december, 2018

...månadsvis

 

Årets läsupplevelse: ”Arv och miljö” av Vigdis Hjorth

lördag, december 22nd, 2018

Den norska författaren Vigdis Hjorth har skrivit höstens kanske starkaste bok. Det är en briljant relationsroman, skriven med en psykologisk skärpa som överträffar det mesta.

När boken kom ut i Norge för något år sedan gav den upphov till en livlig debatt. Boken är autofiktiv och blandar fakta och fiktion. Debatten kretsade bland annat kring hur mycket som var självupplevt. Vigids lillasyster Helga svarade genom att också skriva en roman, där hon kunde ge sin version i familjedramat.

Hur mycket som är självupplevt får jag låta vara osagt, men författaren förmedlar insikter som är djupt övertygande. Denna mörka relationsroman är mycket, mycket skickligt skriven och övertygar psykologiskt.

Vad handlar då boken om? Ja, vi får följa en norsk familj med fyra vuxna barn. Föräldrarna som är i åttioårsåldern bestämmer sig för att låta två av barnen få ärva deras sommarstugor, medans de fortfarande är i livet. De två som inte ärver stugorna, ska kompenseras ekonomiskt. Det är bara det att stugorna värderas alldeles för lågt. Detta resulterar i att de två äldsta syskonen, som alltså inte ska få stugorna, känner sig förbigångna. Och nu handlar det inte längre enbart om pengar, utan om känslor. Varför behandlar inte föräldrarna sina barn lika? Varför älskar de inte barnen lika mycket?
Familjehemligheter och sår kommer upp till ytan…

En riktigt gripande och tragisk relationsroman. Jag ger utan tvekan högsta betyg till denna bladvändare som inte lämnar läsaren oberörd! Betyg: 5.

”Jag for ner till bror” – stark debutroman av karinsmirnoff

fredag, december 14th, 2018

Vilken sagolik debut hon gör, Karin Smirnoff! Bara veckor efter att boken ”Jag for ner till bror” publicerats, nominerades den till årets Augustpris. Även om priset välförtjänt gick till Linnea Axelsson för dikteposet ”Aednan”, hade Smirnoff lika gärna kunnat kamma hem priset.

Romanen utspelar sig i den västerbottniska byn Smalånger, dit Jana reser för att ta hand om sin försupne tvillingbror. Han bor på landet, i deras föräldrahem. Jana tvättar, skrubbar och städar hos honom. Brodern har kapsejsat och behöver hjälp att komma på rätt köl igen. Han äter knappt någon mat utan lever på cigaretter och alkohol. Jana hittar ett arbete inom hemtjänsten och hon inleder även ett stormigt förhållande med en konstnär.

Det blir snart tydligt att syskonparet haft en traumatisk barndom och minnen av sexuella övergrepp och våld bubblar upp till ytan. Det är en mörk berättelse som vi får ta del av och som läsare sugs man snabbt in i romanen.

Språket är rakt och ligger talspråket nära. Meningarna är ofta korta och kommatecken saknas helt. En annan egenhet är att för- och efternamn skrivs ihop. Huvudpersonen heter ”janakippo” och författaren själv heter enligt detta skrivsätt således ”karinsmirnoff”. Stor bokstav används endast i början av en ny mening.

Slutet uppfattar jag som en smula abrupt. Boken skulle nog passa utmärkt som bokcirkelbok, för det finns mycket som man skulle kunna prata om. Sammantaget har Smirnoff skrivit en minst sagt annorlunda glesbygdsskildring. Boken är fängslande, färgstark och läsvärd!