Deckare

...kategorivis

 

”Kåda” – Mångbottnad spänningsroman av Ane Riel

måndag, november 27th, 2017

Den danska författaren Ane Riels roman ”Kåda” vann Glasnyckeln förra året och boken utsågs därmed till årets bästa skandinaviska kriminalroman 2016. Någon traditionell deckare eller kriminalroman är det dock inte frågan om, även om boken börjar med ett brott. Första meningen lyder: ”Det var mörkt i det vita rummet när far dödade farmor.”

Denna inledning till trots så skildrar inte boken något polisarbete, eller någon utredning. Faktum är att det saknas en polis, en detektiv eller motsvarande, som steg för steg nystar upp brottet. Jag skulle nog snarare kalla Ane Riels bok för en spänningsroman med många bottnar.

Författaren skildrar en familj i sönderfall ur en liten flickas ögon. Familjen bor ensligt och isolerat på en ö. En tragedi, en olycka som inträffar när flickan bara är ett spädbarn, sätter sin prägel på familjen. Pappan blir med tiden psykiskt sjuk och utvecklar en osund samlarmani. Hemmet svämmar över av saker, vilket omslaget illustrerar. På nätterna tar pappan med sig sin dotter på stöldräder i närområdet. De släpar hem prylar och berget av skräp och skrot blir större och större. Modern å sin sida kämpar med depression och övervikt och förmår inte heller att ge sin dotter en normal uppväxt. Flickan, som heter Liv, träffar aldrig några jämnåriga och hon har inte hunnit börja i skolan. Som läsare undrar man ängsligt hur det ska gå för den lilla.

Liv har en bärnsten med en liten myra i. Bärnsten består av uråldrig kåda från ett uråldrigt träd, förklarar pappan. Bägge fascineras av att kådan har bevarat det lilla krypet intakt, fångat i kådan. Tillsammans ger de sig ut i naturen för att samla in färsk kåda från träden i skogen.

Ane Riels bok är välskriven och imponerar stort. Bortsett från en del makabra inslag påminner stilen till viss del om Roy Jacobsens ”De osynliga”, även om Ane Riel aldrig når samma poetiska höjder som Jacobsen. Det finns såklart även andra skillnader, men jag kommer av någon anledning att tänka på Jacobsen…Slutet som Ane Riel levererar både överraskar och skakar om.

”Hetta” – läsvärd thriller från Australien

onsdag, juni 14th, 2017

Jag har noterat att jag ganska sällan delar ut betyget 5 till böcker. Högsta betyg får böcker som berör mig på djupet. Språket ska vara utöver det vanliga och stilen originell. Tempot får dessutom gärna vara högt, för jag gillar bladvändare…Inte så lätt att passera nålsögat med andra ord…

Med detta sagt, några ord om en läsvärd thriller: ”Hetta” av Jane Harper. Boken utspelar sig på landsbygden i Australien. Den lilla orten Kiewarra har drabbats av svår torka. Skördar fördärvas och man tvingas avliva boskap. Att få ekonomin att gå ihop blir allt svårare för invånarna. Bonden Luke Hadler blir så desperat att han skjuter sin familj och sedan sig själv. Eller gick det verkligen till på det viset? Lukes barndomskamrat, polismannen Aaron Falk, börjar nysta i fallet. I jakten på sanningen poppar gamla och nya hemligheter upp…

Harpers thriller är både välskriven och spännande, trots att tempot är ganska makligt. Berättelsen är elegant uppbyggd och miljöbeskrivningarna trovärdiga. Jag gillar den här boken och delar ut betyget 4.

”Sanningen om fallet Harry Quebert” av Joël Dicker

torsdag, januari 5th, 2017

Romanen eller deckaren ”Sanningen om fallet Harry Quebert” av schweizaren Joël Dicker handlar om en berömd författare, Harry Quebert, som blir anklagad för att ha begått ett mord. En annan författare gör sitt bästa för att rentvå kollegan och vännen genom att försöka lösa mordgåtan.

