Romaner

...kategorivis

 

”Systerklockorna” – gripande släktroman av Lars Mytting

tisdag, oktober 8th, 2019

Lars Mytting är en norsk författare som för några år sedan gjorde dundersuccé med faktaboken ”Ved”. Nu är han aktuell med sin fjärde roman: ”Systerklockorna”.

”Systerklockorna” utspelar sig i Norge på 1880-talet i en liten by i Gudbrandsdalen. Vi får följa den vackra och egensinniga kvinnan Astrid Hekne, som under ett par års tid varit tjänsteflicka på prästgården. Hon dras till den nye prästen Kai Schweigaard som vill reformera kyrkans verksamhet och införa nya seder. Han vill dessutom riva den uråldriga stavkyrkan, eftersom den både är för liten för den växande församlingen och alldeles för kall om vintrarna. Prästen drömmer om att bygga en ny större kyrka på platsen där stavkyrkan nu står. Även Kai dras mot sin vilja till Astrid. Men förnuftet säger honom att hon inte skulle passa som prästfru…

Astrid kommer från en gård vars familj en gång skänkte kyrkklockorna till kyrkan till minne av de  siamesiska tvillingarna Gunhild och Halfrid Hekne. När flickorna var halvvuxna blev ene tvillingen allvarligt sjuk. I förtvivlan bad deras far Eirik till Gud att de bägge skulle klara sig, eller att de skulle få dö tillsammans. Flickorna dog samma dag och som tack för att de dött samtidigt lät fadern gjuta två kyrkklockor. Vid klockgjutningen kastade Eirik Hekne ner familjesilvret i gjutkaret vilket gjorde att klockklangen blev ovanligt vacker och mäktig. Klockorna, som fick namnet Systerklockorna, ringer enligt sägnen av sig själva för att varsla när fara hotar.

För att bekosta en ny kyrka lyckas prästen sälja den gamla kyrkan till Tyskland. I Dresden ska stavkyrkan med sina vackra träsniderier återuppbyggas som ett minnesmärke över det germanska, fornnordiska arvet. Tysken Gerhard Schönauer skickas till Norge för att övervaka nedmonterandet av den medeltida kyrkan. Även han träffar Astrid och blir förtrollad av henne…

Astrid Hekne motsätter sig att Systerklockorna ska skickas till Tyskland. Hon vill att de ska stanna i Gudbrandsdalen. Kan hon hitta en utväg och rädda klockorna så att de får stanna kvar i bygden?

Lars Mytting har med ”Systerklockorna” skrivit en gripande historisk roman. Förbered dig på en läsupplevelse utöver det vanliga! Romanen är skickligt komponerad och språket flyter fint. Författaren har god känsla för tid och miljö och beskrivningarna av bygden, landskapet och kyrkan övertygar. Boken är första delen i en planerad trilogi. Jag ser fram emot fortsättningen! Betyg: 5.

”Kodnamn Flamingo” – ny roman av Kate Atkinson

måndag, september 30th, 2019

Det är först mot slutet som den här spionromanen bränner till och blir riktigt spännande.

Handlingen börjar 1981 då Juliet Armstrong blir påkörd av en bil. Olyckan inträffar i England och miss Armstrong, som länge har bott utomlands, kan ha tittat åt fel håll när hon korsade gatan. Fast tvivlen finns där – var det verkligen en olycka?

Handlingen hoppar sedan tillbaka till 1950. Vid denna tidpunkt arbetar Julia Armstrong som producent på BBC:s skolradio. När hon springer på en gammal bekant som hon arbetade med under kriget, vill han av någon anledning inte kännas vid henne. Strax därpå får hon ett brev med meddelandet ”Du kommer att få betala för det du gjorde”.

Återigen tar handlingen ett språng till 1940. Under krigsåren arbetade den då 18-åriga Julia som MI5-agent. På den tiden satt hon i en lägenhet och transkriberade samtal som hon avlyssnade från en grannlägenhet. De avlyssnade personerna var alla brittiska nazisympatisörer. Vid sidan av detta skrivmaskinsarbete får hon i uppdrag att nästla sig in hos en äldre kvinna som sympatiserar med Hitlertyskland.

