”En ensam plats” av Sandberg – välskrivet om allvarlig sjukdom

Written by Maria Ragnarsson on juni 22nd, 2021

Bortsett från en viss omdebatterad sågning i Expressen är ”En ensam plats” överlag kritikerhyllad – och det med rätta! Boken handlar om författarens kamp mot bröstcancern som hon diagnostiserades med 2016. Det är en rak, ärlig, gripande och självutlämnande sjukdomsskildring, som utan tvekan får betecknas som god litteratur!

När Sandberg först upptäckte knölen i bröstet var hon fast i ekorrhjulet och sökte inte omedelbart vård. Sedan dog hennes pappa. Visst kan hennes strutsbeteende verka provocerande. Det var dumdristigt att förneka verkligheten och intala sig att det nog inte var någon fara. Mänskligt tänker jag, men det finns även annat i boken som kan provocera läsare och väcka känslor.

Under den tuffa behandlingstiden upplevde Sandberg en stor ensamhet. Trots att hon både är psykolog och författare, hade hon svårt att uttrycka sig. Även omgivningen hade svårt att kommunicera. För vad säger man till den som kämpar mot en potentiellt dödlig sjukdom? Lägg till detta Sandbergs ångest att dö från sina barn…

Sjukdomsförloppet skildras ingående och insiktsfullt. Flera gånger pausar jag läsningen för att hämta andan. Texten är intensiv och tät. Berättelsen innehåller även tillbakablickar på barndomen. Pappans alkoholism och relationsproblemen med svärmodern tas också upp.

Vad ska man då tycka om genren i sig? Nja, lite fundersam är jag nog. Åtminstone var det ovant att läsa en så uttalat självbiografisk sjukdomsskildring i romanform. Välskrivet om att drabbas av allvarlig sjukdom är det hur som helst! Betyg: 4 av 5

 

Leave a Comment