Biografier / Självbiografier

...kategorivis

 

”Saltstigen” – inspirerande och tänkvärd läsning av Raynor Winn

lördag, december 2nd, 2023

En vän sa en gång att i medelåldern vaknar intresset för biografier. Det verkar stämma in på mig i alla fall. Jag märker att mitt intresse för genren tilltar…

SALTSTIGEN är en medryckande och fängslande berättelse om ett medelålders par, som ger sig ut på en drygt 100 mil lång vandring längs Englands sydvästra kust.

Till följd av en dålig affär, där deras gård använts som säkerhet, tvingas paret att lämna sitt hem. I samma veva diagnosticeras mannen med en obotlig sjukdom. Hemlösa, fattiga och i dålig kondition ger de sig ut på en krävande vandring.

SALTSTIGEN skildrar både en yttre och en inre resa. Författaren varvar skildringar av den vackra kustmiljön med insikter om vår dödlighet och tankar om vad som är väsentligt i livet.

En långvandring kan säkert uppfattas som enformig i längden, monoton och enahanda. Den ena dagen påminner om den andra. På samma vis har texten ett inslag av upprepning. Men för paret blir vandringen läkande. Att vistas i naturen och fokusera på nuet får stressen att rinna av. Steg för steg blir de starkare och får perspektiv på sin situation. Vandringen ger tillvaron mål och mening.

Raynor Winns vandringsskildring är lättläst och lätt att tycka om. Läsaren får hänga med på en känslomässig resa som rör sig mellan hopp och förtvivlan. Det är inte konstigt att boken har blivit en riktig läsarsuccé! Berättelsen är både hjärtevärmande och gripande!

En härlig bok att kura med i mörkret, nu när dagarna har blivit allt kortare! Lust att snöra på sig vandringskängorna får man för övrigt också! Rekommenderas varmt!

”Kvinnor jag tänker på om natten” – Mia Kankimäki bjuder på läsfest!

tisdag, september 21st, 2021

”Kvinnor jag tänker på om natten” är en härlig genremix av självbiografi, essä, dagbok, reseskildring och fackbok. Författaren Mia Kankimäki, en ensamstående kvinna på fyrtio plus, ligger sömnlös om nätterna och tänker på diverse kvinnliga förebilder från förr. Hon vill följa kvinnorna i spåren, resa jorden runt och bli en skrivande upptäcktsresande – precis som de kvinnliga pionjärerna som hon beundrar.

Första resan går till Afrika där Kankimäki bland annat ger sig ut på safari i den storslagna afrikanska naturen. De egna reseupplevelserna varvas med återblickar på Karen Blixens äventyr nästan 100 år tidigare. Efterhand tvingas Kankimäki revidera sin romantiserade bild av Karen Blixen och inse att den gränslöst modiga, starka och självständiga kvinna som hon fantiserat om var mänskligare…

Resan i Karen Blixens spår är en briljant inledning som fångar mig direkt! Visst spelar det in att jag också har fängslats av Karen Blixen, slukat ”Den afrikanska farmen” och bedårats av storfilmen med Meryl Streep och Robert Redford. Men hur som haver så är läsningen magisk!

Andra avsnitt ägnas åt kvinnliga jordenruntresenärer som Isabella Bird (1831-1904), Ida Pfeiffer (1797-1858) och Mary Kingsley (1862-1900). Vi får även läsa om Ema Saikō (1787-1861), Alexandra David-Neel (1868-1969) och Nellie Bly (1864-1922) för att nämna några. Trots att kvinnorna är nya bekantskaper för mig läser jag med intresse om deras strapatser. Tyvärr saknar jag fotografier på de kvinnor som skildras. Även foton från författarens egna resor hade förhöjt läsupplevelsen! Nu tvingas jag istället söka efter bilder på nätet för att stilla nyfikenheten.

Kankimäki skriver med ett tydligt feministiskt perspektiv. Texten är tankeväckande och allmänbildande. Eftersom boken är så mångbottnad passar den utmärkt att bokcirkla och samtala om.

Slutet av boken kretsar kring kvinnliga konstnärer, varav flera levde på 1500-talet. Det avslutande kapitlet ägnas åt den japanska konstnären Yayoi Kusama (f. 1929) vars färgstarka konst fascinerat publiken i över 60 år. ”Kvinnor jag tänker på om natten” kvalar utan tvekan in på min årsbästa-lista! Högsta betyg! 5 av 5

”En ensam plats” av Sandberg – välskrivet om allvarlig sjukdom

tisdag, juni 22nd, 2021

Bortsett från en viss omdebatterad sågning i Expressen är ”En ensam plats” överlag kritikerhyllad – och det med rätta! Boken handlar om författarens kamp mot bröstcancern som hon diagnostiserades med 2016. Det är en rak, ärlig, gripande och självutlämnande sjukdomsskildring, som utan tvekan får betecknas som god litteratur!

