november, 2013

...månadsvis

 

”Plommonträdet” av Ellen Marie Wiseman

måndag, november 25th, 2013

Berättelser och filmer från andra världskriget, denna onda och hemska tid, både skrämmer och fascinerar. Plommonträdet av Ellen Marie Wiseman utspelar sig i Tyskland i skuggan av andra världskriget. Kärleken mellan den sjuttonåriga Christine Bölz från en fattig tysk familj och Isaac Bauerman, son till en förmögen judisk advokat, hinner knappt ta sin början, innan kriget kommer emellan. Snart är det inte bara klasskillnaden som de unga tu ska överbrygga…

Ellen Marie Wiseman är född i USA, men hennes mamma utvandrade från Tyskland. Berättelsen är delvis inspirerad av familjens upplevelser i Tyskland under andra världskriget. Att boken är skriven ur en ung, tysk flickas ögon, ger ett lite annorlunda perspektiv och är en del av behållningen med Wisemans bok.

Romanhjältinnan Christine är dock i mitt tycke alldeles för okomplicerad, naiv och ytlig för att övertyga. Trots ett lovande upplägg griper berättelsen aldrig riktigt tag i mig. Visst blir det spännande, men historien känns konstruerad och kryper aldrig riktigt under huden. Helhetsintrycket dras ner av osannolika sammanträffanden, en kärlekshistoria som brister i trovärdighet och en alltför romantiserad ton – se bara på titel och omslag. Samtidigt är boken är lättläst och kanske passar målgruppen unga vuxna bättre? För denna debutroman förtjänar Wiseman ändå ett godkänt betyg, så det landar väl någonstans mellan en 3:a och en 4:a.

       plommontradet

Titta på bokvideon ovan!

”Kalabaliken på Gärdet: en TV-chefs memoarer” av Sam Nilsson

tisdag, november 19th, 2013

Det är med stort intresse som jag läser den före detta TV-chefen Sam Nilssons memoarer Kalabaliken på Gärdet. Boken är väldisponerad och följer en strikt kronologisk ordning, från födelse till pensionärsliv. Kapitlen är indelade i korta avsnitt med underrubriker, vilket bidrar till att göra texten lättläst. I den inledande, komprimerade släktkrönikan skriver Sam om sin farfar Olof Nilsson och farmor Maria – min farfars farfar och farfars farmor.

Olof och Maria Nilsson

Under en tid var Olof Nilsson Sveriges nordligast placerade banvakt. 1906 flyttade familjen söderut till banvaktsstugan i Bastuträsks by. De tre sönerna skulle alla komma att arbeta för Statens Järnvägar. Järnvägen fortsatte sedan att spela en avgörande roll i några släktgrenar – min farfar Henry Nilsson, Sams kusin, omkom 19 år gammal, när han skulle koppla ihop två tågvagnar.

Oscar, Sams far, var järnvägare och när han fick en ny stationering fick familjen flytta. Efter en kringflackande uppväxt började Sam arbeta som lokalredaktör på Norran. På 1960-talet var Sam partisekreterare i Högerpartiet. Efter drygt tio år i politiken anställdes han som medarbetare vid Sveriges Radios Centralredaktion, där han efter att ha varit Aktuelltchef och programdirektör för TV1, utsågs till TV-chef. Denna position behöll han i drygt 20 år, mellan 1981 och 2000, vilket sannerligen är en imponerande bedrift! Boktiteln syftar på den kalabalik som utbröt i samband med Sam Nilssons pensionsavgång, när efterträdaren skulle utses.

Skildringen av hembygden och uppväxten är intresseväckande och personligt skriven. Trots att många personer nämns i boken är det hedrande att mitt eget namn finns med. På sidan 18 står:

”På min mors sida finns en märklig släktkrönika nedtecknad av Jan Fredman, en av skelleftebygdens mer framträdande släktforskare. Släktkrönikan kallas Den stora författarsläkten i norr med rötter i Västerbotten. Den inbegriper västerbottningar som Birger Vikström, Henning och Ernst Sjöström, Sara Lidman, Kurt Salomonson och hans syster Anita, Åke Berggren, Roger Pontare, Stieg Larsson, Margot Wallström, Stig Larsson, Barbro Holmberg, Liza Marklund, Åke Lundgren, Lorentz Andersson, Alvar Lindmark, Martin Lönnebo, Maria Ragnarsson, P O Enquist och Torgny Lindgren – alla ättlingar till Nicodemus Håkansson och hans hustru Margareta Persdotter på Gammelbyn 7, Västomsundet, Burträsks socken. Torgny Lindgren brukar frankt förklara att ’så kunde det naturligtvis vara för i de här trakterna förekom ju inte sällan inavel’.”

Det är väl bara att hålla med Torgny. Sam och jag är exempelvis släkt både på hans fars sida (Nilsson-släkten) och på hans mors sida (författarsläkten)… Att Sam kan räkna sig till författarsläkten i norr stod klart efter att släktforskaren Jan Fredman tagit sig en närmare titt på Sams släktträd. Mer om författarsläkten hittar du på Jan Fredmans hemsida.