Mot slutet av berättelsen visar Atkinson vilken skicklig författare hon är. De tre parallella handlingarna vävs samman och allt får sin förklaring. Även om boken är välskriven var den bitvis lite småseg. Som läsare kom jag aldrig riktigt nära vare sig huvudpersonen, eller någon av de många andra karaktärerna. Ändå imponerar slutkapitlen. Atkinson hittar äntligen spänningsnerven och den otympliga flamingon lyfter…

Det slår mig upprepade gånger under läsningen att den här spionromanen skulle göra sig alldeles utmärkt på bioduken. Hoppas verkligen att boken blir film! Betyg: 3,5

”Kirke” av Madeline Miller – elegant återberättelse av antikt epos

måndag, september 2nd, 2019

JA! Bättre fantasyroman får man leta efter! Det är en fröjd att läsa ”Kirke”! Författaren Madeline Miller är lärare i grekiska och latin och hon är synnerligen väl bevandrad i den grekiska mytologin. ”Kirke” tar avstamp i Homeros Odysséen, men myterna omtolkas och återberättas ur häxan Kirkes perspektiv.

När jag började läsa romanen kunde jag inte låta bli att tänka: ”Varför ska jag läsa en bearbetning av Odysséen? Känns inte det ämnet uttömt?” Men, efter en tveksam start sögs jag obönhörligt in i berättelsen.

”Kirke” är en bok som har tokhyllats och älskats av läsare världen över. Boken röstades fram och utsågs till Årets Fantasy 2018 på Goodreads. Där får boken betyget 4 eller 5 av 83% av läsarna! Fantastiska siffror!

Kirke, denna häxlika gudinna, är dotter till solen Helios och en havsnymf. Som ung intresserar hon sig för örter och hon lär sig att använda dem för att trolla. Det visar sig snart att förvandlingar är hennes styrka. Efter att ha använt sin kraft på en rival blir hon förvisad till en ö där hon ska leva ensam för tid och evighet. En dag kommer Odysseus och hans manskap till Kirkes ö. De har varit borta länge i krig, men är nu på väg hem. När männen hotar att förgripa sig på Kirke förvandlar hon dem till grisar. Odysseus blir förförd av Kirke och hemfärden fördröjs ytterligare…

Madeline Miller lyckas på ett imponerande vis blåsa liv i de gamla myterna och ge Kirke liv. Detta är så skickligt gjort, att jag måste sätta betyget 5.

”I oxögat” – storslagen historisk roman av Ida Andersen

måndag, augusti 19th, 2019

Jag blev oerhört förtjust i Ida Andersens gripande roman ”I oxögat”. Det är en välskriven berättelse som utspelar sig på 1700-talet i Småland i Ekeberga socken. Vi får följa framväxandet av Kosta glasbruk genom det strävsamma paret Sissel och Eskil. Han får arbete på glasbruksbygget och kanske, kanske nalkas bättre tider? Uppförandet av glashyttan ger nämligen såväl arbetsinkomst som framtidshopp åt bygdens folk.

Det är omöjligt att inte tänka på Mobergs Karl-Oskar och Kristina när man läser den här boken. Livet på Tuvetorpet är hårt och makarnas kamp för brödfödan mödosam. Eskil är en duktig timmerman och han har egenhändigt byggt torpet på mark som han har ärvt från sin husbonde. Dennes söner tvingar honom dock att göra dagsverken och kräver en fjärdedel av skörden i arrendeavgift. Samtidigt arbetar Eskil för fullt med uppförandet av glashyttan. Trots hårt slit från morgon till kväll blir det svårt att hinna med…

Språket i boken är nyanserat, rikt och synnerligen väl anpassat till tidsepoken. Dialektala och ålderdomliga ord förekommer och ger tyngd och trovärdighet åt berättelsen. Ändå blir texten aldrig svår att läsa – tvärtom är detta en bok att sträckläsa! Omslaget är vackert och passar denna finstämda berättelse utmärkt.

Handlingen utspelar sig i en brytningstid och ett intressant tema i boken är konflikten mellan folktro och kristendom. Sissel vänder sig gärna till en gammal läkekunnig kvinna i trakten, men Eskil anser att gumman ägnar sig åt trollkonster. Blotta tanken på att Sissel inte skulle följa kyrkans bud till punkt och pricka framkallar ångest hos honom.

Sammantaget är ”I oxögat” en mästerligt skriven och mycket gripande roman! Jag håller tummarna för att det kommer en fortsättning för boken ger utan tvekan mersmak! Läs!!!
Betyg: 5

”Den som lever stilla” – stark autofiktion av Leonora Christina Skov

lördag, juni 15th, 2019

Leonora Christina Skovs ”Den som lever stilla” är en gripande och stark autofiktiv roman om uppväxt, frigörelse och längtan efter moderskärlek. De första kapitlen, som skildrar moderns bortgång, är magiska och håller mästerlig klass!

