Leonora Christina Skovs ”Den som lever stilla” är en gripande och stark autofiktiv roman om uppväxt, frigörelse och längtan efter moderskärlek. De första kapitlen, som skildrar moderns bortgång, är magiska och håller mästerlig klass!
”Den som lever stilla” blev den mest lästa romanen i Danmark under 2018. Boken blev författarens stora genombrott och Skov fick tidigare i år litteraturpriset De Gyldne Laurbær för romanen.
När boken börjar ligger Christinas mamma för döden. Hon har cancer och har inte långt kvar. Christina engagerar sig i moderns behandling och försöker svälja att modern anser att cancern är psykiskt betingad och i förlängningen orsakad av dotterns homosexualitet…
Genom hela sin uppväxt för Christina en sorglig kamp för att få kärlek och bekräftelse från föräldrarna. Materiellt sett går det ingen nöd på henne, men föräldrarnas känslokyla är ytterst beklämmande. Christina växer upp som oälskat ensambarn i Helsinge, en dryg timmes bilfärd norr om Köpenhamn. Fadern tar alltid den sköra moderns parti gentemot dottern. Det är en oerhört drabbande uppväxtskildring som läsaren får ta del av!
Skov förmår att skickligt omvandla sina minnen och erfarenheter till stor litteratur. Tack och lov behöver inte Danmarks Knausgård sex band för att göra detta. Boken landar på drygt 400 sidor och det är framför allt inledningen som imponerar på mig. Mittenpartiet fängslar mig inte riktigt lika mycket, men som helhet är detta en välskriven bok som jag varmt rekommenderar! Betyg 4.
