Thomas Korsgaards roman ”Om någon skulle komma förbi” har precis kommit ut på svenska. Boken är första delen i en trilogi. Jag har läst och kan bara stämma in i hyllningskören! Med Korsgaard har Danmark fått ett nytt litterärt stjärnskott!

Det här är en sorglig uppväxtskildring som bitvis är riktigt beklämmande. Tonen är allvarlig, även om det tragiska ibland slår över i tragikomik.

Tue – författarens fiktiva alter ego – växer upp i en fattig familj på den jylländska landsbygden. Föräldrarna har nog med sitt och sina problem. Modern är deprimerad och ägnar sig åt nätpoker. Fadern är hård och hätsk. Att få lantbruket lönsamt är svårt och skulderna gör honom förbittrad. Utlämnad åt sig själv får Tue på egen hand försöka navigera i tillvaron och finna ut vad som är rätt och vad som är fel. Det går sådär…

Språket är smidigt, kärnfullt och flyter fint. Det är svårt att tro att detta är en debutroman! En rörande och fängslande skildring av att växa upp i en dysfunktionell familj! Mycket skickligt! Jag ser fram emot fortsättningen! Betyg: 4 av 5

Shafaks roman nominerades 2019 till Bookerpriset och tog sig då till den korta listan. Nu finns romanen på svenska. En fascinerande och synnerligen originell vårnyhet! Läs den!

När Leilas hjärta slutar slå, fortsätter hennes medvetande att grubbla över livet under några sista skälvande ögonblick: 10 minuter och 38 sekunder för att vara exakt. I tillbakablickar får läsaren ta del av hennes uppväxt och liv. Leila mördas och dumpas i en soptunna, men detta inte någon deckare, utan en färgstark roman med teman som lojalitet, vänskap, utanförskap och social misär.

Shafak levandegör staden Istanbul och beskriver smaker, dofter och ljud. Miljöer och karaktärer skildras med säker hand. Förutom den prostituerade kvinnan Leila lär vi känna hennes fem förtrogna och nära vänner. De är alla udda personligheter som blivit tilltufsade av livet.

Det här är en vacker och gripande berättelse, originellt upplagd och oerhört välkomponerad! Jag blir grymt imponerad av såväl språk som stil! Missa inte boken och missa inte den här turkiska författaren som skriver så rasande skickligt! Shafak är en förkämpe för yttrandefrihet, så det känns passande att lyfta fram hennes bok denna helg när Världsbokdagen firas! Högsta betyg! 5 av 5.

”Svartsvala” är en vacker och vemodig roman om minnets betydelse. Lucía råkar vid 26 års ålder ut för en hjärnblödning med minnesförlust och problem med korttidsminnet som följd.

Precis som svartsvalan, som tillbringar större delen av livet uppe i luften, där den fritt seglar på luftströmmarna, längtar Lucía efter frihet. Kärlek törstar hon också efter, men kärlekslivet kompliceras av minnets begränsningar, som bokstavligen tvingar henne att leva i nuet.

Trots att läsaren får ta del av Lucías tankeflöde är hon förvånansvärt svår att komma nära. Hennes berättelse borde gripa tag i mig mer, men Lucía är undflyende, sval och distanserad. Den spanska som på grund av Lucías chilenska påbrå finns inflätad i texten minskar inte heller distansen, eftersom jag inte förstår orden…

Språket i boken är bitvis poetiskt. Vissa stycken, såsom den inledande meningen, är en fröjd att läsa: ”Tornseglaren flyger som till månen tur och retur sju gånger under sitt liv, men jag hann inte se en enda sommargylling, inte älska en enda man, inte föda ett enda barn, tänkte jag när jag dog, mattan luktade som gammalt luktar, jag hade nyss fyllt tjugosex, varför hade jag inte tvättat mattan?”

Kvinnans kamp för att leva – och inte bara att överleva – skildras insiktsfullt. I sitt avslutande tackord tackar författaren de läkare som genom åren har funnits där för henne. Det får mig att undra hur mycket som eventuellt är självupplevt – inte minst eftersom det finns en äkthet i texten som imponerar! Betyget landar på 3,5.

