Skönlitteratur för vuxna:

...kategorivis

 

”Bakom hennes ögon” av Sarah Pinborough

söndag, oktober 21st, 2018

Lousie är en ensamstående mamma som arbetar deltid som sekreterare. Självklart hoppas Louise på att möta kärleken igen, men hon är smått deprimerad och har inte lyckats gå vidare. Det smärtar henne att hennes ex.man håller på att bilda en ny familj.

Louise lider av nattskräck, och har alltid gjort det. Hon sover därför ganska dåligt och känner sig ofta trött och sliten. Men så går hon ut en kväll och träffar David i en bar. De dras till varandra, de flörtar och det slår formligen gnistor mellan dem. När måndagen kommer visar det sig att mannen Louise kysst är hennes nya chef. Och som om det inte räckte är han gift med en vacker, elegant kvinna…

Louise försöker hantera sin besvikelse över att mannen hon fallit för är gift. Hon bestämmer sig för att hålla honom på avstånd och behandla honom som vilken kollega som helst. Han är för övrigt läkare, psykiater, och Louise är hans sekreterare…

En dag springer Louise av en händelse på Davids fru Adele. De börjar träffas, trots att Louise inser att det är en dålig idé. Det hela utvecklar sig till ett märkligt triangeldrama. David verkar vara oerhört kontrollerande gentemot sin fru. Det visar sig snart att han dessutom kan ha ett ganska hetsigt humör och Adele verkar nästan vara rädd för honom. Adele å sin sida visar sig vara oerhört manipulerande. Är hon rent av psykiskt sjuk? Naiva Louise dras mot sin vilja in i detta sjuka triangeldrama som blir riktigt obehagligt och kusligt. Det här är ingen skräckberättelse, men en spännande psykologisk thriller, hyllad av bland andra Stephen King.

Utan att avslöja slutet kan jag bara säga att det är ytterst oväntat. Definitivt inget man ser komma! Ganska svårsmält för många gissar jag. Antingen så gillar man slutet, eller så blir man grymt besviken… Oavsett vad man tycker så är intrigen skickligt ihopsnickrad… Betyg: 3,5

”Trollsländan” av Michel Bussi

tisdag, oktober 9th, 2018

Fransmannen Michel Bussi har skrivit flera romaner och är en populär författare i Frankrike idag. Trollsländan är den första av hans böcker som ges ut på svenska. Det är bara att hoppas att fler romaner blir översatta, för det här ger mersmak!

Den 23 december 1980 kraschar ett passagerarplan på väg mot Paris i de schweiziska alperna. Alla passagerare ombord på planet omkommer tragiskt. Endast en tre månader gammal flicka överlever mirakulöst. Det visar sig dock snart att det fanns två spädbarn ombord på planet. Vem av dem är det som har överlevt? Är det Lyse-Rose från överklassfamiljen de Carville, eller heter flickan Emilie och kommer från arbetarklassfamiljen Vitral? Bägge familjerna hävdar bestämt att det är just deras släkting som har överlevt…

Den blir en bitter och segdragen fejd mellan familjerna. Pressen som förstås intresserar sig för fallet kallar barnet för ”Trollsländan”. Trots att tvisten så småningom avgörs i domstol består tvivlet kring flickans identitet. Historien utspelar sig nämligen innan det fanns DNA-tester att tillgå…

Den rika familjen de Carville ger en privatdetektiv i uppdrag att fortsätta utredningen. Trots att vårdnadstvisten är avgjord vill de skingra alla tvivel. I arton år vänder detektiven på varje sten och följer upp varje ledtråd för att en gång för alla gå till botten med mysteriet. Först efter ett par decennier börjar han att närma sig sanningen, men då blir detektiven mördad och den 18-åriga Trollsländan försvinner utan ett spår…

”Trollsländan” är en bladvändare, åtminstone andra halvan av boken är svår att släppa! Intrigen är skickligt utformad och historien innehåller även oväntade vändningar. Det här är måhända inget litterärt mästerverk, men det är absolut en välskriven spänningsroman, eller ett pusselmysterium om man så vill. Ett lättläst mysterium av en författare som det är trevligt att stifta bekantskap med! Betyg: 3.

