januari, 2012

...månadsvis

 

Beate Grimsrud bjuder på smärtsam läsning i ”En dåre fri”

tisdag, januari 31st, 2012

Att läsa eller lyssna på ”En dåre fri” är plågsamt, eftersom man sugs in i huvudpersonen Elis ångestfyllda verklighet. I korta kärnfulla kapitel får vi ta del av Elis barndom och hennes sjukdomshistoria. Redan som barn började Eli höra röster och utveckla schizofreni. I takt med att vi får ta del av Elis vardag och minnesbilder växer ett psykologiskt intressant porträtt av en skör, konstnärlig själ fram. Det har spekulerats i media om hur mycket som är självbiografiskt, för det finns onekligen likheter mellan Eli och författarinnan själv.

Eli upplever att golven i sovrummet sluttar och att hon dras till det mörka fönstret som är täckt av en gardin som aldrig dras ifrån. Hennes terapeut lägger en boll på golvet. Bollen ligger still. Trots det känns fönstret farligt. Tänk om hon kastar sig ut?  Rasar ut? Glider ut? Bäst att försöka hålla sig fast i de hala möblerna…Eli är självdestruktiv, skär sig, häller kokhett vatten över sig, krossar glas. Deprimerande och obehagligt smärtsam läsning förstås, men samtidigt är detta en mycket trovärdig och insiktsfull berättelse om psykisk sjukdom.

Eli åker in och ut på psyket, utsätts för bältesläggningar, tvångsintagning och tvångsmedicinering. Det är en skrämmande och föga förtroendeingivande bild av psykvården som målas upp. Texten är mycket gripande och drabbande och förtjänar att uppmärksammas. Jag blev hur som helst illa berörd. Förvånande nog lyckas Eli trots sin sjukdom skriva böcker och producera film. Hon är kreativ till och med när hon är som sjukast. I Elis fall går sannerligen skapande och galenskap hand i hand. Slutet är i mitt tycke alltför abrupt, men förmedlar i varje fall en strimma hopp.

Julia Dufvenius gör en nyanserad och finstämd uppläsning som hon prisats för med Sveriges Radios Romanpris 2011. Jag hoppas vi får höra mer av Dufvenius – och av Grimsrud.

Upptäck Italiens pastakök med Bo Hagström

torsdag, januari 26th, 2012

För många barn är spagetti och köttfärssås en klar favorit på matbordet. Som förälder är man kanske inte lika begeistrad, även om pasta, parmesan och rödvin faktiskt inte är så dumt. Men varför inte upptäcka några nya pastarecept som kan bli uppskattade av hela familjen?!

I boken Viva la pasta! guidar Bo Hagström läsaren på en pastaresa runt om i Italien. Hagström skriver kunnigt om pastans historia, om konsten att göra egen pasta och om konsten att koka pasta. Recepten har han samlat in under sina många besök i Nord-, Mellan-, och Syditalien. Det riktigt vattnas i munnen när man bläddrar i boken och man drabbas av resfeber. För vem skulle inte vilja bege sig till Italien och lära känna det italienska köket på plats?

Hagström listar våra vanligaste pastasorter i kvalitetsordning. Jag tar med listan till affären och upptäcker hur många olika pastasorter det faktiskt finns att välja mellan, så varför hålla till godo med snabbmakaroner? En svårighet med recepten i boken är att lista ut vilken sorts pasta som avses. 300 gram fusilli bucati eller bucatini säger åtminstone inte mig så mycket. Som tur är finns bilder på de olika pastasorterna. En ovan kock hade helt klart uppskattat förslag på alternativa ingredienser. Om jag exempelvis inte hittar taleggio i min mataffär, vilken annan halvmjuk ost skulle kunna passa istället? Matlagning är en konst och jag övar glatt vidare under Hagströms ledning.