Berättelsen är välskriven och innehåller ett antal twister och vändningar. Dicker skildrar även skrivandets vånda och hur det kan vara att försöka leva på sitt skrivande. En omöjlig kärlekshistoria rullas också upp…

Till formatet är romanen en tegelsten, men den är väl värd att ägna sin tid åt! Tempot är lite långsamt till att börja med, men den som har tålamod blir belönad! Betyget landar på en stark 4.

Frankrikes deckardrottning: Fred Vargas

fredag, mars 18th, 2016

Läser du deckare till påsk? Det är du i så fall inte ensam om! I Norge ses deckarläsning som en närmast självklar del av påsken. Traditionen att läsa ”Påskekrim” har de senaste åren spridit sig även till Sverige. Så varför inte koppla av med något riktigt spännande i påsk?

Fred Vargas är en fransk deckarförfattare som jag länge varit nyfiken på. Hon har skrivit flera deckare som översatts till ett stort antal språk och hon har sålt stora upplagor. För den som vill stifta bekantskap med Frankrikes okrönta deckardrottning och läsa hennes böcker om kommissarie Adamsberg i rätt ordning, listar jag dem här:

1. Cirkeltecknaren
2. Mannen som vände insidan ut
3. Budbäraren
4. I de eviga skogarna
5. Okänd kontinent
6. Spökryttarna från Ordebec
7. Istider

Den sista boken, ”Istider”, kommer på svenska i slutet av april 2016. Själv har jag precis satt tänderna i del 2 ”Mannen som vände insidan ut”. Boken fungerar utmärkt att läsa fristående, så man måste inte stirra sig blind på ovanstående lista. Just denna del utspelar sig i en liten by i de franska alperna. Ett stort antal får blir rivna och mycket pekar på att en ensam, ovanligt stor varg ligger bakom. Men när en kvinna hittas död, sprider sig skräcken och ger näring åt gamla myter om varulvar. Ska kommissarie Adamsberg lyckas att komma sanningen närmare?

Fred Vargas

Lagercrantz levererar

lördag, augusti 29th, 2015

Efter att ha läst ”Det som inte dödar oss” kan jag konstatera att David Lagercrantz har gjort ett bra, eller utmärkt jobb. Han har skickligt fiskat upp trådar ur Stieg Larssons böcker, blåst nytt liv i karaktärerna och hanterat dem varsamt. Boken är riktig bladvändare med rafflande spänning.

Men situationen, att en författare tillåts att skriva fortsättningen på en annan författares verk, skaver. Det slår mig att Lagercrantz hade kunnat skriva boken utan Salander och Blomkvist. Med egna karaktärer. Visserligen på bekostnad av världslansering och mediecirkus, men ändå…

Slutet bäddar för ytterligare en fortsättning. Det gör mig oväntat sorgsen. Kanske borde jag tänka lite mer som Johan Svedjedal som recenserade boken i DN. Svedjedal skriver: ”Stieg Larsson har redan gjort bokmarknadshistoria och kan kanske göra det igen – som den förste svenske författare som har skapat en transnationell marknad för postuma uppföljare till sina verk. Nu har David Lagercrantz faktiskt visat att han kan delta där med omsorg och respekt.” (DN 2015-08-28).

IMG_4176

Att publicera, eller inte publicera – det är frågan!

fredag, augusti 21st, 2015

Det har väl knappast undgått någon att fjärde delen i Stieg Larssons Millenium-serie har världspremiär den 27 augusti? Uppföljaren är skriven av David Lagercrantz, som tidigare har skrivit Zlatan Ibrahimovics biografi. Det är Stieg Larssons arvingar och Norstedts förlag som har enats om att följa upp succétrilogin med ytterligare en bok. Skrivuppdraget gick till Lagercrantz och nu närmar sig alltså boksläppet av Det som inte dödar oss – Millenium 4.