”Kvinnan i fönstret” av A J Finn

måndag, oktober 8th, 2018

Den här boken kan beskrivas som en klassisk psykologisk thriller, där ingenting är som det först verkar.

Handlingen kretsar kring Anna Fox, en psykolog i medelåldern som lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Hon lider av Agorafobi eller torgskräck och förmår inte att sätta foten utanför lägenheten. Inte ens att gå ut med soporna klarar hon av. Boken skildrar hennes sorgliga och ensamma tillvaro ganska ingående. De här partierna kan säkert upplevas som långrandiga och inte så spännande av en del läsare. Jag var själv nära att sluta lyssna på ljudboken…Samtidigt är det positivt att författaren sätter fokus på och skildrar psykisk ohälsa.

Anna dricker vin, knaprar tabletter, ser gamla Hitchcock-filmer och spionerar på sina grannar. Särskilt den nyinflyttade familjen Russell som bor på andra sidan gatan fascinerar henne. Anna tröttnar inte på att iaktta dem och ogenerat följa deras förehavanden. Familjen består av en mamma, en pappa och en tonårsson. Precis en sådan familj som Anna själv hade velat vara en del av…

En dag knackar tonåringen från grannfamiljen på Annas dörr. Som nyinflyttad har han fått i uppgift av sin mamma att presentera sig för sina grannar. Det blir startskottet för en annorlunda vänskap mellan tonåringen och Anna.

Romanen tuffar på i sakta mak tills Anna en dag, från sitt fönster, blir vittne till ett mord i grannhuset. Eller blir hon det? Vad är verkligt och vad är inbillning? Anna missbrukar alkohol och är tungt medicinerad. Hon är dessutom deprimerad. Vad var det egentligen som hände?

Handlingen i boken tar flera oväntade vändningar. En del tyckte jag var förutsägbart, åtminstone om man uppfattat de ledtrådar som författaren placerat ut. Annat var oförutsägbart. Särskilt mot slutet kan man se fram emot ett par oväntade vändningar och mycket spänning. Betyg: 4

”Band” – läsvärd mörk äktenskapsroman av Domenico Starnone

lördag, augusti 4th, 2018

Den italienske författaren Domenico Starnones roman ”Band” handlar om ett äktenskap i förfall. Det är en tänkvärd skildring om vad som binder oss samman. De ca 170 sidorna går snabbt att läsa, men innehållet dröjer sig kvar, för detta är en stor liten roman!

Boken är uppdelad i tre delar. I första delen får vi läsa en hustrus brev till sin make. Breven inleds ”Om du har råkat glömma det, min bäste herre, så vill jag bara påminna dig: jag är din fru.” Breven andas frustration och besvikelse över att maken har lämnat henne för en yngre kvinna. I bokens andra del får vi mannens berättelse och i sista delen kommer parets vuxna barn till tals, för självfallet har föräldrarnas relation påverkat även dem.

Starnone är en skarpsinnig relationsskildrare som skriver psykologiskt trovärdigt. ”Band” är en mörk äktenskapsskildring väl värd att läsa. Slutet är både överraskande och en smula skruvat, men jag gillade den udda avslutningen. Som helhet är boken elegant komponerad och välskriven.

Starnone bor i Rom och är gift med översättaren Anita Raja. Han besöker årets litteraturfestival i Louisiana i augusti, så den som vill lyssna på honom kanske kan passa på då.

”Stanna hos mig” – färgstark relationsroman av Adébáyò, Ayòbámi

tisdag, april 24th, 2018

Nigerianska Ayòbámi Adébáyò (f. 1988) har fått mycket uppmärksamhet för sin debutroman ”Stanna hos mig”. Boken utspelar sig dels på 1980-talet i Nigeria, dels i nutid, eller närmare bestämt 2008.

Yejide och Akin är ett ungt par som möts på universitetet, blir förälskade och gifter sig. Efter fyra års lyckligt äktenskap är barn det enda som saknas. Som äldste sonen i familjen förväntas Akin föra familjenamnet och släkten vidare. När det inte kommer något barn ökar pressen på Akin att han ska ta sig en andra hustru. För det välutbildade paret innebär blotta tanken på mångifte en krock mellan gamla traditioner och moderna värderingar. Hur mycket kan kärleken tåla?

