Lars Mytting är en norsk författare som för några år sedan
gjorde dundersuccé med faktaboken ”Ved”. Nu är han aktuell med sin fjärde
roman: ”Systerklockorna”.
”Systerklockorna” utspelar sig i Norge på 1880-talet i en liten by i
Gudbrandsdalen. Vi får följa den vackra och egensinniga kvinnan Astrid Hekne,
som under ett par års tid varit tjänsteflicka på prästgården. Hon dras till den
nye prästen Kai Schweigaard som vill reformera kyrkans verksamhet och införa
nya seder. Han vill dessutom riva den uråldriga stavkyrkan, eftersom den både
är för liten för den växande församlingen och alldeles för kall om vintrarna.
Prästen drömmer om att bygga en ny större kyrka på platsen där stavkyrkan nu står.
Även Kai dras mot sin vilja till Astrid. Men förnuftet säger honom att hon inte
skulle passa som prästfru…
Astrid kommer från en gård vars familj en gång skänkte kyrkklockorna
till kyrkan till minne av de siamesiska
tvillingarna Gunhild och Halfrid Hekne. När flickorna var halvvuxna blev ene
tvillingen allvarligt sjuk. I förtvivlan bad deras far Eirik till Gud att de
bägge skulle klara sig, eller att de skulle få dö tillsammans. Flickorna dog
samma dag och som tack för att de dött samtidigt lät fadern gjuta två
kyrkklockor. Vid klockgjutningen kastade Eirik Hekne ner familjesilvret i
gjutkaret vilket gjorde att klockklangen blev ovanligt vacker och mäktig.
Klockorna, som fick namnet Systerklockorna, ringer enligt sägnen av sig själva
för att varsla när fara hotar.
För att bekosta en ny kyrka lyckas prästen sälja den gamla kyrkan
till Tyskland. I Dresden ska stavkyrkan med sina vackra träsniderier
återuppbyggas som ett minnesmärke över det germanska, fornnordiska arvet.
Tysken Gerhard Schönauer skickas till Norge för att övervaka nedmonterandet av den
medeltida kyrkan. Även han träffar Astrid och blir förtrollad av henne…
Astrid Hekne motsätter sig att Systerklockorna ska skickas till Tyskland. Hon
vill att de ska stanna i Gudbrandsdalen. Kan hon hitta en utväg och rädda
klockorna så att de får stanna kvar i bygden?
Lars Mytting har med ”Systerklockorna” skrivit en gripande historisk roman. Förbered dig på en läsupplevelse utöver det vanliga! Romanen är skickligt komponerad och språket flyter fint. Författaren har god känsla för tid och miljö och beskrivningarna av bygden, landskapet och kyrkan övertygar. Boken är första delen i en planerad trilogi. Jag ser fram emot fortsättningen! Betyg: 5.
Det är först mot slutet som den här spionromanen bränner
till och blir riktigt spännande.
Handlingen börjar 1981 då Juliet Armstrong blir påkörd av
en bil. Olyckan inträffar i England och miss Armstrong, som länge har bott
utomlands, kan ha tittat åt fel håll när hon korsade gatan. Fast tvivlen finns
där – var det verkligen en olycka?
Handlingen hoppar sedan tillbaka till 1950. Vid denna
tidpunkt arbetar Julia Armstrong som producent på BBC:s skolradio. När hon
springer på en gammal bekant som hon arbetade med under kriget, vill han av
någon anledning inte kännas vid henne. Strax därpå får hon ett brev med
meddelandet ”Du kommer att få betala för det du gjorde”.
Återigen tar handlingen ett språng till 1940. Under
krigsåren arbetade den då 18-åriga Julia som MI5-agent. På den tiden satt hon i
en lägenhet och transkriberade samtal som hon avlyssnade från en grannlägenhet.
De avlyssnade personerna var alla brittiska nazisympatisörer. Vid sidan av detta
skrivmaskinsarbete får hon i uppdrag att nästla sig in hos en äldre kvinna som
sympatiserar med Hitlertyskland.
Mot slutet av berättelsen visar Atkinson vilken skicklig författare hon är. De tre parallella handlingarna vävs samman och allt får sin förklaring. Även om boken är välskriven var den bitvis lite småseg. Som läsare kom jag aldrig riktigt nära vare sig huvudpersonen, eller någon av de många andra karaktärerna. Ändå imponerar slutkapitlen. Atkinson hittar äntligen spänningsnerven och den otympliga flamingon lyfter…
Det slår mig upprepade gånger under läsningen att den här spionromanen skulle göra sig alldeles utmärkt på bioduken. Hoppas verkligen att boken blir film! Betyg: 3,5
Jag tyckte mycket om Han Kangs roman ”Vegetarianen”. Den sydkoreanska författaren är nu tillbaka med en ny säregen bok: ”Den vita boken”.
