Romaner

...kategorivis

 

”Band” – läsvärd mörk äktenskapsroman av Domenico Starnone

lördag, augusti 4th, 2018

Den italienske författaren Domenico Starnones roman ”Band” handlar om ett äktenskap i förfall. Det är en tänkvärd skildring om vad som binder oss samman. De ca 170 sidorna går snabbt att läsa, men innehållet dröjer sig kvar, för detta är en stor liten roman!

Boken är uppdelad i tre delar. I första delen får vi läsa en hustrus brev till sin make. Breven inleds ”Om du har råkat glömma det, min bäste herre, så vill jag bara påminna dig: jag är din fru.” Breven andas frustration och besvikelse över att maken har lämnat henne för en yngre kvinna. I bokens andra del får vi mannens berättelse och i sista delen kommer parets vuxna barn till tals, för självfallet har föräldrarnas relation påverkat även dem.

Starnone är en skarpsinnig relationsskildrare som skriver psykologiskt trovärdigt. ”Band” är en mörk äktenskapsskildring väl värd att läsa. Slutet är både överraskande och en smula skruvat, men jag gillade den udda avslutningen. Som helhet är boken elegant komponerad och välskriven.

Starnone bor i Rom och är gift med översättaren Anita Raja. Han besöker årets litteraturfestival i Louisiana i augusti, så den som vill lyssna på honom kanske kan passa på då.

”Stanna hos mig” – färgstark relationsroman av Adébáyò, Ayòbámi

tisdag, april 24th, 2018

Nigerianska Ayòbámi Adébáyò (f. 1988) har fått mycket uppmärksamhet för sin debutroman ”Stanna hos mig”. Boken utspelar sig dels på 1980-talet i Nigeria, dels i nutid, eller närmare bestämt 2008.

Yejide och Akin är ett ungt par som möts på universitetet, blir förälskade och gifter sig. Efter fyra års lyckligt äktenskap är barn det enda som saknas. Som äldste sonen i familjen förväntas Akin föra familjenamnet och släkten vidare. När det inte kommer något barn ökar pressen på Akin att han ska ta sig en andra hustru. För det välutbildade paret innebär blotta tanken på mångifte en krock mellan gamla traditioner och moderna värderingar. Hur mycket kan kärleken tåla?

Kapitlen är omväxlande skrivna ur Yejides och Akins perspektiv och återger deras relation, från första mötet och genom motgångar och sorger. Den nigerianska kulturen med sina traditioner och vidskepligheter genomsyrar historien, även om mycket är allmängiltigt och universellt. Den politiska turbulensen i Nigeria med kuppförsök och våld skymtas i bakgrunden.

Boken är lättläst, gripande, sorglig och tragisk. Vid flera tillfällen tar berättelsen oväntade vändningar. Denna oförutsägbarhet kittlar läsaren att läsa vidare. Möjligen blir det någon vändpunkt för mycket, men som helhet är boken välskriven och läsvärd. Det kan nämnas att när Bonniers Bokklubbar idag presenterade vilka tolv böcker som nominerats till ”Årets Bok 2018”, var ”Stanna hos mig” en av de nominerade titlarna.
Mitt betyg blir: 4.

”Ensamhetens slut” – vemodig och mångbottnad roman av Benedict Wells

måndag, april 23rd, 2018

Benedict Wells, född 1984 i München, är ett tyskt litterärt stjärnskott som ännu inte har fått den uppmärksamhet i Sverige som han förtjänar. Hans fjärde roman ”Vom Ende der Einsamkeit” kom på svenska hösten 2017. Nu har boken precis getts ut på engelska och fått bra kritik, så vänta bara! Här har vi en stjärna i vardande!

”Ensamhetens slut” är en vemodig roman om tre syskon som i unga år blir föräldralösa. Föräldrarna omkommer i en bilolycka och syskonen hamnar på ett sjaskigt internat på landet. Syskonen är ganska olika och hanterar sorgen och saknaden olika. Liz, den utåtriktade, börjar ägna sig åt fester och droger. Hon är charmig och karismatisk, men tar lätt på skolarbetet. Den inbundne brodern Marty däremot satsar på sina studier. Han är lite av en odräglig besserwisser, en nörd som plågas av tics och har tvångssyndrom. Berättelsen skildras ur brodern Jules ögon. Han får en nära vän på internatet i Alva. Hon blir lite av ett familjesubstitut för Jules, eftersom syskonen ganska snabbt driver isär.