Franzens ”Vägskäl” är en karaktärsdriven roman som jag räknar in bland årets bästa böcker under 2021. I boken är det tidigt 70-tal och vi möter den amerikanska prästfamiljen Hildebrandt. De bor i New Prospect, en fiktiv villaförort till Chicago.

Familjen består av föräldrarna Russ och Marion, samt deras fyra barn. Russ genomgår en medelålderskris och flörtar med en vacker församlingsmedlem. I kyrkan blir han utmanövrerad av en ung, ambitiös och karismatisk kollega. Marion är medveten om makens svaghet för den andra kvinnan. Men hon har egna problem och bär på hemligheter från sina ungdomsår…

Parets tonårsbarn har sina problem att tampas med. På sätt och vis står de vid olika vägskäl. Crossroads är också namnet på kyrkans populära ungdomsgrupp. Clem hoppar av studierna för att göra militärtjänst i Vietnam. Begåvade Perry tjänar pengar på droger. Becky förälskar sig i en musiker som redan har en flickvän. Judson slutligen, den yngste i syskonskaran, förblir en smula anonym. Men han får kanske ta större plats i nästa bok?

Franzen har med sitt fenomenala karaktärsbygge skapat ett mästerverk! Personerna i den dysfunktionella prästfamiljen är psykologiskt trovärdiga och övertygande. Familjemedlemmarna försöker göra det rätta och vara goda människor. Tron och religionen är viktig för dem, men trots goda intensioner  blir det fel ibland…

Romanen har ett lågt tempo och man behöver ge läsningen tid. Utan tvekan är boken värd att läsas långsamt och med eftertanke!

”Vägskäl” är första delen i en planerad trilogi. Jag väntar redan på nästa del!
Varma rekommendationer! Högsta betyg! 5 av 5.

”Stargate” är en djupt rörande berättelse skriven ur barnets perspektiv. Det är en modern saga som osökt för tankarna till H.C Andersens klassiker ”Flickan med svavelstickorna”.

Det är adventstid i Norge och vi får följa två syskon och deras alkoholiserade far. Han hamnar ofta på puben Stargate och förlorar det ena jobbet efter det andra. Ekonomin är ansträngd och kylskåpet ekar tomt därhemma. Men så får pappan arbete som julgransförsäljare. För flickorna tänds hoppet om en jul, där de till och med ska ha råd med en julgran…

Det här är en gripande och medryckande berättelse om syskonkärlek, beroende, medmänsklighet och julmagi. En vacker, sorglig och tankeväckande historia som går rakt in i hjärteroten! Ska du bara läsa en julberättelse i år, så låt det bli ”Stargate” av norska Ingvild Rishøi! Boken är vackert formgiven och omslaget pryds av en akvarell av Martin Jacobson. Högsta betyg! 5 av 5.

En fantasifull och fabulerande familjesaga som sprudlar av berättarglädje – Det låter väl härligt?! Trots det var inte ”Höga visan på Palermovägen” en bok för mig…Humor är minsann inte lätt!

Annette Bjergfeldts debutroman har många förtjänster. Den är välskriven, originell och varm. Lite småskruvad är den också, vilket redan omslaget med den ”flygande” flodhästen visar. Här finns inslag av humor, men även av allvar. Säkert kommer många läsare att charmas av romanen, men jag förbryllades av stilen och förstod mig aldrig riktigt på lustigheterna. Men vem vet, kanske finner du Bjergfeldts bok både klok och smårolig?!

I boken får vi följa en dansk-rysk-svensk familj bosatt i Köpenhamn på Palermovägen. Vi möter berättarjaget Esther och hennes tvillingsyster Olga. Bägge är konstnärligt begåvade och de försöker ständigt övertrumfa varandra. Den ena målar och den andra sjunger. Karaktärerna är överlag färgstarka, såsom exempelvis mormor Varinka, ursprungligen en rysk cirkusprinsessa…Nu samsas tre generationer under samma tak. Alla drömmer de om att finna den stora kärleken, men livet blir inte alltid som man tänkt sig…
Betyg: 3 av 5

I ”Bagaget” berättar österrikiska Monika Helfer sin familjehistoria. Hon utgår från sin mormor Maria och morfar Josef, men rör sig smidigt mellan generationerna.