”Fester med rester” – tänkvärt och klimatsmart av Anna Braw

tisdag, januari 24th, 2012

I ”Fester med rester: gott och nytt av det som blev över” av Anna Braw (red.) handlar det om att se vad som faktiskt finns i kylskåpet och kreativt tillvarata resterna. Denna klimatsmarta inspirationsbok ligger helt rätt i tiden! Boken innehåller måhända inte så många traditionella recept, utan ger istället allmänna råd och idéer om vad man kan hitta på med enstaka matvaror som blivit över. Att göra i ordning kompletta matlådor klarar väl de flesta av, men för att använda exempelvis överbliven potatis i en ny rätt krävs lite mer eftertanke.

Den alfabetiska uppställningen gör det enkelt att hitta rätt i boken. Slår man upp Banan får man tips om vad man kan hitta på med övermogna bananer. Hur många bruna bananer åker inte i hushållssoporna? På bokstaven D hittar jag uppslagsordet Datum och läser följande citat från Benjamin: ”Jag har börjat tänka annorlunda när jag ska köpa till exempel mjölk. Förut såg jag alltid till att köpa de paket som hade flest dagar kvar på datummärkningen, men det mesta går åt ganska snabbt hemma hos oss, så nu köper jag de paket som har minst antal dagar kvar för att de inte ska bli stående och sedan slängas.” Hur tänker du som konsument? Själv är jag inte främmande för att köpa varor med kort datum för omgående konsumtion, men då gärna till reducerat pris. En helt klart annorlunda uppslagsbok som utmanar läsaren att tänka om.

Flera skribenter delar med sig av sina idéer om hur svinnet kan minskas. Det är ju onekligen så att vi slänger mycket överbliven mat. Recepten är generella för att man ska kunna ta vad man har. Förutom recept och allmänna förslag på hur man kan ta vara på rester, innehåller boken reportage, ordspråk, anekdoter och annan tänkvärd läsning. Libris förlag ger främst ut böcker med anknytning till kristen tro, vilket tydligt märks i denna bok med grundtonen slösa inte med Guds gåvor. Ett utdrag ur Johannesevangeliet, där Jesus bespisar fem tusen män, finns också med. Boken ingår i serien Kyrkkaffe. På bloggen Dantes bibliotek finns en trevlig recension av boken.

”Den odödliga Henrietta Lacks” prisad bästsäljare av Rebecca Skloot

fredag, januari 20th, 2012

Henrietta Lacks dog 1951 av en elakartad form av livmoderhalscancer. Innan hon dog togs ett prov från tumören. Cellerna i detta vävnadsprov skulle visa sig vara speciella, eftersom de var så livskraftiga. Forskarna hade länge försökt att hålla liv i mänskliga celler i så kallade cellkulturer, men utan att lyckas. Henriettas tumörceller däremot var relativt lättodlade och de har använts i forskning världen över. De så kallade HeLa-cellerna har bidragit till viktiga framsteg inom läkekonsten såsom exempelvis utvecklandet av poliovaccinet. HeLa-cellerna har dessutom gett upphov till tre Nobelpris och de har fått följa med till månen. Om man skulle lägga alla HeLa-celler som någonsin levt på en våg skulle de väga över 50 miljoner ton!

Rebecca Skloot har skrivit en faktabok om kvinnan vars celler skulle komma att betyda så mycket för forskningen. Vem var hon? Skloots berättelse om den fattiga, svarta kvinnan, vars celler fortfarande lever, långt efter hennes död, är mycket gripande och fascinerande. Boken Den odödliga Henrietta Lacks lär kunna intressera en bred allmänhet, inte minst läsare av biografier och populärvetenskap.

Författaren ställer en rad tankeväckande frågor som rör etik och moral. Vad händer exempelvis med de blodprov och vävnadsprover som vi lämnar? Vem äger vävnaderna? Henrietta donerade aldrig någon vävnad. Forskarna tog ett vävnadsprov utan att fråga. Ingen berättade något för familjen. Det kom som en chock för familjen när de sent omsider upptäckte att människor sålde och köpte hennes celler. De fick dessutom läsa Henriettas journal publicerad i en bok. Några pengar såg dock familjen aldrig röken av…

När forskarna så småningom började intressera sig för Henriettas släktingar, togs blodprover på hennes make och barn. Dottern Deborah väntade förgäves på besked om det som hon trodde var ett cancerprov. Hon var rädd och ängslig över att få samma cancer som sin mamma…Tragiskt och rörande. En intresseväckande berättelse skriven av en begåvad vetenskapsjournalist. Varma rekommendationer!

