Lasse Berg och hans hustru Ingrid befann sig i Sydafrika, när de nåddes av beskedet om att deras 34-åriga dotter Linda oväntat dött. Inledningsvis misstänkte polisen mord, men utredningen visade att det istället handlade om en närmast otänkbar olycka i hemmet. Dottern hade snubblat och stött knät i en kruka, vars vassa skärvor hade trängt in i benet och skurit av två artärer. Hon förblödde inom loppet av några minuter.
Sorgen och chocken gör att Lasse under ett par års tid helt tappar lusten att läsa och skriva. När han tillslut sätter sig ner och skriver blir resultatet boken ”Ändå inte försvunnen: om sorg, tröst och att vara människa”.
Lasse Berg berättar om dottern, samt om sorgen och saknaden efter henne. Han skriver även om vad det innebär att vara människa och sätter in sorgen i ett större perspektiv, i människans historia. Jag läser och berörs. Trots det tunga ämnet är texten lättläst. Det är en hoppingivande skildring om sorg och tröst, djupt personlig men samtidigt allmängiltig och tänkvärd. Betyg: 3.