Tänka sig att Roxette är tillbaka med ett nytt album efter så många år! Roxette som jag lyssnade på som tonåring, klart att jag blir nyfiken på denna skiva! En glädjande comeback för bandet, inte minst med tanke på att Marie ju var så sjuk i cancer för några år sedan!
Redan i första låten känner man igen såväl stil som enstaka ackord! Men efter att ha lyssnat igenom skivan några gånger, tycker jag mig sakna låtar med den där riktigt självklara hitpotentialen. Inte heller verkar musiken tilltala den yngre generationen, eller? Mina barn blir åtminstone inte det minsta imponerade. Och är skivan så charmig egentligen? Tveksamt, men för mig består behållningen till stor del av att jag känner mig så nostalgisk när jag lyssnar på musiken. Det kan väl vara värt en del? Fast om jag ska betygsätta blir det nog en tvåa tyvärr.
