december, 2011

...månadsvis

 

”Mat & vin på tyska” – en fyllig ordbok av Gunnel Zenk

måndag, december 26th, 2011

Boken inleds med en historisk tillbakablick över Tysklands och Österrikes vinodling genom tiderna. De bägge länderna är framför allt vitvinsländer, även om produktionen av rödvin ökat. Eftersom jag personligen är mer förtjust i röda viner noterar jag att till Tysklands viktigaste blå druvor räknas: Spätburgunder, Dornfelder, Portugieser, Trollinger och Schwarzriesling. Denna information gör mig dock inte så mycket klokare, för vad kännetecknar de olika druvorna? Och om jag exempelvis vill inhandla ett tyskt eller österrikiskt vin, vad bör jag då tänka på? Nej, på dessa frågor finner jag inget svar i Zenks bok.

Mat & vin på tyska är helt enkelt inte någon vanlig färgsprakande guide för den som vill hitta ett gott vin till maten (färgfotografier saknas faktiskt helt). Istället är det frågan om en ovanligt informativ och fyllig ordbok, som fokuserar på den tyska och österrikiska mat- och vinkulturen. Merparten av boken utgörs av en tysk-svensk samt en svensk-tysk uppslagsdel späckad med mat- och vintermer. En guldgruva för den turist som utan förkunskaper i tyska språket vill kunna tolka en matsedel, eller helt enkelt förstå vad det står på vinflaskans etikett. Boken torde kunna intressera såväl nybörjare, som individer med goda tyska språkkunskaper. En användbar ordbok att packa ner i väskan, när resan går till Österrike och/eller Tyskland således.

Boken avslutas med några kartor över vinregioner och vindistrikt i Tyskland och Österrike, men bokens styrka ligger på det språkliga området. Jag noterar att några bibliotek har placerat boken på hylla Q, mat & dryck, medan andra bibliotek ställt den på hylla F, språkvetenskap. Valet är måhända inte helt självklart, men jag tycker nog bokens karaktär av språklexikon överväger.

”Mina eftermiddagar med Margueritte” – en fransk filmpärla

tisdag, december 20th, 2011

Föreställ dig att du aldrig förtrollats av en bok, aldrig upptänkt tjusningen med böcker. Att läsning snarare varit förknippat med förödmjukelse, misslyckande och slit. Så har det varit för den medelålders Germain, som knappt läst en bok i hela sitt liv. Läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi, tänker jag och beklagar att han aldrig fått adekvat hjälp.

När Germain av en händelse lär känna 95-åriga Margueritte utvecklar de en säregen vänskap. Den bokälskande gamla damen öppnar med varsam hand dörren till böckernas värld för Germain. I och med detta förändras livet för dem bägge…

Mina eftermiddagar med Margueritte är en hjärtevärmande och charmig film som manar till eftertanke. Det är exempelvis lätt att inse värdet av ljudböcker och inlästa talböcker som ett hjälpmedel och som en inkörsport till det skrivna ordet.

Personligen har jag överlag svårt för franska filmer, eftersom jag inte förstår en stavelse av språket. Den här filmen rekommenderar jag dock å det varmaste! En fransk filmpärla!

”Värt att dö för” av Lee Child

fredag, december 16th, 2011

Efter det spektakulära slutet i 61 timmar, Lee Childs 14:e bok om actionhjälten Jack Reacher, hade jag höga förväntningar på den 15:e boken, uppföljaren Värt att dö för. Jag hade förväntat mig en tydlig återkoppling, en bra förklaring helt enkelt. Men bortsett från att Reacher uppenbart är mörbultad och skadad efter händelserna i 14:e boken ges ytterst knapphändiga förklaringar till hur hjälten mirakulöst nog klarade livhanken. Fy skäms Lee Child! Som du leker med dina läsare! Att försätta sin hjälte i en helt omöjlig situation med obefintliga överlevnadschanser och sedan oberört tuffa vidare med nästa bok som om inget hänt! Det hade kanske varit bättre om 61 timmar fått avsluta serien?

Värt att dö för innehåller rätt mycket våld. Reacher tar lagen i egna händer och har ihjäl den ena skurken efter den andra. Ur ett etiskt perspektiv finns en hel del att diskutera och att reflektera över för den som är på det humöret.

Även om boken är spännande och jag gillar Magnus Roosmanns hesa raspiga stämma så får jag nog klassa Värt att dö för som en massproducerad, själlös action utan större finess och känsla. Språkligt och litterärt imponerar författaren knappast med sina korthuggna meningar, ständigt återkommande favoritord och upprepningar: Han sa, hon sa, Reacher sa…Förmodligen X, förmodligen Y…Den som är ute efter språklig njutning får söka på annat håll!

Intressant att notera är att vagabonden Reacher faktiskt borstar tänderna i denna bok. Fast med tanke på att han inte har något bagage kan man undra var han förvarar tandborsten. I fickan måhända?

