”De oskyldiga” – rafflande thriller av David Baldacci

Written by Maria Ragnarsson on januari 29th, 2014

En lönnmördare för att skydda de oskyldiga i samhället? David Baldaccis thriller De oskyldiga är en pulshöjande sträckläsningsbok om en 39-årig lönnmördare, som faktiskt påminner en hel del om Jack Reacher i Lee Childs böcker. Will Robie som han heter, är en övermänsklig före detta elitsoldat, en vältränad och intelligent actionhjälte. Han lever ensam, är expert på vapen, har en välutvecklad slutledningsförmåga, är extremt snabb och nästintill osårbar. Robie kunde ha varit Reachers bror…

Läsaren kommer rakt in i berättelsen när Robie har sänts ut på ett uppdrag: ”Will Robie hade noga studerat varenda en av passagerarna under den korta flygningen mellan Dublin och Edinburgh. Han var övertygad om att han hade rätt i slutsatsen att sexton var hemvändande skottar och femtiotre turister. Robie var varken skotte eller turist.” Som en mördarmaskin reser Robie världen runt och utför sina order prickfritt och utan att blinka, tills han en dag beordras att döda en småbarnsmamma i Washington D.C. Han vägrar och en märklig katt- och-råtta-lek tar vid, där Robie plötsligt blivit den jagade…

Meningarna och kapitlen är korta och har ett märkbart driv. Tempot är högt och läsaren sitter som i ett skruvstäd från första till sista sidan. Boken är som gjord för att filmatiseras, men några litterära priser lär den knappast kamma hem! Baldacci har i snitt skrivit en bok om året de senaste 20 åren och han har läsare världen över. Även om De oskyldiga luktar massproduktion bjuder författaren på spänning och underhållning för stunden.

Parallellt med De oskyldiga läste jag – eller rättare sagt så läser jag fortfarande –  Donna Tartts roman ”Steglitsan”. Kan två böcker vara mer olika? Karaktärerna i Steglitsan är väl utmejslade, språket är fantastiskt och romanen är på alla plan genomarbetad. Tartt arbetade med sin bok i drygt tio år… Baldaccis och Tartts böcker har inte många gemensamma nämnare och får vackert bedömas var för sig i respektive genre. Så klart. Allt annat vore djupt orättvist. Men i sitt fack är Baldacci en mästare.

de oskyldiga

 

Leave a Comment