När Sandberg först upptäckte knölen i bröstet var hon fast i ekorrhjulet och sökte inte omedelbart vård. Sedan dog hennes pappa. Visst kan hennes strutsbeteende verka provocerande. Det var dumdristigt att förneka verkligheten och intala sig att det nog inte var någon fara. Mänskligt tänker jag, men det finns även annat i boken som kan provocera läsare och väcka känslor.

Under den tuffa behandlingstiden upplevde Sandberg en stor ensamhet. Trots att hon både är psykolog och författare, hade hon svårt att uttrycka sig. Även omgivningen hade svårt att kommunicera. För vad säger man till den som kämpar mot en potentiellt dödlig sjukdom? Lägg till detta Sandbergs ångest att dö från sina barn…

Sjukdomsförloppet skildras ingående och insiktsfullt. Flera gånger pausar jag läsningen för att hämta andan. Texten är intensiv och tät. Berättelsen innehåller även tillbakablickar på barndomen. Pappans alkoholism och relationsproblemen med svärmodern tas också upp.

Vad ska man då tycka om genren i sig? Nja, lite fundersam är jag nog. Åtminstone var det ovant att läsa en så uttalat självbiografisk sjukdomsskildring i romanform. Välskrivet om att drabbas av allvarlig sjukdom är det hur som helst! Betyg: 4 av 5

”Natten” av Elie Wiesel

söndag, december 1st, 2019

Bookmark förlag ger i höst ut Elie Wiesels klassiska bok ”Natten” i nyöversättning. Boken har även försetts med ett förord av Alice Bah Kuhnke, samt med ett efterord av författaren.

Elie Wiesel (1928-2016) upplevde och överlevde förintelsen. Han var 11 år när andra världskriget bröt ut. Familjen, som levde i Rumänien, deporterades 1944. Elie var den enda i familjen som överlevde koncentrationslägrets fasor. På drygt 120 sidor berättar han osentimentalt sin historia. Genom att vittna om det förflutna, hoppades han förhindra en upprepning i framtiden.

Författaren fick Nobels fredspris 1986. Han arbetade mot antisemitism och för mänskliga rättigheter under återstoden av sitt liv. Elie Wiesel skrev ett 40-tal böcker, varav ”Natten” nog är den mest kända.

”Natten” är en oerhört gripande bok, skriven på en stram och återhållen prosa. Den första lägernatten gjorde Elis liv till en enda lång natt… Som läsare förfasas man över vilka fruktansvärda illdåd som människan är kapabel till. Texten är som ett knytnävslag i magen! Auschwitz går aldrig att förstå, men vi får inte glömma!

En tunn bok med ett oerhört viktigt budskap! Läs! Betyg 5.

Foto: Basso Cannarsa

”Den som lever stilla” – stark autofiktion av Leonora Christina Skov

lördag, juni 15th, 2019

Leonora Christina Skovs ”Den som lever stilla” är en gripande och stark autofiktiv roman om uppväxt, frigörelse och längtan efter moderskärlek. De första kapitlen, som skildrar moderns bortgång, är magiska och håller mästerlig klass!

”Den som lever stilla” blev den mest lästa romanen i Danmark under 2018. Boken blev författarens stora genombrott och Skov fick tidigare i år litteraturpriset De Gyldne Laurbær för romanen.

När boken börjar ligger Christinas mamma för döden. Hon har cancer och har inte långt kvar. Christina engagerar sig i moderns behandling och försöker svälja att modern anser att cancern är psykiskt betingad och i förlängningen orsakad av dotterns homosexualitet…

Genom hela sin uppväxt för Christina en sorglig kamp för att få kärlek och bekräftelse från föräldrarna. Materiellt sett går det ingen nöd på henne, men föräldrarnas känslokyla är ytterst beklämmande. Christina växer upp som oälskat ensambarn i Helsinge, en dryg timmes bilfärd norr om Köpenhamn. Fadern tar alltid den sköra moderns parti gentemot dottern. Det är en oerhört drabbande uppväxtskildring som läsaren får ta del av!

Skov förmår att skickligt omvandla sina minnen och erfarenheter till stor litteratur. Tack och lov behöver inte Danmarks Knausgård sex band för att göra detta. Boken landar på drygt 400 sidor och det är framför allt inledningen som imponerar på mig. Mittenpartiet fängslar mig inte riktigt lika mycket, men som helhet är detta en välskriven bok som jag varmt rekommenderar! Betyg 4.

