Romaner

...kategorivis

 

”Vänligheten” – ny bok av skräckmästaren John Ajvide Lindqvist

tisdag, augusti 10th, 2021

Under sommaren har jag vågat mig på att läsa min första John Ajvide Lindqvist-bok, ”Vänligheten”. Den sägs vara betydligt ”snällare” än annat som författaren skrivit. Jag ger den klart godkänt!

I sin tegelstensroman skildrar författaren hur vänligheten avtar i ett samhälle. Stämningen förändras när en gul container mystiskt dyker upp i Norrtälje hamn. Containern visar sig nämligen ha ett ohyggligt innehåll. I takt med att mörkret sipprar ut och förgiftar människors sinnen, hårdnar samhällsklimatet. Människors vänliga gester byts mot intolerans, misstro och hat. Den här smygande förändringen skildras suveränt av författaren!

Vi får följa sex personer i ett kompisgäng i Norrtälje. Karaktärerna är vältecknade, bortsett från en onödig utseendefixering. En kvinna är exempelvis fotomodell och två andra kämpar mot övervikt. Tendensen att reducera kanske främst kvinnorna till deras utseenden är beklaglig.

Några av karaktärerna har förmågan att blicka in i framtiden. Deras förmågor tas i anspråk i kampen mot den tilltagande ondskan. Här finns tydliga blinkningar till Stephen Kings romanvärld.

När det gäller bokens uppbyggnad så fångades mitt intresse omedelbart av de inledande kapitlen. Jag skulle rent av vilja beskriva inledningen som mästerligt komponerad! Sedan tappar boken fart. Först mot slutet tänder det till och spänningen stegras igen. Tyvärr knyter författaren ihop säcken alldeles för hastigt i det avslutande kapitlet. Lite för lättvindigt slut efter 700 sidor med andra ord.

Sammantaget blev jag, trots mina invändningar, imponerad av ”Vänligheten”. Det är absolut en läsvärd roman och jag hoppas på fler böcker i samma stil! Betyg:  4 av 5

”En ensam plats” av Sandberg – välskrivet om allvarlig sjukdom

tisdag, juni 22nd, 2021

Bortsett från en viss omdebatterad sågning i Expressen är ”En ensam plats” överlag kritikerhyllad – och det med rätta! Boken handlar om författarens kamp mot bröstcancern som hon diagnostiserades med 2016. Det är en rak, ärlig, gripande och självutlämnande sjukdomsskildring, som utan tvekan får betecknas som god litteratur!

När Sandberg först upptäckte knölen i bröstet var hon fast i ekorrhjulet och sökte inte omedelbart vård. Sedan dog hennes pappa. Visst kan hennes strutsbeteende verka provocerande. Det var dumdristigt att förneka verkligheten och intala sig att det nog inte var någon fara. Mänskligt tänker jag, men det finns även annat i boken som kan provocera läsare och väcka känslor.

Under den tuffa behandlingstiden upplevde Sandberg en stor ensamhet. Trots att hon både är psykolog och författare, hade hon svårt att uttrycka sig. Även omgivningen hade svårt att kommunicera. För vad säger man till den som kämpar mot en potentiellt dödlig sjukdom? Lägg till detta Sandbergs ångest att dö från sina barn…

Sjukdomsförloppet skildras ingående och insiktsfullt. Flera gånger pausar jag läsningen för att hämta andan. Texten är intensiv och tät. Berättelsen innehåller även tillbakablickar på barndomen. Pappans alkoholism och relationsproblemen med svärmodern tas också upp.

Vad ska man då tycka om genren i sig? Nja, lite fundersam är jag nog. Åtminstone var det ovant att läsa en så uttalat självbiografisk sjukdomsskildring i romanform. Välskrivet om att drabbas av allvarlig sjukdom är det hur som helst! Betyg: 4 av 5

”Himlakroppar”- prisad roman av Jokha Alharthi

måndag, maj 31st, 2021

Har varit nyfiken på ”Himlakroppar” (Celestial Bodies) sedan boken vann det internationella Man Booker-priset 2019. Nu finns den på svenska.

Romanen utspelar sig i Oman och handlar om tre systrar. Den beskriver deras drömmar, relationer och syn på livet. Det är en familjesaga som sträcker sig över flera generationer. Berättarperspektivet växlar för varje kapitel. Även tidsperspektivet skiftar.