Precis som titeln antyder utgör färgen vit ett återkommande
och centralt tema. Snö, bröstmjölk, salt…Utifrån vita ting som dessa skapas
en stilla meditation som kretsar kring födelse och död.
Innehållet är känslosamt och personligt. Texten kan läsas som en självbiografisk bearbetning av förlusten av två äldre syskon, som dog späda när de föddes. Texten reflekterar över livet och glider in på existentiella funderingar.
Boken är vackert inbunden i linneband och illustrerad med
svartvita fotografier.
Författaren använder en vacker, fåordig prosa som ligger poesin nära. Kapitlen är korta och texten fragmentarisk. Kanske var det just detta som hindrade mig från att bli riktigt känslomässigt berörd? Trots att det är mästerligt skrivet upplever jag en distans till texten. Gissar att boken framför allt kommer att tilltala vana poesiläsare. Betyg: 4
Posted in Poesi, Skönlitteratur för vuxna: | Kommentarer inaktiverade för ”Den vita boken” – vacker prosapoesi av Han Kang
Den bästsäljande succéförfattaren George R.R. Martins
science fiction-roman ”Nightflyers” har precis släppts på svenska. Boken gavs
ut 1980/81 och vann då ett antal priser. Trots att den här kortromanen har
några år på nacken står den sig utmärkt! Den svenska utgåvan har försetts med
svartvita illustrationer av David Palumbo.
Boken är utan tvekan många gånger bättre än Netflix
filmatisering! Faktum är att jag skulle vilja utfärda en bladvändarvarning, för
börjar man läsa vill man inte sluta förrän man har slukat de drygt 150 sidorna!
Fem kvinnor och fyra män, samtliga forskare, tar sig
ombord på rymdskeppet Nightflyer. De möts av kaptenens röst som hälsar dem
välkomna. Kapten Royd Eris håller sig undan och visar sig aldrig personligen,
utan bara som ett hologram. Detta får besättningen att börja spekulera och oroa
sig. Är kaptenen ens mänsklig? Stämningen blir snabbt spänd och klaustrofobisk.
Snart känner sig alla iakttagna och hotade – men av vad eller vem?
Besättningen på Nightflyer deltar i en vetenskaplig
expedition. Man jagar ett främmande stjärnskepp från galaxens kärna, ett skepp
som har färdats utåt under oöverskådlig tid. Förhoppningen är att kunna
kommunicera med de mytomspunna utomjordingarna och etablera ett givande
kunskapsutbyte.
En välskriven, skrämmande och blodig science fiction-roman. I sin genre förtjänar den högsta betyg! Betyg: 5
Italienskan Ilaria Tuti har hyllats för sin debutroman
”Blommor över helvetet”. Boken höjer sig över det mesta i deckargenren, så hyllningarna
är välförtjänta.
Kriminalkommissarie Teresa Battaglia är en fängslande karaktär. Hon är en briljant profilerare i 60-årsåldern med mångårig erfarenhet, god intuition och ett ovanligt skarpt intellekt. Mot sina medarbetare är hon ofta butter och tvär. Att hon för en ojämn kamp mot sin sviktande hälsa gör förstås inte humöret bättre. Som om inte misskött diabetes och övervikt vore nog märker hon till sin fasa de första symptomen på demens…
Handlingen utspelar sig i en italiensk bergsby. Det lilla samhället skakas av mord och brutala överfall. Det blir en kamp mot klockan för att få fatt på förövaren innan fler offer skördas… Till sin hjälp har Battaglia en ny medhjälpare, inspektör Massimo. Han lär sig snabbt att respektera Battaglia för hennes skicklighet och kunnande. Karaktärerna och miljöskildringarna från de italienska alperna hamnar definitivt på plussidan!
Redan i inledningen är stämningen i boken kuslig och
skrämmande. Handlingen pendlar mellan händelser på 70-talet och nutid. Sakta
får vi pusselbit efter pusselbit och händelseförloppet klarnar. Att barn figurerar
i handlingen gör det extra obehagligt och otäckt.
