juni 16th, 2011

...now browsing by day

 

Inspirationsresa till Stockholm

torsdag, juni 16th, 2011

I samband med en takrenovering passade bibliotekspersonalen på att resa till Stockholm på studiebesök. Efter att ha hunnit med ett späckat program kunde vi återvända fyllda av entusiam, arbetsglädje och med många nya idéer i bagaget om hur verksamheten kan vidareutvecklas i Klippan. Här följer ett litet axplock av allt vi fått uppleva!

Vi inledde med ett besök på Utrikesdepartementets bibliotek, som bevakar utgivningen av litteratur inom folkrätt, internationell politik, länderkunskap m.m. Det var givande att få veta mer om en biblioteksverksamhet som skiljer sig så markant från vår egen. På Restaurang Rosenbad intog vi vår lunch. För egen del beställde jag spenatöverbakad torskfilé med västkuströra och nypotatis.

Turen fortsatte sedan till tunnelbanebiblioteket i Bredäng, som drivs i samarbete med SL. Biblioteket var för ett antal år sedan negativt omskrivet i pressen. En färgstark och mycket serviceinriktad bibliotekarie berättade för oss hur man gått tillväga för att vända utvecklingen. Idag är biblioteket trivsamt och inbjudande. Nästa stopp blev Hallunda bibliotek, ett nyrenoverat bibliotek där man bland annat lackerat om alla hyllor och fräschat upp med enkla medel.

Efter att ha övernattat på vandrarhem besökte vi Kulturhuset. Störst intryck på mig gjorde biblioteket TioTretton, ett bibliotek enbart för barn mellan tio och tretton år. Vuxna är inte välkomna, inte heller barn i andra åldrar. Vi fick dock dispens och fick komma in en liten stund innan biblioteket öppnade.

Lägg märke till de inbjudande kokongerna, som man kan klättra upp i för att läsa eller för att bara koppla av i! Att det var mysigt kan jag garantera, för jag testade! Som gjort för att få tio- till trettonåringar att trivas!

Ett glatt gäng!

I Kulturhuset besökte vi utställningen Slas – Jag minns dig nog om författaren Stig Claesson. Vi hann också med att se bibliotek Plattan samt biblioteket Rum för barn, där barnen bokstavligt talat kan klättra in i Tove Janssons klassiker ”Hur gick det sen?”. När vi läser går vi ju in i böckerna och försvinner in dem, eller hur?!

Stockholmsbesöket avrundades med ett besök på Moderna muséet, samt en tur till Stockholms stadsbibliotek. Vi tar med oss många spännande uppslag hem att arbeta vidare med!

”Nästan hemma” av Jean Kwok

torsdag, juni 16th, 2011

Det vackra omslaget fick mig att plocka upp boken, läsa baksidestexten och sedan låna denna underbara bok.

Huvudpersonen Kimberly kommer till New York tillsammans med sin mamma. De har lämnat Hongkong och drömmer om ett bättre liv i USA. Kimberlys moster som emigrerat några år tidigare och som hunnit etablera sig i det nya landet, lånar ut pengar till resan, samt ordnar med arbete och bostad. Det visar sig dock att mostern är snål och avundsam. Lägenheten som hon ordnat ligger i ett rivningsobjekt i slummen i Brooklyn. Värme saknas, flera fönster är trasiga, men kackerlackor och råttor finns det gott om. Kimberly och hennes mamma får arbeta för slavlöner i textilfabriken som mostern äger tillsammans med sin make. Att betala av skulderna till mostern kostar dem flera års slit på fabriken.

Kimberly har en talang. Hon har väldigt lätt för sig i skolan. Hennes studiebegåvning visar sig snart även i USA, trots att spåket vållar en hel del svårigheter. I skolan gör Kimberly sitt yttersta för att dölja den oerhörda fattigdom som hon lever i och på textilfabriken tonar hon ner sina studieframgångar för att inte väcka avundsjuka och missunnsamhet. Hon förälskar sig i en pojke på fabriken, samtidigt som hon dras till en ganska välbeställd skolkamrat…

Jean Kwok målar upp en realistisk skildring av de motgångar och svårigheter som kan möta invandrare som tagit sig till USA. Originalets titel Girl in Translation syftar på de svårigheter som Kimberly har med det engelska språket, som hon bara delvis förstår. Att växa upp mellan två kulturer och två språk innebär förstås att ständigt känna sig Nästan hemma. Mycket är självupplevt, för romanen är delvis självbiografisk. Jag gillar Kimberlys lågmälda och trovärdiga berättarröst som håller greppet om läsaren boken igenom. Slutkapitlet lyfter sannerligen berättelsen ytterligare ett snäpp! Utan att avslöja hur det går, kan jag säga att slutet rimmar väl med resten av berättelsen och med karaktärerna såsom vi har fått lära känna dem.