Persongalleriet är minst sagt myllrande. Antalet personer gör det bitvis svårt att hänga med och på det viset är romanen inte helt lättläst. Kören av berättarröster skapar även en distans mellan text och läsare. Det blir svårt att fästa sig vid personerna och att verkligen ta till sig deras livsöden. Detta bidrar till min något kluvna inställning till boken. Men att få resa i fåtöljen till Oman kändes ändå lärorikt. Oman med sina främmande seder och bruk är ett samhälle i förändring. Kvinnosynen, människosynen och synen på exempelvis arrangerade äktenskap genomgår tydliga förändringar.

Är du trött på genrelitteratur och nyfiken på en berättelse från ett hörn av världen som nog får betraktas som en blind fläck på litteraturkartan? Då ska du inte missa den här romanen! Det här är helt klart en annorlunda roman som sticker ut i bokfloden! ”Himlakroppar” är en originell arabisk roman, skriven av en ung kvinnlig författare.
Betyg: 3,5 av 5.

”Huset med den blinda glasverandan” – efterlängtad nyutgåva

söndag, maj 23rd, 2021

”Huset med den blinda glasverandan”, Herbjörg Wassmos debutroman från 1981, har precis kommit som nyutgåva på svenska. Boken är den första i en serie på tre delar om tyskungen Tora.

Det här är en storslagen roman! En modern klassiker rent av som helt klart håller för omläsning! Nyutgivningen leder förhoppningsvis också till att en ny generation läsare upptäcker denna starka och omskakande berättelse!

I den nordnorska fiskebyn på 1950-talet, där boken utspelas, har man den tyska ockupationen i färskt minne. Tora, som är frukten av moderns kärleksaffär med en tysk soldat, blir hånad och kallad tyskunge. Vad värre är så förgriper sig Toras alkoholiserade och krigsskadade styvfar på henne.

Tora härdar ut tack vare sin livliga fantasi. Hon flyr också in i böckernas värld. Historien om det ensamma, svikna barnet berör på djupet. På senare år har det framkommit att författaren själv utsattes för övergrepp i barndomen. Att Toras mardröm innehåller självbiografiska inslag är såklart hjärtskärande. Trots det tunga innehållet fängslas jag av berättelsen, miljön, ölivet och de levande karaktärerna. Här kan exempelvis Toras moster Rakel och den dövstumme vännen Frits nämnas. Bägge skänker en smula trygghet och värme mitt i eländet.

Det här är utan tvekan något av det bästa som jag har läst på länge! Högsta betyg! (5/5)

 

”Orkansäsong” – egenartad och stark roman av Fernanda Melchor

måndag, april 12th, 2021

I utkanten av en mexikansk by hittas Häxan, en avskydd och fruktad kvinna, mördad. Byborna gick till henne för att få botemedel, eller för att hon skulle förbanna någon. I olika kapitel berättar personer i Häxans närhet om sina liv. Pusselbit läggs till pusselbit och omständigheterna kring mordet klarnar efterhand. Miljön som skildras är präglad av våld, övergrepp, fattigdom och vidskepelse. Det är en sorglig, mörk och skakande historia, berättad med ett oerhört driv i språket. Meningarna är långa och vindlande, vilket säkert kan vara ett hinder för många läsare. Själv tyckte jag, att jag snabbt vande mig vid stilen.

”Orkansäsong” har fått strålande recensioner och boken har nominerats till flera litterära priser. Den mardrömslika realismen och all misär gör mig dock illa till mods och jag kan inte fort nog lägga undan boken. Det här var inte en bok för mig, men jag kan samtidigt förstå varför den har hyllats av läsare världen över. Det är en skoningslös, bitvis brutal och egenartad berättelse. Känsliga läsare bör hålla sig undan. Men orkar man läsa så är detta utan tvekan en bok som man vill diskutera. Så under förutsättning att bokcirkelgänget har ett hum om vad som väntar, så kan boken passa till bokcirkeln. Betygsättningen blir oerhört svår denna gång, men jag landar någonstans runt 3,5.

”Przewalskis häst” av Maja Lunde

torsdag, mars 4th, 2021

Äntligen har den tredje delen i Lundes klimatkvartett landat på bokhandelsdiskarna: ”Przewalskis häst”. ”Binas historia”, den första delen i Lundes klimatserie,  handlade om det sköra bandet mellan bi, människa och natur. Temat för den andra delen ”Blå” var vatten och vattenbrist. I fokus för den tredje delen står massutrotningen av djur orsakad av människan, samt kampen för att rädda de sista vildhästarna, Przewalskihästarna.   

