Det var med högt uppskruvade förväntningar som jag tog mig an denna roman. Enligt baksidestexten på boken är den skriven i samma anda som ”Borta med vinden” och ”Törnfåglarna”. Visst finns likheterna och beröringspunkterna där, men Meacham når inte upp till Colleen McCulloughs nivå. Skildringen av den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen fader Ralph de Bricassart och Meggie Cleary i mästerverket ”Törnfåglarna” står i en klass för sig. Trots det kan jag varmt rekommendera ”Rosornas arv” till läsare som tilltalas av familjesagor.
I det inledande kapitlet avslöjar den gamla damen Mary Toliver DuMont för sin chockerade advokat att hon gjort omfattade ändringar i sitt testamente. Istället för att som väntat låta broderns sondotter Rachel ärva Toliver Farms, Marys enorma bomullsodlingar, har hon i hemlighet sålt dessa. Familjens residens teatamenteras till ett lokalt historiskt samfund och Somerset, familjens ägor, testamenteras oväntat till Marys kära vän Percy Warwick. Rachel får nöja sig med att ärva en stor summa pengar. Mary uppger för den förbryllade advokaten att hon endast på detta vis anser sig kunna rädda Rachel från den förbannelse, som länge hemsökt familjen. I tillbakablickar får vi sedan ta del av Marys liv och de händelser som lett fram till detta drastiska beslut.
Som titeln antyder spelar rosor en viktig roll i berättelsen. En röd ros betyder att givaren ber mottagaren om förlåtelse, medan en vit ros betyder att mottagaren är förlåten…