”Hon som var jag” av Wendy Mitchell

torsdag, maj 30th, 2019

I sin självbiografi berättar brittiska Wendy Mitchell om hur hon som 58-åring får diagnosen Alzheimer. Hon skildrar allt från de första symptomen, när hon är tröttare än vanligt och känner brist på energi. Hon känner det som om huvudet till hälften är fyllt med bomull. Hon glömmer, tappar ord, eller minns plötsligt inte namnet på en kollega. Dessutom snubblar hon upprepade gånger under sina löparrundor. Det blir successivt alltmer tydligt att något är fel. Efter ett antal undersökningar får hon det chockartade beskedet att hon har Alzheimer.

Vid tidpunkten för diagnosen arbetar Wendy med administrativa uppgifter på ett sjukhus. Hon är uppskattad på arbetet där hon är känd för sin skarpa hjärna och för att hon alltid är så välorganiserad. Privat lever hon ensam, efter att på egen hand ha uppfostrat två döttrar.

På jobbet försöker Wendy att dölja symptomen genom att arbeta ännu hårdare och lägga ner ännu mer tid. Tillslut, efter mycket vånda vågar hon berätta på sitt arbete om sin diagnos. Det blir en kamp för att få behålla jobbet så länge som möjligt och för att kunna fortsätta att leva som vanligt.

Wendy går på kurs hos Alzheimerförbundet och blir en ”demensambassadör”, för att sprida kunskap om sjukdomen. Hon startar även en blogg där hon skriver om sina erfarenheter.

Omslaget är prytt med magnoliablommor. Vid något tillfälle försökte Wendy att tapetsera om hemma. Hon ville bevisa sin duglighet, inför sig själv och andra. Men det gick inte så bra…Våderna skulle ju mönsteranpassas, när de hängdes upp, vilket blev för svårt…

Boken är skriven i samarbete med journalisten Anna Wharton. Det är en mycket gripande och lärorik bok om de första stadierna av demens. Läs den!Betyg:3,5.

”Allt jag fått lära mig” – insiktsfull uppväxtskildring av Tara Westover

tisdag, april 23rd, 2019

Den här omtalade självbiografin lever verkligen upp till mina högt ställda förväntningar! Taras uppväxtskildring är både välskriven och gripande!

Familjen är mormoner och lever på en gård vid foten av berget Buck Peak i Idaho. De lever isolerade och utanför systemet och har vare sig radio eller tv. Fyra av de sju barnen saknar födelsebevis och de går inte i skolan. Istället ägnar man sig åt att bunkra förnödenheter och ammunition – allt för att förbereda sig inför domedagen och jordens undergång.

Pappan har ett skrotupplag och som tioåring får Tara börja hjälpa till på bilskroten. Mamman är örtkunnig och blir barnmorskans medhjälpare. Alla sår och krämpor behandlas med moderns huskurer. Inte ens vid allvarliga skador uppsöks sjukvården. När Tara får ett stålrör i benet på skroten behandlas det med örtmedicin och böner till Gud.

Familjen är dysfunktionell och senare i livet undrar Tara om fadern varit bipolär, eller om han haft någon annan psykisk sjukdom. Faderns vanföreställningar och paranoia präglar och påverkar hur som helst hela familjen.

Tara som inte har gått i skolan studerar envist på egen hand. Hon gör antagningsprovet och lyckas ta sig in på college. Framgångssagan slutar inte här, utan Tara tar sig med hjälp av stipendier vidare bland annat till Cambridge där hon doktorerar. Det är en otroligt imponerande resa hon gör, Tara. Utbildningen förändrar Tara för livet, vidgar hennes vyer och hjälper henne slutligen att bryta sig loss.

Boken är en drabbande bladvändare. Taras utvecklingsresa är inspirerande och häpnadsväckande. Högsta betyg, 5 av 5!

Andra delen av Betty Smiths barndomsskildring

söndag, september 3rd, 2017

Nu har den kommit, andra delen av Betty Smiths uppmärksammade barndomsskildring ”Det växte ett träd i Brooklyn”. Omslaget är riktigt läckert, som en rosa karamell! Mycket snyggt!

När jag skrev om första delen muttrade jag över att verket hade delats upp i två delar. Jag måste dock rätta mig själv och konstatera att det i detta fall inte är frågan om någon ny trend. Betty Smiths roman finns ju på svenska sedan tidigare och redan den gamla upplagan var uppdelad i två delar. Så det så!

Här kan du läsa vad jag skrev om första delen.