För mig tog det tid att komma in i berättelsen, kanske för att jag värjde mig mot den oroande stämningen. Makabra inslag finns, men brotten skildras tack och lov inte ingående. Tidigt går det att ana vem förövaren är. Utan att säga för mycket undrar jag hur pass trovärdig hen är? Det kan nog diskuteras… Spännande tyckte jag att det blev först mot slutet. Boken är den första i en trilogi, så vi lär få höra mer av och om Ilaria Tuti. Betyg: 3,5
Posted in Deckare, Skönlitteratur för vuxna: | Kommentarer inaktiverade för ”Blommor över helvetet” – italiensk deckarsuccé av Ilaria Tuti
JA! Bättre fantasyroman får man leta efter! Det är en fröjd
att läsa ”Kirke”! Författaren Madeline Miller är lärare i grekiska och latin
och hon är synnerligen väl bevandrad i den grekiska mytologin. ”Kirke” tar
avstamp i Homeros Odysséen, men myterna omtolkas och återberättas ur häxan
Kirkes perspektiv.
När jag började läsa romanen kunde jag inte låta bli att tänka:
”Varför ska jag läsa en bearbetning av Odysséen? Känns inte det ämnet uttömt?” Men,
efter en tveksam start sögs jag obönhörligt in i berättelsen.
”Kirke” är en bok som har tokhyllats och älskats av läsare världen över. Boken röstades fram och utsågs till Årets Fantasy 2018 på Goodreads. Där får boken betyget 4 eller 5 av 83% av läsarna! Fantastiska siffror!
Kirke, denna häxlika gudinna, är dotter till solen Helios
och en havsnymf. Som ung intresserar hon sig för örter och hon lär sig att
använda dem för att trolla. Det visar sig snart att förvandlingar är hennes
styrka. Efter att ha använt sin kraft på en rival blir hon förvisad till en ö
där hon ska leva ensam för tid och evighet. En dag kommer Odysseus och hans
manskap till Kirkes ö. De har varit borta länge i krig, men är nu på väg hem.
När männen hotar att förgripa sig på Kirke förvandlar hon dem till grisar. Odysseus
blir förförd av Kirke och hemfärden fördröjs ytterligare…
Madeline Miller lyckas på ett imponerande vis blåsa liv i de gamla myterna och ge Kirke liv. Detta är så skickligt gjort, att jag måste sätta betyget 5.
Posted in Romaner, Skönlitteratur för vuxna: | Kommentarer inaktiverade för ”Kirke” av Madeline Miller – elegant återberättelse av antikt epos
Jag blev oerhört förtjust i Ida Andersens gripande roman ”I oxögat”. Det är en välskriven berättelse som utspelar sig på 1700-talet i Småland i Ekeberga socken. Vi får följa framväxandet av Kosta glasbruk genom det strävsamma paret Sissel och Eskil. Han får arbete på glasbruksbygget och kanske, kanske nalkas bättre tider? Uppförandet av glashyttan ger nämligen såväl arbetsinkomst som framtidshopp åt bygdens folk.
Det är omöjligt att inte tänka på Mobergs Karl-Oskar och
Kristina när man läser den här boken. Livet på Tuvetorpet är hårt och makarnas
kamp för brödfödan mödosam. Eskil är en duktig timmerman och han har egenhändigt
byggt torpet på mark som han har ärvt från sin husbonde. Dennes söner tvingar
honom dock att göra dagsverken och kräver en fjärdedel av skörden i
arrendeavgift. Samtidigt arbetar Eskil för fullt med uppförandet av glashyttan.
Trots hårt slit från morgon till kväll blir det svårt att hinna med…
Språket i boken är nyanserat, rikt och synnerligen väl
anpassat till tidsepoken. Dialektala och ålderdomliga ord förekommer och ger
tyngd och trovärdighet åt berättelsen. Ändå blir texten aldrig svår att läsa –
tvärtom är detta en bok att sträckläsa! Omslaget är vackert och passar denna
finstämda berättelse utmärkt.
Handlingen utspelar sig i en brytningstid och ett intressant
tema i boken är konflikten mellan folktro och kristendom. Sissel vänder sig
gärna till en gammal läkekunnig kvinna i trakten, men Eskil anser att gumman
ägnar sig åt trollkonster. Blotta tanken på att Sissel inte skulle följa
kyrkans bud till punkt och pricka framkallar ångest hos honom.
