Vill man ha en lättsam sommardeckare att läsa i hängmattan, så kanske man uppskattar Ann Rosmans roman. En sensommardag hittas en kvinna i medeltida kläder brutalt mördad vid en offersten vid Marstands fästning. Kriminalinspektör Karin Adler och hennes kollegor tar upp jakten på mördaren, som härjar i den annars så idylliska trakten.
Stundom uppfattar jag dialogen som både konstlad och onaturlig. Miljö- och historiebeskrivningarna nästan pressas in, men jag får medge att jag som läsare blir lite nyfiken på Marstrand. Författarens historiska intresse som genomsyrar texten får betraktas som ett stort plus. Fast visst blir det obehagligt när författaren kommer in på historiska händelser såsom häxprocesserna på 1600-talet- men det får man väl tåla i en deckare?
När det gäller mördaren kunde jag ana mig till dennes identitet. Är intrigen därmed förutsägbar, eller ska jag känna mig nöjd över att ha fått pusselbitarna på plats? Nja, ju mer jag funderar över detta, desto mer uppskattar jag hur författaren lyckas att väva ihop berättelsens trådar.
