oktober, 2011

...månadsvis

 

Härliga plädar till den lässugne

måndag, oktober 31st, 2011

Har du möjlighet så varför inte besöka Klippans Yllefabrik och inhandla en härlig ullpläd? En perfekt julklapp till bokmalen, eller hur?! Nu finns dessutom en kul kollektion med ugglor, Owl, av Helena Hedström.

Personalen i fabriksbutiken är kunnig och servicinriktad och plädarna oemotståndliga! Som grädde på moset kan man fynda vackra smidesljustakar av märket Bengt & Lotta.

”Sankta psyko” – psykologisk thriller i Hitchcockanda av Johan Theorin

onsdag, oktober 26th, 2011

Med Sankta psyko vänder Johan Theorin blad och inleder ett nytt kapitel i sin författarkarriär. Läsare av hans tidigare romaner lär knappast känna igen sig. Tyvärr. Personligen saknar jag de finstämda öländska miljöskildringarna, liksom det paranormala inslaget som funnits i Theorins tidigare verk.

Inledningen till Sankta psyko känns trevande och småseg. Läsningen tar emot, inte minst eftersom man anar att barn kan komma till skada. Förskoleläraren Jan börjar arbeta på förskolan Gläntan, som ligger alldeles intill en psykiatrisk klinik, där barnens föräldrar vårdas. En av Jans arbetsuppgifter består i att eskortera barnen till Sankta Patricias sjukhus, för att de ska få träffa sina föräldrar. Jan börjar fantisera om hur han, osedd, ska kunna ta sig in på det välbevakade mentalsjukhuset. Han är besatt av en av de intagna, en sångerska vid namn Alice Rami. Parallellt skildras i återblickar vad som egentligen hände flera år tidigare, när Jan arbetade på en annan förskola och tappade bort ett barn i skogen…

Jan smyger omkring i korridorer och källarutrymmen och fantiserar om Rami. I takt med att personporträttet av Jan växer fram och blir alltmer psykologiskt intressant, sugs man in i berättelsen. Nyfikenheten väcks till liv och man vill ta del av Jans hemligheter. Det är lätt att föreställa sig en filmatisering med kuslig och obehaglig musik i bästa Hitchcockstil.

Slutet känns en smula oavslutat. I mitt tycke hade författaren kunnat knyta ihop säcken bättre. I skrivande stund har jag ännu inte bestämt mig för om jag ska dela ut tre eller fyra pärlor.

”Himlens väktare: astronomins historia före teleskopet” av Ulrika Engström

tisdag, oktober 25th, 2011

I sin debutroman Himlens väktare, tar vetenskapsjournalisten Ulrika Engström med oss på en upptäcktsresa i tid och rum. ”I nästan alla historiska verk är det som om människan slutade fundera över vad som pågick på himlen ungefär 100 år e.Kr. och sedan tog upp tråden någon gång på 1400-talet – som om ingenting hände däremellan” skriver Engström (s.15). I sin bok gör hon ett försök att fylla luckorna genom att göra högst personliga nedslag i astronomins historia.

När jag läser Himlens väktare associerar jag till Peter Nilssons Rymdljus som jag läste för ett antal år sedan. Det jag minns av Nilssons bok var att essäerna var konstnärligt utformade med det vetenskapliga perspektivet ständigt närvarande. Engström blickar inte bara upp på stjärnhimlen utan sätter in upptäckter och föreställningar i en kulturell kontext. Hon reser till ort och ställe och skriver fängslande reportage från exempelvis Indien, Iran och Kina.

Engström uppmärksammar flera för mig okända astronomer, såsom Nasir al-Din al-Tusi, som på 1200-talet i Iran arbetade fram ny modell över planeternas rörelser. Ett annat exempel är den kinesiske astronomen Guo Shoujing som på 1200-talet lät bygga ett observatorium för att med stor precision kunna mäta årets längd. Mest fascinerar dock kapitlet om den store välkände polske astronomen Copernicus, som föddes 1473. På det hela taget är Himlens väktare en välskriven bok för astronomiintresserade i allmänhet. Dessutom föreställer jag mig att väl valda, kortare utdrag, skulle kunna passa som bredvidläsningsmaterial på fysiken på gymnasiet.