Tonen i boken är genomgående melankolisk och filosofisk. Texten är välskriven och flyter fint, även om det tog lite tid att komma in i boken. Den långa startsträckan till trots så har Wells åstadkommit ett fint romanbygge. Möjligen kan berättelsen kännas en smula konstruerad, men det är ändå en väldigt fin roman som behandlar teman som sorg, förlust, öde, kärlek, längtan och ensamhet. Denna familjeroman rymmer även en gripande kärleksberättelse.

När boken börjar är Jules i medelåldern. Han vaknar upp på ett sjukhus, efter att ha varit med om en motorcykelolycka. Det läsaren genast undrar är om motorcykelolyckan verkligen var en olycka, eller om det var ett självmordsförsök. Från sjukhussängen ser Jules tillbaka på sitt liv och läsaren får bit för bit ta del av hans minnen av föräldrarna, åren på internatet och åren därefter. Pusselbit läggs till pusselbit. Syskonens barndom förföljer dem som en osynlig fiende. Man vet aldrig när eller hur den ska slå till…

Jag gillar den här boken och delar ut ett högt betyg. Kanske till och med en sällsynt 5:a. Benedict Wells är en författare som vi kommer att höra mer av! Lägg hans namn på minnet!

”Skönhet är ett sår” – märklig roman av Eka Kurniawan

fredag, mars 9th, 2018

Det var med höga förväntningar som jag tog mig an Eka Kurniawans tegelsten ”Skönhet är ett sår”. Omslaget tycker jag är jättefint och första meningen i boken fångade definitivt mitt intresse!

”På eftermiddagen en helg i mars reste sig Dewi Ayu ur graven efter att ha varit död i tjugoett år.” Vem hajar inte till av denna inledning?! Meningen fångar på sätt och vis även berättelsens ton som en fantasifull skröna. Etiketten magisk realism passar bra. Mirakel förekommer, men någon fantasyroman är det inte tal om.

Efter uppståndelsescenen följer ganska snart en lång tillbakablick på Dewi Ayus liv. Genom hennes levnadsöde får läsaren ta del av Indonesiens moderna historia. Under den japanska ockupationen tvingas den unga Dewi Ayu in i prostitution. Hon föder tre vackra döttrar och när hon för fjärde gången väntar barn, ber hon att barnet ska bli fult. Hennes önskan går i uppfyllelse. Barnet får sotsvart ansikte och en näsa som liknar ett eluttag. Den nyförlösta modern vägrar titta på det nyfödda barnet, men ger flickan namnet Skönhet, ovetandes om hur illa namnet passar…
En tid efter förlossningen dör Dewi Ayu, femtiotvå år gammal.

Läsaren får sedan i ytterligare tillbakablickar ta del av Dewi Auys uppväxt och liv. Den ena våldtäktsscenen efter den andra dyker upp. Det här är en blodig roman och särskilt utsatta är kvinnorna. Tyvärr lyckas jag inte komma Dewi Ayu eller någon annan karaktär nära och historien blir successivt allt märkligare och märkligare. Inslagen av humor och satir går mig förbi. Någonstans på vägen tappar jag intresset för berättelsen och ger upp. Boken liknar nog inget jag läst tidigare, så udda är den absolut! Bitvis är glimrar romanen till, men som helhet är den alldeles för besynnerlig för min smak.

”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” – oemotståndlig debutroman

söndag, december 31st, 2017

Jag har inte satt ihop någon topplista över årets bästa böcker, men jag vill ändå avsluta 2017 med en bok som jag verkligen tyckte om. Missa inte Gail Honeymans debutroman med den något udda titeln ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”!

Boken tar upp teman som ensamhet, oläkta sår, vänskap och humor – allt blandat i en alldeles oemotståndlig mix! Det här är en feelgoodroman som berör. På boktipssiten Goodreads är boken hyllad och har välförtjänt fått riktigt höga läsarbetyg (4.32 i skrivande stund). Perfekt att börja det nya året med!

Med detta önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År!