Kapitlen är omväxlande skrivna ur Yejides och Akins perspektiv och återger deras relation, från första mötet och genom motgångar och sorger. Den nigerianska kulturen med sina traditioner och vidskepligheter genomsyrar historien, även om mycket är allmängiltigt och universellt. Den politiska turbulensen i Nigeria med kuppförsök och våld skymtas i bakgrunden.

Boken är lättläst, gripande, sorglig och tragisk. Vid flera tillfällen tar berättelsen oväntade vändningar. Denna oförutsägbarhet kittlar läsaren att läsa vidare. Möjligen blir det någon vändpunkt för mycket, men som helhet är boken välskriven och läsvärd. Det kan nämnas att när Bonniers Bokklubbar idag presenterade vilka tolv böcker som nominerats till ”Årets Bok 2018”, var ”Stanna hos mig” en av de nominerade titlarna.
Mitt betyg blir: 4.

”Ensamhetens slut” – vemodig och mångbottnad roman av Benedict Wells

måndag, april 23rd, 2018

Benedict Wells, född 1984 i München, är ett tyskt litterärt stjärnskott som ännu inte har fått den uppmärksamhet i Sverige som han förtjänar. Hans fjärde roman ”Vom Ende der Einsamkeit” kom på svenska hösten 2017. Nu har boken precis getts ut på engelska och fått bra kritik, så vänta bara! Här har vi en stjärna i vardande!

”Ensamhetens slut” är en vemodig roman om tre syskon som i unga år blir föräldralösa. Föräldrarna omkommer i en bilolycka och syskonen hamnar på ett sjaskigt internat på landet. Syskonen är ganska olika och hanterar sorgen och saknaden olika. Liz, den utåtriktade, börjar ägna sig åt fester och droger. Hon är charmig och karismatisk, men tar lätt på skolarbetet. Den inbundne brodern Marty däremot satsar på sina studier. Han är lite av en odräglig besserwisser, en nörd som plågas av tics och har tvångssyndrom. Berättelsen skildras ur brodern Jules ögon. Han får en nära vän på internatet i Alva. Hon blir lite av ett familjesubstitut för Jules, eftersom syskonen ganska snabbt driver isär.

Tonen i boken är genomgående melankolisk och filosofisk. Texten är välskriven och flyter fint, även om det tog lite tid att komma in i boken. Den långa startsträckan till trots så har Wells åstadkommit ett fint romanbygge. Möjligen kan berättelsen kännas en smula konstruerad, men det är ändå en väldigt fin roman som behandlar teman som sorg, förlust, öde, kärlek, längtan och ensamhet. Denna familjeroman rymmer även en gripande kärleksberättelse.

När boken börjar är Jules i medelåldern. Han vaknar upp på ett sjukhus, efter att ha varit med om en motorcykelolycka. Det läsaren genast undrar är om motorcykelolyckan verkligen var en olycka, eller om det var ett självmordsförsök. Från sjukhussängen ser Jules tillbaka på sitt liv och läsaren får bit för bit ta del av hans minnen av föräldrarna, åren på internatet och åren därefter. Pusselbit läggs till pusselbit. Syskonens barndom förföljer dem som en osynlig fiende. Man vet aldrig när eller hur den ska slå till…

Jag gillar den här boken och delar ut ett högt betyg. Kanske till och med en sällsynt 5:a. Benedict Wells är en författare som vi kommer att höra mer av! Lägg hans namn på minnet!

”Ædnan : epos” – imponerande diktepos av Linnea Axelsson

torsdag, april 19th, 2018

Ædnan är nordsamiska och betyder jorden, marken eller landet. Linnea Axelsson har skrivit ett gediget diktverk på drygt 800 sidor. Verserna i sig är dock korta och avskalade, så texten går snabbt att läsa, även om jag föredrar att sänka tempot för att riktigt kunna smaka på orden och njuta av det vackra språket.

Eposet berättar om samer ur tre generationer, från 1900-talets början fram till idag. I glimtar får vi ta del av viktiga händelser ur deras liv, ödesdigra ögonblick, sorg och glädje. Allt skildrat med den lappländska, mäktiga naturen ständigt närvarande.