Jag tyckte bättre om andra delen än om del ett. Tempot är fortfarande ganska lågt, men skruvas möjligen upp något. Vi får nu följa Francie under hennes tonårstid. Francie får uppleva sorg och ekonomiskt knapra tider. Hon börjar arbeta, men längtar tillbaka till skolan. Författaren målar upp en bild av livet i Brooklyn för drygt hundra år sedan och berör ämnen som fattigdom och alkoholism. Men den här boken, som har tokhyllats av läsare världen över, griper av någon anledning aldrig riktigt tag i mig.
Läsvärd ja, men inte fantastisk.

”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” – osentimental sorgebok av Tom Malmquist

söndag, oktober 4th, 2015

Under oktober månad pågår Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj. Syftet är att samla in pengar för att finansiera forskning och sprida kunskap om cancerprevention och bröstcancer. I denna rosa månad passar det väl extra bra att uppmärksamma böcker som handlar om cancer, oavsett cancerform?!

Rosa bandet

Tom Malmquists ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” är en oerhört drabbande roman om bottenlös sorg och förlust. När fästmön Karin, gravid i vecka 33, plötsligt insjuknar i akut myeloisk leukemi, vänds tillvaron upp och ner. Karin blir akut förlöst, men hennes tillstånd försämras snabbt. Tom springer mellan  Neonatalen och intensivvårdsavdelningen och kastas mellan glädje och sorg.

Första tredjedelen av boken är en sjukhusskildring som alldeles tar andan ur läsaren. Sedan följer tillbakablickar och minnesbilder som skildrar Toms och Karins kärlekshistoria och deras liv tillsammans. Texten har ett flyt och ett driv som gör att det inte går att sluta läsa, när man väl har börjat. Historien är väldigt dramatisk och känns som ett knytnävsslag i magen. Det är en mycket stark och gripande litterär roman. Med största sannolikhet kommer boken att finnas med bland de titlar som nomineras till årets Augustpris. Läs!

Tom Malmquist

En annan mycket gripande bok är Regine Stokkes ”En ung kvinnas sista ord”. Även hon drabbades av akut leukemi. Läs mer om boken här.

”Obruten” – filmaktuell bladvändare av Laura Hillenbrand

söndag, mars 29th, 2015

Laura Hillenbrands biografi Obruten: en sann berättelse från andra världskriget är lika spännande som vilken thriller som helst! Boken handlar om den amerikanske friidrottaren Louis Zamperini, som deltog vid OS i Berlin 1936. Han hade alla förutsättningar för att göra en enastående karriär som friidrottare, men andra världskriget kom emellan. Louis blev löjtnant i det amerikanska flygvapnet och var med och bombade mål i Japan. När planet vid en flygning kraschade i havet började hans kamp för att överleva. Boken är filmaktuell: Unbroken heter filmen som Angelina Jolie regisserat. Har svårt att tro att filmen kan vara lika bra som boken – men vem vet?!

Obruten

”Kalabaliken på Gärdet: en TV-chefs memoarer” av Sam Nilsson

tisdag, november 19th, 2013

Det är med stort intresse som jag läser den före detta TV-chefen Sam Nilssons memoarer Kalabaliken på Gärdet. Boken är väldisponerad och följer en strikt kronologisk ordning, från födelse till pensionärsliv. Kapitlen är indelade i korta avsnitt med underrubriker, vilket bidrar till att göra texten lättläst. I den inledande, komprimerade släktkrönikan skriver Sam om sin farfar Olof Nilsson och farmor Maria – min farfars farfar och farfars farmor.

Olof och Maria Nilsson

Under en tid var Olof Nilsson Sveriges nordligast placerade banvakt. 1906 flyttade familjen söderut till banvaktsstugan i Bastuträsks by. De tre sönerna skulle alla komma att arbeta för Statens Järnvägar. Järnvägen fortsatte sedan att spela en avgörande roll i några släktgrenar – min farfar Henry Nilsson, Sams kusin, omkom 19 år gammal, när han skulle koppla ihop två tågvagnar.

Oscar, Sams far, var järnvägare och när han fick en ny stationering fick familjen flytta. Efter en kringflackande uppväxt började Sam arbeta som lokalredaktör på Norran. På 1960-talet var Sam partisekreterare i Högerpartiet. Efter drygt tio år i politiken anställdes han som medarbetare vid Sveriges Radios Centralredaktion, där han efter att ha varit Aktuelltchef och programdirektör för TV1, utsågs till TV-chef. Denna position behöll han i drygt 20 år, mellan 1981 och 2000, vilket sannerligen är en imponerande bedrift! Boktiteln syftar på den kalabalik som utbröt i samband med Sam Nilssons pensionsavgång, när efterträdaren skulle utses.