Romanen består av tre parallella handlingar, som utspelar sig på olika tidsplan. 1882 ger sig zoologen Michail iväg på en expedition till Mongoliet för att fånga in sällsynta vildhästar till S:t Petersburgs zoo. Hundra år senare, 1992, släpper veterinären Karin ut vildhästar i det fria, för att få dem att återetableras i sin ursprungliga miljö. 2064 slutligen möter vi Eva och hennes tonårsdotter i ett framtida Norge, märkt av den globala uppvärmningen. Tillvaron kretsar mest kring att överleva och skaffa mat för dagen. Evas stolthet är ett par vildhästar som hon kämpar för att hålla liv i. Berättelsen om Eva och hennes dotter fängslade mig allra mest. Inte minst uppskattade jag att åter få stifta bekantskap med Lou från ”Blå”. De bägge andra parallellhandlingarna griper inte tag i mig på samma vis.

Maja Lundes framtidsskildringar är överlag både skrämmande och högaktuella. Person- och miljöskildringarna är genomarbetade och trovärdiga. Det här är som helhet en tankeväckande och mycket läsvärd serie! Av de tre böckerna i Lundes klimatserie så uppskattar jag nog ”Blå” allra mest. Men ”Binas historia” och ”Przewalskis häst” kommer inte långt efter. Jag är otroligt nyfiken på den sista boken i kvartetten som tydligen ska handla om en pandemi! Jag ger ”Przewalskis häst” betyget 4 av 5.

”The Queen’s Gambit” – mästerligt av Walter Tevis

lördag, december 26th, 2020

Har du sett succéserien ”The Queen’s Gambit”? Oavsett vilket, missa inte Walter Tevis bok från 1983 som serien bygger på! Boken har precis kommit i nyutgåva på svenska.

Efter att ha sträckläst boken konstaterar jag att Tevis roman är ett mästerverk, en modern klassiker rent av. Det här är förstklassig underhållning!

Åtta år gammal blir Elizabeth Harmon, kallad Beth, föräldralös och kommer till Methuens barnhem i Mount Sterling, Kentucky. I källaren iakttar hon hur vaktmästaren mr Shaibel sitter och spelar schack för sig själv. Beth fattar intresse för spelet och efter viss tvekan visar den buttre mannen hur spelet går till. Det visar sig snart att Beth har en alldeles enastående talang för schack. I sinom tid kommer hon att slå den mansdominerade schackvärlden med häpnad.

På barnhemmet får alla barn ett lugnande piller två gånger om dagen. Genom att låtsas svälja tabletterna kan Beth spara dem och ta flera vid ett senare tillfälle. De grönvita magiska pillren dämpar oro och stress. Beth blir beroende och utvecklar ett tablettmissbruk som följer henne genom livet.

Romanen är kort sagt mästerligt skriven! Det här är en genomarbetad, snyggt komponerad och gripande uppväxtskildring. Karaktären Beth är så trovärdig att man undrar om historien skildrar en verklig person, men så är inte fallet. Förutom schack berörs teman som missbruk, vänskap, rasism och feminism. För den som undrar så följer miniserien boken väldigt väl, bortsett från några mindre avvikelser.

Behöver man kunna spela schack för att tillgodogöra sig innehållet? Nja, särskilt duktig behöver man knappast vara, men ett hum om spelets regler bör man nog ha. LÄS! Betyg: 5 av 5

”Små glädjeämnen” – varm 50-talsroman av Chambers

tisdag, december 22nd, 2020

Så här i juletid är det många som läser julromaner. ”Små glädjeämnen” är visserligen inte en julberättelse, men det är en varm och innerlig relationsroman med en oförutsägbar och originell handling. Redan bokomslaget är bara så snyggt! Eller hur?

Clare Chambers bok utspelar sig i en förort till London 1957. Författaren fångar tidsandan och skildrar träffsäkert den brittiska efterkrigsmiljön och det då rådande husmorsidealet.

