslaget av Cronins bok finns ett citat från Stephen King: ”Läs denna bok och den vanliga världen försvinner.” Ja, så är det nog. Läser man Cronins bok bjuds man in till en dyster framtidsskildring, till en värld där blodtörstiga vampyrer nästintill har utrotat mänskligheten. Vampyrerna är våldsamma och rakt igenom onda. Här finns inget inslag av romantik eller kärlek mellan människa och vampyr.
Cronins vampyrer skapades av människan, genom ett militärt experiment som gick snett. Tolv dödsdömda fångar injicerades på försök med ett dödligt, okänt virus. Ett ödesdigert misstag, skulle det visa sig. Också en liten sexårig föräldralös flicka, Amy, valdes ut som försöksperson och infekterades med en variant av viruset. När helvetet brakar lös, vilar mänsklighetens hopp om överlevnad i flickans händer…
Flickan från ingenstans är en ödesmättad och mycket spännande roman. Texten har ett bra språkligt flyt. Det är en välkomponerad och litterär berättelse av hög kvalité i sin genre. Möjligen hade författaren kunnat korta ner texten en smula. Slutet uppfattade jag som otillfredställande, för hur gick det egentligen för mänskligheten? Efter att ha läst så många sidor hade jag förväntat mig ett tydligare slut. Det skulle inte förvåna mig om vi får se en filmatisering av boken. Det skulle bli en rysligt otäck thriller som jag inte skulle kunna låta bli att titta på.
