”Himlens väktare: astronomins historia före teleskopet” av Ulrika Engström

Written by Maria Ragnarsson on oktober 25th, 2011

I sin debutroman Himlens väktare, tar vetenskapsjournalisten Ulrika Engström med oss på en upptäcktsresa i tid och rum. ”I nästan alla historiska verk är det som om människan slutade fundera över vad som pågick på himlen ungefär 100 år e.Kr. och sedan tog upp tråden någon gång på 1400-talet – som om ingenting hände däremellan” skriver Engström (s.15). I sin bok gör hon ett försök att fylla luckorna genom att göra högst personliga nedslag i astronomins historia.

När jag läser Himlens väktare associerar jag till Peter Nilssons Rymdljus som jag läste för ett antal år sedan. Det jag minns av Nilssons bok var att essäerna var konstnärligt utformade med det vetenskapliga perspektivet ständigt närvarande. Engström blickar inte bara upp på stjärnhimlen utan sätter in upptäckter och föreställningar i en kulturell kontext. Hon reser till ort och ställe och skriver fängslande reportage från exempelvis Indien, Iran och Kina.

Engström uppmärksammar flera för mig okända astronomer, såsom Nasir al-Din al-Tusi, som på 1200-talet i Iran arbetade fram ny modell över planeternas rörelser. Ett annat exempel är den kinesiske astronomen Guo Shoujing som på 1200-talet lät bygga ett observatorium för att med stor precision kunna mäta årets längd. Mest fascinerar dock kapitlet om den store välkände polske astronomen Copernicus, som föddes 1473. På det hela taget är Himlens väktare en välskriven bok för astronomiintresserade i allmänhet. Dessutom föreställer jag mig att väl valda, kortare utdrag, skulle kunna passa som bredvidläsningsmaterial på fysiken på gymnasiet.

 

Leave a Comment