61 timmar av Lee Child – undermåligt men spännande

Written by Maria Ragnarsson on december 5th, 2011

Vill man ha något välbekant och förutsägbart, men ändå actionfyllt och spännande – ja då passar Lee Childs böcker bra, gärna inlästa som ljudböcker. Magnus Roosmann har läst in flera av Lee Childs romaner. Roosmann är, precis som Katarina Ewerlöf och Tomas Bolme, en av mina favorituppläsare. 61 timmar saknar tyvärr den finess som präglar första boken i serien Dollar, men tack vare Roosmanns starka insats blir det möjligt att överse med berättelsens undermåliga kvalitet litterärt och språkligt.

Säga vad man vill, men jag gillar den klipske, intelligente actionhjälten Jack Reacher. Han är en nutida vagabond som reser lätt, helt utan bagage. När han behöver nya kläder köper han nya och kastar de gamla. Han tycks inte ens äga en tandborste. Borstar han ens tänderna? undrar jag förundrat.

I 61 timmar kommer Reacher till staden Bolton, där en gammal kvinna behöver vittnesskydd. Redan i berättelsens upptakt får vi veta att det är 61 timmar kvar, men till vad? Allteftersom tiden går följer nya tidsangivelser, men syftet med nedräkningen förblir oklar. Vad händer när tiden runnit ut? Mördas den gamla damen, eller rent av Reacher själv? Knappast, nästa bok med Reacher finns ju redan ute i handeln. Inte vill väl författaren ha ihjäl sin kassako, eller? Spänningen stiger successivt fram till det spektakulära slutet, som inte alls faller mig i smaken! Jag drar av en pärla från betyget på grund av den otillfredsställande upplösningen!

Det blir ett lågt betyg för den här boken, endast 2 av 5 pärlor. 61 timmar kan nämligen inte betraktas som något annat än lättsam, massproducerad förströelselitteratur av tveksam kvalitet. Fast visst behöver man okomplicerade böcker ibland? Jag verkar ha behov av något lättsmält och lättuggat just nu, för jag har redan siktet inställt på den femtonde Jack Reacher-thrillern: Värt att dö för. Men jag blir grymt besviken om författaren inte på något vis bygger vidare på händelserna i 61 timmar! Det låga betyget till trots så lockar alltså fortsättningen, för Lee Child behärskar i alla fall konsten att skriva spännande!

 

1 Comments so far ↓

  1. Annelie skriver:

    Roosman är en väldigt bra uppläsare! Håller med!