Efter att ha lyssnat på Värt att dö för undrar jag om det inte är dags snart för Lee Child att låta Reacher möta sin överman. Slutgiltigt. Jag känner mig i alla fall redo för att lämna Reacher där han står vid vägrenen för att lifta mot nya äventyr. Min längtan efter en originell kvalitetsroman börjar åter spira.

Vad betyder boken för dig?

onsdag, december 14th, 2011

Hittade ett gammalt bokmärke i mitt postfack på jobbet. En kollega, jag vet inte vem, tycks ha lagt det i mitt fack. På bokmärket stod uppräknat ett antal ord som boken är lika med: Lust, Glädje, Kunskap, Tro, Hopp, Kärlek, Frihet, Sällskap, Inspiration, Vilja, Fägring, Styrka, Tröst, Vila, Insikt, Utsikt, Budskap, Kraft, Kittling, Extas och Energi. Tänkvärt, eller hur?

61 timmar av Lee Child – undermåligt men spännande

måndag, december 5th, 2011

Vill man ha något välbekant och förutsägbart, men ändå actionfyllt och spännande – ja då passar Lee Childs böcker bra, gärna inlästa som ljudböcker. Magnus Roosmann har läst in flera av Lee Childs romaner. Roosmann är, precis som Katarina Ewerlöf och Tomas Bolme, en av mina favorituppläsare. 61 timmar saknar tyvärr den finess som präglar första boken i serien Dollar, men tack vare Roosmanns starka insats blir det möjligt att överse med berättelsens undermåliga kvalitet litterärt och språkligt.

Säga vad man vill, men jag gillar den klipske, intelligente actionhjälten Jack Reacher. Han är en nutida vagabond som reser lätt, helt utan bagage. När han behöver nya kläder köper han nya och kastar de gamla. Han tycks inte ens äga en tandborste. Borstar han ens tänderna? undrar jag förundrat.

I 61 timmar kommer Reacher till staden Bolton, där en gammal kvinna behöver vittnesskydd. Redan i berättelsens upptakt får vi veta att det är 61 timmar kvar, men till vad? Allteftersom tiden går följer nya tidsangivelser, men syftet med nedräkningen förblir oklar. Vad händer när tiden runnit ut? Mördas den gamla damen, eller rent av Reacher själv? Knappast, nästa bok med Reacher finns ju redan ute i handeln. Inte vill väl författaren ha ihjäl sin kassako, eller? Spänningen stiger successivt fram till det spektakulära slutet, som inte alls faller mig i smaken! Jag drar av en pärla från betyget på grund av den otillfredsställande upplösningen!

Det blir ett lågt betyg för den här boken, endast 2 av 5 pärlor. 61 timmar kan nämligen inte betraktas som något annat än lättsam, massproducerad förströelselitteratur av tveksam kvalitet. Fast visst behöver man okomplicerade böcker ibland? Jag verkar ha behov av något lättsmält och lättuggat just nu, för jag har redan siktet inställt på den femtonde Jack Reacher-thrillern: Värt att dö för. Men jag blir grymt besviken om författaren inte på något vis bygger vidare på händelserna i 61 timmar! Det låga betyget till trots så lockar alltså fortsättningen, för Lee Child behärskar i alla fall konsten att skriva spännande!

Prosa & Marmelad gästar Forums bokförlag

fredag, december 2nd, 2011

Det duggregnade när jag klev av planet i Ängelholm för en stund sedan, men det känns ändå skönt att vara hemma igen efter en givande resa till huvudstaden, där jag för tredje gången deltog i bloggcirkeln Prosa & Marmelad. Denna gång besökte vi bokförlaget Forum. Bland de bokbloggande gästerna syntes It´s a literary thing, En och annan bok, Dilemma och Dagens bok för att nämna några.

Lisa Eisenman Frisk och Monica Eisenman – författarna till Systrarna Eisenmans mingelmatbjöd på couscousfyllda coctailtomater, filodegsknyten och andra läckra smårätter med anknytning till mellanöstern och Nordafrika. Till detta serverades ett utsökt, noga utvalt rödvin (Lindemans Bin 40 Merlot).

 Systrarna Eisenman

Kalasandes på dessa rätter diskuterade vi den libyske författaren Hisam Matars bok Analys av ett försvinnande som ges ut i januari 2012 – absolut en bok att hålla utkik efter!

Speciellt inbjuden till vår bloggträff var Mia Skäringer, som exklusivt för oss berättade om sitt skrivande och sitt skådespeleri. Att Solsidan 3 är under produktion kommer inte minst att glädja mina barn, som för övrigt enträget bett mig komma hem med en autograf till dem var…Tack Mia för alla autografer! Sist men inte minst, tack boktipset och Forum för ett fantastiskt trevligt arrangemang!

 Maria (Minaboktips.se) & Mia Skäringer