”Himmelsdalen” – nervkittlande roman av Marie Hermanson

fredag, oktober 21st, 2011

Marie Hermansons senaste roman Himmelsdalen är en oerhört spännande och rafflande berättelse som samtidigt väcker tankar om psykvårdens villkor. Jag lyssnade på ljudboken inläst av Magnus Roosmann, som är en av mina favorituppläsare. Han lyckas förmedla den mardrömslika stämningen alldeles ypperligt!

Daniel besöker sin tvillingbror Max på ett kurhotell i Schweiz, där han vilar upp sig för att komma tillbaka från utbrändhet och depression. Motvilligt går Daniel med på att för några dagar ta broderns plats, eftersom Max har några angelägna ärenden att uträtta. Daniel stannar på kliniken, där han kan leva lyxigt, njuta av den idylliskt vackra naturen och den goda maten. Men dagarna går utan att Max kommer tillbaka och Daniel inser att han har blivit lurad.

Här hettar berättelsen till, för när Daniel avslöjar komplotten blir han inte trodd. I stället hävdar läkarna att han lider av en multipel personlighetsstörning. Visserligen får Daniel lov att röra sig helt fritt i dalen, men att resa därifrån är stört omöjligt. Han får inte heller ringa eller förmedla sig med yttervärlden. Mardrömmen har börjat! Hur bevisar man att man är frisk? Kommer Daniel att bryta ihop och bli sjuk? Vem kan han lita på? Och vad är det för ett ställe som han har hamnat på? Kommer han någonsin därifrån?

Fler som har skrivit om boken: Annika Koldenius, Stringhyllan, Eli läser och skriver.

Unenge utsedd till läsambassadör

fredag, oktober 21st, 2011

På bokmässan presenterade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth Sveriges första läsambassadör: Johan Unenge. Enligt projektbeskrivningen är läsambassadören en nu verksam författare eller illustratör, vars uppgift som läsambassadör består i att främja läslust och sprida medvetenhet om hur viktigt det är med litteratur för unga. Det är kulturrådet som finansierar verksamheten och Unenge är vald på två år. Läs mer på LäsAmbassadören.

Varför inte vidareutveckla konceptet och utse läsambassadörer ute på skolorna, bland eleverna? Att skapa en miljö där läslusten frodas och där barn och ungdomar tipsar varandra om bra böcker finner jag synnerligen angeläget!

Böcker nominerade till årets Augustpris

fredag, oktober 21st, 2011

Varför inte läsa en eller flera av böckerna som har nominerats till årets Augustpris? Priset delas ut på Augustgalan den 21 november.

Följande böcker har nominerats i kategorin Årets svenska skönlitterära bok:

  • Korparna av Tomas Bannerhed
  • En m³ jord. Diktcykel av Sören Bondeson
  • Flod av Carolina Fredriksson
  • Lacrimosa av Eva-Marie Liffner
  • Välkommen till den här världen: av Amanda Svensson
  • Rekviem för John Cummings av Bengt Ohlsson

Följande böcker har nominerats i kategorin Årets svenska fackbok:

  • Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro av Lasse Berg
  • Alla monster måste dö. Gruppresa till Nordkorea. Ett reportage av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
  • Trädets tid av Christel Kvant
  • ”Ni har klockorna – vi har tiden”. USA tio år efter 11 september av Lennart Pehrson
  • Spektrum. Den svenska drömmen. Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur av Johan Svedjedal
  • Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

Följande böcker har nominerats i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok:

  • Vita streck och Öjvind av Sara Lundberg
  • Konstiga djur av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore
  • Pojkarna av Jessica Schiefauer
  • I den tysta minuten mellan av Viveka Sjögren
  • Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
  • Petras prick av Maria Nilsson Thore

Har Du någon favoritbok bland de nominerade böckerna? Vilken/vilka?