När det traditionella nomadlivet krockar med det svenska tvingas samerna att anpassa sig. Samernas rättigheter urholkas och de får inte längre föra sina renar vart de vill. Det traditionella sättet att leva av och med jorden hotas. Samerna berövas marken, Ædnan, och sitt språk, samt utsätts för kränkande rasbiologiska mätningar. Tankarna går osökt till filmen ”Sameblod”… Axelsson imponerar med detta storslagna diktverk! Betyg: 4+

”Mjölk och honung” – lättillgänglig poesi av Rupi Kaur

torsdag, april 19th, 2018

Rupi Kaur (född 1992) är en indisk-kanadensisk poet. Hennes debutbok ”Mjölk och honung” har sålt i över 2 miljoner exemplar. Många av texterna är publicerade på hennes Instagram-konto som följs av 1,5 miljoner människor. Dikterna illustreras med skissade blyertsteckningar. Boken är uppdelad i fyra kapitel med rubrikerna: ”smärtan”, ”kärleken”, ”avskedet” och ”läkningen”. Dikterna tar upp teman som längtan efter kärlek, självrespekt, smärtsamma avsked men även spirande hopp. Kaurs texter är lättillgängliga, enkla och har en vemodig ton.
Här följer några smakprov:

”jag lär mig
att älska honom
genom att älska mig själv” (s.55)

”blanda inte ihop
socker och salt
om han vill
ha dig
så är han med dig
så enkelt är det” (s.85)

”jag gick inte för att
jag slutade älska dig
jag gick för att ju längre
jag stannade ju mindre
älskade jag mig själv” (s.95)

”klamra dig inte fast vid
det som inte vill ha dig
du kan inte få det att stanna” (s. 149)

”försök inte läka
vid fötterna på dem
som bröt ner dig” (s.155)

”det som skrämmer mig mest är
fradgan av avund i våra munnar
när andra lyckas
och suckarna av lättnad
när de misslyckas

vår kamp för att
lyfta varandra
verkar vara det svåraste
med att vara människa” (s. 201)

Kanske tilltalas framför allt yngre läsare av Kaurs ord och teckningar? Själv saknar jag både språklig finess och innehållsligt djup, även om vissa texter är tänkvärda. Men om författaren kan väcka intresset för poesi hos unga, kanske ovana läsare, är det ju glädjande! Med det sagt höjer jag betyget till 3.

”En sista söndag” prisbelönad irländsk deckare av Julie Parsons

söndag, april 8th, 2018

Julie Parsons är en uppmärksammad irländsk deckarförfattare. Hennes senaste bok ”En sista söndag” utsågs 2017 till årets bästa irländska kriminalroman av Irish book Awards.

Stilen i denna psykologiska spänningsroman är litterär, men även om boken har kvalitéer hade den nog vunnit på ett mindre rikt persongalleri. Boken innehåller så många personer att det blir svårt för läsaren att hålla reda på vem som är vem. Att få grepp om alla personer och deras inbördes relationer kräver både koncentration och tålamod. Det bidrar också till att man som läsare inte kommer karaktärerna så nära.

Den pensionerade polisinspektören Michael McLoughlin köper ett hus i en fridfull badort utanför Dublin. Han låter renovera huset och ägnar sin fritid åt enkla uppdrag som privatdetektiv. Samtidigt försöker han att njuta av livet som nybliven pensionär, vilket inte är helt lätt med huset som en enda stor byggarbetsplats.

När grannen, en ansedd 80-årig domare, mördas i sitt hem, dras McLoughlin oundvikligen in i utredningen. Han börjar nysta i domarens förflutna. Spåren leder honom årtionden tillbaka och han kommer även in på sin egen fars död. McLoughlins far dödades många år tidigare av IRA, vid ett värdetransportrån. Förövaren är fortfarande på fri fot, utom lagens räckhåll.

Hur långt är McLoughlin beredd att gå för att sätta dit sin fars mördare? Kommer han att kunna lista ut vem som mördade domaren och varför? Spännande blir det, även om tempot är en aning långsamt och det tar tid innan berättelsen tar fart. Ett plus är att boken skildrar Irlands konfliktfyllda nutidshistoria. Betyget blir 3,5.

Lättuggade funderingar

måndag, april 2nd, 2018

Bob Hansson är en svensk poet och författare, född 1970 i Helsingborg. Han är aktuell med boken ”Tankar för dagen: Manual för ett snällare liv.”

