Jenny Holmbergs bok Bara du finns gör mig märkligt kluven. Jag har helt enkelt svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tycker om den.
Romanen utspelar sig i en traditionellt kristen värld, där söndagsskola, gudstjänster, bön och kyrkokörer utgör ett naturligt inslag i karaktärernas liv. Holmberg, som studerar teologi, rör sig hemtamt i denna miljö. Karaktärerna strävar efter att leva som goda kristna, men bakom helyllesfasaden simmar många fula fiskar som misshandlar, våldtar, är otrogna och tampas med alkoholism. Tyvärr blir personporträtten rätt summariska och mitt intresse och engagemang triggas aldrig riktigt igång.
Relationen mellan den problemtyngde högstadieeleven Nike och hans nya lärare Anna är central i boken. Någon trovärdig relation är det dock knappast frågan om. Det som får Nike att bli förälskad i Anna är hennes förmåga att vara närvarande i nuet och hennes sätt att verkligen se honom. Bägge bär på mörka hemligheter och de tyr sig snart till varandra och börjar umgås privat. Annas agerande uppfattar jag som både osannolikt och oprofessionellt. Som grädde på moset tycker jag mig höra ett entusiastiskt: Halleluja, visst är det underbart med engagerade lärare som trollbinder de mest skoltrötta?!
Boken har flera parallellhandlingar och Holmberg lyckas ganska bra med att knyta ihop säcken. Prologen och epilogen ramar snyggt in berättelsen. Språkligt är det inte heller så tokigt. Efter en hel del funderande bestämmer jag mig för att betyget får bli tre av fem pärlor.
Ja, det må jag då säga, visst tycker vi olika. Men det är ju bra, för då finns det läsare till alla böcker.
Titta gärna in hos mig här:
http://www.litteraturmagazinet.se/viola-kondracki
Ja, tur är väl det att vi gillar olika! En del av charmen med bokbloggar är absolut att få ta del av andras åsikter och läsupplevelser. Så roligt att du skriver för Litteraturmagazinet! Blir nästan lite avis! 🙂