Vad ska man då tycka om detta projekt? Stieg Larssons livskamrat Eva Gabrielsson och några av Stiegs nära vänner har uttalat sig negativt. Det har till och med talats om gravplundring. För mig kommer Milleniumserien nog alltid att vara en trilogi, trots att David Lagercrantz har övertagit stafettpinnen. Uppföljaren har översatts och kommer att ges ut samtidigt i ett antal länder. Det svårt att inte vara nyfiken på vad David Lagercrantz har hittat på. Han har säkert gjort ett utmärkt jobb. Men hur det är med den saken vet vi snart…

Ett annat aktuellt fall är utgivningen av Harper Lees Ställ ut en väktare. Författaren som nu är en åldrad och halvsenil dam, har under sin livstid gett ut en enda bok: Dödssynden. I åratal hävdade hon envist att det aldrig skulle komma fler böcker. Men så hittades ett gammalt manus och plötsligt så publiceras uppföljaren. Sker denna publicering mot författarens vilja? Det har spekulerats en hel del kring detta. Publicera eller inte, det är frågan. I förlängningen måste var och en förstås fråga sig: läsa, eller inte läsa?

IMG_0998

Påskekrim och läsgodis

lördag, mars 28th, 2015

När påsken närmar sig hör det väl till att läsa deckare?! Lite läsgodis och inte bara lösgodis?

påskekrim

Set Mattsson imponerar med sina böcker om kriminalkommissarie Douglas Palm vid Malmöpolisen. Första delen i trilogin heter Ondskans pris. Därefter följer Svekets offer och Fruktans tid. Visserligen röks det cigaretter på löpande band och intrigen är en smula invecklad, men böckerna är välskrivna och ger en trovärdig bild av Malmö på 1940-talet. Läs eller lyssna!

Mattsson

Jag kommer att försjunka i Megan Abbotts Om du vågar som precis har kommit ut på svenska. I denna psykologiska thriller skildrar författaren ett brott ur en tonårings perspektiv. Ska bli spännande att läsa! Och så är ju omslaget gult! Glad påsk alla bokvänner!

Megan Abbott

Deckare efter landskap

måndag, januari 19th, 2015

Dagens boktips ”Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland” kommer från min omtänksamma kollega Ingrid. Varje landskap, från söder till norr, har fått ett eget kapitel som presenterar en eller ett par författare, som har skildrat landskapet i sina deckare. Kapitlen är skrivna av olika skribenter och kan läsas i den ordning man föredrar.

Själv börjar jag med kapitlet om Östergötland som fokuserar på författaren Mons Kallentoft. Mycket intressant läsning om hans årstidsserie! Kapitlen i boken kompletteras med en lista på författare som kan kopplas till respektive landskap. På Östgötalistan hittar vi namn som Maj Sjöwall, Per Wahlöö och Stieg Trenter, samt ett antal mindre kända författare.

Skånekapitlet handlar, föga förvånande, om Henning Mankell och dennes kriminalkommissarie Kurt Wallander vid Ystadpolisen.

Deckarnas svenska landskap lyfter fram de natur- och miljöskildringar som finns i våra svenska deckare, vilket ger en annorlunda ingång till kriminallitteraturen. Perfekt för alla deckarintresserade!

Deckarnas landskap

Årets deckare: Lewismannen av Peter May

torsdag, december 11th, 2014

Första gången som vi läsare kunde stifta bekantskap med kriminalkommissarie Fin Macleod vid Edinburghpolisen, var i Svarthuset, som är första delen i skotten Peter Mays så kallade Lewistrilogi. Nu kommer andra delen i denna högkvalitativa och hyllade deckarserie: Lewismannen.

I Svarthuset kallas kommissarie Fin Macleod till ön Isle of Lewis i Yttre Hebriderna, i Skottland. Macleod är uppvuxen på ön, men har inte satt sin fot där på många år. Det  är utredningen av ett mord på ön, som får honom att bege sig dit i tjänsten. Glimtar och minnen från Mcleods uppväxttid och miljöskildringar från den vindpinade och isolerade ön varvas med uppnystandet av mordgåtan.

