En av vårens snackisar är romanen ”Små eldar överallt”. 2017 utsågs boken till årets bästa roman på siten Goodreads, så många har sett fram emot översättningen.

Vad tyckte jag då om denna tokhyllade bok? Jag tyckte att boken var en smula svår att komma in i, bland annat eftersom det var många personer att hålla reda på. Jag tyckte att även att boken var onödigt pratig. Men efter en tveksam start tar sig berättelsen.

Boken börjar med att familjen Richardsons hus står i lågor. Det finns ett stort antal brandhärdar, flera små bränder, i huset, så det står utom allt tvivel att branden är anlagd. Familjen misstänker direkt att det är yngsta dottern som har tänt på. Den stora frågan är naturligtvis varför…

Familjen Richardson, med sina fyra barn, bor i det idylliska amerikanska villasamhället Shaker Heights. Den här förorten till Cleveland, Ohio, genomsyras av filosofin att allt som kan planeras bör planeras. Allt är välordnat och styrt av regler. En välputsad fasad betyder allt.

När konstnären Mia och hennes dotter Pearl anländer till Shaker Heights får de hyra en lägenhet av familjen Richardson. Mia börjar arbeta som hembiträde i Richardsons tjusiga hem och Pearl blir vän med ungdomarna. De fyra tonårsbarnen i familjen Richardson påverkas av deras närvaro och de förtrollas av Mias fria konstnärssjäl. Ungdomarna Richardson dras till Mia och hon ger dem moderlig värme och stöd på ett sätt som är främmande för dem. Ett genomgående tema i boken är just moderskap i olika former, allt från ofrivillig barnlöshet och adoptioner till abort. Andra teman som berörs är klassfrågor och rasism.

Den senare delen av boken är riktigt spännande. Författaren får också ihop slutet riktigt bra. Sammantaget är det utan tvekan en läsvärd bok! Betyg: 4.

Trent Dalton är en australisk författare och ”Pojke slukar universum” är hans hyllade debutroman. Inspiration till boken har han hämtat från sin egen uppväxt.

Denna uppväxtskildring utspelar sig på 1980-talet i Brisbane i en förortsmiljö präglad av kriminalitet, droger och våld i hemmet. Trots detta andas boken optimism. Det är en hjärtevärmande och ibland magisk historia om två bröder, Eli och hans stumme bror August. Brodern slutade prata i 6-årsåldern och kommunicerar genom att skriva i luften.

Livet är komplicerat för Eli, som ändå försöker att följa sitt hjärta. Modern sitter i fängelse, styvfadern är knarklangare, fadern är försvunnen. Barnvakten ”Slim” är en förrymd fånge som fått livstids fängelse för att ha slagit ihjäl en taxichaufför. Själv drömmer Eli om att bli kriminalreporter.

Inledningsvis var boken en smula svår att komma in i, men efterhand blir man som läsare alltmer uppslukad. Boken har fått fantastiska recensioner av läsare som menar att detta är bland det bästa som de har läst. För egen del blev jag aldrig så begeistrad, men nog är boken både udda, originell och välskriven! Omslaget är dessutom så fint! Vi kommer garanterat att få höra mer både om författaren och om den här boken! Kanske är det en blivande klassiker rent av! Betyg 3,5.

Den amerikanska författaren Kristan Higgins bok ”Hem till Scupper Island” är en feelgood-roman som andas sommar och sol. Perfekt semesterläsning!

Läkaren Nora Stuart är framgångsrik och snygg. När hon blir påkörd av en bil och ligger halvt avsvimmad på akuten, kommer hon på sin kille, som också är läkare, med att flörta med en sjuksköterska. Förhållandet tar slut och Nora beger sig hemåt till ön Scupper Island, där hon är uppväxt, men inte har satt sin fot på 15 år. På ön hoppas hon kunna tillfriskna och slicka sina sår…

Men Nora tvingas också ta itu med sådant som hon har försökt att förtränga. Inte minst smärtar det henne att tänka på skoltiden då hon var utstött och mobbad.

Relationen med mamman är ansträngd, men Nora gör vad hon kan för att bygga upp relationen. Noras älskade syster sitter i fängelse, så henne har Nora tappat kontakten med. Systerdottern, en vilsen och surmulen tonåring, bor hos sin mormor. Nora försöker lära känna henne vilket inte är helt lätt.