Jean Swinney är reportageredaktör, kolumnist och alltiallo på en tidning. Hon ansvarar bland annat för en spalt med husmorsknep. När Gretchen Edel hör av sig till tidningen och hävdar att hennes nu tioåriga dotter blivit till utan någon mans inblandning, får Jean i uppgift att intervjua henne.

Gretchen verkar vara ärlig och ger ett trovärdigt intryck. Jean gör därför noggranna efterforskningar för att antingen kunna verifiera eller slå hål på berättelsen om jungfrufödsel. Läkare involveras och omfattande undersökningar av mor och dotter inleds för att man ska få ett vetenskapligt utlåtande. Detta var innan DNA-tekniken gjorde sitt revolutionerande intåg.

Undersökningarna drar ut på tiden och Jean blir alltmer involverad i Gretchens familj. Själv är Jean ensamstående och tar hand om sin åldrande mor. Det här är en hjärtevärmande berättelse om ensamhet, längtan, kärlek, vänskap och livsval. En historia som rymmer såväl kärlek som sorg och allvar, samt inte minst ett udda mysterium! Spänningen stegras successivt och författaren behåller greppet om läsaren till det gripande slutet. Rekommenderas! Betyg: 4 av 5

”Hamnet” – makalös roman av O’Farrell

onsdag, oktober 28th, 2020

Vilken pärla! Jag kommer att bära med mig Maggie O’Farrells roman ”Hamnet” länge! Berättelsen är smärtsamt vacker och djupt berörande! En magisk läsupplevelse helt enkelt!

I romanen ”Hamnet” träder William Shakespeare och hans familj fram ur historiens skuggor. En hel del är förstås sprunget ur O’Farrells fantasi, men det är rasande skickligt skrivet! Jag faller pladask och får god lust att kasta mig över någon biografi om Shakespeare!

Hamnet var Shakespeares ende son. Pojken dog 1596, elva år gammal. Fyra år senare skrev fadern pjäsen ”Hamlet”. På denna tid var Hamnet och Hamlet sins emellan helt utbytbara namn.

Den här historiska romanen är en briljant och tidlös skildring av sorg och förlust. O’Farrells hjärtskärande berättelse skildrar hur pesten slår skoningslöst mot en familj som tvingas hantera saknaden av ett älskat barn. Författaren lyckas även fånga tidsandan och beskriver 1500-talsmiljön levande och trovärdigt. Porträttet av Hamnets mor är storartat! Betyg: En klockren 5:a!

”Elín, diverse” – vemodig roman av Kristín Eiríksdóttir

torsdag, september 10th, 2020

Kristín Eiríksdóttir fick 2017 det isländska litteraturpriset för ”Elín, diverse”, som nu ges ut på svenska. Boken nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2019. Det är en gripande roman om två kvinnors längtan efter kärlek och deras kamp mot sjukdom, ensamhet och alkoholism.

Elín är en 70-årig rekvisitamakare som lider av begynnande demens. Boktiteln syftar på tre flyttlådor som oväntat dyker upp hemma hos Elín. Den ena lådan är märkt Elín, diverse. Lådorna väcker liv i smärtsamma minnen.

Ellen är ett litterärt underbarn som knappt 20 år gammal ska få sitt första verk uppsatt på en av landets största teatrar. Hon är ung och osäker, uppväxt i skuggan av en berömd far och en psykiskt sjuk mor.

Kvinnorna träffas i samband med att Ellens pjäs ska sättas upp. De har setts tidigare – något som Elín inte förmår att släppa och som Ellen inte känner till…

Romanen är dyster och vemodig. Den handlar om vilsenhet, om att tappa bort sig själv och sitt minne. Elíns framåtskridande demens skildras insiktsfullt. Men det är också en roman om att finna sig själv. Kvinnorna är kreativa konstnärssjälar. Den ena skriver, den andra skulpterar mest, men konsten är deras uttrycksmedel, deras livsluft. Den fantasieggande omslagsbilden är gjord av Troels Carlsen. Betyg 4 av 5.

”Fränder” av Emma Donoghue – välskrivet relationsdrama på Franska rivieran

söndag, augusti 23rd, 2020

Emma Donoghue, kanske mest känd för succéromanen ”Room” är aktuell med en ny bok: ”Fränder”. Eftersom jag inte har läst ”Room” kan jag, på gott och ont, inte jämföra böckerna.