Maria och Josef Moosbrugger lever med sina barn i utkanten av en isolerad dal i de österrikiska alperna. Med rötter i resandefolket är familjen utstött och de kallas hånfullt för ”bagaget”. Familjen lever fattigt och enkelt, utan bekvämligheter.

När första världskriget bryter ut 1914 blir Josef inkallad. Borgmästaren lovar att se efter familjen när Josef tvingas gå ut i kriget. Maria är en oerhört vacker kvinna, som drar till sig allas blickar. Så även borgmästarens. När Maria blir gravid uppstår snart ryktet att barnet är oäkta. Hemkommen från kriget vägrar Josef att erkänna flickan, Grete, som senare ska bli Monika Helfers mor.

Boken är tunn, men rymmer ändå många livsöden. Kronologin är inte rak, utan författaren hoppar skickligt i tiden. Fakta och fiktion vävs mästerligt ihop. Språket är vackert, kärnfullt och närmast poetiskt. Romanen är en lågmäld pärla, gripande och autentisk! Helfer har jämförts med författaren Robert Seethaler, så gillar du hans böcker ska du absolut se hit!

”Bagaget” är Helfers första bok som översatts till svenska. Uppföljaren ”Vati” nominerades till det tyska bokpriset (der Deutsche Buchpreis) 2021. Jag hoppas verkligen att den översätts till svenska! Jag blev oerhört förtjust i denna innerliga berättelse! Högsta betyg! 5 av 5.

Ett barndomshus, starka syskonband och en oförmåga att släppa taget om det förflutna – det är några av ingredienserna i ”Det holländska huset”.

Ann Patchetts lågmälda familjesaga följer syskonen Danny och Maeve Conroy. De växer upp utanför Philadelphia i ett pampigt hus kallat ”Det holländska huset”, eftersom egendomen ursprungligen byggdes av holländare.

Modern trivs aldrig i huset och lämnar tidigt familjen. Fadern är framgångsrik, men frånvarande, så syskonen Danny och Maeve tyr sig till varandra. De har det hyggligt – tills fadern gifter om sig. När han sedan hastigt dör fördrivs de från hemmet av styvmodern som vill bo i huset med sina döttrar…Ja, styvmodern är som hämtad ur Askungen…

Åren går, men syskonen är oförmögna att släppa taget om sitt barndomshem och gå vidare. Det här är en välskriven berättelse om förlust, sorg, syskonkärlek, vrede och försoning. Karaktärerna är omsorgsfullt och trovärdigt tecknade.

Författaren har åstadkommit ett imponerande romanbygge, men riktigt förtrollad eller berörd blev jag inte. Möjligen kändes romanen för konstruerad? Boken har stora förtjänster och är absolut läsvärd, men full pott blir det inte. Bitvis hade jag faktiskt svårt att hålla intresset uppe. Antagligen skulle boken passa utmärkt som bokcirkelbok.

Romanen har hyllats av läsare och nominerats till flera priser, däribland Pulitzer-priset 2020.

Det snygga bokomslaget är målat av Noah Saterstrom och föreställer Maeve. Även pärmens insida är vackert layoutad! Betyg: 4 av 5.

Under sommaren har jag vågat mig på att läsa min första John Ajvide Lindqvist-bok, ”Vänligheten”. Den sägs vara betydligt ”snällare” än annat som författaren skrivit. Jag ger den klart godkänt!

I sin tegelstensroman skildrar författaren hur vänligheten avtar i ett samhälle. Stämningen förändras när en gul container mystiskt dyker upp i Norrtälje hamn. Containern visar sig nämligen ha ett ohyggligt innehåll. I takt med att mörkret sipprar ut och förgiftar människors sinnen, hårdnar samhällsklimatet. Människors vänliga gester byts mot intolerans, misstro och hat. Den här smygande förändringen skildras suveränt av författaren!

Vi får följa sex personer i ett kompisgäng i Norrtälje. Karaktärerna är vältecknade, bortsett från en onödig utseendefixering. En kvinna är exempelvis fotomodell och två andra kämpar mot övervikt. Tendensen att reducera kanske främst kvinnorna till deras utseenden är beklaglig.

