”Pojken som slutade gråta” – godkänd deckare av Ninni Schulman

Written by Maria Ragnarsson on mars 5th, 2012

Låt mig börja med att konstatera att jag flera gånger var ytterst nära att sluta läsa Pojken som slutade gråta. Texten kändes överlag platt, klichéartad och enahanda. Det rika persongalleriet gjorde dessutom att jag upprepade gånger tappade bort mig och hade svårt att hålla reda på vem som var vem. Inte ens efter avslutad läsning har någon endaste karaktär i boken gjort något djupare intryck på mig, tyvärr. Kanske, kanske hade jag tyckt bättre om boken om jag först hade läst Flickan med snö i håret.

Trots att mitt intresse och mitt engagemang inte riktigt ville infinna sig, läste jag envist vidare. I korthet handlar boken om jakten på den pyroman som härjar i småstaden Hagfors i Värmland. Efter flera anlagda villabränder breder skräcken ut sig i det lilla samhället och folk hamstrar brandvarnare och brandsläckare. Journalister och poliser arbetar för högtryck för att få tag på den skyldige. Det blir både kusligt och för all del bitvis spännande. Behållningen för min del bestod i själva upplösningen och skildringen av gärningsmannen. Men jag avslöjar förstås inte vem som är den efterspanade mordbrännaren!

Jag ger betyget godkänt, men inte mer. Det är möjligt att detta är en riktig bladvändare för en del läsare, men jag behövde beklagligt nog tid för att tröska mig igenom den här deckaren. Men sträck på dig Ninni! Rätt som det är har sin bok räddat livet på någon, för säg den läsare som inte ser över eller skaffar nya brandvarnare efter att ha läst boken!

 

Leave a Comment