Science fiction & fantasy

...kategorivis

 

”Askfödd” – förstklassig fantasy av Sabaa Tahir

onsdag, februari 10th, 2016

Askfödd” av Sabaa Tahir är en andlöst spännande fantasyroman om mod, vänskap och lojalitet. Laia är slav. Elias är soldat på Blackcliffs militärakademi. Ingen av dem är fria… En storslagen kamp för frihet i ett rike som en gång blomstrade, men som nu ligger i aska. Riket, som har drag av det antika Rom, är ett brutalt klassamhälle där våld och övergrepp hör till vardagen.

Missa inte denna hyllade bladvändare! Den här ungdomsromanen lär tilltala de flesta fantasyälskare! Ser fram emot att få läsa del 2! Betyg: 4.

Askfödd

”Mistborn” – Hyllad fantasyroman av Brandon Sanderson

fredag, september 18th, 2015

Gillar du fantasy? Vill du försjunka i sagans värld för en stund? Brandon Sandersons ”Mistborn: Sista riket” är en tegelstenstjock roman, som kanske främst passar målgruppen unga vuxna. Boken är den första i en serie.

Mistborn utspelar sig i ett postapokalyptiskt samhälle, där aska faller från himlen och miljöförstöringen är ett faktum. Det närmast medeltida riket styrs av en odödlig överstehärskare, som härskar med stöd av ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk, så kallade skaa, är förslavade och kuvade. Kelsier, en överlevare från överstehärskarens fängelsehålor, samlar ett gäng rebeller kring sig för att störta överstehärskaren. När Vin, en ung tjej som lever på gatorna med ett tjuvgäng, möter Kelsier, dras hon in i hans planer.

Det visar sig snart att Vin, precis som Kelsier har allomantiska förmågor, det vill säga magiska styrkor. Genom att inta en metallhaltig dryck och ”bränna metall” skärps deras sinnen. Hörseln och synen förbättras och kroppen blir fysiskt starkare. Allomantikern kan även hoppande ta sig fram i rasande fart. Jämförelsen kanske inte är så smickrande, men de påminner faktiskt lite om de saftdrickande Bumbibjörnarna! Under Kelsiers ledning tränar Vin upp sina förmågor, samtidigt som konspirationen växer i det tysta.

Läsare världen över hyllar Brandon Sanderson för hans fantasyböcker, men för egen del blir jag bara uttråkad. Tempot är bra, boken välskriven och ingredienser som svek och kärlek finns där. Ändå blir jag inte engagerad på allvar. Betyget får bli en 3:a.

IMG_1025

Ensam på mars – hyllad science fiction-roman av Andy Weir

fredag, maj 1st, 2015

Metallicomslaget till Andy Weirs bästsäljande science fiction roman ”Ensam på mars” är läckert orangerött och matchar den röda planeten där dramat utspelar sig.

En marsexpedition går snett. Besättningen råkar ut för en sandstorm på mars och tvingas i all hast att evakuera och lämna planeten. Kvar blir Mark Watney, som alla tror är död. När han kvicknar till inser han att han är strandsatt på Mars, utan möjlighet att kommunicera med moderskeppet eller jorden…

Watney är botaniker och maskiningenjör. Han visar sig vara exceptionellt uppfinningsrik – en problemlösare ut i fingerspetsarna. I logganteckningar får vi följa hans överlevnadskamp. Han är väldigt saklig och fokuserad på tekniska lösningar, men någon beskrivning av hans inre själskamp får vi inte. Jag saknar det psykologiska djupet, som hade förvandlat boken från spännande till gastkramande.

Tekniken i boken är framtida, men författaren bemödar sig ändå med att hålla sig inom det rimligas gränser – bortsett då möjligen från att Watney tycks ha nio liv…

En film med Matt Damon i rollen som Mark Watney är på gång. Av någon outgrundlig anledning inbillar jag mig att filmen blir blekare än exempelvis Apollo 13 med Tom Hanks, men vad vet jag?