Boken är utgiven av Printz förlag som säger sig vilja ge ut så kallad ”intelligent underhållning”. Det är en träffande beskrivning för den här boken. Visst är den förutsägbar på så vis att den börjar i moll och slutar i dur, som de flesta feelgoodromaner, men boken är välskriven och den blir aldrig banal.

Bokens mix av humor, drama och kärlek är härlig. Hjärtevärmande, lättsam sommarläsning alltså! Betyg: 4.

Denna tegelsten på 850 sidor kan kanske verka avskräckande på grund av sitt omfång. Men boken är rakt igenom spännande, så jag är glad att jag tog mig an den!

Författaren undersöker i ”Som pesten” hur dagens samhälle skulle påverkas av en influensapandemi med hög dödlighet.

För hundra år sedan härjade spanska sjukan 1918-20. Uppskattningsvis 50 miljoner människor dog. Under 1900-talet drabbades världen av ytterligare två pandemier, Asiaten 1957, och Hongkong-influensan 1968-69. Alla minns förstås den nya influensan 2009, även kallad svininfluensan. Den influensapandemi som härjar i ”Som pesten” har mycket hög dödlighet. Spanska sjukan 2.0 kallar författaren den.

Bland många andra – för det är många personer att hålla reda på i boken – får vi följa danskan Karoline Branner. Hon är nybliven utbrottskoordinator på WHO i Genéve och ska samordna insatserna mot influensan. Danmark blir för övrigt ett av de länder som drabbas först av pandemin. Sjukvården går på knäna. De unga drabbas allra värst och många dör.

Författaren skildrar skickligt det politiska spelet. Hur snabbt kan man slå fast att det faktiskt rör sig om ett influensautbrott? När kan vaccinproduktionen dra igång? Och vem ska få de första vaccindoserna, när det råder kaos och stor brist på vaccin?

Jag skulle säga att det här är en politisk thriller, snarare än en medicinsk. Det är definitivt inte science fiction. Författaren har ägnat lång tid åt research så scenariot som målas upp framstår som trovärdigt. En sinnrikt konstruerad roman som är riktigt, riktigt bra! Perfekt till semestern! Betyg 4+.

En katts resedagbok, skriven av japanska Hiro Arikawa, är en varm och innerlig berättelse. Romanen handlar om gatukatten Nana och den ensamme unge mannen Satoru, som tar sig an katten och ger den ett hem. Deras vänskap skildras finstämt, ur den kloka kattens perspektiv. I tillbakablickar får vi även ta del av Satorus uppväxt.

Efter att ha levt några år tillsammans beger sig Satoru och katten iväg på en roadtrip, tvärs över Japan. De hälsar på hos människor som har betytt mycket för Satoru genom livet.

Man behöver inte vara kattälskare för att uppskatta den här rörande historien om vänskap och om att ta farväl. Det är en charmig och hjärtevärmande bok som man läser i ett svep. Boken är nominerad till Årets bok 2019 av Bonniers Bokklubbar, så läs och rösta på den om du gillar den! Rekommenderas varmt! Betyg: 4.

Skönhetens väg är skriven av en amerikansk journalist vid namn Martha Hall Kelly. Berättelsen utspelar sig under och efter andra världskriget och handlar om tre kvinnor vars öden vävs samman:
Caroline – som arbetar på franska ambassaden i New York och som brinner för att skicka hjälpsändningar till behövande barn i Frankrike.
Kaisa – en 16-årig polska som utför uppdrag åt den polska motståndsrörelsen, något som hon så småningom blir arresterad för.
Hertha – läkare i koncentrationslägret Ravensbrück.

Varje kapitel är skrivet ur någon av dessa kvinnors perspektiv. Upplägget gör att berättelsen blir en smula seg i början. Först kommer ju ett kapitel med en person, sedan ett nytt med nästa person, och så ett tredje med ytterligare nya personer. Det tar med andra ord några kapitel innan man riktigt kommer in i boken.

Romanen bygger på verkliga personer och händelser. Både Caroline Ferriday och Hertha Oberheuser var verkliga personer. Den sistnämnda, Hertha, var ökänd för de medicinska experiment som hon utsatte fångar i koncentrationslägret för.

Författaren ägnade mer än tio år för att göra research. Just att historien bygger på en sann historia ger den extra tyngd. Boken innehåller hemska koncentrationslägerskildringar, men fokus ligger kanske mer på de hjälteinsatser som gjordes. Trots att karaktärerna bygger på verkliga personer uppfattar jag personporträtten som ganska bleka, vilket bidrar till att historien aldrig riktigt kryper under skinnet. Romanen återger dock händelser som aldrig bör glömmas, så på det viset är det en viktig skildring. Språket flyter fint, men det sticker inte ut och det är inte njutbart utöver det vanliga.