När andra delen, Lewismannen, inleds återvänder Fin för att bosätta sig permanent på ön. I samma veva hittar man ett lik i en torvmosse. När det visar sig att den döde är släkt med Fin Macleods ungdomskärlek Marsaili, kan han förstås inte låta bli att börja luska i fallet, trots att han precis har sagt upp sig som polis…

Miljöskildringarna i böckerna är målande och väcker läsarens nyfikenhet på platsen. Det är inte utan att man får lust att resa till Skottland! Karaktärerna är trovärdiga och väl utmejslade. Berättelsen är skriven dels i tredje person, dels ur en dement mans synvinkel. Läsaren kan därmed följa mordutredningen parallellt med den gamles kamp mot sjukdomen. Någonstans i glömskans dimmor finns kanske de svar som Mcleod söker…

Böckerna kan läsas fristående, men har du möjlighet, börja med Svarthuset. Du lär ändå vilja läsa bägge! Jag är begeistrad och utnämner Lewismannen till årets deckare!

Årets deckare: Lewismannen av Peter May

Pokalikon

lewismannen

Mordet på Orientexpressen – Agatha Christies deckare i snygg nyutgåva

tisdag, november 25th, 2014

Deckarförfattaren Agatha Christie föddes 1890 i Torquay på Englands sydkust. Lagom till 125-årsjubileet 2015 kommer flera av hennes romaner på svenska i nyöversättning. Hit hör Mordet på Orientexpressen. Översättaren Helen Ljungmark har verkligen lyft texten genom en välbehövlig modernisering av språket. Det är stor skillnad jämfört med den svenska utgåvan från 1936! Föråldrade ord och uttryck har rensats bort och texten flyter bra.

I Mordet på Orientexpressen löser den belgiske detektiven Hercule Poirot en mordgåta. På Orientexpressen, tåget från Istanbul till London, blir en man mördad. Tåget är fullsatt och mördaren måste finnas kvar ombord, eftersom tåget blir insnöat och fastnar i bergen…

Poirot, denne skarpsinniga detektiv med ett sådant sinne för detaljer, frågar ut alla passagerare. Han är övertygad om att det går att tänka ut svaren och på så vis finna den skyldige. För läsaren är det kanske inte lika enkelt att lösa mysteriet och utfrågningen av alla resenärer kan möjligen upplevas som tröttande, men belöningen kommer i form av en synnerligen elegant upplösning! Nog står den sig bra, denna pusseldeckare! Ett mysterium att lägga under julgranen kanhända?!

Omslaget av Sara R. Acedo tycker jag mycket om! Det väcker läslust och passar utmärkt till denna klassiker! Visst är det fint? Så modernt, till synes enkelt och stilsäkert! Jag blir så imponerad att jag härmed utnämner årets bokomslag!

Årets bokomslag 2014 – Mordet på Orientexpressen
Omslag av Sara R. Acedo

Pokalikon

Orientexpressen

Thriller i Lee Childs anda: ”Ghostman” av Roger Hobbs

måndag, augusti 4th, 2014

Många bibliotek i engelskspråkiga länder sätter ihop långa ”Read Alike Book Lists”. Med hjälp av dessa listor kan den som gillar en viss författare stifta bekantskap med andra författare, som skriver liknande böcker. Listornas träffsäkerhet varierar förstås, men nog kan man hitta klockrena jämförelser. Jag hade utan tvekan fört upp namnet Roger Hobbs som ett förslag på en författare som påminner om Lee Child. Hobbs roman ”Ghostman” hade kunnat vara skriven av Lee Child. Det är förstås ingen slump att Lee Child lovordar boken och citeras på det svenska bokomslaget!