”Den som lever stilla” blev den mest lästa romanen i Danmark under 2018. Boken blev författarens stora genombrott och Skov fick tidigare i år litteraturpriset De Gyldne Laurbær för romanen.

När boken börjar ligger Christinas mamma för döden. Hon har cancer och har inte långt kvar. Christina engagerar sig i moderns behandling och försöker svälja att modern anser att cancern är psykiskt betingad och i förlängningen orsakad av dotterns homosexualitet…

Genom hela sin uppväxt för Christina en sorglig kamp för att få kärlek och bekräftelse från föräldrarna. Materiellt sett går det ingen nöd på henne, men föräldrarnas känslokyla är ytterst beklämmande. Christina växer upp som oälskat ensambarn i Helsinge, en dryg timmes bilfärd norr om Köpenhamn. Fadern tar alltid den sköra moderns parti gentemot dottern. Det är en oerhört drabbande uppväxtskildring som läsaren får ta del av!

Skov förmår att skickligt omvandla sina minnen och erfarenheter till stor litteratur. Tack och lov behöver inte Danmarks Knausgård sex band för att göra detta. Boken landar på drygt 400 sidor och det är framför allt inledningen som imponerar på mig. Mittenpartiet fängslar mig inte riktigt lika mycket, men som helhet är detta en välskriven bok som jag varmt rekommenderar! Betyg 4.

”Små eldar överallt” av Celeste Ng

tisdag, juni 4th, 2019

En av vårens snackisar är romanen ”Små eldar överallt”. 2017 utsågs boken till årets bästa roman på siten Goodreads, så många har sett fram emot översättningen.

Vad tyckte jag då om denna tokhyllade bok? Jag tyckte att boken var en smula svår att komma in i, bland annat eftersom det var många personer att hålla reda på. Jag tyckte att även att boken var onödigt pratig. Men efter en tveksam start tar sig berättelsen.

Boken börjar med att familjen Richardsons hus står i lågor. Det finns ett stort antal brandhärdar, flera små bränder, i huset, så det står utom allt tvivel att branden är anlagd. Familjen misstänker direkt att det är yngsta dottern som har tänt på. Den stora frågan är naturligtvis varför…

Familjen Richardson, med sina fyra barn, bor i det idylliska amerikanska villasamhället Shaker Heights. Den här förorten till Cleveland, Ohio, genomsyras av filosofin att allt som kan planeras bör planeras. Allt är välordnat och styrt av regler. En välputsad fasad betyder allt.

När konstnären Mia och hennes dotter Pearl anländer till Shaker Heights får de hyra en lägenhet av familjen Richardson. Mia börjar arbeta som hembiträde i Richardsons tjusiga hem och Pearl blir vän med ungdomarna. De fyra tonårsbarnen i familjen Richardson påverkas av deras närvaro och de förtrollas av Mias fria konstnärssjäl. Ungdomarna Richardson dras till Mia och hon ger dem moderlig värme och stöd på ett sätt som är främmande för dem. Ett genomgående tema i boken är just moderskap i olika former, allt från ofrivillig barnlöshet och adoptioner till abort. Andra teman som berörs är klassfrågor och rasism.

Den senare delen av boken är riktigt spännande. Författaren får också ihop slutet riktigt bra. Sammantaget är det utan tvekan en läsvärd bok! Betyg: 4.

”Pojke slukar universum” av Trent Dalton

lördag, juni 1st, 2019

Trent Dalton är en australisk författare och ”Pojke slukar universum” är hans hyllade debutroman. Inspiration till boken har han hämtat från sin egen uppväxt.

Denna uppväxtskildring utspelar sig på 1980-talet i Brisbane i en förortsmiljö präglad av kriminalitet, droger och våld i hemmet. Trots detta andas boken optimism. Det är en hjärtevärmande och ibland magisk historia om två bröder, Eli och hans stumme bror August. Brodern slutade prata i 6-årsåldern och kommunicerar genom att skriva i luften.

Livet är komplicerat för Eli, som ändå försöker att följa sitt hjärta. Modern sitter i fängelse, styvfadern är knarklangare, fadern är försvunnen. Barnvakten ”Slim” är en förrymd fånge som fått livstids fängelse för att ha slagit ihjäl en taxichaufför. Själv drömmer Eli om att bli kriminalreporter.

Inledningsvis var boken en smula svår att komma in i, men efterhand blir man som läsare alltmer uppslukad. Boken har fått fantastiska recensioner av läsare som menar att detta är bland det bästa som de har läst. För egen del blev jag aldrig så begeistrad, men nog är boken både udda, originell och välskriven! Omslaget är dessutom så fint! Vi kommer garanterat att få höra mer både om författaren och om den här boken! Kanske är det en blivande klassiker rent av! Betyg 3,5.

