april, 2012

...månadsvis

 

”Där ingen har gått” – polardeckare av Melanie McGrath

torsdag, april 26th, 2012

En stor del av behållningen med McGraths bok Där ingen har gått utgörs av fascinerande naturbeskrivningar. Det arktiska klimatet och inuitkulturen på Ellesmereön i Kanada skildras utförligt. Ön är till ytan världens tionde största ö, men befolkas endast av runt 170 personer. På inuktitut, det eskimåspråk som talas av inuiter i hela Arktis, heter Ellesmereön Umingmak Nuna, vilket betyder Myskoxland. Det förekommer en del ord och fraser på inuktitut i berättelsen. Enligt författaren låter talad inuktitut mjukt och porlande, som vatten som rinner över stenar i en bäck.

 Ellesmereön

Halvinuiten Edie Kiglatuk är en härdad och erfaren vildmarksguide på Ellesmereön. På en jakttur blir en man skjuten, men händelsen tystas ner som en oturlig jaktolycka. När Edies styvson kort därefter råkar illa ut, börjar Edie gräva i det som hänt. Framför allt söker hon svar, för att förstå det som hänt styvsonen.

Boken ger en intressant inblick i inuitkulturen. I ärlighetens namn känns matkulturen långt ifrån lockande. Eller vad sägs om exempelvis råa ägg, rå fisk, sälblodssoppa och blodsoppa? Skildringen av den arktiska miljön och ödemarken drar inledningsvis ner tempot i boken. Intrigerna tätnar dock successivt och tempot ökar i takt med detta. En naturskön filmatisering av boken hade jag gärna sett! Tre eller måhända fyra pärlor delar jag ut till denna kalla polardeckare.

”Norna” – en släktberättelse av Maria Ragnarsson

måndag, april 16th, 2012

Norna är en verklighetsbaserad berättelse som jag har skrivit till minnet av min farmor Mary och min farfar Henry. De fick endast en kort tid tillsammans, vilket symboliseras av den sällsynta orkidén Norna och dess korta livsprocess. Jag berättar mina farföräldrars historia, samt skriver om sökandet efter mina rötter på min fars sida. Det vackra omslagsfotografiet på blomman är taget av Erik Normark.

Det är alltså jag som har skrivit boken Norna. Strindbergs ord sammanfattar ganska kärnfullt mina känslor inför bokutgivningen: ”Där hänger på boklådsfönstret en tunnklädd liten bok. Det är ett urtaget hjärta som dinglar där på sin krok.”

Se bokvideon till boken här! Mer information om boken hittar du på sajten Vårens böcker. Läs vad Lokaltidningen skrev om mig och boken.

Förordet är skrivet av Sam Nilsson, f.d. chef för Sveriges Television. Sam var en av initiativtagarna till den släktträff som hölls 2008 i Bastuträsk för ättlingarna till Maria och Olof Nilsson, Sams och Henrys farmor och farfar. Denna släktträff skildras också i boken. För bästa behållning av Norna bör man nog ha ett intresse för historia och släktforskning, gissar jag, som själv är amatör på området. Resultaten av mina efterforskningar sammanfattas i boken i skönlitterär form. Måhända inspirerar det någon till att ta reda på mer om den egna släkten och sedan fatta pennan?

Som lite kuriosa kan jag nämna att det i boken framgår att jag tillhör den så kallade författarsläkten i norr. Ja, jag vet, men lite navelskådare kan man väl få vara, eller? För att citera Sam Nilsson: ”Maria Ragnarssons släktträd är vittgrenat och spännande. Det är också litterärt intressant. Den s.k. Zackariassläkten från Kvavisträsk som omfattar författarna Sara Lidman, P-O Enqvist och Torgny Lindgren är också grenar i det träd som satt outplånliga spår i svensk litteratur.” (ur Sam Nilssons förord i Norna).

Sam välkomsttalade på släktträffen.

2014-02-05: Boken finns inte i lager och kan därför inte längre köpas.

Förordet har uppdaterats. Läs mer om detta här!

Tid för trädgårdsglädje och gröna boktips!

fredag, april 13th, 2012

I årets bokflod av trädgårdsböcker kan man enligt Anna Lefvert urskilja två trender: ”Dels den personliga skildringen av den egna eller andras trädgårdar. Dels den handfasta ekologiska odlingen i samklang med naturen.” (HD 8/4 2012).

Karin Berglunds ”Samtal i trädgården” och Susann Gson Engvists ”Trädgårdspassion” är exempel på den första trenden.

Elisabeth Svalin Gunnarssons ”I trädgårdsmästarens spår” och Peter Svenssons ”Ekologisk trädgårdsglädje” exemplifierar den andra trenden.

Själv fastnar jag för Inger Palmstiernas ”Träd och buskar för den lilla trädgården” som inte tycks passa in i vare sig den ena eller den andra trenden. Det är bara att pallra sig ut i trädgården och plantera!

Kate Atkinson under luppen!

måndag, april 9th, 2012

Bibliotekarien Göran Kvist har läst Kate Atkinsons gripande böcker. I detta gästinlägg får vi ta del av Görans tankar om verken.