På siten Goodreads har boken fått över 136.000 läsaromdömen. 47% ger betyget 5 och 38% sätter betyget 4. Jag delar ut betyget 3 men läs och bedöm själv!

Den norska författaren Vigdis Hjorth har skrivit höstens kanske starkaste bok. Det är en briljant relationsroman, skriven med en psykologisk skärpa som överträffar det mesta.

När boken kom ut i Norge för något år sedan gav den upphov till en livlig debatt. Boken är autofiktiv och blandar fakta och fiktion. Debatten kretsade bland annat kring hur mycket som var självupplevt. Vigids lillasyster Helga svarade genom att också skriva en roman, där hon kunde ge sin version i familjedramat.

Hur mycket som är självupplevt får jag låta vara osagt, men författaren förmedlar insikter som är djupt övertygande. Denna mörka relationsroman är mycket, mycket skickligt skriven och övertygar psykologiskt.

Vad handlar då boken om? Ja, vi får följa en norsk familj med fyra vuxna barn. Föräldrarna som är i åttioårsåldern bestämmer sig för att låta två av barnen få ärva deras sommarstugor, medans de fortfarande är i livet. De två som inte ärver stugorna, ska kompenseras ekonomiskt. Det är bara det att stugorna värderas alldeles för lågt. Detta resulterar i att de två äldsta syskonen, som alltså inte ska få stugorna, känner sig förbigångna. Och nu handlar det inte längre enbart om pengar, utan om känslor. Varför behandlar inte föräldrarna sina barn lika? Varför älskar de inte barnen lika mycket?
Familjehemligheter och sår kommer upp till ytan…

En riktigt gripande och tragisk relationsroman. Jag ger utan tvekan högsta betyg till denna bladvändare som inte lämnar läsaren oberörd! Betyg: 5.

Vilken sagolik debut hon gör, Karin Smirnoff! Bara veckor efter att boken ”Jag for ner till bror” publicerats, nominerades den till årets Augustpris. Även om priset välförtjänt gick till Linnea Axelsson för dikteposet ”Aednan”, hade Smirnoff lika gärna kunnat kamma hem priset.

Romanen utspelar sig i den västerbottniska byn Smalånger, dit Jana reser för att ta hand om sin försupne tvillingbror. Han bor på landet, i deras föräldrahem. Jana tvättar, skrubbar och städar hos honom. Brodern har kapsejsat och behöver hjälp att komma på rätt köl igen. Han äter knappt någon mat utan lever på cigaretter och alkohol. Jana hittar ett arbete inom hemtjänsten och hon inleder även ett stormigt förhållande med en konstnär.

Det blir snart tydligt att syskonparet haft en traumatisk barndom och minnen av sexuella övergrepp och våld bubblar upp till ytan. Det är en mörk berättelse som vi får ta del av och som läsare sugs man snabbt in i romanen.

Språket är rakt och ligger talspråket nära. Meningarna är ofta korta och kommatecken saknas helt. En annan egenhet är att för- och efternamn skrivs ihop. Huvudpersonen heter ”janakippo” och författaren själv heter enligt detta skrivsätt således ”karinsmirnoff”. Stor bokstav används endast i början av en ny mening.

Slutet uppfattar jag som en smula abrupt. Boken skulle nog passa utmärkt som bokcirkelbok, för det finns mycket som man skulle kunna prata om. Sammantaget har Smirnoff skrivit en minst sagt annorlunda glesbygdsskildring. Boken är fängslande, färgstark och läsvärd! Betyg: 4.

Den italienske författaren Domenico Starnones roman ”Band” handlar om ett äktenskap i förfall. Det är en tänkvärd skildring om vad som binder oss samman. De ca 170 sidorna går snabbt att läsa, men innehållet dröjer sig kvar, för detta är en stor liten roman!

Boken är uppdelad i tre delar. I första delen får vi läsa en hustrus brev till sin make. Breven inleds ”Om du har råkat glömma det, min bäste herre, så vill jag bara påminna dig: jag är din fru.” Breven andas frustration och besvikelse över att maken har lämnat henne för en yngre kvinna. I bokens andra del får vi mannens berättelse och i sista delen kommer parets vuxna barn till tals, för självfallet har föräldrarnas relation påverkat även dem.