Bob Hansson har under flera år medverkat i radioprogrammet ”Tankar för dagen”, ett program som vill ge en stunds eftertanke. Läsare som har följt programmet i P1 kommer att känna igen sig i boken. Här finns nämligen morgonfunderingar från de senaste tio åren, men även några nyskrivna texter som inte har hörts på radio, samt några övningar.

Syftet med övningarna tycks bland annat vara att bryta vanans makt och att ”tvinga ut oss ur boxen”. En övning som föreslås är att man ska uppsöka ett bibliotek med kläderna ut och in, samtidigt som man iakttar omgivningens reaktioner…Tja, vi får väl se om det dyker upp någon på bibblan med avigsidan ut?!

Boken behöver knappast läsas från pärm till pärm. Det är fullt tillräckligt att läsa några texter i taget. Frågan är dock om inte funderingarna gör sig allra bäst upplästa på radio? Det blir nämligen inte detsamma att läsa Hanssons texter.

Teman som tas upp är könsroller, jämställdhet, självkänsla, utbrändhet i dagens prestationssamhälle, religion och politik. Även om ämnena är intressanta ter sig funderingarna ytliga. Huvudtesen, att framgång på jobbet och i livet, uppnås genom att vi är snälla och generösa mot våra medmänniskor, är svår att invända mot. Som helhet uppfattar jag texterna som lättsmälta och tyvärr lite triviala…

”Skönhet är ett sår” – märklig roman av Eka Kurniawan

fredag, mars 9th, 2018

Det var med höga förväntningar som jag tog mig an Eka Kurniawans tegelsten ”Skönhet är ett sår”. Omslaget tycker jag är jättefint och första meningen i boken fångade definitivt mitt intresse!

”På eftermiddagen en helg i mars reste sig Dewi Ayu ur graven efter att ha varit död i tjugoett år.” Vem hajar inte till av denna inledning?! Meningen fångar på sätt och vis även berättelsens ton som en fantasifull skröna. Etiketten magisk realism passar bra. Mirakel förekommer, men någon fantasyroman är det inte tal om.

Efter uppståndelsescenen följer ganska snart en lång tillbakablick på Dewi Ayus liv. Genom hennes levnadsöde får läsaren ta del av Indonesiens moderna historia. Under den japanska ockupationen tvingas den unga Dewi Ayu in i prostitution. Hon föder tre vackra döttrar och när hon för fjärde gången väntar barn, ber hon att barnet ska bli fult. Hennes önskan går i uppfyllelse. Barnet får sotsvart ansikte och en näsa som liknar ett eluttag. Den nyförlösta modern vägrar titta på det nyfödda barnet, men ger flickan namnet Skönhet, ovetandes om hur illa namnet passar…
En tid efter förlossningen dör Dewi Ayu, femtiotvå år gammal.

Läsaren får sedan i ytterligare tillbakablickar ta del av Dewi Auys uppväxt och liv. Den ena våldtäktsscenen efter den andra dyker upp. Det här är en blodig roman och särskilt utsatta är kvinnorna. Tyvärr lyckas jag inte komma Dewi Ayu eller någon annan karaktär nära och historien blir successivt allt märkligare och märkligare. Inslagen av humor och satir går mig förbi. Någonstans på vägen tappar jag intresset för berättelsen och ger upp. Boken liknar nog inget jag läst tidigare, så udda är den absolut! Bitvis är glimrar romanen till, men som helhet är den alldeles för besynnerlig för min smak.

Läsvärd sci fi-fyra från Novellix

söndag, februari 4th, 2018

Ursula K. Le Guin, en av de största science-fiction-författarna, har som bekant gått bort nyligen. Hennes novell ”Ett nytt Atlantis” finns med i den sci fi-fyra som Novellix har gett ut i dagarna. Det är därför med stort intresse som jag läser Le Guins novell, som publicerades första gången 1975. Novellen utspelar sig i ett framtida USA i en värld där miljöförstöringen har gått långt. Det sker ständiga jordbävningar, strömavbrott är vanligt och människorna lever i ett strängt övervakningssamhälle. Smältande polarisar gör att havsnivån stiger, men nya kontinenter har också börjat stiga upp ur Atlantens och Stilla havets djup. Kanske kan detta tolkas som att drömmen om en bättre värld, en värld där människor lever i harmoni med varandra och med miljön, inte dör så lätt? Det är åtminstone i dessa banor jag funderar när jag läser denna lite småknepiga novell.