”Hem till Scupper Island” av Kristan Higgins

onsdag, maj 29th, 2019

Den amerikanska författaren Kristan Higgins bok ”Hem till Scupper Island” är en feelgood-roman som andas sommar och sol. Perfekt semesterläsning!

Läkaren Nora Stuart är framgångsrik och snygg. När hon blir påkörd av en bil och ligger halvt avsvimmad på akuten, kommer hon på sin kille, som också är läkare, med att flörta med en sjuksköterska. Förhållandet tar slut och Nora beger sig hemåt till ön Scupper Island, där hon är uppväxt, men inte har satt sin fot på 15 år. På ön hoppas hon kunna tillfriskna och slicka sina sår…

Men Nora tvingas också ta itu med sådant som hon har försökt att förtränga. Inte minst smärtar det henne att tänka på skoltiden då hon var utstött och mobbad.

Relationen med mamman är ansträngd, men Nora gör vad hon kan för att bygga upp relationen. Noras älskade syster sitter i fängelse, så henne har Nora tappat kontakten med. Systerdottern, en vilsen och surmulen tonåring, bor hos sin mormor. Nora försöker lära känna henne vilket inte är helt lätt.

Boken är utgiven av Printz förlag som säger sig vilja ge ut så kallad ”intelligent underhållning”. Det är en träffande beskrivning för den här boken. Visst är den förutsägbar på så vis att den börjar i moll och slutar i dur, som de flesta feelgoodromaner, men boken är välskriven och den blir aldrig banal.

Bokens mix av humor, drama och kärlek är härlig. Hjärtevärmande, lättsam sommarläsning alltså! Betyg: 4.

”Som pesten” – en politisk thriller av Hanne-Vibeke Holst

torsdag, maj 23rd, 2019

Denna tegelsten på 850 sidor kan kanske verka avskräckande på grund av sitt omfång. Men boken är rakt igenom spännande, så jag är glad att jag tog mig an den!

Författaren undersöker i ”Som pesten” hur dagens samhälle skulle påverkas av en influensapandemi med hög dödlighet.

För hundra år sedan härjade spanska sjukan 1918-20. Uppskattningsvis 50 miljoner människor dog. Under 1900-talet drabbades världen av ytterligare två pandemier, Asiaten 1957, och Hongkong-influensan 1968-69. Alla minns förstås den nya influensan 2009, även kallad svininfluensan. Den influensapandemi som härjar i ”Som pesten” har mycket hög dödlighet. Spanska sjukan 2.0 kallar författaren den.

Bland många andra – för det är många personer att hålla reda på i boken – får vi följa danskan Karoline Branner. Hon är nybliven utbrottskoordinator på WHO i Genéve och ska samordna insatserna mot influensan. Danmark blir för övrigt ett av de länder som drabbas först av pandemin. Sjukvården går på knäna. De unga drabbas allra värst och många dör.

Författaren skildrar skickligt det politiska spelet. Hur snabbt kan man slå fast att det faktiskt rör sig om ett influensautbrott? När kan vaccinproduktionen dra igång? Och vem ska få de första vaccindoserna, när det råder kaos och stor brist på vaccin?

Jag skulle säga att det här är en politisk thriller, snarare än en medicinsk. Det är definitivt inte science fiction. Författaren har ägnat lång tid åt research så scenariot som målas upp framstår som trovärdigt. En sinnrikt konstruerad roman som är riktigt, riktigt bra! Perfekt till semestern! Betyg 4+.

”En katts resedagbok” – hjärteknipande berättelse av Hiro Arikawa

onsdag, maj 8th, 2019

En katts resedagbok, skriven av japanska Hiro Arikawa, är en varm och innerlig berättelse. Romanen handlar om gatukatten Nana och den ensamme unge mannen Satoru, som tar sig an katten och ger den ett hem. Deras vänskap skildras finstämt, ur den kloka kattens perspektiv. I tillbakablickar får vi även ta del av Satorus uppväxt.

Efter att ha levt några år tillsammans beger sig Satoru och katten iväg på en roadtrip, tvärs över Japan. De hälsar på hos människor som har betytt mycket för Satoru genom livet.

Man behöver inte vara kattälskare för att uppskatta den här rörande historien om vänskap och om att ta farväl. Det är en charmig och hjärtevärmande bok som man läser i ett svep. Boken är nominerad till Årets bok 2019 av Bonniers Bokklubbar, så läs och rösta på den om du gillar den! Rekommenderas varmt! Betyg: 4.