Några av karaktärerna har förmågan att blicka in i framtiden. Deras förmågor tas i anspråk i kampen mot den tilltagande ondskan. Här finns tydliga blinkningar till Stephen Kings romanvärld.

När det gäller bokens uppbyggnad så fångades mitt intresse omedelbart av de inledande kapitlen. Jag skulle rent av vilja beskriva inledningen som mästerligt komponerad! Sedan tappar boken fart. Först mot slutet tänder det till och spänningen stegras igen. Tyvärr knyter författaren ihop säcken alldeles för hastigt i det avslutande kapitlet. Lite för lättvindigt slut efter 700 sidor med andra ord.

Sammantaget blev jag, trots mina invändningar, imponerad av ”Vänligheten”. Det är absolut en läsvärd roman och jag hoppas på fler böcker i samma stil! Betyg:  4 av 5

Har varit nyfiken på ”Himlakroppar” (Celestial Bodies) sedan boken vann det internationella Man Booker-priset 2019. Nu finns den på svenska.

Romanen utspelar sig i Oman och handlar om tre systrar. Den beskriver deras drömmar, relationer och syn på livet. Det är en familjesaga som sträcker sig över flera generationer. Berättarperspektivet växlar för varje kapitel. Även tidsperspektivet skiftar.

Persongalleriet är minst sagt myllrande. Antalet personer gör det bitvis svårt att hänga med och på det viset är romanen inte helt lättläst. Kören av berättarröster skapar även en distans mellan text och läsare. Det blir svårt att fästa sig vid personerna och att verkligen ta till sig deras livsöden. Detta bidrar till min något kluvna inställning till boken. Men att få resa i fåtöljen till Oman kändes ändå lärorikt. Oman med sina främmande seder och bruk är ett samhälle i förändring. Kvinnosynen, människosynen och synen på exempelvis arrangerade äktenskap genomgår tydliga förändringar.

Är du trött på genrelitteratur och nyfiken på en berättelse från ett hörn av världen som nog får betraktas som en blind fläck på litteraturkartan? Då ska du inte missa den här romanen! Det här är helt klart en annorlunda roman som sticker ut i bokfloden! ”Himlakroppar” är en originell arabisk roman, skriven av en ung kvinnlig författare.
Betyg: 3,5 av 5.

”Huset med den blinda glasverandan”, Herbjörg Wassmos debutroman från 1981, har precis kommit som nyutgåva på svenska. Boken är den första i en serie på tre delar om tyskungen Tora.

Det här är en storslagen roman! En modern klassiker rent av som helt klart håller för omläsning! Nyutgivningen leder förhoppningsvis också till att en ny generation läsare upptäcker denna starka och omskakande berättelse!

I den nordnorska fiskebyn på 1950-talet, där boken utspelas, har man den tyska ockupationen i färskt minne. Tora, som är frukten av moderns kärleksaffär med en tysk soldat, blir hånad och kallad tyskunge. Vad värre är så förgriper sig Toras alkoholiserade och krigsskadade styvfar på henne.

Tora härdar ut tack vare sin livliga fantasi. Hon flyr också in i böckernas värld. Historien om det ensamma, svikna barnet berör på djupet. På senare år har det framkommit att författaren själv utsattes för övergrepp i barndomen. Att Toras mardröm innehåller självbiografiska inslag är såklart hjärtskärande. Trots det tunga innehållet fängslas jag av berättelsen, miljön, ölivet och de levande karaktärerna. Här kan exempelvis Toras moster Rakel och den dövstumme vännen Frits nämnas. Bägge skänker en smula trygghet och värme mitt i eländet.

Det här är utan tvekan något av det bästa som jag har läst på länge! Högsta betyg! (5/5)

I utkanten av en mexikansk by hittas Häxan, en avskydd och fruktad kvinna, mördad. Byborna gick till henne för att få botemedel, eller för att hon skulle förbanna någon. I olika kapitel berättar personer i Häxans närhet om sina liv. Pusselbit läggs till pusselbit och omständigheterna kring mordet klarnar efterhand. Miljön som skildras är präglad av våld, övergrepp, fattigdom och vidskepelse. Det är en sorglig, mörk och skakande historia, berättad med ett oerhört driv i språket. Meningarna är långa och vindlande, vilket säkert kan vara ett hinder för många läsare. Själv tyckte jag, att jag snabbt vande mig vid stilen.