Sammantaget är ”I oxögat” en mästerligt skriven och mycket gripande roman! Jag håller tummarna för att det kommer en fortsättning för boken ger utan tvekan mersmak! Läs!!! Betyg: 5
Posted in Romaner, Skönlitteratur för vuxna: | Kommentarer inaktiverade för ”I oxögat” – storslagen historisk roman av Ida Andersen
Författarduon Christina Olséni och Micke Hansen har skrivit flera böcker tillsammans. Deras senaste roman ”Turisten” är den femte fristående delen i serien Mord i Falsterbo.
Böckerna i serien är fristående, men vill du lära känna karaktärerna bättre, så vinner nog böckerna ändå på att läsas i kronologisk ordning: Börja i så fall med ”Badhytten: det som göms i sand kommer fram ibland”. Andra delen heter ”Fågelskådaren”. Därefter kommer ”Ryttaren” och den fjärde delen heter ”Strandhotellet”. ”Turisten”, som alltså är den femte delen, inleds med en översiktlig presentation av personerna som finns med i boken. Den som inte har stiftat bekantskap med personerna tidigare får med andra ord lite välbehövlig hjälp.
Jag blev nyfiken på serien Mord i Falsterbo, eftersom författarduons böcker har blivit ganska populära på biblioteket. Det är lätt att förstå vad som tilltalar många läsare: smålustiga mysdeckare med ett gäng pigga pensionärer och några poliser i en småstadsidyll. Handlingen är dråplig och knasig.
I ”Turisten” ska 86-årige Egon och hans vän Ragnar ställa ut en veteranbil åt en vän. Men i bagageluckan på Mercedesen hittar de till sin bestörtning ett lik. Hur har liket kommit dit och vad ska de förskräckta vännerna ta sig till? När de sent omsider ska visa liket för polisen är kroppen givetvis spårlöst borta…
Personligen blev jag inte så begeistrad utan tyckte att historien var alldeles för tramsig och till och med en smula tråkig och förutsägbar. Ett visst mått av charm hade väl ändå boken, så den som är ute efter en stunds lättsam avkoppling kan ju läsa och bedöma själv. Mitt tips, om du är nyfiken på serien, är att börja från början! Betyg: 3.
Leonora Christina Skovs ”Den som lever stilla” är en gripande och stark
autofiktiv roman om uppväxt, frigörelse och längtan efter moderskärlek. De
första kapitlen, som skildrar moderns bortgång, är magiska och håller mästerlig
klass!
”Den som lever stilla” blev den mest lästa romanen i Danmark under 2018. Boken blev författarens stora genombrott och Skov fick tidigare i år litteraturpriset De Gyldne Laurbær för romanen.
När boken börjar ligger Christinas mamma för döden. Hon har cancer och har inte långt kvar. Christina engagerar sig i moderns behandling och försöker svälja att modern anser att cancern är psykiskt betingad och i förlängningen orsakad av dotterns homosexualitet…
Genom hela sin uppväxt för Christina en sorglig kamp för att få kärlek och bekräftelse från föräldrarna. Materiellt sett går det ingen nöd på henne, men föräldrarnas känslokyla är ytterst beklämmande. Christina växer upp som oälskat ensambarn i Helsinge, en dryg timmes bilfärd norr om Köpenhamn. Fadern tar alltid den sköra moderns parti gentemot dottern. Det är en oerhört drabbande uppväxtskildring som läsaren får ta del av!
Skov förmår att skickligt omvandla sina minnen och erfarenheter till stor litteratur. Tack och lov behöver inte Danmarks Knausgård sex band för att göra detta. Boken landar på drygt 400 sidor och det är framför allt inledningen som imponerar på mig. Mittenpartiet fängslar mig inte riktigt lika mycket, men som helhet är detta en välskriven bok som jag varmt rekommenderar! Betyg 4.
En av vårens snackisar är romanen ”Små eldar
överallt”. 2017 utsågs boken till årets bästa roman på siten Goodreads, så
många har sett fram emot översättningen.
Vad tyckte jag då om denna tokhyllade bok? Jag tyckte att boken var en smula svår att komma in i, bland annat eftersom det var många personer att hålla reda på. Jag tyckte att även att boken var onödigt pratig. Men efter en tveksam start tar sig berättelsen.
Boken börjar med att familjen Richardsons hus står i lågor. Det finns ett stort antal brandhärdar, flera små bränder, i huset, så det står utom allt tvivel att branden är anlagd. Familjen misstänker direkt att det är yngsta dottern som har tänt på. Den stora frågan är naturligtvis varför…
Familjen Richardson, med sina fyra barn, bor i det idylliska amerikanska villasamhället Shaker Heights. Den här förorten till Cleveland, Ohio, genomsyras av filosofin att allt som kan planeras bör planeras. Allt är välordnat och styrt av regler. En välputsad fasad betyder allt.