”Skönhetens väg” av Martha Hall Kelly

onsdag, april 10th, 2019

Skönhetens väg är skriven av en amerikansk journalist vid namn Martha Hall Kelly. Berättelsen utspelar sig under och efter andra världskriget och handlar om tre kvinnor vars öden vävs samman:
Caroline – som arbetar på franska ambassaden i New York och som brinner för att skicka hjälpsändningar till behövande barn i Frankrike.
Kaisa – en 16-årig polska som utför uppdrag åt den polska motståndsrörelsen, något som hon så småningom blir arresterad för.
Hertha – läkare i koncentrationslägret Ravensbrück.

Varje kapitel är skrivet ur någon av dessa kvinnors perspektiv. Upplägget gör att berättelsen blir en smula seg i början. Först kommer ju ett kapitel med en person, sedan ett nytt med nästa person, och så ett tredje med ytterligare nya personer. Det tar med andra ord några kapitel innan man riktigt kommer in i boken.

Romanen bygger på verkliga personer och händelser. Både Caroline Ferriday och Hertha Oberheuser var verkliga personer. Den sistnämnda, Hertha, var ökänd för de medicinska experiment som hon utsatte fångar i koncentrationslägret för.

Författaren ägnade mer än tio år för att göra research. Just att historien bygger på en sann historia ger den extra tyngd. Boken innehåller hemska koncentrationslägerskildringar, men fokus ligger kanske mer på de hjälteinsatser som gjordes. Trots att karaktärerna bygger på verkliga personer uppfattar jag personporträtten som ganska bleka, vilket bidrar till att historien aldrig riktigt kryper under skinnet. Romanen återger dock händelser som aldrig bör glömmas, så på det viset är det en viktig skildring. Språket flyter fint, men det sticker inte ut och det är inte njutbart utöver det vanliga.

På siten Goodreads har boken fått över 136.000 läsaromdömen. 47% ger betyget 5 och 38% sätter betyget 4. Jag delar ut betyget 3 men läs och bedöm själv!

Årets läsupplevelse: ”Arv och miljö” av Vigdis Hjorth

lördag, december 22nd, 2018

Den norska författaren Vigdis Hjorth har skrivit höstens kanske starkaste bok. Det är en briljant relationsroman, skriven med en psykologisk skärpa som överträffar det mesta.

När boken kom ut i Norge för något år sedan gav den upphov till en livlig debatt. Boken är autofiktiv och blandar fakta och fiktion. Debatten kretsade bland annat kring hur mycket som var självupplevt. Vigids lillasyster Helga svarade genom att också skriva en roman, där hon kunde ge sin version i familjedramat.

Hur mycket som är självupplevt får jag låta vara osagt, men författaren förmedlar insikter som är djupt övertygande. Denna mörka relationsroman är mycket, mycket skickligt skriven och övertygar psykologiskt.

Vad handlar då boken om? Ja, vi får följa en norsk familj med fyra vuxna barn. Föräldrarna som är i åttioårsåldern bestämmer sig för att låta två av barnen få ärva deras sommarstugor, medans de fortfarande är i livet. De två som inte ärver stugorna, ska kompenseras ekonomiskt. Det är bara det att stugorna värderas alldeles för lågt. Detta resulterar i att de två äldsta syskonen, som alltså inte ska få stugorna, känner sig förbigångna. Och nu handlar det inte längre enbart om pengar, utan om känslor. Varför behandlar inte föräldrarna sina barn lika? Varför älskar de inte barnen lika mycket?
Familjehemligheter och sår kommer upp till ytan…

En riktigt gripande och tragisk relationsroman. Jag ger utan tvekan högsta betyg till denna bladvändare som inte lämnar läsaren oberörd! Betyg: 5.

”Jag for ner till bror” – stark debutroman av karinsmirnoff

fredag, december 14th, 2018

Vilken sagolik debut hon gör, Karin Smirnoff! Bara veckor efter att boken ”Jag for ner till bror” publicerats, nominerades den till årets Augustpris. Även om priset välförtjänt gick till Linnea Axelsson för dikteposet ”Aednan”, hade Smirnoff lika gärna kunnat kamma hem priset.

Romanen utspelar sig i den västerbottniska byn Smalånger, dit Jana reser för att ta hand om sin försupne tvillingbror. Han bor på landet, i deras föräldrahem. Jana tvättar, skrubbar och städar hos honom. Brodern har kapsejsat och behöver hjälp att komma på rätt köl igen. Han äter knappt någon mat utan lever på cigaretter och alkohol. Jana hittar ett arbete inom hemtjänsten och hon inleder även ett stormigt förhållande med en konstnär.