”Vid glömskans rand” av Sergej Lebedev

tisdag, december 26th, 2017

I romanen ”Vid glömskans rand” av Lebedev bor berättarjaget granne med en blind gammal man, kallad ”den Andre Farbrorn”. Den icke namngivne gamle mannen lever tillbakadraget och ältar i tysthet det förgångna. Ingen vet vilka sorger och bedrövelser som han har varit med om under sitt liv. Med tiden blir den gamle som en familjemedlem hos sina grannar. Ändå är det ingen som älskar honom. Han tillåter ingen att komma nära, men han vill gärna umgås med den lille pojken, berättarjaget.

När den gamle med sitt eget liv som insats donerar blod till det unga berättarjaget, som vi för övrigt inte heller får veta namnet på, hamnar denne i tacksamhetsskuld. Berättarjaget försöker senare att frigöra sig mentalt från sin räddare, men bandet tycks omöjligt att klippa. Farbrorn har knutit sin skyddsling till sig och behåller greppet, till och med från andra sidan graven.

Som vuxen beger sig berättarjaget till den stad, där Farbrorn levt i det förgångna. Det visar sig att Farbrorn varit lägerchef i läger i Gulag. Vilka andra dunkla hemligheter finns det att upptäcka? Hur ska berättarjaget kunna gå vidare och hur ska han handskas med allt han får veta?

Lebedevs roman om Sovjets mörka historia är poetiskt och vackert skriven. Tempot är långsamt och beskrivningarna många. Berättelsen vindlar långsamt fram med en filosoferande ton. Texten kräver en hel del av sin läsare och jag kommer på mig själv åtskilliga gånger med att nicka till…Även om detta är en välskriven roman, hade jag svårt att ta den till mig. En oförglömlig läsupplevelse för vissa, men tyvärr inte för mig…

”Kåda” – Mångbottnad spänningsroman av Ane Riel

måndag, november 27th, 2017

Den danska författaren Ane Riels roman ”Kåda” vann Glasnyckeln förra året och boken utsågs därmed till årets bästa skandinaviska kriminalroman 2016. Någon traditionell deckare eller kriminalroman är det dock inte frågan om, även om boken börjar med ett brott. Första meningen lyder: ”Det var mörkt i det vita rummet när far dödade farmor.”

Denna inledning till trots så skildrar inte boken något polisarbete, eller någon utredning. Faktum är att det saknas en polis, en detektiv eller motsvarande, som steg för steg nystar upp brottet. Jag skulle nog snarare kalla Ane Riels bok för en spänningsroman med många bottnar.

Författaren skildrar en familj i sönderfall ur en liten flickas ögon. Familjen bor ensligt och isolerat på en ö. En tragedi, en olycka som inträffar när flickan bara är ett spädbarn, sätter sin prägel på familjen. Pappan blir med tiden psykiskt sjuk och utvecklar en osund samlarmani. Hemmet svämmar över av saker, vilket omslaget illustrerar. På nätterna tar pappan med sig sin dotter på stöldräder i närområdet. De släpar hem prylar och berget av skräp och skrot blir större och större. Modern å sin sida kämpar med depression och övervikt och förmår inte heller att ge sin dotter en normal uppväxt. Flickan, som heter Liv, träffar aldrig några jämnåriga och hon har inte hunnit börja i skolan. Som läsare undrar man ängsligt hur det ska gå för den lilla.

Liv har en bärnsten med en liten myra i. Bärnsten består av uråldrig kåda från ett uråldrigt träd, förklarar pappan. Bägge fascineras av att kådan har bevarat det lilla krypet intakt, fångat i kådan. Tillsammans ger de sig ut i naturen för att samla in färsk kåda från träden i skogen.

Ane Riels bok är välskriven och imponerar stort. Bortsett från en del makabra inslag påminner stilen till viss del om Roy Jacobsens ”De osynliga”, även om Ane Riel aldrig når samma poetiska höjder som Jacobsen. Det finns såklart även andra skillnader, men jag kommer av någon anledning att tänka på Jacobsen…Slutet som Ane Riel levererar både överraskar och skakar om.

Andra delen av Betty Smiths barndomsskildring

söndag, september 3rd, 2017

Nu har den kommit, andra delen av Betty Smiths uppmärksammade barndomsskildring ”Det växte ett träd i Brooklyn”. Omslaget är riktigt läckert, som en rosa karamell! Mycket snyggt!

När jag skrev om första delen muttrade jag över att verket hade delats upp i två delar. Jag måste dock rätta mig själv och konstatera att det i detta fall inte är frågan om någon ny trend. Betty Smiths roman finns ju på svenska sedan tidigare och redan den gamla upplagan var uppdelad i två delar. Så det så!

