september, 2019

...månadsvis

 

”Kodnamn Flamingo” – ny roman av Kate Atkinson

måndag, september 30th, 2019

Det är först mot slutet som den här spionromanen bränner till och blir riktigt spännande.

Handlingen börjar 1981 då Juliet Armstrong blir påkörd av en bil. Olyckan inträffar i England och miss Armstrong, som länge har bott utomlands, kan ha tittat åt fel håll när hon korsade gatan. Fast tvivlen finns där – var det verkligen en olycka?

Handlingen hoppar sedan tillbaka till 1950. Vid denna tidpunkt arbetar Julia Armstrong som producent på BBC:s skolradio. När hon springer på en gammal bekant som hon arbetade med under kriget, vill han av någon anledning inte kännas vid henne. Strax därpå får hon ett brev med meddelandet ”Du kommer att få betala för det du gjorde”.

Återigen tar handlingen ett språng till 1940. Under krigsåren arbetade den då 18-åriga Julia som MI5-agent. På den tiden satt hon i en lägenhet och transkriberade samtal som hon avlyssnade från en grannlägenhet. De avlyssnade personerna var alla brittiska nazisympatisörer. Vid sidan av detta skrivmaskinsarbete får hon i uppdrag att nästla sig in hos en äldre kvinna som sympatiserar med Hitlertyskland.

Mot slutet av berättelsen visar Atkinson vilken skicklig författare hon är. De tre parallella handlingarna vävs samman och allt får sin förklaring. Även om boken är välskriven var den bitvis lite småseg. Som läsare kom jag aldrig riktigt nära vare sig huvudpersonen, eller någon av de många andra karaktärerna. Ändå imponerar slutkapitlen. Atkinson hittar äntligen spänningsnerven och den otympliga flamingon lyfter…

Det slår mig upprepade gånger under läsningen att den här spionromanen skulle göra sig alldeles utmärkt på bioduken. Hoppas verkligen att boken blir film! Betyg: 3,5

”Den vita boken” – vacker prosapoesi av Han Kang

lördag, september 21st, 2019

Jag tyckte mycket om Han Kangs roman ”Vegetarianen”. Den sydkoreanska författaren är nu tillbaka med en ny säregen bok: ”Den vita boken”.

Precis som titeln antyder utgör färgen vit ett återkommande och centralt tema. Snö, bröstmjölk, salt…Utifrån vita ting som dessa skapas en stilla meditation som kretsar kring födelse och död.

Innehållet är känslosamt och personligt. Texten kan läsas som en självbiografisk bearbetning av förlusten av två äldre syskon, som dog späda när de föddes. Texten reflekterar över livet och glider in på existentiella funderingar.

Boken är vackert inbunden i linneband och illustrerad med svartvita fotografier.

Författaren använder en vacker, fåordig prosa som ligger poesin nära. Kapitlen är korta och texten fragmentarisk. Kanske var det just detta som hindrade mig från att bli riktigt känslomässigt berörd? Trots att det är mästerligt skrivet upplever jag en distans till texten. Gissar att boken framför allt kommer att tilltala vana poesiläsare. Betyg: 4

”Nightflyers”- modern sci-fi-klassiker av George R.R. Martin

måndag, september 16th, 2019

Den bästsäljande succéförfattaren George R.R. Martins science fiction-roman ”Nightflyers” har precis släppts på svenska. Boken gavs ut 1980/81 och vann då ett antal priser. Trots att den här kortromanen har några år på nacken står den sig utmärkt! Den svenska utgåvan har försetts med svartvita illustrationer av David Palumbo.

Boken är utan tvekan många gånger bättre än Netflix filmatisering! Faktum är att jag skulle vilja utfärda en bladvändarvarning, för börjar man läsa vill man inte sluta förrän man har slukat de drygt 150 sidorna!

Fem kvinnor och fyra män, samtliga forskare, tar sig ombord på rymdskeppet Nightflyer. De möts av kaptenens röst som hälsar dem välkomna. Kapten Royd Eris håller sig undan och visar sig aldrig personligen, utan bara som ett hologram. Detta får besättningen att börja spekulera och oroa sig. Är kaptenen ens mänsklig? Stämningen blir snabbt spänd och klaustrofobisk. Snart känner sig alla iakttagna och hotade – men av vad eller vem?