Ray Bradburys novell ”Ett dån av åska” från 1952 står sig absolut bra. Novellen skildrar en tidsresa där tre jägare och två safariledare reser 60 miljoner år tillbaka i tiden för att döda en noga utvald dinosaurie som inom kort ändå skulle ha dött en naturlig död. Det är viktigt att hålla sig till reglerna för att inte ändra historiens gång… Den ene jägaren blir dock paralyserad av skräck vid åsynen av dinosaurien och begår ett misstag som får oanade konsekvenser. Jag gillar den här novellen skarpt, liksom budskapet att våra handlingar idag påverkar framtiden.

”De blindas rike” är en av H.G. Wells mest lästa noveller, skriven i början av 1900-talet. I en isolerad dal i Anderna finns en by där en märklig sjukdom har gjort alla invånare blinda. Med tiden börjar människorna betrakta blindhet som ett normaltillstånd. När en man långt senare faller ner i dalen lyckas han inte förklara för invånarna vad det innebär att kunna se. Han betraktas som en lägre stående och mindre intelligent människa. Ett alltför välkänt scenario när två kulturer krockar…En novell med många bottnar som förtjänar ett högt betyg!

Den sista novellen i boxen är ”Försvararna” av Philip K. Dick. Ett globalt kärnvapenkrig har tvingat ner alla människor under jorden där de lever som mullvadar. Robotar sköter kriget på ytan. När ett litet team bestående av tre män går upp till ytan för att inspektera upptäcker de att kriget länge varit en illusion. Robotarna har fört människorna bakom ljuset i väntan på att mänskligheten ska bli redo för ett liv utan krig. Tänkvärd novell om människans natur, även om novellen har åldrats och tydligt andas kalla kriget…

Fyra läsvärda noveller i en läcker box. Perfekt för läsare som gillar science-fiction! Boxen som helhet ger jag betyget 4.

”Artemis” – nytt rymdäventyr av Andy Weir

lördag, februari 3rd, 2018

Andy Weir, författaren till science-fiction-succén ”Ensam på mars” är aktuell med en ny bok: ”Artemis”.

Handlingen utspelar sig på månen, i rymdkolonin Artemis. I denna högteknologiska nybyggarstad lever ett par tusen pionjärer. Läsaren får speciellt följa den unga, intelligenta kvinnan Jasmine Bashra, kallad Jazz. Hon lockas in på den kriminella banan, men det som skulle bli det perfekta brottet går snett. En konspiration gör att det istället blir överlevnadsdramatik på hög nivå…

Berättelsen går snabbt att läsa. Tempot är uppskruvat och det händer något hela tiden. Någon litterär sensation är det dock knappast tal om. Möjligen skulle man kunna jämföra med Lee Child, som också skriver enkelt, rappt och spännande. ”Artemis” är en roman för vuxna, men kan säkert tilltala även äldre ungdomar. Etiketter som ”cross-over” och ”unga vuxna” är kanske inte helt fel.

Tyvärr står sig inte ”Artemis” så bra om man jämför med ”Ensam på mars”. På sajten Goodreads röstades ”Artemis” fram som vinnare i kategorin 2017 års bästa science-fiction-roman, men jag blir ändå inte övertygad. Författaren ägnar mycket kraft åt att skildra tekniken som krävs för att månbasen ska fungera. Jazz går med på att genomföra ett sabotage och även detta händelseförlopp kryddas med många tekniska beskrivningar. Trots detta saknar storyn trovärdighet och den känns väldigt tunn. Men, för all del, spänningen och berättarglädjen finns där. Jag ger detta rymdäventyr betyget 3.

”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” – oemotståndlig debutroman

söndag, december 31st, 2017

Jag har inte satt ihop någon topplista över årets bästa böcker, men jag vill ändå avsluta 2017 med en bok som jag verkligen tyckte om. Missa inte Gail Honeymans debutroman med den något udda titeln ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”!

