Tistelblomman är Amanda Hellbergs tredje fristående roman om Maja Grå, en ung synsk kvinna. Serien inleddes med debutromanen Styggelsen, som imponerade på mig med sin sinnrika väv av personer, händelser och sammanträffanden. Andra boken i serien Döden på en blek häst är en modern, bitvis mycket obehaglig spökhistoria. Tyvärr tyckte jag inte att andra delen levde upp till mina högt uppskruvade förväntningar. Berättelsen spretar åt alla håll med ett tveksamt resultat. Desto roligare att konstatera att Hellbergs tredje roman är hennes bästa hittills!
Maja är alltså en ung kvinna som ser, som har mediala förmågor. I Tistelblomman har hon och pojkvännen hyrt ett ödsligt hus i Skottland. Självklart är det ett hemsökt hus, som ruvar på många hemskheter. Det gamla förfallna stenhuset i fråga pryder för övrigt det snygga omslaget. Successivt blir stämningen alltmer hotfull och spöklik och Maja börjar få knepiga förnimmelser. Maja mår allt sämre, men förmår inte att berätta för pojkvännen om sina upplevelser. Han känner nämligen inte till hennes synskhet och han trivs utmärkt i huset… Med små medel lyckas Hellberg bygga upp en andlöst spännande historia med drag av gotisk romantik. Fyra pärlor av fem delar jag ut till denna lättlästa bladvändare!
Bättre än Styggelsen? Har skjutit Döden på en blek häst framför mig då så många verkar ha blivit besvikna på den …men den här låter lovande!
Jag tyckte mycket om Styggelsen, men med Tistelblomman tycker jag att Hellberg har överträffat sig själv. Läs den!