”Orkansäsong” har fått strålande recensioner och boken har nominerats till flera litterära priser. Den mardrömslika realismen och all misär gör mig dock illa till mods och jag kan inte fort nog lägga undan boken. Det här var inte en bok för mig, men jag kan samtidigt förstå varför den har hyllats av läsare världen över. Det är en skoningslös, bitvis brutal och egenartad berättelse. Känsliga läsare bör hålla sig undan. Men orkar man läsa så är detta utan tvekan en bok som man vill diskutera. Så under förutsättning att bokcirkelgänget har ett hum om vad som väntar, så kan boken passa till bokcirkeln. Betygsättningen blir oerhört svår denna gång, men jag landar någonstans runt 3,5.

Äntligen har den tredje delen i Lundes klimatkvartett landat på bokhandelsdiskarna: ”Przewalskis häst”. ”Binas historia”, den första delen i Lundes klimatserie,  handlade om det sköra bandet mellan bi, människa och natur. Temat för den andra delen ”Blå” var vatten och vattenbrist. I fokus för den tredje delen står massutrotningen av djur orsakad av människan, samt kampen för att rädda de sista vildhästarna, Przewalskihästarna.   

Romanen består av tre parallella handlingar, som utspelar sig på olika tidsplan. 1882 ger sig zoologen Michail iväg på en expedition till Mongoliet för att fånga in sällsynta vildhästar till S:t Petersburgs zoo. Hundra år senare, 1992, släpper veterinären Karin ut vildhästar i det fria, för att få dem att återetableras i sin ursprungliga miljö. 2064 slutligen möter vi Eva och hennes tonårsdotter i ett framtida Norge, märkt av den globala uppvärmningen. Tillvaron kretsar mest kring att överleva och skaffa mat för dagen. Evas stolthet är ett par vildhästar som hon kämpar för att hålla liv i. Berättelsen om Eva och hennes dotter fängslade mig allra mest. Inte minst uppskattade jag att åter få stifta bekantskap med Lou från ”Blå”. De bägge andra parallellhandlingarna griper inte tag i mig på samma vis.

Maja Lundes framtidsskildringar är överlag både skrämmande och högaktuella. Person- och miljöskildringarna är genomarbetade och trovärdiga. Det här är som helhet en tankeväckande och mycket läsvärd serie! Av de tre böckerna i Lundes klimatserie så uppskattar jag nog ”Blå” allra mest. Men ”Binas historia” och ”Przewalskis häst” kommer inte långt efter. Jag är otroligt nyfiken på den sista boken i kvartetten som tydligen ska handla om en pandemi! Jag ger ”Przewalskis häst” betyget 4 av 5.

Har du sett succéserien ”The Queen’s Gambit”? Oavsett vilket, missa inte Walter Tevis bok från 1983 som serien bygger på! Boken har precis kommit i nyutgåva på svenska.

Efter att ha sträckläst boken konstaterar jag att Tevis roman är ett mästerverk, en modern klassiker rent av. Det här är förstklassig underhållning!

Åtta år gammal blir Elizabeth Harmon, kallad Beth, föräldralös och kommer till Methuens barnhem i Mount Sterling, Kentucky. I källaren iakttar hon hur vaktmästaren mr Shaibel sitter och spelar schack för sig själv. Beth fattar intresse för spelet och efter viss tvekan visar den buttre mannen hur spelet går till. Det visar sig snart att Beth har en alldeles enastående talang för schack. I sinom tid kommer hon att slå den mansdominerade schackvärlden med häpnad.

På barnhemmet får alla barn ett lugnande piller två gånger om dagen. Genom att låtsas svälja tabletterna kan Beth spara dem och ta flera vid ett senare tillfälle. De grönvita magiska pillren dämpar oro och stress. Beth blir beroende och utvecklar ett tablettmissbruk som följer henne genom livet.

