Det har väl knappast undgått någon att fjärde delen i Stieg Larssons Millenium-serie har världspremiär den 27 augusti? Uppföljaren är skriven av David Lagercrantz, som tidigare har skrivit Zlatan Ibrahimovics biografi. Det är Stieg Larssons arvingar och Norstedts förlag som har enats om att följa upp succétrilogin med ytterligare en bok. Skrivuppdraget gick till Lagercrantz och nu närmar sig alltså boksläppet av Det som inte dödar oss – Millenium 4.
Vad ska man då tycka om detta projekt? Stieg Larssons livskamrat Eva Gabrielsson och några av Stiegs nära vänner har uttalat sig negativt. Det har till och med talats om gravplundring. För mig kommer Milleniumserien nog alltid att vara en trilogi, trots att David Lagercrantz har övertagit stafettpinnen. Uppföljaren har översatts och kommer att ges ut samtidigt i ett antal länder. Det svårt att inte vara nyfiken på vad David Lagercrantz har hittat på. Han har säkert gjort ett utmärkt jobb. Men hur det är med den saken vet vi snart…
Ett annat aktuellt fall är utgivningen av Harper Lees Ställ ut en väktare. Författaren som nu är en åldrad och halvsenil dam, har under sin livstid gett ut en enda bok: Dödssynden. I åratal hävdade hon envist att det aldrig skulle komma fler böcker. Men så hittades ett gammalt manus och plötsligt så publiceras uppföljaren. Sker denna publicering mot författarens vilja? Det har spekulerats en hel del kring detta. Publicera eller inte, det är frågan. I förlängningen måste var och en förstås fråga sig: läsa, eller inte läsa?
Läsa!
Bägge?
Money rules the world.
Om någon undrar så kommer jag av ren nyfikenhet att läsa Lagercrantz bok. Men Larssons böcker kommer alltid att stå för sig!
När det gäller Harper Lee står Dödssynden på min läslista, men inte uppföljaren. Man hinner ändå inte läsa allt, så varför just denna?