Ghostman

Huvudpersonen i Ghostman, Jack Delton, hade kunnat vara Jack Reachers bror. Behöver jag säga mer? Det finns fler gemensamma nämnare, bortsett från att huvudpersonerna har samma förnamn. Berättelsen är själlös, ytlig och bitvis osmakligt våldsam, men har ett högt bladvändartempo. Spänning för stunden i bästa Lee Child-anda och garanterat inget som du kommer att minnas! En film blir det kanske också vad det lider, för filmrättigheterna är sålda till Warner Bros. Fast jag tror nog att jag står över filmen och letar upp en feelgood-film istället!

Gillian Flynn feber…

tisdag, februari 18th, 2014

Känns som att jag har drabbats av Gillian Flynn-feber. Gone Girl var en oerhört intressant läsupplevelse! Men att döma av recensionerna har boken fått ett blandat mottagande. Några höjer Gone Girl till skyarna och talar om årets läsupplevelse, andra tycks inte alls vara lika förtjusta. Kanske beror de skiftande omdömena på att boken kräver sin läsare. Det är ju ändå en tegelsten på närmare 600 sidor. Bitvis kan romanen upplevas som pratig och huvudpersonerna är minst sagt speciella. En perfekt bokcirkelbok kanhända?!

Gillian Flynn foto Heidi Jo Brady
Gillian Flynn. Foto: Heidi Jo Brady

Författaren Gillian Flynns Gone Girl har sålts i över två miljoner exemplar, så försäljningssuccé kan man verkligen tala om. Gone Girl en välskriven psykologisk spänningsroman, som känns genreöverskridande. Någon typisk deckare är det inte frågan om. Berättelsen innehåller oväntade vändningar och ett mer oförutsägbart slut får man leta efter. Jag såg då inte vartåt det barkade! Slutet gjorde mig verkligen perplex och snopen. Antiklimax tyckte jag först, men ju mer jag tänker på slutet, desto intressantare blir det…

Gone Girl  är en skruvad äktenskapsskildring. Amy som kvinnan heter är både vacker och begåvad, men samtidigt är hon djupt störd. Hon är beräknande, kontrollerande och har narcissistiska drag och är beredd att gå hur långt som helst för att få sin vilja igenom. Nick, hennes man, är en lat skitstövel som ljuger och bedrar. På parets femåriga bröllopsdag försvinner Amy och Nick anklagas för att ha mördat henne… Men inget är förstås som det verkar…

”En annan mans grav” – skotska mord av Ian Rankin

söndag, december 1st, 2013

Skotten Ian Rankin är tillbaka med en ny deckare: En annan mans grav. Huvudpersonen John Rebus figurerar visserligen i flera tidigare böcker, men för mig är han en ny bekantskap. I denna bok är han åldrad och pensionerad från Edinburghpolisen, men extraknäcker som civilanställd utredare på en avdelning med gamla olösta fall.

Boktiteln anspelar på låten ”Another Man´s Rain” av Jackie Leven. Kommen från en begravning missuppfattar Rebus låttexten. Han tror sig höra ”standing in another man´s grave”, när sångaren i själva verket sjunger om att stå i en annan mans regn ”standing in another man´s rain”.

Rebus kontaktas av en kvinna vars dotter försvann för ett decennium sedan. Han börjar gräva i fallet och inser att fler kvinnor genom åren har försvunnit i samma område, varav en ganska nyligen. Ändå går utredningen förvånansvärt trögt. På något vis ökar det berättelsens trovärdighet och ger författaren tid att beskriva miljöer och människor. Sakta, sakta stegras tempot och spänningen stiger i takt med att den åldrade Rebus kommer allt närmare ett genombrott i utredningen.

Magnus Roosmann läser ljudboksversionen. Som vanligt läser han proffsigt. Jag associerar nog Roosmann ganska starkt med Lee Childs böcker. Fast när det gäller språket vinner Ian Rankin med hästlängder över Lee Child! Rankins deckare ger helt klart mersmak! Jag kommer på mig själv med att sakna den gamle stofilen Rebus redan innan den sista cd-skivan är spelad.

en-annan-mans-grav

Falskspel – historisk deckare av Philip Kerr

torsdag, maj 16th, 2013

Med deckaren Falskspel inleder Philip Kerr sin så kallade Berlin Noir-trilogi, som utspelar sig i Berlin på 1930-talet i nazismens skugga. Boken kan placeras in i den hårdkokta deckargenren som ju är företrädd av författare som Dashiell Hammet och Raymond Chandler.