Den pensionerade, snart 80-årige, kemiprofessorn och änklingen Noah har en resa inplanerad till Nice. Han har inte varit i Frankrike där han föddes, sedan han som fyraåring kom till USA. Avsikten med resan är att forska i moderns förflutna och förstå familjehistorien bättre. Han har hittat en bunt fotografier som modern tog under andra världskriget i Nice. Är det möjligt att hon kan ha arbetat för nazisterna? Noah är angelägen om att få visshet.

Bara några dagar innan avresan kontaktas Noah av socialtjänsten som ber honom att tillfälligt ta hand om 11-årige Michael. Trots att han aldrig har träffat sin systers sonson, ställer Noah upp. Umgänget mellan Noah, som aldrig fått några egna barn och pojken, som inte har haft det så lätt i livet, blir omtumlande för bägge. Och resan, ja, den blir såklart annorlunda nu när Noah får sällskap…

Miljöskildringarna från Nice känns levande och trovärdiga. Karaktärerna är vältecknade och särskilt samspelet och dialogerna mellan den gamle och pojken imponerar. Skildringen av hur deras olika världar möts innehåller både allvar och humor. Det här är en finstämd och varm berättelse om vänskap över generationsgränserna. En charmig, mångbottnad roman som dröjer sig kvar. Betyg: 4 av 5.

”Dagar utan slut” vilda västern-roman av Sebastian Barry

måndag, maj 25th, 2020

För snart tio år sedan läste jag Sebastian Barrys roman ”Den hemliga skriften”. Denna lågmälda berättelse om sorg gjorde djupt intryck. Nu är författaren aktuell med en ny bok.

”Dagar utan slut” är en vilda västern-roman som utspelar sig i 1800-talets Amerika. Berättarjaget Thomas McNulty lämnar som 13-åring det svältdrabbade Irland och tar tillsammans med vännen John Cole värvning i armén. De kämpar först i indiankrigen och sedan i det amerikanska inbördeskriget. Berättelsen skildrar en våldsam period i historien, med blodiga sammandrabbningar på slagfälten.

Bristen på kvinnor i vilda västern är påtaglig. Under en tid uppträder Thomas och Jonn på en saloon, iförda kvinnokläder. Thomas upptäcker att han känner sig mer som sig själv i klänning. Idag hade nog begreppet ”transperson” använts. Att Thomas och John är mer än vänner förstår man snart. I varandra finner de unga männen den stora kärleken. När de så småningom tar hand om en föräldralös indianflicka blir hon som deras dotter.

Den här romanen gör mig kluven. Å ena sidan är berättelsen välskriven och vacker. Boken nominerades till The Man Booker Prize 2017 och fanns med på den långa listan. Att boken har litterära kvaliteter råder det ingen tvekan om. Romanen får mig att associera till John Williams fina ”Butcher’s Crossing”. Å andra sidan griper romanen aldrig riktigt tag och jag har svårt att komma karaktärerna nära. Inte heller är jag tillräckligt intresserad av amerikansk militärhistoria. Slagen är många och makabra…

”Dagar utan slut” är en läsvärd bok som jag tror växer vid omläsning. Språket är bitvis närmast poetiskt, landskapet storslaget. Slutet var oväntat, men jag gillade det. Trots att boken inte till fullo infriade förväntningarna, kan jag ändå se romanens storhet och rundar därför upp betyget till 4 av 5.

”Allt vi höll hemligt” av Lara Prescott

måndag, maj 18th, 2020

En roman om en annan roman. En berättelse som vittnar om litteraturens kraft! ”Allt vi höll hemligt” av Lara Prescott beskriver turerna kring publiceringen av Boris Pasternaks mästerverk ”Doktor Zjivago”.

Boken utspelar sig omväxlande i öst och i väst. I Sovjetunionen kämpar Pasternak för att slutföra ”Doktor Zjivago”. Men boken stämplas som anti-sovjetisk och ingen vågar ge ut den. Manuset smugglas istället till Italien, där det översätts och publiceras. Publiceringen i väst gör att Pasternak hamnar i onåd, liksom hans musa och älskarinna Olga Vsevolodovna…

I Washington i slutet av 50-talet får vi följa en grupp kvinnliga stenografister, bland andra nykomlingen Irina Drozdova och veteranen Sally Forrester. Kvinnorna är CIA-spioner och får olika kuriruppdrag. I propagandasyfte  engagerar sig CIA för att en rysk upplaga av ”Doktor Zjivago” ska föras tillbaka till Sovjetunionen och äntligen nå läsare där. Verket betraktas som ett litterärt vapen…