Det blir snart tydligt att syskonparet haft en traumatisk barndom och minnen av sexuella övergrepp och våld bubblar upp till ytan. Det är en mörk berättelse som vi får ta del av och som läsare sugs man snabbt in i romanen.

Språket är rakt och ligger talspråket nära. Meningarna är ofta korta och kommatecken saknas helt. En annan egenhet är att för- och efternamn skrivs ihop. Huvudpersonen heter ”janakippo” och författaren själv heter enligt detta skrivsätt således ”karinsmirnoff”. Stor bokstav används endast i början av en ny mening.

Slutet uppfattar jag som en smula abrupt. Boken skulle nog passa utmärkt som bokcirkelbok, för det finns mycket som man skulle kunna prata om. Sammantaget har Smirnoff skrivit en minst sagt annorlunda glesbygdsskildring. Boken är fängslande, färgstark och läsvärd! Betyg: 4.

”Band” – läsvärd mörk äktenskapsroman av Domenico Starnone

lördag, augusti 4th, 2018

Den italienske författaren Domenico Starnones roman ”Band” handlar om ett äktenskap i förfall. Det är en tänkvärd skildring om vad som binder oss samman. De ca 170 sidorna går snabbt att läsa, men innehållet dröjer sig kvar, för detta är en stor liten roman!

Boken är uppdelad i tre delar. I första delen får vi läsa en hustrus brev till sin make. Breven inleds ”Om du har råkat glömma det, min bäste herre, så vill jag bara påminna dig: jag är din fru.” Breven andas frustration och besvikelse över att maken har lämnat henne för en yngre kvinna. I bokens andra del får vi mannens berättelse och i sista delen kommer parets vuxna barn till tals, för självfallet har föräldrarnas relation påverkat även dem.

Starnone är en skarpsinnig relationsskildrare som skriver psykologiskt trovärdigt. ”Band” är en mörk äktenskapsskildring väl värd att läsa. Slutet är både överraskande och en smula skruvat, men jag gillade den udda avslutningen. Som helhet är boken elegant komponerad och välskriven.

Starnone bor i Rom och är gift med översättaren Anita Raja. Han besöker årets litteraturfestival i Louisiana i augusti, så den som vill lyssna på honom kanske kan passa på då. Betyg: 4.

”Stanna hos mig” – färgstark relationsroman av Adébáyò, Ayòbámi

tisdag, april 24th, 2018

Nigerianska Ayòbámi Adébáyò (f. 1988) har fått mycket uppmärksamhet för sin debutroman ”Stanna hos mig”. Boken utspelar sig dels på 1980-talet i Nigeria, dels i nutid, eller närmare bestämt 2008.

Yejide och Akin är ett ungt par som möts på universitetet, blir förälskade och gifter sig. Efter fyra års lyckligt äktenskap är barn det enda som saknas. Som äldste sonen i familjen förväntas Akin föra familjenamnet och släkten vidare. När det inte kommer något barn ökar pressen på Akin att han ska ta sig en andra hustru. För det välutbildade paret innebär blotta tanken på mångifte en krock mellan gamla traditioner och moderna värderingar. Hur mycket kan kärleken tåla?

Kapitlen är omväxlande skrivna ur Yejides och Akins perspektiv och återger deras relation, från första mötet och genom motgångar och sorger. Den nigerianska kulturen med sina traditioner och vidskepligheter genomsyrar historien, även om mycket är allmängiltigt och universellt. Den politiska turbulensen i Nigeria med kuppförsök och våld skymtas i bakgrunden.

Boken är lättläst, gripande, sorglig och tragisk. Vid flera tillfällen tar berättelsen oväntade vändningar. Denna oförutsägbarhet kittlar läsaren att läsa vidare. Möjligen blir det någon vändpunkt för mycket, men som helhet är boken välskriven och läsvärd. Det kan nämnas att när Bonniers Bokklubbar idag presenterade vilka tolv böcker som nominerats till ”Årets Bok 2018”, var ”Stanna hos mig” en av de nominerade titlarna.
Mitt betyg blir: 4.

”Ensamhetens slut” – vemodig och mångbottnad roman av Benedict Wells

måndag, april 23rd, 2018

Benedict Wells, född 1984 i München, är ett tyskt litterärt stjärnskott som ännu inte har fått den uppmärksamhet i Sverige som han förtjänar. Hans fjärde roman ”Vom Ende der Einsamkeit” kom på svenska hösten 2017. Nu har boken precis getts ut på engelska och fått bra kritik, så vänta bara! Här har vi en stjärna i vardande!