Här kan du läsa vad jag skrev om första delen.

Jag tyckte bättre om andra delen än om del ett. Tempot är fortfarande ganska lågt, men skruvas möjligen upp något. Vi får nu följa Francie under hennes tonårstid. Francie får uppleva sorg och ekonomiskt knapra tider. Hon börjar arbeta, men längtar tillbaka till skolan. Författaren målar upp en bild av livet i Brooklyn för drygt hundra år sedan och berör ämnen som fattigdom och alkoholism. Men den här boken, som har tokhyllats av läsare världen över, griper av någon anledning aldrig riktigt tag i mig.
Läsvärd ja, men inte fantastisk.

”Som om du inte fanns” av Kate Eberlen

söndag, juni 11th, 2017

Att läsa ett verk av en debutant har onekligen en viss tjusning, eftersom man inte vet vad man har att vänta. Brittiska Kate Eberlen levererar lättläst romantik i debutromanen ”Som om du inte fanns”. Det snygga omslaget, samt förlagets beskrivning av boken väckte min nyfikenhet och läslust.

När Tess och Gus springer på varandra första gången är de knappt 20 år gamla. De ses som  hastigast under en semesterresa till Italien. Under åren som följer lever de parallella liv, även om deras vägar korsas flyktigt vid några tillfällen. Bägge råkar ut för personliga motgångar och sorger, men texten drar ändå åt det lättsamma feelgood-hållet.

För min smak blir det lite för förutsägbart och jag har svårt att hålla intresset uppe. Av någon anledning kommer jag inte huvudpersonerna nära och blir inte berörd. Slutet är riktigt sockersött och orealistiskt. Bokens 522 sidor hade med fördel kunnat kortas ner en smula, även om texten flyter bra.

Mina invändningar till trots, så tror jag att många läsare ändå kommer att gilla den här boken. Jag associerar till Lucy Dillons böcker, där huvudpersonen många gånger försöker komma över en sorg med hjälp av fyrfotade vänner. I Eberlens bok finns visserligen inga hundar, men vill man ha lättsmält romantik, så varför inte? Perfekt läsning i hängmattan! Mitt betyg landar på en 3:a.

”En sax i hjärtat” – småmysig pusseldeckare av Marie Bengts

söndag, maj 14th, 2017

Debutanten Marie Bengts ”En sax i hjärtat” är en feelgood-deckare, som utspelar sig under några sommardagar på 1950-talet, i småländska Eneby. Sömmerskan Hannah Lönn kommer dit för att under ett par veckor besöka sin gamla  faster Lilly. Fastern har stukat foten och behöver både assistans och sällskap.

Det visar sig snabbt att Eneby är en håla där alla vet allt om alla och där det vimlar av oskrivna regler om vad som passar sig och inte. Att som kvinna röka, ses exempelvis inte med blida ögon.

Snart skakas det lilla samhället av ett mord. Pensionären Asta Grankvist hittas mördad i sitt hem, med en sax inkörd i bröstkorgen. Asta var mån om att hjälpa sina medmänniskor, men hjälpsamhet leder inte alltid till tacksamhet. Hon hade hållhakar på många och uppfattades som odräglig i sin välvilja.

Byborna spekulerar hej vilt om vem som kan ligga bakom dådet. Ingen vill tro att förövaren kan vara en granne. Nog måste väl mördaren komma utifrån?

Hannah bestämmer sig för att få fast Astas mördare och börjar bedriva privatspaningar. Hon inser att alla hemligheter måste fram i ljuset, för misstänkta råder det sannerligen ingen brist på!

Möjligen hade texten kunnat kortas ner en smula. Hur som helst fångar författaren tidsandan och framför allt småstadsandan. Hannah försöker lösa mordgåtan och är en flitig besökare på byns café, där hon allt som oftast inhandlar nybakade vaniljhjärtan. Det är lätt att bli sugen på dessa spröda bakverk när man läser! Författaren lyckas bra med att knyta ihop säcken på slutet. Betyget landar på en 3:a.

”Det växte ett träd i Brooklyn” – hyllad uppväxtskildring av Betty Smith

söndag, april 30th, 2017

Betty Smiths delvis självbiografiska uppväxtskildring ”Det växte ett träd i Brooklyn” kom på engelska 1943 och ges nu ut på svenska av Bookmark förlag. Förlaget har valt att dela upp boken och ge ut den i två delar. Även om boken därmed får ett behändigt och läsvänligt format, är detta synd. Hoppas verkligen att detta inte är en ny trend i bokbranschen, att dela upp romaner i två eller flera delar?! Någon uppgift om när del två förväntas komma har jag tyvärr inte.