”Den stora planen” av Stephen Hawking & Leonard Mlodinow

fredag, oktober 21st, 2011

Stephen Hawking är en välkänd brittisk vetenskapsman och populärvetenskaplig författare. Trots att han sedan länge lider av den obotliga nervsjukdomen ALS, som gjort honom nästan helt förlamad, är han nu aktuell med en ny bok: Den stora planen. I boken ger sig Hawking och medförfattaren Mlodinow i kast med närmast teologiska och filosofiska frågeställningar: Varför finns det något i stället för inget? Varför finns vi till? Varför ser naturlagarna ut som de gör? Skulle det inte gått lika bra med andra? (s.12)

Författarna går systematiskt igenom diverse vetenskapliga teorier ur ett historiskt perspektiv. Bland annat görs ett försök att förklara den svårbegripliga kvantfysiken. Texten är lättfattlig och pedagogisk. Komplexa tankegångar åskådliggörs på ett tydligt och intresseväckande vis, ibland till och med kryddat med lite humor.

Enligt Hawking skapades inte universum av Gud. ”Skapelse av sig självt är orsaken till att något finns i stället för inget, till att universum finns, till att vi finns. Man behöver inte åberopa Gud och be honom tända luntan för att sätta igång universum” skriver Hawking/Mlodinow (s.172). En inställning som naturligtvis kritiseras från religiöst håll.

Hawking tror att vetenskapen i framtiden kommer att kunna formulera ”en teori för allting” och han betraktar den så kallade M-teorin som den hetaste kandidaten för detta. Sökandet efter en teori som ska kunna förklara allt fortsätter. Fast en sådan teori rymmer måhända himlen?

Även om Hawking/Mlodinow inte lyckas besvara de yttersta frågorna om livet, universum och alltet har Den stora planen ett högt läsvärde för alla med intresse för fysik.

”Sameland” – småhumoristisk bok av norrmannen Magne Hovden

onsdag, oktober 19th, 2011

”[…] den som klarar av att läsa den här romanen utan att skratta – många gånger – måste sakna en eller annan gen” enligt den norska tidningen Faedrelandsvennen. Nja, kanske saknar jag någon gen i så fall, för så rolig tyckte jag knappast att boken Sameland var. Men för all del lite småhumoristisk är den.

De två vännerna Roy och Leif bestämmer sig för att tjäna storkovan genom att starta ett nordnorskt turistparadis som de kallar SAMELAND. Här ska turisterna kunna kasta lasso, äta renskav, pröva att klä sig i samiska kläder, jojka, klappa renar…Naturligtvis går ingenting som planerat för dessa bägge ”losers”.

Hovden försöker vara humoristisk, men det känns lite krampaktigt och berättelsen lyfter inte riktigt. Filmrättigheterna till boken lär vara sålda och jag tror faktiskt att den här berättelsen gör sig bättre som film. Med gester, kroppsspråk och åtminstone hyfsat bra rolltolkningar från skådespelarna finns förutsättningar för många skratt. Tre pärlor av fem delar jag ut.

”Tills vattnet stiger” karibisk roman av Condé

tisdag, oktober 11th, 2011

Maryse Condé, prisbelönt författare från den karibiska ön Guadeloupe, har med Tills vattnet stiger skrivit en märklig roman med många bottnar.

Romanens inledande kapitel slukar jag och jag njuter av Condés vackra, poetiska språk. Andra avsnitt prövar mitt tålamod till bristningsgränsen med kreolska ord och uttryck, skildringar av politiskt våld och statskupper i en för mig främmande kultur. Läsningen blir tung och krävande. Litterär kvalitet måhända, men knappast lättillgängligt.