Jag tyckte om den här romanen och får lust att ta mig an Pasternaks klassiker, eller åtminstone att se miniserien igen. ”Allt vi höll hemligt” är en fascinerande historisk roman som bygger på verkliga händelser. Någon utpräglad spionberättelse skulle jag inte säga att detta är, snarare en romantisk berättelse i kalla krigets skugga. Tempot är ganska lågt, men med ingredienser som förbjuden litteratur, starka kvinnor, hemlig kärlek, uppoffringar och riskabla spionuppdrag hålls spänningen vid liv. En bok att sluka! Betyg: 4 av 5

”Modersmjölken” – mångbottnad roman av Nora Ikstena

torsdag, maj 14th, 2020

Lettiska Nora Ikstena har skrivit ett 20-tal romaner. Det internationella genombrottet kom med romanen ”Modersmjölken” som nu finns översatt till svenska.

Handlingen utspelar sig i Lettland från 1944 till 1989 under den sovjetiska ockupationen. I centrum står en komplicerad mor-dotter-relation. Historien berättas i jag-form. Berättarjaget växlar mellan modern och dottern, som bägge förblir namnlösa. Det skiftande jag-perspektivet kan möjligen förvirra inledningsvis, innan man förstått upplägget.

Den politiska situationen i Lettland och ofriheten gör modern deprimerad. För att inte överföra sina förgiftade tankar och sin frustration med modersmjölken till sitt barn, flyr den nyförlösta kvinnan från hemmet tills mjölken sinat. Hon vägrar att amma sin dotter med sin bittra mjölk. Moderns oförmåga att vara känslomässigt närvarande i dotterns liv kompenseras i viss mån av mormodern, som erbjuder en trygg famn.

Mjölken får symbolisera den såriga mor-dotter-relationen, men kan även ses som en metafor för relationen mellan Sovjetunionen och Lettland. På engelska heter romanen ”Soviet Milk”. Mjölken återkommer flera gånger i berättelsen. När flickan går i skolan känner hon exempelvis en enorm motvilja mot att dricka mjölk. Under stor pina får hon tvinga i sig mjölken…

Teman som berörs är moderskap, frihetslängtan, kommunism, fattigdom, men också hopp. Den här symbolladdade och lågmälda historien är oerhört vacker och poetisk. Samtidigt är den sorglig och gripande. En tankeväckande och mångbottnad berättelse. Betyg: 5 av 5

”Biodlaren från Aleppo” – stark roman av Christy Lefteri

måndag, maj 4th, 2020

”Biodlaren från Aleppo” är en tankeväckande och stark roman. Makarna Nuri och Afra lever i vackra Aleppo, där han ägnar sig åt biodling och hon är konstnär. Till sist tvingar kriget dem på flykt. Vi får följa parets långa resa, från det krigsdrabbade Syrien till Storbritannien, där de hoppas få asyl.

Det här är en tidlös skildring av en flyktingkatastrof: gripande livsöden och krossade drömmar, men även förhoppningar om en ljusare framtid.

Tempot i boken är långsamt, men trots det är romanen svår att släppa. När jag pausar bävar jag för att återuppta läsningen, eftersom historien är så omskakande. Men, så fort jag fortsätter läsningen igen är jag fast, för hur ska det gå för paret?

I Storbritannien bor makarna tillsammans med andra flyktingar i ett nedgånget pensionat vid havet. Alla kommer från olika ställen och alla går och väntar. Ska de få stanna i landet, eller kommer de att skickas tillbaka? Det är en plågsam väntan fylld av ovisshet.

En lite märklig sak är att vissa kapitel slutar mitt i en mening. På kommande uppslag avslutas meningen med ett ord. Detta ord inleder även nästkommande kapitel. Ett egendomligt stilgrepp som jag ställer mig lite tveksam till.

Biodlaren från Aleppo är skriven av Christy Lefteri, född i London av grekcypriotiska föräldrar. Författaren arbetade som volontär i Grekland i ett flyktingläger somrarna 2016 och 2017. Hon mötte då ett antal flyktingar som berättade om sina upplevelser. Deras berättelser påverkade författaren och hjälpte henne att skapa bokens karaktärer, som trots att de är fiktiva upplevs som trovärdiga.