På sajten Goodreads får Betty Smiths bok mycket höga betyg: 4,24 sist jag tittade. Detta skruvade upp mina förväntningar en hel del. Även om berättelsen är läsvärd, blir jag inte helt övertygad. Dessvärre tror jag att betyget delvis dras ner av att boken är uppdelad och helheten går förlorad.

Handlingen utspelar sig som titeln antyder i Brooklyn, New York. Vi får följa den unga flickan Francie Nolan och hennes fattiga familj på 1910-talet. Mamman arbetar som portvakt och städar för att försörja familjen. Pappan är en charmig fyllbult, som bara lyckas få ströjobb. Francie är en bokmal som älskar böcker och som ser utbildning som en väg ur fattigdom och svält.

Tempot i boken är lågt och diverse vardagliga händelser skildras. Författaren lyckas fånga tidsandan och boken håller riktigt bra för att ha 60 år på nacken.

I filmen från 1945 fick James Dunn en Oscar för sin roll som Francies alkoholiserade far.

Betyg: 3.

”Vegetarianen” – säregen roman av Han Kang

tisdag, januari 24th, 2017

Den sydkoreanska författaren Han Kang fick det internationella Man Bookerpriset 2016 för romanen ”Vegetarianen”. Berättelsen liknar ingenting annat som jag har läst! Det är en mörk, sorglig, omskakande och utmanande historia. De drygt 200 sidorna går fort att läsa, men innehållet är komplext och tankeväckande och tar tid att smälta.

Boken har tre tydliga delar, berättade ur tre olika perspektiv. Man skulle faktiskt kunna tala om tre fristående noveller, som alla handlar om Yeong-hye, en plikttrogen och fåordig hemmafru bosatt i Seoul.

Första delen berättas av maken och skildrar hur Yeong-hye på grund av en mardröm plötsligt bestämmer sig för att bli vegetarian. Maken kan vare sig förstå eller acceptera hennes val. De nya matvanorna får Yeong-hye att tappa i vikt. På grund av sina återkommande mardrömmar sover hon dessutom dåligt och blir blek och glåmig av sömnlöshet. Med våld, hot och lögner försöker familjen att övertala henne att börja äta kött igen. Att vara vegetarian är inte socialt accepterat. Yeong-hye får tydligt känna av att hon genom sitt val att vara vegetarian avviker från normen.

Bokens andra del berättas av Yeong-hyes svåger och har en helt annan karaktär. Svågern är konstnär och inleder ett konstprojekt tillsammans med Yeong-hye. Han videofilmar när han målar blommor på hennes nakna kropp…Ja, det är inte utan att man tappar hakan över vilken märklig vändning berättelsen tar…

Bokens tredje del berättas ur Yeong-hyes systers perspektiv. Läsaren får i glimtar ta del av syskonens uppväxt. Psykisk sjukdom, själsliga sår, existentiella frågor och syskonens relation står i fokus. Innehållet blir i denna del alltmer surrealistiskt.

Romanen innehåller inslag av sex och våld, så en liten varning till känsliga läsare är kanske på sin plats. Trots att boken bitvis är både egendomlig och konstig, har den ett psykologiskt djup som gör den trovärdig och omskakande. Jag hade svårt att sluta läsa! Slutet är öppet och fritt för tolkningar. För mig drar det ner betyget, men den här udda berättelsen med sina många lager får ändå ett högt betyg: 4.5.

”Nötskal” – en modern Hamletsaga av Ian McEwan

söndag, januari 15th, 2017

Brittiske Ian McEwan är en högt ansedd författare. I sin senaste bok ”Nötskal” överraskar han genom att välja ett annorlunda och genialt berättarperspektiv. Historien berättas nämligen av ett ofött foster. Varför har det inte gjorts förr, kan man undra?! Eller har det?

En gravid kvinna är otrogen mot den blivande barnafadern och planerar att röja honom ur vägen. I magen ligger det ofödda barnet och hör vilka illasinnade planer som modern och hennes älskare smider. Kan fostret göra något för att stoppa mordet? Vad i så fall?