I skrivande stund har boken ”The Martian” betyget 4.35 på Goodreads. Närmare 95.000 läsare har tyckt till. 53% har gett betyget 5, 33% betyget 4, 9% betyget 3, 2% har gett betyget 2 och 1% betyget 1. Fantastiska siffror!

Eftersom skildringen inte alls är psykologiskt intressant är högsta betyget uteslutet för min del. Jag hade nog velat sätta betyget 3.5, möjligen 4. Ett stort plus är författarens stora kunnande på området. En lättläst bladvändare för alla science ficion-entusiaster att sätta tänderna i!

Ensam på mars

”Helaren” – Finlands bidrag till Glasnyckeln 2012 av Antti Tuomainen

fredag, september 21st, 2012

Glasnyckeln är ett litterärt pris som varje år delas ut av Skandinaviska Kriminalsällskapet för bästa nordiska kriminalroman. Från Finland nominerades i år Antti Tuomainens Helaren. Årets pris gick dock till den danske författaren Erik Valeurs för boken Det syvende barn.

”Helaren” utspelar sig i Helsingfors i en dyster framtid präglad av miljökatastrofer, krig och väpnade konflikter och sjukdomar. Miljökatastrofen är ett faktum och många stadsdelar i Helsingfors är översvämmade och strömlösa. Det regnar ideligen och människor skyndar hukande fram i regnet, förbi utbrända bilar och gängbråk. Samhället faller samman, jordens klimatflyktingar är rekordmånga, pandemivarningarna haglar tätt och allt är riktigt eländigt.

Vi får följa Tapani Lehtinen som letar efter sin fru Johanna. Hon arbetar som journalist och försvann spårlöst när hon arbetade på en artikel om den så kallade ”Helaren”, en massmördare som härjar i staden och som mördar dem han anser har fått klimatförändringarna att accelerera. Polisen saknar resurser att utreda försvinnandet så Tapani drar igång sitt eget sökande. I takt med att sökandet fortskrider börjar han undra hur väl han egentligen känner sin fru Johanna…

Jag tyckte romanen var lite småseg på mitten och det kryptiska knepiga slutet föll mig inte riktigt i smaken. Den genreöverskridande mixen av mörk framtidsskildring och deckare är dock intressant. Språket är smidigt och rappt. Betyget landar på 4 pärlor för Tuomainens något udda, men läsvärda deckare.

”Flickan från ingenstans” av Justin Cronin

onsdag, juli 20th, 2011

Efter att ha plöjt denna tegelstenstjocka roman på 900 sidor kommer jag på mig själv med att börja filosofera kring fiktionens väsen. Det tycks ju vara trendigt att läsa självbiografier och berättelser ur verkliga livet. Räcker inte fiktionen, kan man undra? Varför ska jag ägna timmar åt att läsa den här boken, eller påhittade berättelser överhuvudtaget? Varför ens läsa? Ja, det kan man ju grunna på om man är på det humöret.

På omslaget av Cronins bok finns ett citat från Stephen King: ”Läs denna bok och den vanliga världen försvinner.” Ja, så är det nog. Läser man Cronins bok bjuds man in till en dyster framtidsskildring, till en värld där blodtörstiga vampyrer nästintill har utrotat mänskligheten. Vampyrerna är våldsamma och rakt igenom onda. Här finns inget inslag av romantik eller kärlek mellan människa och vampyr.

Cronins vampyrer skapades av människan, genom ett militärt experiment som gick snett. Tolv dödsdömda fångar injicerades på försök med ett dödligt, okänt virus. Ett ödesdigert misstag, skulle det visa sig. Också en liten sexårig föräldralös flicka, Amy, valdes ut som försöksperson och infekterades med en variant av viruset. När helvetet brakar lös, vilar mänsklighetens hopp om överlevnad i flickans händer…

Flickan från ingenstans är en ödesmättad och mycket spännande roman. Texten har ett bra språkligt flyt. Det är en välkomponerad och litterär berättelse av hög kvalité i sin genre. Möjligen hade författaren kunnat korta ner texten en smula. Slutet uppfattade jag som otillfredställande, för hur gick det egentligen för mänskligheten? Efter att ha läst så många sidor hade jag förväntat mig ett tydligare slut. Det skulle inte förvåna mig om vi får se en filmatisering av boken. Det skulle bli en rysligt otäck thriller som jag inte skulle kunna låta bli att titta på.

