”Svartsvala” – vemodig roman av Josefin Roos

Written by Maria Ragnarsson on mars 11th, 2022

”Svartsvala” är en vacker och vemodig roman om minnets betydelse. Lucía råkar vid 26 års ålder ut för en hjärnblödning med minnesförlust och problem med korttidsminnet som följd.

Precis som svartsvalan, som tillbringar större delen av livet uppe i luften, där den fritt seglar på luftströmmarna, längtar Lucía efter frihet. Kärlek törstar hon också efter, men kärlekslivet kompliceras av minnets begränsningar, som bokstavligen tvingar henne att leva i nuet.

Trots att läsaren får ta del av Lucías tankeflöde är hon förvånansvärt svår att komma nära. Hennes berättelse borde gripa tag i mig mer, men Lucía är undflyende, sval och distanserad. Den spanska som på grund av Lucías chilenska påbrå finns inflätad i texten minskar inte heller distansen, eftersom jag inte förstår orden…

Språket i boken är bitvis poetiskt. Vissa stycken, såsom den inledande meningen, är en fröjd att läsa: ”Tornseglaren flyger som till månen tur och retur sju gånger under sitt liv, men jag hann inte se en enda sommargylling, inte älska en enda man, inte föda ett enda barn, tänkte jag när jag dog, mattan luktade som gammalt luktar, jag hade nyss fyllt tjugosex, varför hade jag inte tvättat mattan?”

Kvinnans kamp för att leva – och inte bara att överleva – skildras insiktsfullt. I sitt avslutande tackord tackar författaren de läkare som genom åren har funnits där för henne. Det får mig att undra hur mycket som eventuellt är självupplevt – inte minst eftersom det finns en äkthet i texten som imponerar! Betyget landar på 3,5.

 

Comments are closed.