 

”Den felande länken” – sista delen i Tegenfalks fängslande deckartrilogi

tisdag, januari 17th, 2012

”Maneten Turritopsis nutricula är vad man vet i dag den enda levande varelse som kan gå fram och tillbaka i livscykeln. Den har med andra ord evigt liv.” Med dessa rader inleds tredje och sista delen i Stefan Tegenfalks serie om kriminalkommissarie Walter Gröhn.

Tegenfalk kommer i ”Den felande länken” in på existentiella frågor och han hade med fördel kunnat utforska de stora livsfrågorna ännu mer ingående. Manet-symboliken är smått genialisk och passar synnerligen väl ihop med handlingen! Briljant!

  Foto: Alvaro E. Migotto

Låt oss backa bandet en smula och konstatera att första delen i serien heter ”Vredens tid”. En stark debutroman som dock har vissa likheter med Jussi Adler-Olsens ”Kvinnan i rummet”. Det ligger nära till hands att tro att Tegenfalk har inspirerats av danskens bok, men vad vet jag? Bok två i serien ”Nirvanaprojektet” är spännande, även om jag så här i efterhand mest minns boken som ett slags mellanbok. Titeln anspelar på ett forskningsprojekt som syftade till att kartlägga medvetandet eller själen. Försök gjordes också att klona själen för att om möjligt uppnå odödlighet.

”Den felande länken” är som sagt tredje delen i serien. Även om boken inledningsvis summerar tidigare händelser, rekommenderar jag att man läser böckerna i kronologisk ordning. Vi återser karaktärer som vi mött i tidigare böcker: Walter Gröhn förstås och den begåvade polisassistenten Jonna de Brugge, som för övrigt pryder bokens omslag. Journalisten Jörgen Blad jagar vidare i jakten på sitt livs scoop och datahackern Serge blir återigen insyltad.

Walter sörjer fortfarande dottern Martines tragiska död. Hade man med mer avancerad teknik kunnat rädda hennes själ, genom att flytta över hennes själ till en annan människas kropp? För att sluta grubbla och om möjligt komma till klarhet, reser Walter till Frankrike.

Jonna har å sin sida blivit förtjust i en man, men är han den han utger sig för att vara? Vilka lik har han i garderoben? Pressad av en internutredning försöker Jonna rädda sitt skinn genom djärva, men kanske inte fullt så genomtänkta handlingar. Jonna är vidare engagerad i jakten på Leo Bragelers mördare.

Tegenfalk har som synes många trådar att hålla i, när det gäller handlingen. Trots det knyter han skickligt ihop säcken. Slutet är måhända både intelligent och kreativt, men för mig förefaller tanken på att man skulle kunna klona själen så osannolik, att jag inte blir berörd på djupet. Jakten på den felande länken lär väl få fortsätta… Men summa summarum så utgör Tegenfalks trilogi ändå ett spännande tillskott i deckargenren.

Suggestiv trilogi av Martin Widmark: Tyko Flores Äventyr

tisdag, januari 10th, 2012

Bland kollegorna på biblioteket har Widmarks serie om den 13-årige pojken Tyko blivit något av en favorit. Böckerna har fått signumet Hcg, vilket innebär att de anses passa barn i ”mellanåldern”, dvs 10-13 åringar. Möjligen hade en tonårsklassning (uHc) passsat bättre på grund av böckernas något ålderdomliga anstrykning språkligt och innehållsligt. Hur som haver kan böckerna med behållning läsas även av vuxna, så missa inte den här serien!

Den första boken i trilogin heter Den dansande djävulen. Här möter vi den fattige, föräldralöse gossen Tyko Blom, som arbetar som grävare djupt nere under marken i en silvergruva. En dag skickas Tyko till ett gammalt gruvschakt, där han hittar en uråldrig järnlucka i bergväggen. Han har hittat porten till en annan värld… Här tar den andra boken vid: Fyrtornet i Son-Li. Fantasyinslaget blir starkare och äventyret börjar på allvar. Slutet är abrubt och läsaren kastar sig över den sista delen som är spännande in i det sista: Polyhymnias guld. Böckerna bör definitivt läsas i kronologisk ordning.