Tillbaka till naturen med Häréns osynliga människoart

fredag, juni 10th, 2011

I Fredrik Häréns bok De ickesynliga möter vi en okänd människoart, homo invisible. Dessa människor är väsen av kött och blod, men deras snövita hud och annorlunda cellstruktur gör dem osynliga för vanliga människor. Endast små barn, psykiskt sjuka samt några få invigda har förmågan att se dem…

Som en del av en skoluppgift bestämmer sig journaliststudenten Alexandra för att intervjua barn om deras låtsaskompisar. Föga anar hon att detta kommer att förändra hennes tillvaro och utmana hela hennes världsbild. Alexandra börjar få en kuslig känsla av att vara iakttagen och hon känner en osynlig närvaro av någon eller något…

Berättelser som balanserar i gränslandet mellan fantasi och verklighet kan vara riktigt skrämmande och läskiga, såsom Stephen Kings böcker. Det var med lättnad som jag konstaterade att Häréns bok inte är en skräckskildring. Att genrebestämma boken tycks mig dock inte helt enkelt. En spänningsroman med inslag av fantasy skulle jag nog säga är en hyfsat korrekt beskrivning.

Författaren uppger att boken är sprungen ur en dröm som han har haft. Kanske är det därför som romanen är så rik på symbolik? Härén använder exempelvis yin och yang-symbolen på ett originellt vis. Det vackra omslaget, där för övrigt titeln saknas, pryds av en något förändrad yin och yang-symbol. Människorna kallas i boken för yinyin och de ickesynliga kallas för yangyang. De bägge människoarterna behöver varandra för att tillsammans bli en harmonisk enhet. Blandraser finns också i två varianter: hos oss människor i form av albinos och hos de icke-synliga i form av så kallade dödare. Ett kreativt och fascinerande upplägg må jag säga som för tankarna till andliga väsen och änglar. Kanske även till vampyrer – fast det här är sannerligen mycket bättre än vampyrberättelser!

Härén får ihop sin berättelse hyfsat bra, men det hade antagligen varit mer trovärdigt om de osynliga hade existerat i en annan, parallell dimension. Som det är nu blir beskrivningarna av hur de osynliga trängs med människor på toaletter, gömmer sig under sängar och hindras av stängda dörrar mest komiska! Att de osynliga är så fokuserade på att bevaka människor och döda personer som olovandes fått kännedom om deras existens, känns tämligen surrealistiskt.

De ickesynliga människorna lever i ett samhälle som påminner om ett bisamhälle med en drottning i spetsen. Jag bad författaren förklara sin tanke med detta och fick följande svar mailledes: ”Jag drömde att de levde i pyramiderna och har försökt hålla mig så mycket som möjligt till drömmen. Och jag tycker det verkar vara en intressant storlek på grupp av människor. Och de ickesynliga lever isolerat från andra ”samhällen” och reser inte så mycket imellan.” Då kontakterna mellan de olika bisamhällena beskrivs som ytterst sparsamma, blir det möjligt att fly från de icke-synliga och hålla sig undan, vilket Alexandras bror tvingas till.

Att den moderna människan tappat kontakten med sitt inre och skulle må väl av att lyssna mer på sin intuition och på sina drömmar kan jag bara hålla med om! Samma sak beträffande människans tendens att se sig själv som stående över alla andra livsformer och benägenhet att fjärma sig från naturen. Helt klart tar författaren upp många intressanta tankegångar. På sätt och vis blir boken en idéroman som uppmuntrar oss att se det vackra i livet – även om allt i livet inte är vackert. Författaren vill också få oss att fundera över varför vi inte ser oss som ”människor”, utan som ”raser/nationer”. Angeläget och intressant således!

Cliffhangerslutet lämnar flera frågor obesvarade, så läsaren får ge sig till tåls och invänta en uppföljare till denna märkliga och mycket läsvärda roman som absolut ger mersmak!