Författaren inleder med följande Shakespeare-citat, från Hamlet: ”O, Gud! Jag skulle kunna låta stänga in mig i ett nötskal och anse mig för konung över oändliga rymder, om jag bara icke hade så elaka drömmar.” Romanen är full av Hamlet-anspelningar, vilket naturligtvis får betraktas som en hyllning till Shakespeare, som ju dog för drygt 400 år sedan (1616 för att vara exakt). Det ofödda barnet är dessutom intelligent och funderar över sin existens på bästa Hamlet-vis: Att vara eller inte vara…

Det brådmogna fostret uppskattar vin och politik, samt lyssnar intresserat på radion och på de vuxnas konversationer. Knappast trovärdigt, men upplägget är åtminstone originellt. Språket är precist och kärnfullt. Som läsare tar man sig snabbt igenom de 200 sidorna, nyfiken på vad som ska hända när barnet föds. Boken är utan tvekan välskriven, men jag har ändå lite svårt att ta till mig storyn och humorn. Ingen fullpoängare således, men absolut en läsvärd bok!

”Sanningen om fallet Harry Quebert” av Joël Dicker

torsdag, januari 5th, 2017

Romanen eller deckaren ”Sanningen om fallet Harry Quebert” av schweizaren Joël Dicker handlar om en berömd författare, Harry Quebert, som blir anklagad för att ha begått ett mord. En annan författare gör sitt bästa för att rentvå kollegan och vännen genom att försöka lösa mordgåtan.

Berättelsen är välskriven och innehåller ett antal twister och vändningar. Dicker skildrar även skrivandets vånda och hur det kan vara att försöka leva på sitt skrivande. En omöjlig kärlekshistoria rullas också upp…

Till formatet är romanen en tegelsten, men den är väl värd att ägna sin tid åt! Tempot är lite långsamt till att börja med, men den som har tålamod blir belönad! Betyget landar på en stark 4.

”Sorgen bär fjäderdräkt” – Vackert och poetiskt om sorg och saknad av Max Porter

onsdag, december 21st, 2016

Två pojkar och deras pappa sörjer förlusten av en älskad mor och maka. Hela lägenheten andas sorg och död mamma. Mitt i sorgen ringer det på dörren och en jättefågel, en kråka, flyttar in. Fågeln hjälper till med sorgearbetet och stannar så länge som han behövs.

Debutanten och förläggaren Max Porter har skrivit en poetisk och vemodig text som ligger poesin mycket nära. ”Sorgen bär fjäderdräkt” är ingen roman i traditionell mening, utan snarare en litterär novell eller dikt. Boken är lättläst, men inte enkel. Den manar till eftertanke och bör avnjutas långsamt och få tid att sjunka in.

Den sörjande familjen skildras med hjälp av tre berättarröster: pojkar, pappa och kråka. Det är gripande hur de överlevande försöker att skapa mening i tillvaron. Vissa partier går rakt i hjärtat. En synnerligen annorlunda, originell och trösterik skildring av förlust och sorg!

”Jag lät dig gå” – Clare MacKintosh bjuder på rafflande spänning

lördag, februari 6th, 2016

Romanen ”Jag lät dig gå” av Clare MacKintosh inleds med en otäck smitningsolycka där en femårig pojke blir påkörd och dödad. Han släpper sin mammas hand och rusar ut i gatan. Allt är över på ett ögonblick. Den unga, ensamstående mamman är förstås förtvivlad. Bristolpolisen får i uppdrag att försöka få tag på bilföraren, men spår saknas och utredningen läggs ner efter ett halvår.

Att stanna kvar i Bristol efter olyckan känns omöjligt för Jenna. Hon ger sig iväg och hamnar i en ödslig stuga i Penfach, där hon lever isolerat och knapert. Sorgen tär på henne och mardrömmar väcker henne på natten. En övergiven hund tröstar henne, men hon har svårt att släppa människor in på livet. Hur ska hon kunna börja om när det värsta har hänt?

Det som är speciellt med boken är att den innehåller flera vändningar. Författaren ger läsaren pusselbit efter pusselbit – och plötsligt ser bilden helt annorlunda ut! Allt ställs på ända och inget är som man har trott! Boken är otroligt spännande och upplägget rafflande. Texten är lättläst och målgruppen får väl sägas vara vuxna och möjligen unga vuxna.