Romanen är kort sagt mästerligt skriven! Det här är en genomarbetad, snyggt komponerad och gripande uppväxtskildring. Karaktären Beth är så trovärdig att man undrar om historien skildrar en verklig person, men så är inte fallet. Förutom schack berörs teman som missbruk, vänskap, rasism och feminism. För den som undrar så följer miniserien boken väldigt väl, bortsett från några mindre avvikelser.

Behöver man kunna spela schack för att tillgodogöra sig innehållet? Nja, särskilt duktig behöver man knappast vara, men ett hum om spelets regler bör man nog ha. LÄS! Betyg: 5 av 5

Så här i juletid är det många som läser julromaner. ”Små glädjeämnen” är visserligen inte en julberättelse, men det är en varm och innerlig relationsroman med en oförutsägbar och originell handling. Redan bokomslaget är bara så snyggt! Eller hur?

Clare Chambers bok utspelar sig i en förort till London 1957. Författaren fångar tidsandan och skildrar träffsäkert den brittiska efterkrigsmiljön och det då rådande husmorsidealet.

Jean Swinney är reportageredaktör, kolumnist och alltiallo på en tidning. Hon ansvarar bland annat för en spalt med husmorsknep. När Gretchen Edel hör av sig till tidningen och hävdar att hennes nu tioåriga dotter blivit till utan någon mans inblandning, får Jean i uppgift att intervjua henne.

Gretchen verkar vara ärlig och ger ett trovärdigt intryck. Jean gör därför noggranna efterforskningar för att antingen kunna verifiera eller slå hål på berättelsen om jungfrufödsel. Läkare involveras och omfattande undersökningar av mor och dotter inleds för att man ska få ett vetenskapligt utlåtande. Detta var innan DNA-tekniken gjorde sitt revolutionerande intåg.

Undersökningarna drar ut på tiden och Jean blir alltmer involverad i Gretchens familj. Själv är Jean ensamstående och tar hand om sin åldrande mor. Det här är en hjärtevärmande berättelse om ensamhet, längtan, kärlek, vänskap och livsval. En historia som rymmer såväl kärlek som sorg och allvar, samt inte minst ett udda mysterium! Spänningen stegras successivt och författaren behåller greppet om läsaren till det gripande slutet. Rekommenderas! Betyg: 4 av 5

Vilken pärla! Jag kommer att bära med mig Maggie O’Farrells roman ”Hamnet” länge! Berättelsen är smärtsamt vacker och djupt berörande! En magisk läsupplevelse helt enkelt!

I romanen ”Hamnet” träder William Shakespeare och hans familj fram ur historiens skuggor. En hel del är förstås sprunget ur O’Farrells fantasi, men det är rasande skickligt skrivet! Jag faller pladask och får god lust att kasta mig över någon biografi om Shakespeare!

Hamnet var Shakespeares ende son. Pojken dog 1596, elva år gammal. Fyra år senare skrev fadern pjäsen ”Hamlet”. På denna tid var Hamnet och Hamlet sins emellan helt utbytbara namn.

Den här historiska romanen är en briljant och tidlös skildring av sorg och förlust. O’Farrells hjärtskärande berättelse skildrar hur pesten slår skoningslöst mot en familj som tvingas hantera saknaden av ett älskat barn. Författaren lyckas även fånga tidsandan och beskriver 1500-talsmiljön levande och trovärdigt. Porträttet av Hamnets mor är storartat! Betyg: En klockren 5:a!

Kristín Eiríksdóttir fick 2017 det isländska litteraturpriset för ”Elín, diverse”, som nu ges ut på svenska. Boken nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2019. Det är en gripande roman om två kvinnors längtan efter kärlek och deras kamp mot sjukdom, ensamhet och alkoholism.

Elín är en 70-årig rekvisitamakare som lider av begynnande demens. Boktiteln syftar på tre flyttlådor som oväntat dyker upp hemma hos Elín. Den ena lådan är märkt Elín, diverse. Lådorna väcker liv i smärtsamma minnen.

Ellen är ett litterärt underbarn som knappt 20 år gammal ska få sitt första verk uppsatt på en av landets största teatrar. Hon är ung och osäker, uppväxt i skuggan av en berömd far och en psykiskt sjuk mor.