Skildringen av hembygden och uppväxten är intresseväckande och personligt skriven. Trots att många personer nämns i boken är det hedrande att mitt eget namn finns med. På sidan 18 står:

”På min mors sida finns en märklig släktkrönika nedtecknad av Jan Fredman, en av skelleftebygdens mer framträdande släktforskare. Släktkrönikan kallas Den stora författarsläkten i norr med rötter i Västerbotten. Den inbegriper västerbottningar som Birger Vikström, Henning och Ernst Sjöström, Sara Lidman, Kurt Salomonson och hans syster Anita, Åke Berggren, Roger Pontare, Stieg Larsson, Margot Wallström, Stig Larsson, Barbro Holmberg, Liza Marklund, Åke Lundgren, Lorentz Andersson, Alvar Lindmark, Martin Lönnebo, Maria Ragnarsson, P O Enquist och Torgny Lindgren – alla ättlingar till Nicodemus Håkansson och hans hustru Margareta Persdotter på Gammelbyn 7, Västomsundet, Burträsks socken. Torgny Lindgren brukar frankt förklara att ’så kunde det naturligtvis vara för i de här trakterna förekom ju inte sällan inavel’.”

Det är väl bara att hålla med Torgny. Sam och jag är exempelvis släkt både på hans fars sida (Nilsson-släkten) och på hans mors sida (författarsläkten)… Att Sam kan räkna sig till författarsläkten i norr stod klart efter att släktforskaren Jan Fredman tagit sig en närmare titt på Sams släktträd. Mer om författarsläkten hittar du på Jan Fredmans hemsida.

Sams bok är dock inte någon släktkrönika, utan beskriver framför allt den politiska karriären och åren i tv-huset. Lars Nord, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall, belyser detta i artikeln Tragisk skildring av en portalgestalt (Svenska Dagbladet den 14/11 2013). Artikelrubriken syftar inte på Sam Nilsson, utan på hur tv-profilen Lennart Hyland porträtteras i Lars Ragnar Forssbergs bok Hyland: legenden och hans tid. Som Lars Nord skriver så har både Hyland och Nilsson satt sin prägel på svensk public service, om än på olika sätt och på olika arenor. Bägge är alltså bokaktuella i höst. Kalabaliken på Gärdet är en välskriven bok, som bidrar med en viktig pusselbit i televisionens spännande historia.

Sam Nilsson

Nobelpriset i litteratur 2013 till Australien?

måndag, oktober 7th, 2013

Svenska Akademien tillkännager namnet på årets Nobelpristagare i litteratur torsdagen den 10 oktober kl. 13.00. Fram till dess får vi roa oss med att försöka se in i framtiden och spekulera om vem som får den stora äran.

   Nature's window by Julien Carnot
Nature’s window by Julien Carnot. CC BY SA 2.0

Kanske går årets pris till Australien? I år är det 40 år sedan Patrick White fick nobelpriset i litteratur 1973 och han är den hittills ende australiern som fått priset. Ett namn som ibland nämns i nobelprissammanhang är poeten och essäisten Les Murray, vilket ju är ett gott skäl att bekanta sig närmare med hans verk.

Jag brukar vanligen inte läsa poesi och jag vet inte om Dikter från den efterblivna landsbygden (i svensk översättning 2005) kommer att ändra på den saken, men det är ändå med nyfikenhet som jag läser dessa säregna dikter. Murray blickar ut över den australiensiska kontinenten och skriver med glimten i ögat. Han leker med språket och dikterna kan ibland framstå som en smula udda:

DRÖMBABWE

Glittrande dyker en flodhäst upp
likt någon som med
ännu förtrollad blick höjer sig
ur en sjö av strofer.

Les Murray brukar visst avsluta sina uppläsningar med att läsa Drömbabwe. Murray skriver inte bara dikter, utan även essäer. På svenska kom 2007 Nonchalans, sjabb och dödliga fräknar. Texterna här känns mer lättillgängliga. Murray skriver om sig själv och sin uppväxt, om Australiens årstider, om den australiensiska strandkulturen, om poesi och skidåkning för att nämna några ämnen. Innehållet är intressantare än vad det trista omslaget antyder. Skarpögt fångar han sin samtid. Om en poet ska få nobelpriset gissar jag att Les Murray är ett namn att räkna med. Kanske blir det han som inom kort får ett telefonsamtal från Sverige?

Les Murray

Jag önskar dock att en romanförfattare får priset. Den författare från Australien som vunnit mitt hjärta är Colleen McCullough, som ju har skrivit den oförglömliga romanen Törnfåglarna

Rouge sur rouge by Julien Carnot
Rouge sur rouge by Julien Carnot. CC BY SA 2.0

Andra författare från Australien är: Peter Carey, David Malouf, Tim Winton, Anna Funder, Gerald Murnane, Murray Bail, Thomas Keneally och Peter Temple för att nämna några.