Böckerna finns även som ljudböcker, inlästa av Jakob Eklund. Han läser behagligt, men måhända en smula sävligt. Jag gillar att det är samma uppläsare till samtliga delar i serien. I sista delen gör Eklund en fin rolltolkning av den så kallade Ormapan och läser med stor inlevelse.

Böckerna i serien Tyko Flores Äventyr påminner på sätt och vis om Michelle Pavers omtyckta serie Han som föddes att möta mörkret, som inleds med boken Vargbröder. Jag kommer i alla fall att tipsa läsare som gillat Pavers böcker om Widmarks välskrivna trilogi.

      

”Mr. Nobody” – storslagen mystisk film

söndag, januari 8th, 2012

Den senaste tiden har det blivit mycket filmtittande och inte fullt lika mycket läst…Men så är det väl med läsandet – det går upp och ner. Bland alla filmer tyckte jag att filmen Mr. Nobody stack ut som en originell och klurig berättelse.

Filmen Mr. Nobody handlar om Nemo, som vid nio års ålder tvingas välja mellan sina föräldrar vid deras skilsmässa. Ska han följa med sin mamma till USA, eller ska han stanna hos pappan i England? Utifrån pojkens val spelas tre möjliga livsöden upp.

Ständigt ställs vi inför olika val. Hur påverkas våra liv av valen vi gör? Hur många olika liv vore möjliga för en människa? Vilken roll spelar slumpen? Varför har det vi sänder ut en tendens att komma tillbaka till oss i någon form?

I filmen talas det om fjärilseffekten: Du ska köpa ett par jeans och väljer de billigaste. En arbetare på andra sidan jorden blir arbetslös och sitter hemma och kokar ägg istället för att gå till jobbet. Ångan stiger upp och orsakar regn två månader senare på andra sidan jorden. En regndroppe faller på din lapp och gör telefonnumret till din käresta oläsligt…

I denna film är ingenting verkligt, men allt är möjligt…Vi får träffa Nemo som åldring i en framtida värld där ingen längre dör av ålderdom. För en reporter berättar Nemo om sina parallella liv – men vilket är det rätta? En sevärd, men småknepig film. Föreställer mig att åsikterna om denna film går isär duktigt.

2012 är här och det riktiga livet börjar, eller?

måndag, januari 2nd, 2012

Såhär vid nyår avläggs många nyårslöften. Vi är många som hyser förhoppningar om ett nytt, sundare liv. Kanske föreställer du dig att det är nu, som det verkliga livet äntligen ska börja?

I sin nya novellsamling När börjar det riktiga livet betraktar Fredrik Lindström våra ansträngningar och förberedelser inför den dag då livet verkligen börjar. Fast ironiskt nog är det livet som passerar medan vi är upptagna med att göra upp planer inför morgondagen…

Att skriva kort och kärnfullt, men ändå levande och uttrycksfullt är en konst som ”språkmannen” Fredrik Lindström behärskar till fullo. Språkligt och innehållsligt är de korta novellerna i När börjar det riktiga livet en njutning att läsa! Novellsamlingen tillhör det bästa som jag har läst i denna genre på länge. Lysande Fredrik!

Novellen Gosedjuren handlar om en liten gosse, som inte förmår att dela med sig av sitt materiella överflöd, som inte förmår att ge av hjärtat.  En tankeväckande berättelse om hur föräldrar visar sina barn, eller inte visar sina barn, kärlek genom att överösa dem med grejer.

I novellen Kvalitetstid kommer författaren in på vår tendens att göra så många saker som möjligt samtidigt. Att effektivt utnyttja alla transportsträckor, att tidsplanera och schemalägga, för att få så mycket kvalitetstid som möjligt…

En tänkvärd och småhumoristisk pärla till bok att börja det nya året med!