Vi får följa läkaren Babakar som tar sig an spädbarnet Anais, när hennes mor dör i barnsäng. Babakar berättar sitt livs historia, berättar om lidanden och vedermödor. Condé nöjer sig inte med detta utan låter också andra romanfigurer berätta sina historier, men på ett sätt som kräver koncentration av läsaren. Det blir många öden och karaktärer att hålla reda på.

Ett märkligt romanbygge och en ovanligt svårbedömd roman som både intresserar och tråkar ut på samma gång. Det gör mig faktiskt nyfiken på Condés övriga romaner.

”Brobyggarna” – första delen i ny romanserie av Guillou

söndag, oktober 9th, 2011

”Det här är det bästa som jag har skrivit, litterärt sett” kommenterade Jan Guillou sin nya bok Brobyggarna, när jag som hastigast bytte några ord med honom på bokmässan. Eftersom jag bara har läst någon bok av Guillou, har jag svårt att förhålla mig till uttalandet, men känner en viss kluvenhet efter att ha plöjt romanen. Å ena sidan fängslades jag av kärlekshistorien mellan Ingeborg och Lauritz. Hon en kvinna av börd, han en fattig men begåvad fiskarson. Å andra sidan uppfattade jag karaktärerna som alltför ytliga och beträffande det litterära skulle jag inte beteckna romanen som en pärla, trots att den har sina förtjänster. Ken Follett som ju också tagit sig för att skildra 1900-talets historia i romanform, lyckas bättre med ”Giganternas fall”, som dock saknar ett nordiskt perspektiv.

Med Brobyggarna inleder Jan Guillou en ny romanserie kallad Det stora århundradet. Berättelsen tar sin början i Norge, i slutet på 1800-talet, när de tre gossarna Lauritzen blir faderslösa. Det uppdagas snart att pojkarna är ovanligt tekniskt begåvade, vilket får en välgörenhetsorganisation att träda in och bekosta deras utbildning till ingenjörer. Vi får följa två av de tre brödernas fortsatta öden. Bara en av bröderna, Lauritz,  återvände till Norge för att med sitt tekniska kunnande återgälda brödernas skuld. De bägge andra flydde fältet på grund av kärleksbekymmer.

Guillou hinner i denna första del avverka första världskriget. Känns som det gick undan. Innan läsaren vet ordet av är första världskriget avklarat. Ett spännande grepp som författaren tar till är dock att kriget skildras utifrån händelserna i Tyska Östafrika, vilket innebär ett annorlunda perspektiv. Säga vad man vill, men det ska bli spännade att följa den här bokserien.

Tomas Tranströmer årets litteraturpristagare

torsdag, oktober 6th, 2011

Tänk att en svensk poet skulle knipa det prestigefyllda Nobelpriset i litteratur i år! Trots att Tranströmers namn ofta nämnts i Nobelprissammanhang blev jag glatt överraskad av valet.

Svenska Akadademien ger Tranströmer priset med motiveringen: ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.

I ärlighetens namn är jag ingen större konsument av poesi. Nu lockar dock Dikter och prosa 1954-2004 , en jubileumsutgåva som gavs ut i våras med anledning av att Tramströmer fyllde 80 år. Kanske en bra julklapp?

Vem får årets Nobelpris i litteratur?

onsdag, oktober 5th, 2011

I morgon, torsdagen den 6 oktober, tillkännages vem som får årets Nobelpris i litteratur.  Svenska Akademien verkar tycka om att överraska och utse för mig okända författare. Min favorit till priset är den brittiska författarinnan Jeanette Winterson.

Men, vem vet? Kanske får ledamöterna för sig att ge Maryse Condé från Guadeloupe priset? Jag läser just nu ”Tills vattnet stiger” av Condé. Jag är väl inte helt begeistrad, men en recension av boken kommer här på bloggen nästa vecka.

En annan möjlig kandidat till priset är Haruki Murakami. Jag har tyvärr inte läst något av denne japanske författare, men jag tänker absolut se filmen ”Norwegian Wood”. Vem tror du får priset?