oktober, 2012

...månadsvis

 

“En ung kvinnas sista ord” av Regine Stokke

måndag, oktober 29th, 2012

Hösten 2008 drabbades 17 åriga Regine Stokke från Kristiansund i Norge av akut leukemi. Strax därefter startade hon bloggen Face your fear där hon skrev om hur det är att få en allvarlig sjukdom. Modigt och ärligt delade Regine med sig av sina tankar och upplevelser i takt med att sjukdomen fortskred. Ett år senare somnade hon in, omgiven av sin familj.

Bloggen blev snabbt en av Norges mest lästa bloggar. Läsare berördes i hjärteroten och övervägande positiva och uppmuntrande kommentarer på inläggen strömmade in. En del människor inspirerades att börja lämna blod eller anmälde sig som benmärgsdonatorer.

Som skribent var Regine ovanligt begåvad och hon var klok och mogen för sin ålder. Det var Regines dröm att få ge ut bloggen i bokform, en dröm som nu har besannats postumt. Boken En ung kvinnas sista ord består av blogginlägg, utvalda läsarkommentarer, tidigare opublicerat material, fotografier och avslutningsvis minnesord från hennes närmaste. Resultatet är en mycket välskriven och läsvärd bok, inte minst på grund av att Regines blogginlägg är så välformulerade och nyanserade.

Regine förmedlar insikten att livet är en värdefull gåva. Vi som har hälsan borde vara tacksamma för det, istället för att vara missnöjda och fokusera på bagateller. Genom att åka på konserter och festivaler, genom att fotografera och att umgås med familj och vänner försökte Regine in i det sista att hålla modet uppe och ta vara på de snabbt flyende dagarna.

Jag berörs och skakas djupt av denna sorgliga berättelse och imponeras av Regines kämpaglöd och livsvisdom. Vi är alla dödliga och ska vandra genom dödens port, men fram till dess – lev! Oerhört gripande!

    

”De blå damerna” – ny pusseldeckare av Kristina Appelqvist

fredag, oktober 26th, 2012

På bokmässan halkade jag in på seminariet ”Mord på Västgöta universitet” där Kristina Appelqvist samtalade med Sigbrit Franke, f d universitetskansler och rektor vid Umeå universitet, om gåtor och intriger i universitetsmiljö. Jag som inte hade läst något av Appelqvist blev förstås nyfiken på hennes rykande färska deckare: De blå damerna. Boken är den fjärde fristående pusseldeckaren om rektor Emma Lundgren och kommissarie Filip Alexandersson.

 

I en fräck konstkupp blir Vincent van Goghs berömda tavla Det gula huset stulen från Konsthallen i Skövde. I hissen i det angränsande biblioteket hittas en kvinna mördad. Kvinnan var medlem i De blå damerna, ett hemligt sällskap bestående av fem väninnor, som alla pluggat konsthistoria i Lund. Läsaren får redan från början följa såväl konsttjuvarna som polisens arbete, men det är en gåta hur mordet har gått till och vem som är skyldig. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det förstås finns en koppling till rektor Emma Lundgrens institution…

Appelqvist uppehåller sig inte vid blodiga detaljer och fokuserar inte på brottet. Tvärtom förmedlar författaren nästintill en feel-good-känsla, där uppklarandet av gåtan är det väsentliga.  Stor möda har lagts på att få till detaljerna. Någon litterär sensation är det dock inte tal om. Dialogen uppfattar jag som både konstlad och tillrättalagd. Tyvärr griper berättelsen aldrig riktigt tag i mig. Personskildringarna känns ytliga och persongalleriet kunde med fördel ha bantats rejält. Summa summarum ger jag godkänt till denna deckare i mängden.

Nu planerar vi för rosa dagar på biblioteket!

måndag, oktober 15th, 2012

Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj pågår för fullt under oktober månad. Pengar samlas in för att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om sjukdomen och driva opinion.

Nu när hela landet färgas rosa, vill vi inte vara sämre på Klippans bibliotek, utan planerar för några rosa dagar mot slutet av månaden, närmare bestämt den 26-28 oktober. Klart är att vi kommer att lotta ut ett antal exemplar av Rosa boken: 10 berättelser om bröstcancer bland våra låntagare. Boken finns förstås att låna också!

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Utmanar fler bibliotek att haka på!

 

Mer information om Rosa Bandet-kampanjen finns på Cancerfondens hemsida.

Högläsning väcker läslust!

lördag, oktober 13th, 2012

I samband med bokmässan i Göteborg presenterade ledamöterna i Litteraturutredningen sin rapport om litteraturens ställning i samhället. Det konstaterades att läsfärdigheten hos unga har minskat stadigt de senaste åren, vilket naturligtvis är oroande. Utredningen innehöll förslag på läsfrämjande åtgärder såsom exempelvis införandet av så kallade ”läsombud”. Det ska bli intressant att se, vad det blir av detta förslag!