Privatspanaren Bernhard eller Bernie Günther blir kontaktad av doktor Hermann Six, vars dotter och svärson har bragts om livet. Paret sköts i sitt hem och ett kassaskåp med ädelstenar länsades, innan huset stacks i brand. Bernies uppdrag består i att spåra juvelerna och att lösa mordgåtan. Som privatspanare är Bernie väl etablerad och han har många kontakter som han utnyttjar och sticker till en slant för diverse tjänster.

Det är Berlinmiljön som gör den här historiska deckaren annorlunda och speciell. Falskspelare och skumma handlare gnuggar händerna och köper judarnas värdesaker och smycken till underpriser. Samtidigt rustar staden för de olympiska sommarspelen som hölls i Berlin 1936. Romanen börjar riktigt lovande, men tyvärr kapsejsar berättelsen ungefär halvvägs. Att Göring skymtar förbi i handlingen och ger Bernie ett uppdrag må vara hänt, men att låta detektiven hamna i koncentrationsläger fungerar nog bara på film, även om spänningsfaktorn naturligtvis höjs några grader. Kanske är det den hårdkokta stilen, kanske något annat, men berättelsen griper aldrig riktigt tag i mig, trots deckarens stora potential. Betyget landar på en 3:a.

”New Yorks gudar” – historisk karamell av Lyndsay Faye

fredag, maj 10th, 2013

Lyndsay Fayes historiska deckare New Yorks gudar är den första delen i en planerad serie. Internationellt har Faye fått en del uppmärksamhet för sin debutroman, men i Sverige tycks hon fortfarande vara relativt okänd. Omslaget ser mörkt och dystert ut och åtminstone för mig tog det tid att komma in i romanen, som bitvis kändes seg som kola. Ändå är New Yorks gudar är en kvalitetsroman som avnjutes långsamt, som en lyxig pralin som sakta får smälta i munnen. Berättelsen vindlar sig fram i sakta mak med insprängda tillbakablickar och språket är mustigt och rikt.

Som titeln antyder utspelar sig boken i New York. Året är 1845 och staden bildar sin första poliskår. Timothy Wilde går motvilligt med på att börja arbeta som patrullerande poliskonstapel, efter att ha förlorat allt han äger och har i en brand. En kväll stöter han på en tioårig flicka iklädd ett nattlinne genomdränkt av blod. Flickan leder honom till en plats utanför staden där kvarlevorna av ett stort antal mördade barn hittas. Det visar sig att Timothy Wilde både har sinne för detaljer och en utmärkt slutledningsförmåga likt en erfaren detektiv. Långsamt vaknar yrkesstoltheten till liv över det som kopparstjärnorna uträttar i staden. Den stora frågan är förstås om Wilde ska lyckas att avslöja och fängsla mördaren innan fler offer skördas…

Betyget? Ja, det får väl bli fyra kopparstjärnor.

Påskläsning

torsdag, mars 28th, 2013

I våra nordiska grannländer tycks det vara tradition att läsa deckare, eller påskekrim, kring påsk. Jag tycker att det låter som en utmärkt idé med lite spänning mellan påskmåltiderna, så jag plockar fram Jussi Adler-Olsens deckare. Första delen Kvinnan i rummet läste jag för ett bra tag sedan och boken gav absolut mersmak, så nu sätter jag tänderna i Fasanjägarna. Ytterligare delar som har kommit ut är Flaskpost från P, samt Journal 64. Femte delen Marcoeffekten kommer ut i bokhandeln strax efter påsk. Läs gärna dessa böcker i rätt ordning! Min recension av Kvinnan i rummet hittar du här.