När konstnären Mia och hennes dotter Pearl anländer till Shaker Heights får de hyra en lägenhet av familjen Richardson. Mia börjar arbeta som hembiträde i Richardsons tjusiga hem och Pearl blir vän med ungdomarna. De fyra tonårsbarnen i familjen Richardson påverkas av deras närvaro och de förtrollas av Mias fria konstnärssjäl. Ungdomarna Richardson dras till Mia och hon ger dem moderlig värme och stöd på ett sätt som är främmande för dem. Ett genomgående tema i boken är just moderskap i olika former, allt från ofrivillig barnlöshet och adoptioner till abort. Andra teman som berörs är klassfrågor och rasism.
Den senare delen av boken är riktigt spännande. Författaren får också ihop slutet riktigt bra. Sammantaget är det utan tvekan en läsvärd bok! Betyg: 4.
Trent Dalton är en australisk författare och ”Pojke slukar
universum” är hans hyllade debutroman. Inspiration till boken har han hämtat
från sin egen uppväxt.
Denna uppväxtskildring utspelar sig på 1980-talet i Brisbane
i en förortsmiljö präglad av kriminalitet, droger och våld i hemmet. Trots
detta andas boken optimism. Det är en hjärtevärmande och ibland magisk historia
om två bröder, Eli och hans stumme bror August. Brodern slutade prata i
6-årsåldern och kommunicerar genom att skriva i luften.
Livet är komplicerat för Eli, som ändå försöker att följa
sitt hjärta. Modern sitter i fängelse, styvfadern är knarklangare, fadern är
försvunnen. Barnvakten ”Slim” är en förrymd fånge som fått livstids fängelse
för att ha slagit ihjäl en taxichaufför. Själv drömmer Eli om att bli
kriminalreporter.
Inledningsvis var boken en smula svår att komma in i, men efterhand blir man som läsare alltmer uppslukad. Boken har fått fantastiska recensioner av läsare som menar att detta är bland det bästa som de har läst. För egen del blev jag aldrig så begeistrad, men nog är boken både udda, originell och välskriven! Omslaget är dessutom så fint! Vi kommer garanterat att få höra mer både om författaren och om den här boken! Kanske är det en blivande klassiker rent av! Betyg 3,5.
Den amerikanska författaren Kristan Higgins bok ”Hem
till Scupper Island” är en feelgood-roman som andas sommar och sol. Perfekt
semesterläsning!
Läkaren Nora Stuart är framgångsrik och snygg. När hon
blir påkörd av en bil och ligger halvt avsvimmad på akuten, kommer hon på sin
kille, som också är läkare, med att flörta med en sjuksköterska. Förhållandet
tar slut och Nora beger sig hemåt till ön Scupper Island, där hon är uppväxt,
men inte har satt sin fot på 15 år. På ön hoppas hon kunna tillfriskna och
slicka sina sår…
Men Nora tvingas också ta itu med sådant som hon har försökt
att förtränga. Inte minst smärtar det henne att tänka på skoltiden då hon var
utstött och mobbad.
Relationen med mamman är ansträngd, men Nora gör vad hon kan för att bygga upp
relationen. Noras älskade syster sitter i fängelse, så henne har Nora tappat
kontakten med. Systerdottern, en vilsen och surmulen tonåring, bor hos sin
mormor. Nora försöker lära känna henne vilket inte är helt lätt.
Boken är utgiven av Printz förlag som säger sig vilja ge ut så kallad ”intelligent underhållning”. Det är en träffande beskrivning för den här boken. Visst är den förutsägbar på så vis att den börjar i moll och slutar i dur, som de flesta feelgoodromaner, men boken är välskriven och den blir aldrig banal.
Bokens mix av humor, drama och kärlek är härlig. Hjärtevärmande, lättsam sommarläsning alltså! Betyg: 4.
Denna tegelsten på 850 sidor kan kanske verka
avskräckande på grund av sitt omfång. Men boken är rakt igenom spännande, så
jag är glad att jag tog mig an den!
Författaren undersöker i ”Som pesten” hur dagens samhälle skulle påverkas av en influensapandemi med hög dödlighet.
För hundra år sedan härjade spanska sjukan 1918-20. Uppskattningsvis 50 miljoner människor dog. Under 1900-talet drabbades världen av ytterligare två pandemier, Asiaten 1957, och Hongkong-influensan 1968-69. Alla minns förstås den nya influensan 2009, även kallad svininfluensan. Den influensapandemi som härjar i ”Som pesten” har mycket hög dödlighet. Spanska sjukan 2.0 kallar författaren den.
