Böcker med annorlunda tilltal

Written by Maria Ragnarsson on maj 26th, 2014

Julie Otsukas ”Vi kom över havet” kan beskrivas som en kollektivroman. Boken försöker ge en bild av en hel grupp kvinnor, nämligen de japanska postorderbrudar som kom till Kalifornien på 1920-talet och som efter Japans anfall mot Pearl Harbor utpekades som förrädare.

De inledande raderna illustrerar tilltalet: ”På båten var de flesta av oss oskulder. Vi hade långt svart hår och platta breda fötter och vi var inte särskilt långa. Några av oss hade inte ätit någonting annat än rissoppa som små och hade därför lätt krokiga ben, och några av oss var bara fjorton år gamla och själva fortfarande småflickor. Några av oss kom från stan och hade eleganta stadskläder, men många fler av oss kom från landet, och på båten hade vi på oss samma gamla kimonor som vi hade haft i många år – urblekta och ärvda från våra systrar, lappade och omfärgade flera gånger.”

Att skriva en hel bok med detta vi-tilltal är ingenting annat än en bedrift! Resultatet blir en annorlunda och definitivt läsvärd roman om de japanska emigranternas öden.

Ett helt annat grepp använder sig författaren Gilles Rozier av i boken ”Kärlek utan motstånd”. Författaren döljer skickligt det namnlösa berättarjagets kön. Jag letade febrilt efter avslöjande pronomen, men kammade noll… Tilltalet och språket är förvånansvärt könsneutralt.

Berättelsen utspelar sig under andra världskriget i Frankrike, i en stad ockuperad av tyskarna. Trots att berättarjaget inleder en sexuell förbindelse med en undangömd jude, är det svårt att definitivt avgöra om jaget är en man eller en kvinna! Ett avslöjande ord hittade jag – men jag säger förstås inte vilket! Boken kom ut 2005 på svenska och kan inte längre köpas, men finns att låna på biblioteket.

 

Comments are closed.