Det är först mot slutet som den här spionromanen bränner till och blir riktigt spännande.
Handlingen börjar 1981 då Juliet Armstrong blir påkörd av en bil. Olyckan inträffar i England och miss Armstrong, som länge har bott utomlands, kan ha tittat åt fel håll när hon korsade gatan. Fast tvivlen finns där – var det verkligen en olycka?
Handlingen hoppar sedan tillbaka till 1950. Vid denna tidpunkt arbetar Julia Armstrong som producent på BBC:s skolradio. När hon springer på en gammal bekant som hon arbetade med under kriget, vill han av någon anledning inte kännas vid henne. Strax därpå får hon ett brev med meddelandet ”Du kommer att få betala för det du gjorde”.
Återigen tar handlingen ett språng till 1940. Under krigsåren arbetade den då 18-åriga Julia som MI5-agent. På den tiden satt hon i en lägenhet och transkriberade samtal som hon avlyssnade från en grannlägenhet. De avlyssnade personerna var alla brittiska nazisympatisörer. Vid sidan av detta skrivmaskinsarbete får hon i uppdrag att nästla sig in hos en äldre kvinna som sympatiserar med Hitlertyskland.
Mot slutet av berättelsen visar Atkinson vilken skicklig författare hon är. De tre parallella handlingarna vävs samman och allt får sin förklaring. Även om boken är välskriven var den bitvis lite småseg. Som läsare kom jag aldrig riktigt nära vare sig huvudpersonen, eller någon av de många andra karaktärerna. Ändå imponerar slutkapitlen. Atkinson hittar äntligen spänningsnerven och den otympliga flamingon lyfter…
Det slår mig upprepade gånger under läsningen att den här spionromanen skulle göra sig alldeles utmärkt på bioduken. Hoppas verkligen att boken blir film! Betyg: 3,5