Bland många andra – för det är många personer att hålla reda på i boken – får vi följa danskan Karoline Branner. Hon är nybliven utbrottskoordinator på WHO i Genéve och ska samordna insatserna mot influensan. Danmark blir för övrigt ett av de länder som drabbas först av pandemin. Sjukvården går på knäna. De unga drabbas allra värst och många dör.
Författaren skildrar skickligt det politiska spelet. Hur snabbt kan man slå fast att det faktiskt rör sig om ett influensautbrott? När kan vaccinproduktionen dra igång? Och vem ska få de första vaccindoserna, när det råder kaos och stor brist på vaccin?
Jag skulle säga att det här är en politisk thriller, snarare än en medicinsk. Det är definitivt inte science fiction. Författaren har ägnat lång tid åt research så scenariot som målas upp framstår som trovärdigt. En sinnrikt konstruerad roman som är riktigt, riktigt bra! Perfekt till semestern! Betyg 4+.
Posted in Romaner, Skönlitteratur för vuxna: | Kommentarer inaktiverade för ”Som pesten” – en politisk thriller av Hanne-Vibeke Holst
En katts resedagbok, skriven av japanska Hiro Arikawa, är en varm och innerlig berättelse. Romanen handlar om gatukatten Nana och den ensamme unge mannen Satoru, som tar sig an katten och ger den ett hem. Deras vänskap skildras finstämt, ur den kloka kattens perspektiv. I tillbakablickar får vi även ta del av Satorus uppväxt.
Efter att ha levt några år tillsammans beger sig Satoru och katten iväg på en roadtrip, tvärs över Japan. De hälsar på hos människor som har betytt mycket för Satoru genom livet.
Man behöver inte vara kattälskare för att uppskatta den här rörande historien om vänskap och om att ta farväl. Det är en charmig och hjärtevärmande bok som man läser i ett svep. Boken är nominerad till Årets bok 2019 av Bonniers Bokklubbar, så läs och rösta på den om du gillar den! Rekommenderas varmt! Betyg: 4.
Posted in Romaner, Skönlitteratur för vuxna: | Kommentarer inaktiverade för ”En katts resedagbok” – hjärteknipande berättelse av Hiro Arikawa
Carin Gerharden har tidigare skrivit den populära Hammarbyserien i åtta delar. ”Det som göms i snö” är dock en helt fristående psykologisk thriller. Boken är en av 12 böcker som idag har nominerats till Årets bok 2019 av Bonniers Bokklubbar.
Handlingen kretsar kring en bilolycka. En vinterkväll är det nära att två bilar frontalkrockar. Vägen är glashal. Den ena bilen väjer och faller utför ett stup, ner i en ravin. Eftersom föraren i den andra bilen är rattonykter väljer han att smita från olycksplatsen.
Olyckan binder ett antal personer samman. De känner inte varandra, men de knyts samman i en oförutsägbar händelsekedja. Ingen har hela bilden klar för sig, men det heter ju att det som göms i snö kommer upp i tö… Hemligheter har en tendens att komma fram…
En skickligt uppbyggd historia. En spänningsroman som håller läsaren på sträckbänken in i det sista. Riktigt bra! Betyg: 4.
De böcker som nominerats till Årets bok 2019 är:
”De dubbelt så bra” av Bengt Ohlsson ”Det som göms i snö” av Carin Gerhardsen ”En katts resedagbok” av Hiro Arikawa ”Järtecken” av Christoffer Carlsson ”Manhattan Beach” av Jennifer Egan ”Mörkret” av Ragnar Jónasson ”Pachinko” av Min Jin Lee ”Påfågelsommar” av Hannah Richell ”Silvervägen” av Stina Jackson ”Stormvarning” av Maria Adolfsson ”Till minne av en villkorslös kärlek” av Jonas Gardell ”Vaggvisa” av Leila Slimani
På Bokmässan i augusti får vi veta vilken bok som vinner.
Skönhetens väg är skriven av en amerikansk journalist vid namn Martha Hall Kelly. Berättelsen utspelar sig under och efter andra världskriget och handlar om tre kvinnor vars öden vävs samman: Caroline – som arbetar på franska ambassaden i New York och som brinner för att skicka hjälpsändningar till behövande barn i Frankrike. Kaisa – en 16-årig polska som utför uppdrag åt den polska motståndsrörelsen, något som hon så småningom blir arresterad för. Hertha – läkare i koncentrationslägret Ravensbrück.