”Ensamhetens slut” är en vemodig roman om tre syskon som i unga år blir föräldralösa. Föräldrarna omkommer i en bilolycka och syskonen hamnar på ett sjaskigt internat på landet. Syskonen är ganska olika och hanterar sorgen och saknaden olika. Liz, den utåtriktade, börjar ägna sig åt fester och droger. Hon är charmig och karismatisk, men tar lätt på skolarbetet. Den inbundne brodern Marty däremot satsar på sina studier. Han är lite av en odräglig besserwisser, en nörd som plågas av tics och har tvångssyndrom. Berättelsen skildras ur brodern Jules ögon. Han får en nära vän på internatet i Alva. Hon blir lite av ett familjesubstitut för Jules, eftersom syskonen ganska snabbt driver isär.

Tonen i boken är genomgående melankolisk och filosofisk. Texten är välskriven och flyter fint, även om det tog lite tid att komma in i boken. Den långa startsträckan till trots så har Wells åstadkommit ett fint romanbygge. Möjligen kan berättelsen kännas en smula konstruerad, men det är ändå en väldigt fin roman som behandlar teman som sorg, förlust, öde, kärlek, längtan och ensamhet. Denna familjeroman rymmer även en gripande kärleksberättelse.

När boken börjar är Jules i medelåldern. Han vaknar upp på ett sjukhus, efter att ha varit med om en motorcykelolycka. Det läsaren genast undrar är om motorcykelolyckan verkligen var en olycka, eller om det var ett självmordsförsök. Från sjukhussängen ser Jules tillbaka på sitt liv och läsaren får bit för bit ta del av hans minnen av föräldrarna, åren på internatet och åren därefter. Pusselbit läggs till pusselbit. Syskonens barndom förföljer dem som en osynlig fiende. Man vet aldrig när eller hur den ska slå till…

Jag gillar den här boken och delar ut ett högt betyg. Kanske till och med en sällsynt 5:a. Benedict Wells är en författare som vi kommer att höra mer av! Lägg hans namn på minnet!

”Skönhet är ett sår” – märklig roman av Eka Kurniawan

fredag, mars 9th, 2018

Det var med höga förväntningar som jag tog mig an Eka Kurniawans tegelsten ”Skönhet är ett sår”. Omslaget tycker jag är jättefint och första meningen i boken fångade definitivt mitt intresse!

”På eftermiddagen en helg i mars reste sig Dewi Ayu ur graven efter att ha varit död i tjugoett år.” Vem hajar inte till av denna inledning?! Meningen fångar på sätt och vis även berättelsens ton som en fantasifull skröna. Etiketten magisk realism passar bra. Mirakel förekommer, men någon fantasyroman är det inte tal om.

Efter uppståndelsescenen följer ganska snart en lång tillbakablick på Dewi Ayus liv. Genom hennes levnadsöde får läsaren ta del av Indonesiens moderna historia. Under den japanska ockupationen tvingas den unga Dewi Ayu in i prostitution. Hon föder tre vackra döttrar och när hon för fjärde gången väntar barn, ber hon att barnet ska bli fult. Hennes önskan går i uppfyllelse. Barnet får sotsvart ansikte och en näsa som liknar ett eluttag. Den nyförlösta modern vägrar titta på det nyfödda barnet, men ger flickan namnet Skönhet, ovetandes om hur illa namnet passar…
En tid efter förlossningen dör Dewi Ayu, femtiotvå år gammal.

Läsaren får sedan i ytterligare tillbakablickar ta del av Dewi Auys uppväxt och liv. Den ena våldtäktsscenen efter den andra dyker upp. Det här är en blodig roman och särskilt utsatta är kvinnorna. Tyvärr lyckas jag inte komma Dewi Ayu eller någon annan karaktär nära och historien blir successivt allt märkligare och märkligare. Inslagen av humor och satir går mig förbi. Någonstans på vägen tappar jag intresset för berättelsen och ger upp. Boken liknar nog inget jag läst tidigare, så udda är den absolut! Bitvis är glimrar romanen till, men som helhet är den alldeles för besynnerlig för min smak. Betyg: 3.

”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” – oemotståndlig debutroman

söndag, december 31st, 2017

Jag har inte satt ihop någon topplista över årets bästa böcker, men jag vill ändå avsluta 2017 med en bok som jag verkligen tyckte om. Missa inte Gail Honeymans debutroman med den något udda titeln ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”!