Sams bok är dock inte någon släktkrönika, utan beskriver framför allt den politiska karriären och åren i tv-huset. Lars Nord, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall, belyser detta i artikeln Tragisk skildring av en portalgestalt (Svenska Dagbladet den 14/11 2013). Artikelrubriken syftar inte på Sam Nilsson, utan på hur tv-profilen Lennart Hyland porträtteras i Lars Ragnar Forssbergs bok Hyland: legenden och hans tid. Som Lars Nord skriver så har både Hyland och Nilsson satt sin prägel på svensk public service, om än på olika sätt och på olika arenor. Bägge är alltså bokaktuella i höst. Kalabaliken på Gärdet är en välskriven bok, som bidrar med en viktig pusselbit i televisionens spännande historia.

Sam Nilsson

”Jungfrustenen” – modern kryptonitsaga av Michael Mortimer

tisdag, november 12th, 2013

Jag får tillstå att jag är nyfiken på vem som döljer sig bakom pseudonymen Michael Mortimer. Det spekuleras i om det är den före detta Babel-programledaren Daniel Sjölin som har hållit i pennan, men vem vet?

Jungfrustenen är hur som helst ett märkligt romanprojekt. Boken är första delen i en serie som är tänkt att omfatta sex delar. Nog är det en chanstagning som förlaget gör, att ge ut denna serie i sex delar. Jungfrustenen har fått ganska hård kritik i medierna och jag undrar i mitt stilla sinne om storyn kommer att hålla i 3000 sidor. Har läsarna tålamod att vänta i sex band på att få annat än gåtor? Författaren placerar så att säga bara ut schackpjäserna på brädet och sedan är boken slut.

Boken innehåller svartvita illustrationer. Det märkligaste av allt är dock de insprängda avsnitten från olika källor såsom Wikipedia och Dagens Nyheter. Hur tänkte författaren här? Jungfrustenen får mig förresten att associera till Jan Wallentins ”Strindbergs stjärna” (2010) om ni minns den? Upphaussad i media, men lite av en flopp…

Det rappa tempot och spänningen i berättelsen tilltalar mig dock. Det blir onekligen en spännande jakt, eller flykt, när studenten Ida Nordlund hals över huvud tvingas att lämna Nobelfesten i Stockholm, efter att ha bevittnat mordet på en Nobelpristagare. Med sig har hon ett skrin som hon har fått i uppdrag att ta hand om. Asken innehåller förstås den mystiska jungfrustenen. Stenen med sina märkliga egenskaper utgör det centrala i berättelsen. En gång i tiden hittades stenen på Nya Zeeland av Linnés lärjunge Daniel Solander. Upplägget är fantasifullt och osannolikt så det förslår. Undrar just vad blomsterkungen själv hade tyckt om att figurera i denna äventyrliga kryptonitsaga? Fortsättning följer för den tålmodige, eller vad ska man säga?! Betyget landar på en 3:a.

Jungfrustenen

”Legend” – bladvändardystopi av Marie Lu

lördag, november 2nd, 2013

Marie Lus ungdomsroman ”Legend” utspelar sig i ett framtida övervakningssamhälle. Boken skildrar två ungdomar från skilda miljöer i ett framtida Los Angeles. 15-åriga underbarnet June är exceptionellt begåvad och drillas till att göra militär karriär i Republikens tjänst. När hennes bror mördas tar hon upp jakten för att finna gärningsmannen. Alla tecken pekar mot Day, en ungdomsbrottsling, som sedan länge har varit efterlyst av Republiken. June leker undercover-agent och agerar på egen hand i de fattiga distrikten för att locka fram rebellen Day. Det blir en katt-och-råtta-lek på liv och död.

Kapitlen är skrivna omväxlande ur Days och omväxlande ur Junes perspektiv. Även om upplägget känns väldigt förutsägbart – två ungdomar från skilda världar möts och kärlek uppstår mot alla odds – är berättelsen ändå spännande och läsvärd. Ett varningens finger bör kanske höjas för de inslag av brutalt våld och tortyr som faktiskt finns med i boken. När det gäller skildringen av det framtida samhället är den tyvärr ganska ytlig och lämnar en del att önska. Vi får exempelvis veta att Republiken är i krig med de så kallade Kolonierna, men någon bakgrundshistoria får vi inte. Kanske får vi se mer av detta, samt fördjupade personteckningar i nästa del?

”Legend” är den första delen i en serie. Del två, som på engelska heter ”Prodigy”, kommer enligt förlaget Modernista ut på svenska hösten 2014. Hur som haver så ger jag Marie Lu godkänt för denna debutroman. Gillar du ungdomsdystopier så vill du nog inte missa ”Legend” som jämförts med Suzanne Collins ”Hungerspelen”.

legend