Boken avslutas med frågor att diskutera exempelvis i en bokcirkel. Missa inte denna varma och läsvärda roman!
Betyg: 4 av 5

”Där kräftorna sjunger” – hyllad debutroman av Delia Owens

onsdag, april 29th, 2020

”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens är utan tvekan en av årets höjdpunkter! Man sugs obönhörligt in i denna ovanliga och fängslande berättelse som tilltalat läsare och kritiker världen över. Boken har precis översatts till svenska och som en av tolv böcker nominerats till Årets bok 2020.

En ung man, Chase Andrews, hittas död i ett träskområde utanför kuststaden Barkley Cove. Snart riktas misstankarna mot ”träskflickan” Kya Clark. Hon har levt ensam i våtmarken, i ett fallfärdigt skjul, sedan först hennes mamma, därefter syskonen och slutligen pappan gett sig av. Kya lever nära naturen och iakttar djuren, fåglarna och växterna. För att överleva samlar hon musslor och röker fisk som hon säljer till en vänlig handlare som har en liten butik i träsklandet. Det är ett ensamt liv, utan vänner, skola och familj. Är det ens möjligt att hon bragt Chase om livet och varför i så fall?

Owens är zoolog, vilket märks på hur hon beskriver naturen och landskapet i North Carolina. Som läsare förflyttas man till våtmarkerna och det är lätt att föreställa sig hur man tyst glider fram genom vassen i en båt…

Boken får mig att associera till Barbara Kingsolver och ”Sommarens rikedom” som jag läste för flera år sedan. Jag är osäker på om jämförelsen håller, så det har nog blivit dags för omläsning, men som jag minns det finns det vissa likheter mellan verken.

Det här är en bok som jag kommer att bära med mig länge! En imponerande debutroman med vältecknade karaktärer och en härlig mix av naturbeskrivningar och andlös spänning. Kort sagt, en läsupplevelse utöver det vanliga! Jag rekommenderar varmt denna finstämda roman! LÄS! Betyg: 5

”Lärarinnans sång” av Vigdis Hjorth

tisdag, mars 31st, 2020

När jag för drygt två år sedan läste Vigdis Hjorths ”Arv och miljö” blev jag fullständigt golvad. Jag tyckte romanen var mästerligt skriven och utsåg den till årets läsupplevelse 2018. Förväntningarna på författarens nya roman ”Lärarinnans sång” var därför högt uppskruvade.

I ”Lärarinnans sång” porträtteras en medelålders lärare i dramatik, Lotte Bøk. Hon undervisar om författaren Bertold Brecht och hans verk på Konsthögskolan i Oslo. En sistaårsstudent, Tage Bast, frågar Lotte om hon kan tänka sig att låta honom filma henne i klassrummet och utanför. Han håller på med ett konstprojekt och vill med sin kamera dokumentera sambandet mellan ”liv och undervisning”.

Projektet tvingar Lotte att vända blicken mot sig själv och skoningslöst ifrågasätta det hon ser. Det blir ett oerhört smärtsamt uppvaknande för Lotte att se sig själv genom någon annans ögon.

Visst känner jag igen Vigdis Hjorths smidiga prosa och inte minst hennes förmåga till djupa psykologiska insikter. Hon porträtterar en ensam kvinna, beskriver lärarrollen och utforskar det mänskliga psyket. Så långt är det skickligt. Ändå blir jag vare sig övertygad eller berörd. Faktum är att jag upplever romanen som långtråkig. Eftersom jag hade hoppats på en roman som skulle skaka om mig i själ och hjärta blev jag besviken. Betyget landar på en 3:a.

Har du inte läst ”Arv och miljö” så gör det! Här kan du läsa min recension av den boken.

”Vi ses vid världens ände” av Miek Zwamborn

fredag, januari 3rd, 2020

I sin bok ”Vi ses vid världens ände” blandar den nederländska författaren Miek Zwamborn fiktion och fakta på ett säreget vis. Romanen är rikt illustrerad med svartvita fotografier.

Två vänner ger sig ut på en veckolång expedition i Alperna. De har varit på bergsvandringar tillsammans förut och de planerar att ge sig ut på nya äventyr igen. Men efter vandringen försvinner mannen spårlöst och den kvinnliga jag-personen letar efter honom och sörjer hans försvinnande.