Varje kapitel är skrivet ur någon av dessa kvinnors perspektiv. Upplägget gör att berättelsen blir en smula seg i början. Först kommer ju ett kapitel med en person, sedan ett nytt med nästa person, och så ett tredje med ytterligare nya personer. Det tar med andra ord några kapitel innan man riktigt kommer in i boken.
Romanen bygger på verkliga personer och händelser. Både Caroline Ferriday och Hertha Oberheuser var verkliga personer. Den sistnämnda, Hertha, var ökänd för de medicinska experiment som hon utsatte fångar i koncentrationslägret för.
Författaren ägnade mer än tio år för att göra research. Just att historien bygger på en sann historia ger den extra tyngd. Boken innehåller hemska koncentrationslägerskildringar, men fokus ligger kanske mer på de hjälteinsatser som gjordes. Trots att karaktärerna bygger på verkliga personer uppfattar jag personporträtten som ganska bleka, vilket bidrar till att historien aldrig riktigt kryper under skinnet. Romanen återger dock händelser som aldrig bör glömmas, så på det viset är det en viktig skildring. Språket flyter fint, men det sticker inte ut och det är inte njutbart utöver det vanliga.
På siten Goodreads har boken fått över 136.000 läsaromdömen. 47% ger betyget 5 och 38% sätter betyget 4. Jag delar ut betyget 3 men läs och bedöm själv!
Maria Adolfssons deckare ”Felsteg” kom ut 2018. Nu finns även uppföljaren ”Stormvarning” (2019) ute i bokhandeln.
Bägge böckerna utspelar sig i Doggerland, som består av några påhittade öar. I verkligheten hittar man Doggers bankar, en stor sandbank, på den aktuella platsen i Nordsjön. Maria har med andra ord hittat på Doggerland, denna charmiga ögrupp mitt emellan Storbritannien och Skandinavien. Miljöbeskrivningen är trovärdig och som läsare blir man snabbt förtjust i platsen. Vilken smått genialisk idé att låta Doggerland resa sig ur havet!
När romanen ”Felsteg” börjar är det morgon och dagen efter Oistra, den stora ostronfesten i Doggerland. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar upp på ett hotellrum tillsammans med sin chef. Ett stort misstag tycker Karen som skamset smiter iväg…
Karen hinner knappt ta sig hem och sova ruset av sig, innan hon får en mordutredning på halsen som hon ska leda. Utredningen kompliceras av att mordoffret är chefens före detta fru…Karen känner sig naturligtvis angelägen om att snabbt kunna avskriva sin chef från utredningen – helst utan att behöva skylta med sina felsteg och tvingas erkänna att hon har tillbringat natten med honom…
Välskrivet och spännande! Börja med första boken, för vem vet? Du kanske förtrollas av Doggerland och vill ha mer!
Betyg: 4
Den norska författaren Vigdis Hjorth har skrivit höstens kanske starkaste bok. Det är en briljant relationsroman, skriven med en psykologisk skärpa som överträffar det mesta.
När boken kom ut i Norge för något år sedan gav den upphov till en livlig debatt. Boken är autofiktiv och blandar fakta och fiktion. Debatten kretsade bland annat kring hur mycket som var självupplevt. Vigids lillasyster Helga svarade genom att också skriva en roman, där hon kunde ge sin version i familjedramat.
Hur mycket som är självupplevt får jag låta vara osagt, men författaren förmedlar insikter som är djupt övertygande. Denna mörka relationsroman är mycket, mycket skickligt skriven och övertygar psykologiskt.
Vad handlar då boken om? Ja, vi får följa en norsk familj med fyra vuxna barn. Föräldrarna som är i åttioårsåldern bestämmer sig för att låta två av barnen få ärva deras sommarstugor, medans de fortfarande är i livet. De två som inte ärver stugorna, ska kompenseras ekonomiskt. Det är bara det att stugorna värderas alldeles för lågt. Detta resulterar i att de två äldsta syskonen, som alltså inte ska få stugorna, känner sig förbigångna. Och nu handlar det inte längre enbart om pengar, utan om känslor. Varför behandlar inte föräldrarna sina barn lika? Varför älskar de inte barnen lika mycket?
Familjehemligheter och sår kommer upp till ytan…
En riktigt gripande och tragisk relationsroman. Jag ger utan tvekan högsta betyg till denna bladvändare som inte lämnar läsaren oberörd! Betyg: 5.
