”Vid glömskans rand” av Sergej Lebedev

Written by Maria Ragnarsson on december 26th, 2017

I romanen ”Vid glömskans rand” av Lebedev bor berättarjaget granne med en blind gammal man, kallad ”den Andre Farbrorn”. Den icke namngivne gamle mannen lever tillbakadraget och ältar i tysthet det förgångna. Ingen vet vilka sorger och bedrövelser som han har varit med om under sitt liv. Med tiden blir den gamle som en familjemedlem hos sina grannar. Ändå är det ingen som älskar honom. Han tillåter ingen att komma nära, men han vill gärna umgås med den lille pojken, berättarjaget.

När den gamle med sitt eget liv som insats donerar blod till det unga berättarjaget, som vi för övrigt inte heller får veta namnet på, hamnar denne i tacksamhetsskuld. Berättarjaget försöker senare att frigöra sig mentalt från sin räddare, men bandet tycks omöjligt att klippa. Farbrorn har knutit sin skyddsling till sig och behåller greppet, till och med från andra sidan graven.

Som vuxen beger sig berättarjaget till den stad, där Farbrorn levt i det förgångna. Det visar sig att Farbrorn varit lägerchef i läger i Gulag. Vilka andra dunkla hemligheter finns det att upptäcka? Hur ska berättarjaget kunna gå vidare och hur ska han handskas med allt han får veta?

Lebedevs roman om Sovjets mörka historia är poetiskt och vackert skriven. Tempot är långsamt och beskrivningarna många. Berättelsen vindlar långsamt fram med en filosoferande ton. Texten kräver en hel del av sin läsare och jag kommer på mig själv åtskilliga gånger med att nicka till…Även om detta är en välskriven roman, hade jag svårt att ta den till mig. En oförglömlig läsupplevelse för vissa, men tyvärr inte för mig…

 

Leave a Comment