Av de åtta böcker som Kate Atkinson hittills skrivit räknas de fyra sista som deckare men alla åtta är ganska lika. Det handlar om krångliga familjeförhållanden, ofta med incest, våld och mord och dödande av djur.

Den första boken, ”I museets dunkla vrår” var en släktkrönika från 1800-talet och framåt men redan här skymtar det som skall komma sen, bl.a. om hur grymma människor kan vara mot varandra och mot djur.

”Mänsklig krocket” som nästa bok heter utmärker sig för skiftande verkligheter och hur tiden går fram och tillbaka. Det som händer i en verklighet händer igen i en annan fast på ett annat sätt. En ovanligt otäck folkskollärare blir dödad flera gånger av olika personer, bl.a. sin egen fru och under olika omständigheter.

Sen kommer ”Känslomässigt udda” som är en familjekrönika och universitetsroman. Den handlar om huvudpersonens erfarenheter som student vid Dundee universitetet och också om hennes familj. Familjeförhållandena i denna bok är minst sagt komplicerade. Huvudpersonen träffar så småningom sin riktiga pappa, som är privatdetektiv och f.d. polis och dessutom väldigt lik Jackson Brodie, huvudperson i Atkinsons fyra deckare.

Men före dem kommer novellsamlingen ”Inte hela världen” som handlar om världens undergång, världen som vi känner den. Man märker från varje novell hur allt gradvist blir sämre. Och novellerna hänger ihop. Personer från en novell dyker upp i en annan, åtminstone nämns de. Och huvudpersonerna i den första är också det i den sista. I flera av novellerna nämns Buffy vampyrdräparen och hon citeras också.

      

Slutligen kommer de fyra deckarna och är det två böcker av Atkinson man absolut ska läsa så är det den första av dem, ”De vilseförda” och så novellsamlingen. Jackson Brodie heter privatdetektiven och han beskrivs som en fårhund som vill samla ihop sin hjord. I den första boken handlar det om tre flickor som försvunnit, i ett av fallen för många år sedan. Han lyckas lösa det hela men riktigt bra blir det inte. I de tre följande, ”En god gärning”, ”When will there be good news” och ”Started early, took my dog” fortsätter mönstret. Jackson gör goda gärningar och blir straffad för det men klarar sig på något sätt. I sista boken, hundboken, tar han en hund från ägaren som misshandlar den. Samtidigt är det en kvinnlig f.d. polis, numera säkerhetsvakt på ett varuhus, som tar hand om en liten flicka vars mamma, en prostituerad, misshandlar henne. För de båda f.d. poliserna slutar det hela tveksamt lyckligt, för andra i boken helt olyckligt. Bl.a. finns det en åldrig skådespelerska vid namn Tilly vars olyckliga öde har förföljt mig sen jag läste boken.

Till slut, Atkinsons böcker är fascinerande och gripande och kan bara rekommenderas.

Detta inlägg är skrivet av bibliotekarie Göran Kvist.

”I tystnaden begravd” – mästerlig Tornedalsskildring av Tove Alsterdal

måndag, april 2nd, 2012

Katrine kommer hem till sin mammas lägenhet för att röja, när hennes skröpliga och dementa mor har hamnat på sjukhus. I högen med obetalda räkningar hittar Katrine ett brev från Mäklarcentrum, som meddelar att en spekulant vill förvärva moderns fastighet i Kivikangas, i Haparanda kommun. Kivikangas heter byn i Tornedalen där Katrins mamma är född. Men modern har aldrig velat berätta vare sig om sin uppväxt, eller om huset. Katrin beger sig norrut för att med egna ögon få se moderns barndomshem, innan en eventuell försäljning.

Strax innan Katrine anländer slås en gammal man ihjäl på granngården Rauhala. Vem mördade den gamle gubben och varför? Vem var egentligen Katrines okände morfar? Och vem är den anonyme, mystiske köparen som lagt ett duktigt överbud på moderns fallfärdiga hus? Katrine som till yrket är journalist börjar nysta i det förflutna. Hon reser i en släktings fotspår till Karelen. Bit för bit finner hon sina rötter och sig själv.

Ljudboken är inläst av Anna Maria Käll som läser med en ibland något mörk och skrovlig röst. Hon förmedlar annars texten ganska neutralt och behagligt. Boken innehåller en del fraser på meänkieli. Huruvida Käll klarar tornedalsfinskan kan jag inte alls bedöma, men det klingar åtminstone bra i mina öron.

Jag är helt klart svag för berättelser från norr, så jag njöt verkligen av denna mästerliga Tornedalsskildring! Boken är på sätt och vis genreöverskridande för detta är både en spännande deckare och en fascinerande släktberättelse. Miljöbeskrivningen är målande och jag hade velat skriva att Alsterdal sätter Kivikangas på kartan – men inte hittar jag någon by med det namnet i Tornedalen…Faktum är att det är en fiktiv by. Jag plockar hur som helst in I tystnaden begravd bland årets bästa deckare, för Alsterdal håller mycket hög klass! Läs, läs, läs! Eller lyssna, lyssna, lyssna!