Boken tar upp teman som ensamhet, oläkta sår, vänskap och humor – allt blandat i en alldeles oemotståndlig mix! Det här är en feelgoodroman som berör. På boktipssiten Goodreads är boken hyllad och har välförtjänt fått riktigt höga läsarbetyg (4.32 i skrivande stund). Perfekt att börja det nya året med!

Med detta önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År!

”Vid glömskans rand” av Sergej Lebedev

tisdag, december 26th, 2017

I romanen ”Vid glömskans rand” av Lebedev bor berättarjaget granne med en blind gammal man, kallad ”den Andre Farbrorn”. Den icke namngivne gamle mannen lever tillbakadraget och ältar i tysthet det förgångna. Ingen vet vilka sorger och bedrövelser som han har varit med om under sitt liv. Med tiden blir den gamle som en familjemedlem hos sina grannar. Ändå är det ingen som älskar honom. Han tillåter ingen att komma nära, men han vill gärna umgås med den lille pojken, berättarjaget.

När den gamle med sitt eget liv som insats donerar blod till det unga berättarjaget, som vi för övrigt inte heller får veta namnet på, hamnar denne i tacksamhetsskuld. Berättarjaget försöker senare att frigöra sig mentalt från sin räddare, men bandet tycks omöjligt att klippa. Farbrorn har knutit sin skyddsling till sig och behåller greppet, till och med från andra sidan graven.

Som vuxen beger sig berättarjaget till den stad, där Farbrorn levt i det förgångna. Det visar sig att Farbrorn varit lägerchef i läger i Gulag. Vilka andra dunkla hemligheter finns det att upptäcka? Hur ska berättarjaget kunna gå vidare och hur ska han handskas med allt han får veta?

Lebedevs roman om Sovjets mörka historia är poetiskt och vackert skriven. Tempot är långsamt och beskrivningarna många. Berättelsen vindlar långsamt fram med en filosoferande ton. Texten kräver en hel del av sin läsare och jag kommer på mig själv åtskilliga gånger med att nicka till…Även om detta är en välskriven roman, hade jag svårt att ta den till mig. En oförglömlig läsupplevelse för vissa, men tyvärr inte för mig…

”Kåda” – Mångbottnad spänningsroman av Ane Riel

måndag, november 27th, 2017

Den danska författaren Ane Riels roman ”Kåda” vann Glasnyckeln förra året och boken utsågs därmed till årets bästa skandinaviska kriminalroman 2016. Någon traditionell deckare eller kriminalroman är det dock inte frågan om, även om boken börjar med ett brott. Första meningen lyder: ”Det var mörkt i det vita rummet när far dödade farmor.”

Denna inledning till trots så skildrar inte boken något polisarbete, eller någon utredning. Faktum är att det saknas en polis, en detektiv eller motsvarande, som steg för steg nystar upp brottet. Jag skulle nog snarare kalla Ane Riels bok för en spänningsroman med många bottnar.

Författaren skildrar en familj i sönderfall ur en liten flickas ögon. Familjen bor ensligt och isolerat på en ö. En tragedi, en olycka som inträffar när flickan bara är ett spädbarn, sätter sin prägel på familjen. Pappan blir med tiden psykiskt sjuk och utvecklar en osund samlarmani. Hemmet svämmar över av saker, vilket omslaget illustrerar. På nätterna tar pappan med sig sin dotter på stöldräder i närområdet. De släpar hem prylar och berget av skräp och skrot blir större och större. Modern å sin sida kämpar med depression och övervikt och förmår inte heller att ge sin dotter en normal uppväxt. Flickan, som heter Liv, träffar aldrig några jämnåriga och hon har inte hunnit börja i skolan. Som läsare undrar man ängsligt hur det ska gå för den lilla.

Liv har en bärnsten med en liten myra i. Bärnsten består av uråldrig kåda från ett uråldrigt träd, förklarar pappan. Bägge fascineras av att kådan har bevarat det lilla krypet intakt, fångat i kådan. Tillsammans ger de sig ut i naturen för att samla in färsk kåda från träden i skogen.