Starnone är en skarpsinnig relationsskildrare som skriver psykologiskt trovärdigt. ”Band” är en mörk äktenskapsskildring väl värd att läsa. Slutet är både överraskande och en smula skruvat, men jag gillade den udda avslutningen. Som helhet är boken elegant komponerad och välskriven.

Starnone bor i Rom och är gift med översättaren Anita Raja. Han besöker årets litteraturfestival i Louisiana i augusti, så den som vill lyssna på honom kanske kan passa på då. Betyg: 4.

Nigerianska Ayòbámi Adébáyò (f. 1988) har fått mycket uppmärksamhet för sin debutroman ”Stanna hos mig”. Boken utspelar sig dels på 1980-talet i Nigeria, dels i nutid, eller närmare bestämt 2008.

Yejide och Akin är ett ungt par som möts på universitetet, blir förälskade och gifter sig. Efter fyra års lyckligt äktenskap är barn det enda som saknas. Som äldste sonen i familjen förväntas Akin föra familjenamnet och släkten vidare. När det inte kommer något barn ökar pressen på Akin att han ska ta sig en andra hustru. För det välutbildade paret innebär blotta tanken på mångifte en krock mellan gamla traditioner och moderna värderingar. Hur mycket kan kärleken tåla?

Kapitlen är omväxlande skrivna ur Yejides och Akins perspektiv och återger deras relation, från första mötet och genom motgångar och sorger. Den nigerianska kulturen med sina traditioner och vidskepligheter genomsyrar historien, även om mycket är allmängiltigt och universellt. Den politiska turbulensen i Nigeria med kuppförsök och våld skymtas i bakgrunden.

Boken är lättläst, gripande, sorglig och tragisk. Vid flera tillfällen tar berättelsen oväntade vändningar. Denna oförutsägbarhet kittlar läsaren att läsa vidare. Möjligen blir det någon vändpunkt för mycket, men som helhet är boken välskriven och läsvärd. Det kan nämnas att när Bonniers Bokklubbar idag presenterade vilka tolv böcker som nominerats till ”Årets Bok 2018”, var ”Stanna hos mig” en av de nominerade titlarna.
Mitt betyg blir: 4.

Benedict Wells, född 1984 i München, är ett tyskt litterärt stjärnskott som ännu inte har fått den uppmärksamhet i Sverige som han förtjänar. Hans fjärde roman ”Vom Ende der Einsamkeit” kom på svenska hösten 2017. Nu har boken precis getts ut på engelska och fått bra kritik, så vänta bara! Här har vi en stjärna i vardande!

”Ensamhetens slut” är en vemodig roman om tre syskon som i unga år blir föräldralösa. Föräldrarna omkommer i en bilolycka och syskonen hamnar på ett sjaskigt internat på landet. Syskonen är ganska olika och hanterar sorgen och saknaden olika. Liz, den utåtriktade, börjar ägna sig åt fester och droger. Hon är charmig och karismatisk, men tar lätt på skolarbetet. Den inbundne brodern Marty däremot satsar på sina studier. Han är lite av en odräglig besserwisser, en nörd som plågas av tics och har tvångssyndrom. Berättelsen skildras ur brodern Jules ögon. Han får en nära vän på internatet i Alva. Hon blir lite av ett familjesubstitut för Jules, eftersom syskonen ganska snabbt driver isär.

Tonen i boken är genomgående melankolisk och filosofisk. Texten är välskriven och flyter fint, även om det tog lite tid att komma in i boken. Den långa startsträckan till trots så har Wells åstadkommit ett fint romanbygge. Möjligen kan berättelsen kännas en smula konstruerad, men det är ändå en väldigt fin roman som behandlar teman som sorg, förlust, öde, kärlek, längtan och ensamhet. Denna familjeroman rymmer även en gripande kärleksberättelse.

När boken börjar är Jules i medelåldern. Han vaknar upp på ett sjukhus, efter att ha varit med om en motorcykelolycka. Det läsaren genast undrar är om motorcykelolyckan verkligen var en olycka, eller om det var ett självmordsförsök. Från sjukhussängen ser Jules tillbaka på sitt liv och läsaren får bit för bit ta del av hans minnen av föräldrarna, åren på internatet och åren därefter. Pusselbit läggs till pusselbit. Syskonens barndom förföljer dem som en osynlig fiende. Man vet aldrig när eller hur den ska slå till…

Jag gillar den här boken och delar ut ett högt betyg. Kanske till och med en sällsynt 5:a. Benedict Wells är en författare som vi kommer att höra mer av! Lägg hans namn på minnet!