Boken tar upp teman som ensamhet, oläkta sår, vänskap och humor – allt blandat i en alldeles oemotståndlig mix! Det här är en feelgoodroman som berör. På boktipssiten Goodreads är boken hyllad och har välförtjänt fått riktigt höga läsarbetyg (4.32 i skrivande stund). Perfekt att börja det nya året med!

Med detta önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År!

”Vid glömskans rand” av Sergej Lebedev

tisdag, december 26th, 2017

I romanen ”Vid glömskans rand” av Lebedev bor berättarjaget granne med en blind gammal man, kallad ”den Andre Farbrorn”. Den icke namngivne gamle mannen lever tillbakadraget och ältar i tysthet det förgångna. Ingen vet vilka sorger och bedrövelser som han har varit med om under sitt liv. Med tiden blir den gamle som en familjemedlem hos sina grannar. Ändå är det ingen som älskar honom. Han tillåter ingen att komma nära, men han vill gärna umgås med den lille pojken, berättarjaget.

När den gamle med sitt eget liv som insats donerar blod till det unga berättarjaget, som vi för övrigt inte heller får veta namnet på, hamnar denne i tacksamhetsskuld. Berättarjaget försöker senare att frigöra sig mentalt från sin räddare, men bandet tycks omöjligt att klippa. Farbrorn har knutit sin skyddsling till sig och behåller greppet, till och med från andra sidan graven.

Som vuxen beger sig berättarjaget till den stad, där Farbrorn levt i det förgångna. Det visar sig att Farbrorn varit lägerchef i läger i Gulag. Vilka andra dunkla hemligheter finns det att upptäcka? Hur ska berättarjaget kunna gå vidare och hur ska han handskas med allt han får veta?

Lebedevs roman om Sovjets mörka historia är poetiskt och vackert skriven. Tempot är långsamt och beskrivningarna många. Berättelsen vindlar långsamt fram med en filosoferande ton. Texten kräver en hel del av sin läsare och jag kommer på mig själv åtskilliga gånger med att nicka till…Även om detta är en välskriven roman, hade jag svårt att ta den till mig. En oförglömlig läsupplevelse för vissa, men tyvärr inte för mig…

”Kåda” – Mångbottnad spänningsroman av Ane Riel

måndag, november 27th, 2017

Den danska författaren Ane Riels roman ”Kåda” vann Glasnyckeln förra året och boken utsågs därmed till årets bästa skandinaviska kriminalroman 2016. Någon traditionell deckare eller kriminalroman är det dock inte frågan om, även om boken börjar med ett brott. Första meningen lyder: ”Det var mörkt i det vita rummet när far dödade farmor.”

Denna inledning till trots så skildrar inte boken något polisarbete, eller någon utredning. Faktum är att det saknas en polis, en detektiv eller motsvarande, som steg för steg nystar upp brottet. Jag skulle nog snarare kalla Ane Riels bok för en spänningsroman med många bottnar.

Författaren skildrar en familj i sönderfall ur en liten flickas ögon. Familjen bor ensligt och isolerat på en ö. En tragedi, en olycka som inträffar när flickan bara är ett spädbarn, sätter sin prägel på familjen. Pappan blir med tiden psykiskt sjuk och utvecklar en osund samlarmani. Hemmet svämmar över av saker, vilket omslaget illustrerar. På nätterna tar pappan med sig sin dotter på stöldräder i närområdet. De släpar hem prylar och berget av skräp och skrot blir större och större. Modern å sin sida kämpar med depression och övervikt och förmår inte heller att ge sin dotter en normal uppväxt. Flickan, som heter Liv, träffar aldrig några jämnåriga och hon har inte hunnit börja i skolan. Som läsare undrar man ängsligt hur det ska gå för den lilla.

Liv har en bärnsten med en liten myra i. Bärnsten består av uråldrig kåda från ett uråldrigt träd, förklarar pappan. Bägge fascineras av att kådan har bevarat det lilla krypet intakt, fångat i kådan. Tillsammans ger de sig ut i naturen för att samla in färsk kåda från träden i skogen.

Ane Riels bok är välskriven och imponerar stort. Bortsett från en del makabra inslag påminner stilen till viss del om Roy Jacobsens ”De osynliga”, även om Ane Riel aldrig når samma poetiska höjder som Jacobsen. Det finns såklart även andra skillnader, men jag kommer av någon anledning att tänka på Jacobsen…Slutet som Ane Riel levererar både överraskar och skakar om.