Tillsammans med barnen läser jag Lena Sjöbergs Hårdkokta fakta om ägg. Härliga bilder och mycket att upptäcka och lära om ägget. Tips på hur man kokar det perfekta ägget får man också! Rådet är att lägga äggen i kallt vatten och ta tiden från det att vattnet har börjat bubbla på ytan. Löskokta ägg: 3 min, mellankokta: 5 min och hårdkokta ägg: 8 minuter. Äggen kyls med kallt vatten när de har kokat färdigt. Det kan ju vara bra att veta så här i påsktider…

Önskar er alla GLAD PÅSK!

”En enda sanning” – en riktigt bra deckare av Olle Lönnaeus

torsdag, december 6th, 2012

När konstnären Mårten Lindgren hittas död i sin bostad på den skånska slätten utanför Tomelilla, tyder allt på att han bragts om livet av en islamistisk fundamentalist, som straff för att han målat karikatyrer av profeten Muhammed. Målarens son Joel Lindgren, som inte talat med sin far på tjugo år, börjar nysta i faderns förehavanden. Efterforskningarna leder till att Joels bild av Mårten blir allt diffusare. Människor tycks ha vitt skilda uppfattningar om den misslyckade målaren och Joel tvingas inse att det nog finns mer en enda sanning om fadern.

Förutom mordgåtan skildras den havererade far-son-relationen. Känslor som skuld, skam och ånger poppar upp till ytan, liksom oläkta sår från barndomen och ett fladdrande hopp om försoning. Berättelsen är spännande och författaren knyter snyggt ihop trådarna i den rafflande upplösningen.

Ljudboken är inläst av Christian Fex på sjungande skånska, vilket jag inledningsvis inte uppskattade. Snart tänkte jag dock om, för uppläsningen passar väl till den skånska miljön. Fex växlar obehindrat mellan skånska, rikssvenska, småländska, danska och svenska med arabisk brytning. Imponerande!

En enda sanning är Lönnaeus tredje, fristående roman. Författaren debuterade 2009 med boken ”Det som ska sonas” och året därefter kom ”Mike Larssons rymliga hjärta”. Jag får definitivt mersmak efter att ha lyssnat på den här välskrivna deckaren!

”Återvändaren” av Buthler och Öhrlund – vilket magplask!

fredag, november 16th, 2012

Efter att ha lyssnat på Återvändaren av författarduon Dan Buthler och Dag Öhrlund känner jag mig minst sagt snuvad på konfekten. Thrillern slutar nämligen mitt i! Visst, det kommer förstås en fortsättning, men jag börjar faktiskt tvivla på att författarna kommer att lyckas att knyta ihop alla lösa trådar. Vill man veta hur det går får man snällt vänta till våren 2013, då Uppgörelsen kommer ut. Inte en chans att jag bryr mig om upplösningen då!

Huvudpersonen, psykopaten Christopher Silfverbielke, kan beskrivas som värsta mördarmaskinen. Snabbt tappar man räkningen över antalet offer – sällan har väl så många bragts om livet i en spänningsroman?! Förutom våld innehåller boken en stor portion grova sexskildringar.

Om jag hade läst Återvändaren i det traditionella bokformatet, hade jag med stor sannolikhet lagt boken åt sidan på ett tidigt stadium. Nu lyssnade jag istället på ljudboken och fortsatte tack vare uppläsaren Stefan Sauks strålande insats. Tänk så mycket uppläsaren betyder för läsupplevelsen! Sauk gestaltar Silfverbjelke på ett ypperligt sätt och hade vid en filmatisering varit som klippt och skuren för huvudrollen. Nja åtminstone om man blundar för det faktum att Sauk inte längre är i 30-årsåldern…

Återvändaren är Buthler och Öhrlunds tredje bok om Christopher Silfverbielke. Första gången som psykopaten dök upp var i boken En nästan vanlig man (2008). Därefter figurerade han i Grannen (2010). Om Jacob Colt, kriminalkommissarien som jagar den kallblodige Silfverbielke, finns ytterligare böcker: Mord.net (2007), Förlåt min vrede (2009) och Ares tecken (2010). Återvändaren kan läsas fristående – jag hade inte läst något av Buthler och Öhrlund tidigare – men ett tristare cliffhangerslut får man leta efter! Vilket magplask!