Ane Riels bok är välskriven och imponerar stort. Bortsett från en del makabra inslag påminner stilen till viss del om Roy Jacobsens ”De osynliga”, även om Ane Riel aldrig når samma poetiska höjder som Jacobsen. Det finns såklart även andra skillnader, men jag kommer av någon anledning att tänka på Jacobsen…Slutet som Ane Riel levererar både överraskar och skakar om.

Andra delen av Betty Smiths barndomsskildring

söndag, september 3rd, 2017

Nu har den kommit, andra delen av Betty Smiths uppmärksammade barndomsskildring ”Det växte ett träd i Brooklyn”. Omslaget är riktigt läckert, som en rosa karamell! Mycket snyggt!

När jag skrev om första delen muttrade jag över att verket hade delats upp i två delar. Jag måste dock rätta mig själv och konstatera att det i detta fall inte är frågan om någon ny trend. Betty Smiths roman finns ju på svenska sedan tidigare och redan den gamla upplagan var uppdelad i två delar. Så det så!

Här kan du läsa vad jag skrev om första delen.

Jag tyckte bättre om andra delen än om del ett. Tempot är fortfarande ganska lågt, men skruvas möjligen upp något. Vi får nu följa Francie under hennes tonårstid. Francie får uppleva sorg och ekonomiskt knapra tider. Hon börjar arbeta, men längtar tillbaka till skolan. Författaren målar upp en bild av livet i Brooklyn för drygt hundra år sedan och berör ämnen som fattigdom och alkoholism. Men den här boken, som har tokhyllats av läsare världen över, griper av någon anledning aldrig riktigt tag i mig.
Läsvärd ja, men inte fantastisk.

”Hetta” – läsvärd thriller från Australien

onsdag, juni 14th, 2017

Jag har noterat att jag ganska sällan delar ut betyget 5 till böcker. Högsta betyg får böcker som berör mig på djupet. Språket ska vara utöver det vanliga och stilen originell. Tempot får dessutom gärna vara högt, för jag gillar bladvändare…Inte så lätt att passera nålsögat med andra ord…

Med detta sagt, några ord om en läsvärd thriller: ”Hetta” av Jane Harper. Boken utspelar sig på landsbygden i Australien. Den lilla orten Kiewarra har drabbats av svår torka. Skördar fördärvas och man tvingas avliva boskap. Att få ekonomin att gå ihop blir allt svårare för invånarna. Bonden Luke Hadler blir så desperat att han skjuter sin familj och sedan sig själv. Eller gick det verkligen till på det viset? Lukes barndomskamrat, polismannen Aaron Falk, börjar nysta i fallet. I jakten på sanningen poppar gamla och nya hemligheter upp…

Harpers thriller är både välskriven och spännande, trots att tempot är ganska makligt. Berättelsen är elegant uppbyggd och miljöbeskrivningarna trovärdiga. Jag gillar den här boken och delar ut betyget 4.

”Som om du inte fanns” av Kate Eberlen

söndag, juni 11th, 2017

Att läsa ett verk av en debutant har onekligen en viss tjusning, eftersom man inte vet vad man har att vänta. Brittiska Kate Eberlen levererar lättläst romantik i debutromanen ”Som om du inte fanns”. Det snygga omslaget, samt förlagets beskrivning av boken väckte min nyfikenhet och läslust.

När Tess och Gus springer på varandra första gången är de knappt 20 år gamla. De ses som  hastigast under en semesterresa till Italien. Under åren som följer lever de parallella liv, även om deras vägar korsas flyktigt vid några tillfällen. Bägge råkar ut för personliga motgångar och sorger, men texten drar ändå åt det lättsamma feelgood-hållet.

För min smak blir det lite för förutsägbart och jag har svårt att hålla intresset uppe. Av någon anledning kommer jag inte huvudpersonerna nära och blir inte berörd. Slutet är riktigt sockersött och orealistiskt. Bokens 522 sidor hade med fördel kunnat kortas ner en smula, även om texten flyter bra.

Mina invändningar till trots, så tror jag att många läsare ändå kommer att gilla den här boken. Jag associerar till Lucy Dillons böcker, där huvudpersonen många gånger försöker komma över en sorg med hjälp av fyrfotade vänner. I Eberlens bok finns visserligen inga hundar, men vill man ha lättsmält romantik, så varför inte? Perfekt läsning i hängmattan! Mitt betyg landar på en 3:a.