Besättningen på Nightflyer deltar i en vetenskaplig expedition. Man jagar ett främmande stjärnskepp från galaxens kärna, ett skepp som har färdats utåt under oöverskådlig tid. Förhoppningen är att kunna kommunicera med de mytomspunna utomjordingarna och etablera ett givande kunskapsutbyte.

En välskriven, skrämmande och blodig science fiction-roman. I sin genre förtjänar den högsta betyg! Betyg: 5

”Blommor över helvetet” – italiensk deckarsuccé av Ilaria Tuti

söndag, september 15th, 2019

Italienskan Ilaria Tuti har hyllats för sin debutroman ”Blommor över helvetet”. Boken höjer sig över det mesta i deckargenren, så hyllningarna är välförtjänta.

Kriminalkommissarie Teresa Battaglia är en fängslande karaktär. Hon är en briljant profilerare i 60-årsåldern med mångårig erfarenhet, god intuition och ett ovanligt skarpt intellekt. Mot sina medarbetare är hon ofta butter och tvär. Att hon för en ojämn kamp mot sin sviktande hälsa gör förstås inte humöret bättre. Som om inte misskött diabetes och övervikt vore nog märker hon till sin fasa de första symptomen på demens…

Handlingen utspelar sig i en italiensk bergsby. Det lilla samhället skakas av mord och brutala överfall. Det blir en kamp mot klockan för att få fatt på förövaren innan fler offer skördas…
Till sin hjälp har Battaglia en ny medhjälpare, inspektör Massimo. Han lär sig snabbt att respektera Battaglia för hennes skicklighet och kunnande. Karaktärerna och miljöskildringarna från de italienska alperna hamnar definitivt på plussidan!

Redan i inledningen är stämningen i boken kuslig och skrämmande. Handlingen pendlar mellan händelser på 70-talet och nutid. Sakta får vi pusselbit efter pusselbit och händelseförloppet klarnar. Att barn figurerar i handlingen gör det extra obehagligt och otäckt.

För mig tog det tid att komma in i berättelsen, kanske för att jag värjde mig mot den oroande stämningen. Makabra inslag finns, men brotten skildras tack och lov inte ingående. Tidigt går det att ana vem förövaren är. Utan att säga för mycket undrar jag hur pass trovärdig hen är? Det kan nog diskuteras… Spännande tyckte jag att det blev först mot slutet.
Boken är den första i en trilogi, så vi lär få höra mer av och om Ilaria Tuti.
Betyg: 3,5

”Kirke” av Madeline Miller – elegant återberättelse av antikt epos

måndag, september 2nd, 2019

JA! Bättre fantasyroman får man leta efter! Det är en fröjd att läsa ”Kirke”! Författaren Madeline Miller är lärare i grekiska och latin och hon är synnerligen väl bevandrad i den grekiska mytologin. ”Kirke” tar avstamp i Homeros Odysséen, men myterna omtolkas och återberättas ur häxan Kirkes perspektiv.

När jag började läsa romanen kunde jag inte låta bli att tänka: ”Varför ska jag läsa en bearbetning av Odysséen? Känns inte det ämnet uttömt?” Men, efter en tveksam start sögs jag obönhörligt in i berättelsen.

”Kirke” är en bok som har tokhyllats och älskats av läsare världen över. Boken röstades fram och utsågs till Årets Fantasy 2018 på Goodreads. Där får boken betyget 4 eller 5 av 83% av läsarna! Fantastiska siffror!

Kirke, denna häxlika gudinna, är dotter till solen Helios och en havsnymf. Som ung intresserar hon sig för örter och hon lär sig att använda dem för att trolla. Det visar sig snart att förvandlingar är hennes styrka. Efter att ha använt sin kraft på en rival blir hon förvisad till en ö där hon ska leva ensam för tid och evighet. En dag kommer Odysseus och hans manskap till Kirkes ö. De har varit borta länge i krig, men är nu på väg hem. När männen hotar att förgripa sig på Kirke förvandlar hon dem till grisar. Odysseus blir förförd av Kirke och hemfärden fördröjs ytterligare…

Madeline Miller lyckas på ett imponerande vis blåsa liv i de gamla myterna och ge Kirke liv. Detta är så skickligt gjort, att jag måste sätta betyget 5.