”Gul utanpå” – angelägen ungdomsbok av Patrik Lundberg

måndag, april 15th, 2013

Journalisten och krönikören Patrik Lundberg har med boken Gul utanpå lyckats med konststycket att skriva en mångbottnad och viktig bok som visserligen riktar sig till ungdomar, men som går hem i alla åldersgrupper.

Författaren föddes 1983 i Sydkorea, men är uppvuxen i Sölvesborg i Blekinge. I sin självbiografiska roman berättar Patrik om sin uppväxt, om sin studietid i Korea och om sökandet efter sina biologiska föräldrar.

Som adopterad från Asien har han en kulturell identitet som svensk, men ett så kallat icke-svenskt utseende. Att smälta in har inte alltid varit så lätt, även om svenskhet faktiskt inte sitter i huden. Den prickiga kaninen i Margret Rays bilderbok Pricken försökte bleka bort sina prickar för att se ut som syskonen. Patrik färgade håret och övervägde ögonoperation. Ständiga påhopp i stil med ”ting-tjong” är förstås påfrestande i längden, vilket Lundberg vittnar om i sin krönika Ni sliter själen ur mig (Hd 2011-09-13).

Boken Gul utanpå är en självutlämnande berättelse skriven med humor och självironi. Språket är enkelt, rappt och träffsäkert. Kapitlen är ganska korta och berättelsen en smula fragmentarisk. Lundbergs förmåga att iaktta sin omgivning och förmedla en skarpsynt bild gör boken mycket läsvärd.

 Foto: Annelie Svensson

Under sitt timslånga besök på Klippans gymnasieskola idag, den 15 april, trollband Patrik sina åhörare. Besöket uppskattades av såväl elever som personal.

2012 års karameller!

onsdag, december 19th, 2012

Här bjuder jag på några smällkarameller med ÅRETS BÄSTA i olika kategorier!

Årets bilderbok: Yakup Tokstollen av Ulf Stark och Sara Lundberg. En oemotståndlig bilderbok som blandar humor och allvar på ett medryckande sätt. Den klumpiga pojken Yakup snubblar, tappar saker och gör klantigheter. Vad ska det bli av gossen?

yakup   9129681359

Årets ungdomsroman: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs. En originell och estetiskt tilltalande fantasyberättelse där författaren kreativt har vävt in sällsamma fotografier i handlingen.

Årets skönlitterära bok: Mississippi av Hillary Jordan. Ödesmättad berättelse om rasmotsättningar, kärlek, krig och vänskap. Historien utspelar sig i anslutning till andra världskriget på Mississippis bomullsfält i den amerikanska södern. Läs min recension av boken!

Årets svenska  skönlitterära bok / biografi: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg. Författaren fick Augustpriset i klassen skönlitteratur för denna bok, men gränsen mellan skönlitteratur och biografi tycks mig ytterst flytande. Jag skulle vilja betrakta boken som en biografi.

  torka

Årets biografi: Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot. Tankeväckande bok om en kvinna vars celler har kommit att betyda så mycket för forskningen. Läs min recension av boken!

Årets kärleksroman: Ögonblicket av Douglas Kennedy. Passionerad kärlek i Berlin åren före murens fall. En  spännande kärleksberättelse med oväntade vändningar.

Årets ljudbok: Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell. Suverän författaruppläsning! Författaren är fenomenal på att imitera och gestaltar sina karaktärer med värme och hjärta. Gardells tolkning av den bitchiga bögen Paul är oförglömlig!

Årets deckare: I tystnaden begravd av Tove Alsterdal. Genreöverskridande deckare som utspelar sig i Tornedalen. Läs min recension av boken!

Årets bladvändare: Harrys sång av Jeffrey Archer. Läs min recension av boken! Fängslande och charmerande familjesaga som garanterat triggar igång läslusten! Första delen i en serie.

Årets fackbok: Vår tid på jorden: välfärd inom planetens hållbara gränser av Johan Rockström och Mattias Klum. Ett praktverk där vetenskapliga data och andlöst vackra fotografier samspelar för att få oss att inse att det brådskar för mänskligheten att skapa en globalt hållbar utveckling.

Så här tycker jag, men vilka böcker skulle du vilja kalla för ”årets bästa”?