Kvinnorna träffas i samband med att Ellens pjäs ska sättas upp. De har setts tidigare – något som Elín inte förmår att släppa och som Ellen inte känner till…

Romanen är dyster och vemodig. Den handlar om vilsenhet, om att tappa bort sig själv och sitt minne. Elíns framåtskridande demens skildras insiktsfullt. Men det är också en roman om att finna sig själv. Kvinnorna är kreativa konstnärssjälar. Den ena skriver, den andra skulpterar mest, men konsten är deras uttrycksmedel, deras livsluft. Den fantasieggande omslagsbilden är gjord av Troels Carlsen. Välskrivet och läsvärt! En berättelse som dröjer sig kvar!
Betyg 4 av 5.

Emma Donoghue, kanske mest känd för succéromanen ”Room” är aktuell med en ny bok: ”Fränder”. Eftersom jag inte har läst ”Room” kan jag, på gott och ont, inte jämföra böckerna.

Den pensionerade, snart 80-årige, kemiprofessorn och änklingen Noah har en resa inplanerad till Nice. Han har inte varit i Frankrike där han föddes, sedan han som fyraåring kom till USA. Avsikten med resan är att forska i moderns förflutna och förstå familjehistorien bättre. Han har hittat en bunt fotografier som modern tog under andra världskriget i Nice. Är det möjligt att hon kan ha arbetat för nazisterna? Noah är angelägen om att få visshet.

Bara några dagar innan avresan kontaktas Noah av socialtjänsten som ber honom att tillfälligt ta hand om 11-årige Michael. Trots att han aldrig har träffat sin systers sonson, ställer Noah upp. Umgänget mellan Noah, som aldrig fått några egna barn och pojken, som inte har haft det så lätt i livet, blir omtumlande för bägge. Och resan, ja, den blir såklart annorlunda nu när Noah får sällskap…

Miljöskildringarna från Nice känns levande och trovärdiga. Karaktärerna är vältecknade och särskilt samspelet och dialogerna mellan den gamle och pojken imponerar. Skildringen av hur deras olika världar möts innehåller både allvar och humor. Det här är en finstämd och varm berättelse om vänskap över generationsgränserna. En charmig, mångbottnad roman som dröjer sig kvar. Betyg: 4 av 5.

För snart tio år sedan läste jag Sebastian Barrys roman ”Den hemliga skriften”. Denna lågmälda berättelse om sorg gjorde djupt intryck. Nu är författaren aktuell med en ny bok.

”Dagar utan slut” är en vilda västern-roman som utspelar sig i 1800-talets Amerika. Berättarjaget Thomas McNulty lämnar som 13-åring det svältdrabbade Irland och tar tillsammans med vännen John Cole värvning i armén. De kämpar först i indiankrigen och sedan i det amerikanska inbördeskriget. Berättelsen skildrar en våldsam period i historien, med blodiga sammandrabbningar på slagfälten.

Bristen på kvinnor i vilda västern är påtaglig. Under en tid uppträder Thomas och Jonn på en saloon, iförda kvinnokläder. Thomas upptäcker att han känner sig mer som sig själv i klänning. Idag hade nog begreppet ”transperson” använts. Att Thomas och John är mer än vänner förstår man snart. I varandra finner de unga männen den stora kärleken. När de så småningom tar hand om en föräldralös indianflicka blir hon som deras dotter.

Den här romanen gör mig kluven. Å ena sidan är berättelsen välskriven och vacker. Boken nominerades till The Man Booker Prize 2017 och fanns med på den långa listan. Att boken har litterära kvaliteter råder det ingen tvekan om. Romanen får mig att associera till John Williams fina ”Butcher’s Crossing”. Å andra sidan griper romanen aldrig riktigt tag och jag har svårt att komma karaktärerna nära. Inte heller är jag tillräckligt intresserad av amerikansk militärhistoria. Slagen är många och makabra…

”Dagar utan slut” är en läsvärd bok som jag tror växer vid omläsning. Språket är bitvis närmast poetiskt, landskapet storslaget. Slutet var oväntat, men jag gillade det. Trots att boken inte till fullo infriade förväntningarna, kan jag ändå se romanens storhet och rundar därför upp betyget till 4 av 5.