Sökandet vävs samman med berättarjagets tilltagande fascination för geologen Albert Heim (1849-1937) som mot slutet av 1800-talet dokumenterade bergskedjorna i Alperna. Vi får ta del av Heims livsberättelse samtidigt som berättarjaget besöker museer, arkiv och studerar Heims modeller av bergen.

Det fiktiva berättarjaget hanterar vännens försvinnande genom att fokusera på geologi och vetenskap, samt genom att studera Heims arbete och liv. Zwamborns sätt att blanda det fiktiva och det dokumentära bidrar till att göra detta till en annorlunda läsupplevelse. Jag är fascinerad, men inte förtjust. Betyg: 3.

”Mitt liv som råtta” av Joyce Carol Oates

lördag, december 21st, 2019

Joyce Carol Oates, en av Amerikas största författare, är aktuell med en ny roman: ”Mitt liv som råtta” (2019). Boken utspelar sig i South Niagara och handlar om tolvåriga Violet Rue, älskad minsting i den barnrika familjen Kerrigan.

En natt ser Violet sina äldre bröder tvätta av och gräva ner ett blodigt basebollträ utanför trädgården. Morgonen efter vaknar samhället upp till nyheten om att en afroamerikansk 17-årig pojke misshandlats av ett gäng vita pojkar. Violet inser till sin fasa att bröderna är inblandade i överfallet. Till att börja med tiger Violet, men när pojken avlider av sina skador blir vetskapen tyngre att bära. Samvetet och omständigheterna driver så småningom Violet att berätta sanningen. Avslöjandet får konsekvenser för bröderna och Violet betraktas som en förrädare, en tjallare, en råtta.

Oates borrar skickligt i frågor som rör familjelojalitet, svek, ånger och kärlek. Författaren skriver: ”En av familjelivets smärtsamma sanningar: de allra ömmaste av känslor kan förändras på ett ögonblick. Du tror att dina föräldrar älskar dig, men är det dig de älskar, eller barnet som är deras?” (s. 22).

Romanen börjar starkt, tappar på mitten, men tar sig igen mot slutet. Violets liv kantas av våld och övergrepp – ibland blir det faktiskt lite för mycket…Men författaren förmedlar trovärdigt smärtan av att förskjutas av sin familj. Som helhet är det en välskriven, omskakande historia om kapade familjeband och om en ung människas kamp för att få kärlek och förlåtelse. Betyg:4.

”Ponti” av Sharlene Teo

tisdag, november 26th, 2019

Sharlene Teo är en ung (född 1987) lovande författare från Singapore. Hennes uppmärksammade debutroman ”Ponti” finns nu översatt till svenska.

Historien berättas ur tre kvinnors perspektiv. Berättarjaget växlar mellan 16-åriga Szu, Szus mamma Amisa, och Szus nya vän Circe. Szu är full av tonårsångest och hon känner sig misslyckad, ensam och utanför i skolan. Hon har växt upp i skuggan av sin mycket vackra mamma, som på 70-talet var filmstjärna. Amisa medverkade som ung i skräckfilmstrilogin Ponti, en typisk B-filmsproduktion. När Circe börjar på skolan blir hon och Szu snart vänner. Utan att avslöja för mycket så får vi även följa Circe drygt 20 år senare. På så vis får läsaren en bild av hur vänskapsrelationen kom att utvecklas och vad som hände.

Berättelsen utspelar sig i Singapore mellan 1970 och 2020. Miljöskildringarna av staden hamnar utan tvekan på plussidan! Språket är uttrycksfullt och nyanserat. Ändå blev jag besviken och läste klart utan att riktigt bli berörd. Visst ser jag bokens förtjänster, men konstaterar ändå att berättelsen inte lyckas nästla sig in i mitt sinne. Kanske bidrar det växlande berättarperspektivet till att distansen till karaktärerna bibehålls.

Bokens omslag är rött och ser ganska småtråkigt och mossigt ut. Det är knappast ett omslag som signalerar ”pick me up”. Det är synd, för även om jag inte blev så begeistrad, är det en bok som förtjänar bättre! I en blurb på omslaget kallar Ian McEwan boken ”Anmärkningsvärd!”. Citatet ökar onekligen förväntningarna. Men trots bokens originalitet förblir min inställning ganska ljummen. Betyg: 3