”Sankta psyko” – psykologisk thriller i Hitchcockanda av Johan Theorin

Written by Maria Ragnarsson on oktober 26th, 2011

Med Sankta psyko vänder Johan Theorin blad och inleder ett nytt kapitel i sin författarkarriär. Läsare av hans tidigare romaner lär knappast känna igen sig. Tyvärr. Personligen saknar jag de finstämda öländska miljöskildringarna, liksom det paranormala inslaget som funnits i Theorins tidigare verk.

Inledningen till Sankta psyko känns trevande och småseg. Läsningen tar emot, inte minst eftersom man anar att barn kan komma till skada. Förskoleläraren Jan börjar arbeta på förskolan Gläntan, som ligger alldeles intill en psykiatrisk klinik, där barnens föräldrar vårdas. En av Jans arbetsuppgifter består i att eskortera barnen till Sankta Patricias sjukhus, för att de ska få träffa sina föräldrar. Jan börjar fantisera om hur han, osedd, ska kunna ta sig in på det välbevakade mentalsjukhuset. Han är besatt av en av de intagna, en sångerska vid namn Alice Rami. Parallellt skildras i återblickar vad som egentligen hände flera år tidigare, när Jan arbetade på en annan förskola och tappade bort ett barn i skogen…

Jan smyger omkring i korridorer och källarutrymmen och fantiserar om Rami. I takt med att personporträttet av Jan växer fram och blir alltmer psykologiskt intressant, sugs man in i berättelsen. Nyfikenheten väcks till liv och man vill ta del av Jans hemligheter. Det är lätt att föreställa sig en filmatisering med kuslig och obehaglig musik i bästa Hitchcockstil.

Slutet känns en smula oavslutat. I mitt tycke hade författaren kunnat knyta ihop säcken bättre. I skrivande stund har jag ännu inte bestämt mig för om jag ska dela ut tre eller fyra pärlor.

 

Comments are closed.