december, 2015

...månadsvis

 

När hundarna kommer – mörk samtidsskildring av Schiefauer

tisdag, december 15th, 2015

Jessica Schiefauers ”När hundarna kommer” är en mörk och obehaglig skildring av vår samtid. En ung pojke misshandlas till döds vid en sjö. I centrum för berättelsen står de anhöriga till förövaren. Författaren ställer frågor om var våldet kommer ifrån och vad det gör med oss. Kärleken mellan två unga människor skildras också i denna Augustprisade ungdomsroman.  Mycket starkt! Passar från gymnasieåldern och uppåt.

Schiefauer

Den blå maten av Ekstedt och Ennart

onsdag, december 2nd, 2015

Vad sägs om en blå kokbok i juletid? Journalisten Henrik Ennart har undersökt vad människor äter i några geografiskt avgränsade områden, där chansen att man ska åldras med hälsan i behåll statistiskt sett är mycket god. Områdena kallas blå zoner. Vad äter människor i dessa zoner? Utifrån svaren har kocken Niklas Ekstedt tagit fram 52 recept från Italien, Grekland, Japan, Latinamerika och från Sverige och Småland. Resultatet av samarbetet heter: ”Den blå maten: recept för ett långt och lyckligt liv”.

Jag gillar bokens idé, men blir nog inte så värst mycket klokare. Recepten är lite av en besvikelse. Många rätter innehåller kött, vilket verkar en smula motsägelsefullt, eftersom människor i de blå zonerna överlag tycks äta lite mindre kött. Att man äter mycket lokalproducerat försvårar måhända receptmakandet? Tillgången på färsk bläckfisk borde väl exempelvis vara större i Costa Rica, än här hemma? Hel grillad havsabborre låter visserligen gott, men huvudingrediensen får väl ändå sägas vara svårfångad ibland! Men var och en får väl helt enkelt tänka till och inhandla närproducerade råvaror efter säsong. Boken ger dig inga kompletta vardagsmenyer, men visst finns det recept som får smaklökarna att vattnas! Betyget blir en 3:a.

Den blå maten

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

tisdag, december 1st, 2015

Doerrs hyllade och prisbelönta roman ”Ljuset vi inte ser” är en vemodig och sorglig roman om drömmar som krossas och liv som släcks under en mörk krigstid. Berättelsen börjar under andra världskriget i augusti 1944, när bomberna faller över Saint-Malo, det sista tyska fästet på den bretagnska kusten.

I bombregnet finns den blinda 16-åriga fransyskan Marie-Laure LeBlanc och den blott 18-åriga tyske soldaten Werner Pfenning. I tillbakablickar får läsaren ta del av deras uppväxt, utan att veta om de kommer att överleva bombanfallet.

Werner växer upp på ett barnhem i ett gruvarbetardistrikt utanför Essen. Hans lysande tekniska begåvning gör att han slipper gruvorna och istället antas till en elitskola. Sedan berövar kriget honom resten av barndomen. Långt innan han har uppnått myndig ålder tvingas han ut i kriget.

”Ljuset vi inte ser” skildrar andra världskriget utifrån två ungdomars tankar och upplevelser. Ändå hade jag svårt att komma karaktärerna riktigt nära. Jag hade förväntat mig ett gripande mästerverk, men kände mig istället bitvis uttråkad. Åtminstone tog det drygt 200 sidor, en tredjedel av boken, innan berättelsen började lyfta. Sista tredjedelen tilltalade mig mest, när författaren tvinnar ihop ungdomarnas öden. Kapitlen är korta och luftiga och texten lättläst. För att summera: En bok som visserligen inte når de högsta höjderna, men som ändå är intressant och klart läsvärd.

Ljuset vi inte ser