Observera att detta inte är en fortsättning på Gayle Foremans böcker ”Om jag stannar” (del 1) och ”När jag lät dig gå” (del 2), vilket man kan tro av bokhandelns information. Exempelvis anger Bokus felaktigt att detta skulle vara del 2 i serien Mia Adam. Det stämmer inte. Clare MacKintosh är debutant och boken är inte en fortsättning på någon serie. Betyg: 4.

Jag lät dig gå

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

tisdag, december 1st, 2015

Doerrs hyllade och prisbelönta roman ”Ljuset vi inte ser” är en vemodig och sorglig roman om drömmar som krossas och liv som släcks under en mörk krigstid. Berättelsen börjar under andra världskriget i augusti 1944, när bomberna faller över Saint-Malo, det sista tyska fästet på den bretagnska kusten.

I bombregnet finns den blinda 16-åriga fransyskan Marie-Laure LeBlanc och den blott 18-åriga tyske soldaten Werner Pfenning. I tillbakablickar får läsaren ta del av deras uppväxt, utan att veta om de kommer att överleva bombanfallet.

Werner växer upp på ett barnhem i ett gruvarbetardistrikt utanför Essen. Hans lysande tekniska begåvning gör att han slipper gruvorna och istället antas till en elitskola. Sedan berövar kriget honom resten av barndomen. Långt innan han har uppnått myndig ålder tvingas han ut i kriget.

”Ljuset vi inte ser” skildrar andra världskriget utifrån två ungdomars tankar och upplevelser. Ändå hade jag svårt att komma karaktärerna riktigt nära. Jag hade förväntat mig ett gripande mästerverk, men kände mig istället bitvis uttråkad. Åtminstone tog det drygt 200 sidor, en tredjedel av boken, innan berättelsen började lyfta. Sista tredjedelen tilltalade mig mest, när författaren tvinnar ihop ungdomarnas öden. Kapitlen är korta och luftiga och texten lättläst. För att summera: En bok som visserligen inte når de högsta höjderna, men som ändå är intressant och klart läsvärd.

Ljuset vi inte ser

”Jag är Kina” – sorglig kärlekshistoria av Xiaolu Guo

lördag, oktober 17th, 2015

Författaren Xiaolu Guo föddes 1973 i en liten fiskeby i sydvästra Kina. 2002 kom hon till London för att studera och hon bor sedan dess i England.

För några år sedan kom Xiaolu Guos roman med den märkliga titeln ”Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande” ut på svenska. Nu är hon aktuell med boken: ”Jag är Kina”.

Berättelsen inleds i London med att översättaren Iona Kirkpatrick får ett antal brev och dagboksanteckningar på kinesiska, som hon ska översätta till engelska. Breven visar sig vara kärleksbrev mellan en kinesisk musiker och hans älskade. I takt med att Iona tar del av brevväxlingen växer hennes fascination för parets kärlekssaga. Hur gick det för dem? Fick kärlekssagan ett lyckligt slut?

Romanen spänner över tjugo år och skildrar det moderna Kina. Berättelsen är skriven på ett vackert, poetiskt språk och handlingen griper genast tag i läsaren. Det är en originell och tragisk historia, väl värd att läsa!

IMG_1035

Augustpriset 2015 – inför årets nomineringar

måndag, oktober 12th, 2015

Måndagen den 19 oktober tillkännages vilka titlar som nominerats till Augustpriset 2015.

Priset delas ut i kategorierna:
Årets svenska skönlitterära bok,
Årets svenska fackbok och
Årets svenska barn- och ungdomsbok.

I varje kategori nomineras sex titlar.
Vilka titlar skulle kunna finnas med i den förstnämnda kategorin?
För att spekulera lite, gissar jag att följande skönlitterära böcker kommer att nomineras:

1. Aris Fioretos – Mary  Nominerad!
2. Cilla Naumann – Bära barnet hem
3. Tom Malmquist – I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv
4. Jonas Hassen Khemiri – Allt jag inte minns Nominerad!
5. Karin Johannisson – Den sårade divan Nominerad! Litterär essä nominerad i fackbokklassen.
6. Stina Stoor – Bli som folk Nominerad!

Aris

Aris Fioretos

 

Cilla Naumann

Cilla Naumann

Vilka böcker vill du ska nomineras? Återstår att se hur rätt eller fel jag tippat!
Den 19:e oktober vet vi vilka böcker som nominerats!