”De blå damerna” – ny pusseldeckare av Kristina Appelqvist

fredag, oktober 26th, 2012

På bokmässan halkade jag in på seminariet ”Mord på Västgöta universitet” där Kristina Appelqvist samtalade med Sigbrit Franke, f d universitetskansler och rektor vid Umeå universitet, om gåtor och intriger i universitetsmiljö. Jag som inte hade läst något av Appelqvist blev förstås nyfiken på hennes rykande färska deckare: De blå damerna. Boken är den fjärde fristående pusseldeckaren om rektor Emma Lundgren och kommissarie Filip Alexandersson.

 

I en fräck konstkupp blir Vincent van Goghs berömda tavla Det gula huset stulen från Konsthallen i Skövde. I hissen i det angränsande biblioteket hittas en kvinna mördad. Kvinnan var medlem i De blå damerna, ett hemligt sällskap bestående av fem väninnor, som alla pluggat konsthistoria i Lund. Läsaren får redan från början följa såväl konsttjuvarna som polisens arbete, men det är en gåta hur mordet har gått till och vem som är skyldig. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det förstås finns en koppling till rektor Emma Lundgrens institution…

Appelqvist uppehåller sig inte vid blodiga detaljer och fokuserar inte på brottet. Tvärtom förmedlar författaren nästintill en feel-good-känsla, där uppklarandet av gåtan är det väsentliga.  Stor möda har lagts på att få till detaljerna. Någon litterär sensation är det dock inte tal om. Dialogen uppfattar jag som både konstlad och tillrättalagd. Tyvärr griper berättelsen aldrig riktigt tag i mig. Personskildringarna känns ytliga och persongalleriet kunde med fördel ha bantats rejält. Summa summarum ger jag godkänt till denna deckare i mängden.

”Helaren” – Finlands bidrag till Glasnyckeln 2012 av Antti Tuomainen

fredag, september 21st, 2012

Glasnyckeln är ett litterärt pris som varje år delas ut av Skandinaviska Kriminalsällskapet för bästa nordiska kriminalroman. Från Finland nominerades i år Antti Tuomainens Helaren. Årets pris gick dock till den danske författaren Erik Valeurs för boken Det syvende barn.

”Helaren” utspelar sig i Helsingfors i en dyster framtid präglad av miljökatastrofer, krig och väpnade konflikter och sjukdomar. Miljökatastrofen är ett faktum och många stadsdelar i Helsingfors är översvämmade och strömlösa. Det regnar ideligen och människor skyndar hukande fram i regnet, förbi utbrända bilar och gängbråk. Samhället faller samman, jordens klimatflyktingar är rekordmånga, pandemivarningarna haglar tätt och allt är riktigt eländigt.

Vi får följa Tapani Lehtinen som letar efter sin fru Johanna. Hon arbetar som journalist och försvann spårlöst när hon arbetade på en artikel om den så kallade ”Helaren”, en massmördare som härjar i staden och som mördar dem han anser har fått klimatförändringarna att accelerera. Polisen saknar resurser att utreda försvinnandet så Tapani drar igång sitt eget sökande. I takt med att sökandet fortskrider börjar han undra hur väl han egentligen känner sin fru Johanna…

Jag tyckte romanen var lite småseg på mitten och det kryptiska knepiga slutet föll mig inte riktigt i smaken. Den genreöverskridande mixen av mörk framtidsskildring och deckare är dock intressant. Språket är smidigt och rappt. Betyget landar på 4 pärlor för Tuomainens något udda, men läsvärda deckare.