februari 9th, 2014

...now browsing by day

 

Bokomslag och baksidestexter

söndag, februari 9th, 2014

Skala av skyddsomslaget på vilken inbunden bok som helst och den ser intetsägande och urtrist ut. Nej förresten, gör inte det. Det är så lätt att tappa läslusten om man är på det humöret! För visst spelar omslaget stor roll. Vem har inte plockat upp en bok för att omslaget sett aptitligt och fängslande ut?!

Förlaget Novellix har hittills gett ut ett fyrtiotal noveller i fickformat. De första som kom ut hade ointressanta, vita, enformiga omslag. Men när förlaget nu ger ut fyra ryska noveller ser omslagen av Alexander Jansson riktigt lockande och läckra ut!

Gogol   Tjechov

Innehållet då? Ja, En dåres anteckningar av Nikolaj Gogol, är en sorglig och mörk novell som skildrar en människas förfall och undergång. Den 42-åriga tjänstemannen Aksentij Ivanovitj är betuttad i chefens dotter, men hon är ouppnåelig för honom och han börjar grubbla och insjuknar i psykisk sjukdom. Aksentij inbillar sig att han kan prata med hundar och att han är kung av Spanien… Smått deprimerande läsning, kan jag tycka.

Desto mer tyckte jag om Anton Tjechovs Fästmön. Den unga kvinnan Nadja lever ett liv i sysslolöshet och tanken på det stundande bröllopet gör henne deprimerad. Hon slår upp förlovningen och omprövar sitt liv och leverne. Slutet är av den öppna typen och läsaren får själv dra sina slutsatser. Jag vill gärna tolka slutet hoppfullt och tror att Nadja skönjar ljuset vid horisonten. En läsvärd novell av novellkonstens mästare Tjechov!

Donna Tartts senaste roman Steglitsan är ett exempel på ett lyckat omslag. Författaren skrev boken med Carel Fabritius målning Steglitsan från 1654 som utgångspunkt. Romanens huvudperson, tonåringen Theo Decker, överlever en explosion på ett konstmuseum i New York. Han promenerar ut från rasmassorna med en värdefull målning under armen. Han inser förstås att han måste gömma målningen, så han slår in den, vilket omslagsbilden antyder. Den ljust gula bokryggen är högblank, vilket ger en lyxig känsla när man håller i boken och stryker över bokryggen. Underbart!

steglitsan  livbaten

Baksidestexten då? Ja, välbalanserade baksidestexter som avslöjar lagom mycket är naturligtvis önskvärda, men antagligen svåra att åstadkomma. Visst är det ledsamt med baksidestexter som avslöjar för mycket?!

Vad sägs om följande rader på baksidan av Charlotte Rogans roman Livbåten:
”1914 förliser oceanångaren Empress Alexandra. Efter att ha lämnat övriga passagerare att drunkna trängs 39 personer i en livbåt som är byggd att bära hälften. Till synes ofrivilligt dras den unga Grace med i en ödesdiger maktkamp, som blottar människans allra lägsta drifter. För att hon ska överleva måste andra sätta livet till.”
Den sista meningen påverkade helt klart min läsning och man kan diskutera om den borde strykas. Jag satt i alla fall praktiskt taget och väntade på att någon skulle knuffas överbord…Omslaget förstärker på ett nästan kusligt vis känslan av annalkande katastrof.

Baksidestexten säger en hel del om hur förlaget önskar att boken ska tas emot. Själva paketeringen av boken, känslan man får när man håller i boken…Ja, att närstudera omslag och baksidestexter kan vara riktigt spännande!