För att främja språkutvecklingen, tycker jag, att man som förälder kan försöka att peppa sina barn, att läsa åtminstone en kvart om dagen. Läs gärna högt också! Fast jag medger att jag inte alltid är så duktig själv – ni vet väl vad man säger om skomakarens barn…Efter en tids uppehåll har vi dock fått en nytändning på högläsningsfronten här hemma, mest tack vare Fuglesangs senaste bok Vattenvärlden.

Har man yngre barn är ett tips, att läsa en klassisk saga i nyutgåva. H.C. Andersens Tummelisa finns numera som bilderbok med fantasifulla, färgsprakande bilder av fransyskan Charlotte Gastaut. Några av teckningarna är förresten enbart svarta och rosa. Gastaut imponerar stort med sin säregna och ljuvliga stil! En klockren favorit!

 

Förlaget Lind & Co har gett ut bröderna Grimms Hans och Greta, samt H.C. Andersens Kejsarens nya kläder. Texten har bearbetats och anpassats till modern svenska och Gunna Grähs står för de grovhuggna och strama illustrationerna. Prisvärda klassiker, helt klart!

 

”Fvonk” av Erlend Loe – lika knepig som titeln antyder!

torsdag, oktober 11th, 2012

Det var länge sedan jag läste en så märklig och knepig roman som Loes ”Fvonk”. Exakt hur titeln uttalas är inte så kinkigt, menade författaren, under ett seminarium på Bokmässan i Göteborg nyligen.

Fvonk, en av huvudpersonerna i boken, hyr ut ett rum till en mystisk hyresgäst med ett stort lösskägg. Det visar sig att den skygge hyresgästen heter Jens och är Norges statsminister. Tanken är förstås att läsaren ska associera till verklighetens Jens Stoltenberg. Utbränd, deprimerad och ensam har statsministern beordrats vila och avskildhet. Mellan Fvonk och statsministern utvecklas snart en nära vänskap.

Att försöka beskriva vad detta är för slags roman, tycks mig inte helt enkelt. Särskilt kul tycker jag nämligen inte att historien är, eller ska detta föreställa humor? Bitvis blir handlingen nästan surrealistisk och närmar sig satiren. Men är Stoltenberg så särskilt tacksam att driva med efter Utöja-massakern?

Det är mycket som förbryllar mig med denna bok, såsom exempelvis att de gravida utmålas som en grupp, som man måste passa sig för. Av någon outgrundlig anledning patrullerar de gravida på gatan utanför Fvonks hem. De bevakar och förföljer honom. Men varför? undrar jag konfunderat. Vad författaren menar med begreppet okultur, ställer jag mig också frågande till.

Den absurda och osannolika handlingen tilltalar mig inte alls. Riktigt uttråkad blir jag av all rappakalja! Författaren lyckas definitivt inte slå an några positiva strängar hos mig! Betyget blir därefter: 2 av 5 pärlor.

 

”Den utstötte” första boken i ny serie av Michelle Paver

fredag, oktober 5th, 2012

Michelle Paver gjorde stor succé med bokserien Han som föddes att möta mörkret, kanske mer känd som Vargbröderserien efter första boken Vargbröder. Författaren återkommer nu med den nya serien Bronsdolken som inleds med boken Den utstötte.

Tempot är högt och handlingen actionfylld redan från första meningen: ”Pilen hade svart skaft och styrfjädrarna var gjorda av kråkfjädrar, men pilspetsen kunde Hylas inte se, eftersom den satt begravd i hans arm.” När den tolvårige pojken Hylas blir överfallen av ondskans krigare, försvinner Hylas lillasyster i tumultet och deras hund dödas. Hylas tvingas fly för sitt liv, men är inställd på att försöka hitta sin syster så fort han kan.

Under sin ensamma flykt träffar Hylas den välbärgade flickan Pira som är på rymmen. Hylas och Pira påminner på många vis om Torak och Renn. Faktum är att läsare av Pavers tidigare böcker lär känna igen konceptet. Med Renn vid sin sida beger sig Torak i Vargbröder till världsandens berg, för att besegra ondskan. Precis som Torak verkar Hylas vara utvald och han tycks bära på slumrande förmågor. Jag gissar att det är därför som alla ”utstötta” förföljs. I den nya serien är det geografiska målet en smula diffust, bortsett från att Hylas förstås vill återförenas med sin syster. Den magiska bronsdolken som figurerar i berättelsen för tankarna till Tolkiens berömda ring.

Författaren, som i sin nya serie förflyttat sig från stenåldern till bronsåldern, har åstadkommit ett spännande äventyr som inbjuder till sträckläsning. Trots likheterna med den tidigare succéserien, saknar jag den charm som var utmärkande för Vargbröderserien. Tyvärr infriar inte Paver mina högt uppskruvade förväntningar, även om boken är läsvärd och säkert kommer att finna sina läsare. Betyget får bli 3 pärlor.