Posted in Romaner, Skönlitteratur för vuxna: | Kommentarer inaktiverade för Årets läsupplevelse: ”Arv och miljö” av Vigdis Hjorth
Vilken sagolik debut hon gör, Karin Smirnoff! Bara veckor efter att boken ”Jag for ner till bror” publicerats, nominerades den till årets Augustpris. Även om priset välförtjänt gick till Linnea Axelsson för dikteposet ”Aednan”, hade Smirnoff lika gärna kunnat kamma hem priset.
Romanen utspelar sig i den västerbottniska byn Smalånger, dit Jana reser för att ta hand om sin försupne tvillingbror. Han bor på landet, i deras föräldrahem. Jana tvättar, skrubbar och städar hos honom. Brodern har kapsejsat och behöver hjälp att komma på rätt köl igen. Han äter knappt någon mat utan lever på cigaretter och alkohol. Jana hittar ett arbete inom hemtjänsten och hon inleder även ett stormigt förhållande med en konstnär.
Det blir snart tydligt att syskonparet haft en traumatisk barndom och minnen av sexuella övergrepp och våld bubblar upp till ytan. Det är en mörk berättelse som vi får ta del av och som läsare sugs man snabbt in i romanen.
Språket är rakt och ligger talspråket nära. Meningarna är ofta korta och kommatecken saknas helt. En annan egenhet är att för- och efternamn skrivs ihop. Huvudpersonen heter ”janakippo” och författaren själv heter enligt detta skrivsätt således ”karinsmirnoff”. Stor bokstav används endast i början av en ny mening.
Slutet uppfattar jag som en smula abrupt. Boken skulle nog passa utmärkt som bokcirkelbok, för det finns mycket som man skulle kunna prata om. Sammantaget har Smirnoff skrivit en minst sagt annorlunda glesbygdsskildring. Boken är fängslande, färgstark och läsvärd! Betyg: 4.
Posted in Romaner, Skönlitteratur för vuxna: | Kommentarer inaktiverade för ”Jag for ner till bror” – stark debutroman av karinsmirnoff
Lousie är en ensamstående mamma som arbetar deltid som sekreterare. Självklart hoppas Louise på att möta kärleken igen, men hon är smått deprimerad och har inte lyckats gå vidare. Det smärtar henne att hennes ex.man håller på att bilda en ny familj.
Louise lider av nattskräck, och har alltid gjort det. Hon sover därför ganska dåligt och känner sig ofta trött och sliten. Men så går hon ut en kväll och träffar David i en bar. De dras till varandra, de flörtar och det slår formligen gnistor mellan dem. När måndagen kommer visar det sig att mannen Louise kysst är hennes nya chef. Och som om det inte räckte är han gift med en vacker, elegant kvinna…
Louise försöker hantera sin besvikelse över att mannen hon fallit för är gift. Hon bestämmer sig för att hålla honom på avstånd och behandla honom som vilken kollega som helst. Han är för övrigt läkare, psykiater, och Louise är hans sekreterare…
En dag springer Louise av en händelse på Davids fru Adele. De börjar träffas, trots att Louise inser att det är en dålig idé. Det hela utvecklar sig till ett märkligt triangeldrama. David verkar vara oerhört kontrollerande gentemot sin fru. Det visar sig snart att han dessutom kan ha ett ganska hetsigt humör och Adele verkar nästan vara rädd för honom. Adele å sin sida visar sig vara oerhört manipulerande. Är hon rent av psykiskt sjuk? Naiva Louise dras mot sin vilja in i detta sjuka triangeldrama som blir riktigt obehagligt och kusligt. Det här är ingen skräckberättelse, men en spännande psykologisk thriller, hyllad av bland andra Stephen King.
Utan att avslöja slutet kan jag bara säga att det är ytterst oväntat. Definitivt inget man ser komma! Ganska svårsmält för många gissar jag. Antingen så gillar man slutet, eller så blir man grymt besviken… Oavsett vad man tycker så är intrigen skickligt ihopsnickrad… Betyg: 3,5
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se:
Om bloggen
Sökruta:
Prenumerera på bloggen via epost
Sök på bloggen…
Böckerna på bloggen är indelade i en eller flera kategorier. Klicka i kategorilistan för att hitta böcker som kan passa just dig! Du kan också använda sökrutan här ovanför!
Längre ner listar jag böcker som jag har bloggat om, sorterade efter författarens efternamn.
Du kan också botanisera i Arkivet, månad för månad.
Välkommen!