”Yoga med Malin” – personlig yogabok av Malin Berghagen

fredag, november 2nd, 2012

Att läsa Malin Berghagens bok Yoga med Malin: min kropp, min själ, mitt andetag är en njutning för öga och själ. Vackra stämningsfulla fotografier från naturen och på författaren i diverse yogaställningar varvas med Malins berättelse om vad yogan har betytt för henne genom åren. Malin beskriver sitt första möte med yogan som ett fysiskt helvete. Hon kände sig stel som en pinne, men fortsatte ändå.  Det låter väl hoppfullt för alla osmidiga klumpedunsar?! Någon morgonmänniska är hon inte heller, utan gillar sympatiskt nog att snooza och att väcka kroppen försiktigt med morgonyoga i sängen.

Boken skulle kunna beskrivas som en självbiografisk inspirationsbok, där yogan utgör navet. Malin går visserligen igenom några få övningar, däribland solhälsningen, men den som vill börja utöva yoga gör klokt i att anmäla sig till en yogakurs, eller skaffa en bra instruktionsfilm. Låt dig sedan inspireras av denna personliga, vackra och intresseväckande bok!

“En ung kvinnas sista ord” av Regine Stokke

måndag, oktober 29th, 2012

Hösten 2008 drabbades 17 åriga Regine Stokke från Kristiansund i Norge av akut leukemi. Strax därefter startade hon bloggen Face your fear där hon skrev om hur det är att få en allvarlig sjukdom. Modigt och ärligt delade Regine med sig av sina tankar och upplevelser i takt med att sjukdomen fortskred. Ett år senare somnade hon in, omgiven av sin familj.

Bloggen blev snabbt en av Norges mest lästa bloggar. Läsare berördes i hjärteroten och övervägande positiva och uppmuntrande kommentarer på inläggen strömmade in. En del människor inspirerades att börja lämna blod eller anmälde sig som benmärgsdonatorer.

Som skribent var Regine ovanligt begåvad och hon var klok och mogen för sin ålder. Det var Regines dröm att få ge ut bloggen i bokform, en dröm som nu har besannats postumt. Boken En ung kvinnas sista ord består av blogginlägg, utvalda läsarkommentarer, tidigare opublicerat material, fotografier och avslutningsvis minnesord från hennes närmaste. Resultatet är en mycket välskriven och läsvärd bok, inte minst på grund av att Regines blogginlägg är så välformulerade och nyanserade.

Regine förmedlar insikten att livet är en värdefull gåva. Vi som har hälsan borde vara tacksamma för det, istället för att vara missnöjda och fokusera på bagateller. Genom att åka på konserter och festivaler, genom att fotografera och att umgås med familj och vänner försökte Regine in i det sista att hålla modet uppe och ta vara på de snabbt flyende dagarna.

Jag berörs och skakas djupt av denna sorgliga berättelse och imponeras av Regines kämpaglöd och livsvisdom. Vi är alla dödliga och ska vandra genom dödens port, men fram till dess – lev! Oerhört gripande!

    

Bokvideo till Maria Ragnarssons bok ”Norna”

onsdag, juni 6th, 2012

Titta på klippet som handlar om min bok Norna!

”Norna” – en släktberättelse av Maria Ragnarsson

måndag, april 16th, 2012

Norna är en verklighetsbaserad berättelse som jag har skrivit till minnet av min farmor Mary och min farfar Henry. De fick endast en kort tid tillsammans, vilket symboliseras av den sällsynta orkidén Norna och dess korta livsprocess. Jag berättar mina farföräldrars historia, samt skriver om sökandet efter mina rötter på min fars sida. Det vackra omslagsfotografiet på blomman är taget av Erik Normark.

Det är alltså jag som har skrivit boken Norna. Strindbergs ord sammanfattar ganska kärnfullt mina känslor inför bokutgivningen: ”Där hänger på boklådsfönstret en tunnklädd liten bok. Det är ett urtaget hjärta som dinglar där på sin krok.”

Se bokvideon till boken här! Mer information om boken hittar du på sajten Vårens böcker. Läs vad Lokaltidningen skrev om mig och boken.

Förordet är skrivet av Sam Nilsson, f.d. chef för Sveriges Television. Sam var en av initiativtagarna till den släktträff som hölls 2008 i Bastuträsk för ättlingarna till Maria och Olof Nilsson, Sams och Henrys farmor och farfar. Denna släktträff skildras också i boken. För bästa behållning av Norna bör man nog ha ett intresse för historia och släktforskning, gissar jag, som själv är amatör på området. Resultaten av mina efterforskningar sammanfattas i boken i skönlitterär form. Måhända inspirerar det någon till att ta reda på mer om den egna släkten och sedan fatta pennan?

Som lite kuriosa kan jag nämna att det i boken framgår att jag tillhör den så kallade författarsläkten i norr. Ja, jag vet, men lite navelskådare kan man väl få vara, eller? För att citera Sam Nilsson: ”Maria Ragnarssons släktträd är vittgrenat och spännande. Det är också litterärt intressant. Den s.k. Zackariassläkten från Kvavisträsk som omfattar författarna Sara Lidman, P-O Enqvist och Torgny Lindgren är också grenar i det träd som satt outplånliga spår i svensk litteratur.” (ur Sam Nilssons förord i Norna).

Sam välkomsttalade på släktträffen.

2014-02-05: Boken finns inte i lager och kan därför inte längre köpas.

Förordet har uppdaterats. Läs mer om detta här!

”Maos siste dansare” av Li Cunxin – självbiografi om fattig pojkes väg till firad balettstjärna

måndag, februari 13th, 2012

Att jag som inte är så speciellt förtjust i självbiografier sträckläste Li Cunxins 500 sidor tjocka bok ”Maos siste dansare” säger bara det en hel del. Det var länge sedan jag läste en så mästerligt skriven självbiografi!

Li Cunxins skildring av uppväxten på den kinesiska landsbygden, fattigdomen, trångboddheten och den dagliga kampen för brödfödan, är hjärteknipande! Under perioder svalt familjen och när det inte fanns tillräckligt med mat för alla, skickades maten från den ena familjemedlemmen till den andra…

Som elvaåring får Li Cunxin en sällsynt chans att lämna fattigdomen bakom sig när han kommer in på dansakademin i Peking. Pojken tar sig igenom det första årets slit och smärta med hemlängtan och dåliga betyg. Det dröjer innan han fullt ut inser hur privilegierad han är och innan han på allvar börjar göra framsteg som ballettdansare på elitskolan. Det kostar blod, svett och tårar. Så småningom får han möjlighet att resa som utbytesstudent till Amerika där han får smaka på friheten och blir en firad dansare. Det är en makalös framgångssaga! Men priset är högt. Som avhoppare kan Li Cunxin inte återvända till sitt hemland och han förtärs av sin oro för familjen hemma i Kina…

Filmatiseringen är också mycket gripande och man sitter trollbunden filmen igenom. I boken får man dock veta så mycket mer om livet i Kina under Mao. En mycket berikande läsupplevelse som dröjer sig kvar länge. Fem pärlor av fem till denna storslagna berättelse!

Tips! Boken finns med på årets bokrea, så skynda att fynda!

”Den odödliga Henrietta Lacks” prisad bästsäljare av Rebecca Skloot

fredag, januari 20th, 2012

Henrietta Lacks dog 1951 av en elakartad form av livmoderhalscancer. Innan hon dog togs ett prov från tumören. Cellerna i detta vävnadsprov skulle visa sig vara speciella, eftersom de var så livskraftiga. Forskarna hade länge försökt att hålla liv i mänskliga celler i så kallade cellkulturer, men utan att lyckas. Henriettas tumörceller däremot var relativt lättodlade och de har använts i forskning världen över. De så kallade HeLa-cellerna har bidragit till viktiga framsteg inom läkekonsten såsom exempelvis utvecklandet av poliovaccinet. HeLa-cellerna har dessutom gett upphov till tre Nobelpris och de har fått följa med till månen. Om man skulle lägga alla HeLa-celler som någonsin levt på en våg skulle de väga över 50 miljoner ton!

Rebecca Skloot har skrivit en faktabok om kvinnan vars celler skulle komma att betyda så mycket för forskningen. Vem var hon? Skloots berättelse om den fattiga, svarta kvinnan, vars celler fortfarande lever, långt efter hennes död, är mycket gripande och fascinerande. Boken Den odödliga Henrietta Lacks lär kunna intressera en bred allmänhet, inte minst läsare av biografier och populärvetenskap.

Författaren ställer en rad tankeväckande frågor som rör etik och moral. Vad händer exempelvis med de blodprov och vävnadsprover som vi lämnar? Vem äger vävnaderna? Henrietta donerade aldrig någon vävnad. Forskarna tog ett vävnadsprov utan att fråga. Ingen berättade något för familjen. Det kom som en chock för familjen när de sent omsider upptäckte att människor sålde och köpte hennes celler. De fick dessutom läsa Henriettas journal publicerad i en bok. Några pengar såg dock familjen aldrig röken av…

När forskarna så småningom började intressera sig för Henriettas släktingar, togs blodprover på hennes make och barn. Dottern Deborah väntade förgäves på besked om det som hon trodde var ett cancerprov. Hon var rädd och ängslig över att få samma cancer som sin mamma…Tragiskt och rörande. En intresseväckande berättelse skriven av en begåvad vetenskapsjournalist. Varma rekommendationer!