juli, 2011

...månadsvis

 

Patient 67 & Shutter Island – olika slut?

fredag, juli 29th, 2011

Att jämföra bok och film kan vara mycket givande. Patient 67 av Dennis Lehane är en spännande, men invecklad berättelse som också filmatiserats. Shutter Island heter filmen med Leonardo DiCaprio i rollen som kriminalkommissarie Teddy Daniels.

Tillsammans med sin nye partner Chuck Aule anländer Teddy Daniels till ön Shutter Island, där ett hårdbevakat mentalsjukhus är beläget. De intagna är sinnessjuka brottslingar och nu har en kvinnlig patient rymt. Snart tar utredningen dock en oväntad vändning. I takt med att Daniels kommer sanningen allt närmare hopar sig frågorna: Finns det en 67:e patient? Vilka plågsamma minnen bär Daniels själv på och kommer han levande från skräckön?

Filmen förmedlar den obehagliga, mardrömslika och surrealistiska stämningen ypperligt. Filmmusiken är riktigt dramatisk och kuslig. Verklighet, hallucinationer och drömmar flyter ihop, vilket komplicerar intrigen. Boken upplevde jag som tydligare. Lehane skriver med en otrolig finess och låter detaljer utgöra viktiga ledtrådar.

Det som verkligen sätter myror i huvudet på mig är slutet. Slutar boken och filmen olika? frågar jag mig förbryllat. Bokens slut – sluta läsa om du inte vill veta – tolkar jag på följande vis: Teddy Daniels kommer till insikt om vem han är. Sanningen om vad som har hänt tidigare är dock så gruvlig att han får ett återfall. Rollspelsexperimentet som skulle föra honom tillbaka till verkligheten har misslyckats och han får därför genomgå lobotomi. Filmen däremot öppnar upp för ett annat slut: Daniels kommer till klarhet, men vissheten är så tung att bära att han fejkar ett återfall. Han går således frivilligt med på lobotomi för att få glömma. ”Vilket är värst att leva som ett monster, eller dö som en god människa?” säger Daniels i filmen. Nu kan jag dock inte låta bli att grubbla över om boken och filmen verkligen slutar olika. Jag kan ju ha missuppfattat bokens slut. Har filmregissören bara förtydligat bokens slut, eller har han skruvat slutet på egen hand? Märkligt, märkligt! Någon som begriper?

    

Magisk fantasiresa

torsdag, juli 28th, 2011

Fransyskan Charlotte Gastaut har författat och illustrerat Fannys fantastiska resa som är en riktig bilderbokspärla. En strid ström av tjat och krav från vuxenvärlden gör att den lilla flickan Fanny stänger av och slutar lyssna.

Istället flyr Fanny till fantasins värld och ger sig ut på en resa som bland annat går till djungeln, till havet där hon simmar med sjöjungfrur och upp till molnen…Utmaningen för läsaren består i att följa med Fanny på hennes resa, att tolka de fantasifulla bilderna och fundera på vart Fanny reser och vad hon fantiserar om. Bildtext saknas nämligen helt! Jag gillar att illustrationerna får ett så stort utrymme, för det är sagolika bilder! Boken känns påkostad med transparenta sidor, utstansningar och tygrygg.

Igenkänningsfaktorn är hög när det gäller tjatet och gnatet. Rolig bok med fina bilder, tyckte barnen och jag instämmer!

När våra tankar går till Norge…

söndag, juli 24th, 2011

I all enkelhet följer här ett snabburval av nyare norsk litteratur, översatt till svenska: Anne B. Ragde: Nattönskningen; Roy Jacobsen Underbarn; Anne Holt Flimmer; Karl Ove Knausgård Min kamp; Jo Nesbö Huvudjägarna; Unni Lindell Sockerdöden; Knut Faldbakken Efterskott; Herbjörg Wassmo Ett glas mjölk, tack. I höst ser jag fram emot Helene Uris roman Den rättfärdige.

Jag blir också nyfiken på den norsk-svenska författarinnan Beate Grimsrud som prisats för sin roman En dåre fri. Fyll gärna på listan!

HD publicerade idag (26/7) ett utdrag ur den norske författaren och förläggaren John Erik Rileys twitterflöde. Det handlar om ögonblicksbilder, vardagliga händelser och beskrivningar av Oslo. Läs utdraget i Helsingborgs Dagblad.

Yukiko Duke tipsar i dagens Gomorron Sverige om boken Ett år av magiskt tänkande av den amerikanska författarinnan Joan Didion. En trösterik skildring av sorgearbetet när en familjemedlem plötsligt dör.

Stine Renate Håheims ord gjorde stort intryck på mig. Efter att ha överlevt attacken på Utöya sade hon i en intervju: ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans.” (Källa: Expressen).

”Varulfspojken” av Ulf Stark

lördag, juli 23rd, 2011

Varulfspojken är den femte fristående boken om lillkillen Ulf. De tidigare böckerna i serien heter: Mirakelpojken, Krutpojken, Detektivpojken och Pusspojken.

I den här boken klär Ulfs storebrorsa ut sig till varulv och biter Ulf med en döskalle. Det spelar ingen roll att brorsan intygar att det bara var på skoj. Ulf är övertygad om att han har blivit en varulv, en Varulf. Och snart är det fullmåne. Tänk om han blir förvandlad till ett vargliknande monster och äter upp någon i familjen? Vad ska Ulf ta sig till? Om man är en varulf, måste man fortsätta att vara det för alltid?

Ulf Stark har skrivit en träffsäker berättelse fylld med vardagshumor och syskonkiv. Varulvsmyten tas upp på ett lekfullt och småhumoristiskt vis. Illustrationerna av Markus Majaluoma är härliga och förstärker texten!

Sommarregn och filmkvällar…

fredag, juli 22nd, 2011

Istället för turer till havet med sol och bad, har det blivit några mysiga filmkvällar framför teven med regnet smattrande mot fönsterrutorna. Familjefilmer som vi har tittat på tillsammans med barnen är Sunes sommar och Göta Kanal – eller vem drog ur proppen? Två riktigt roliga filmer som står sig trots att de har några år på nacken.

Några filmer för enbart oss vuxna har vi också hunnit med, exempelvis en av mina favoritfilmer som tål att ses om: Pearl Harbor. Vilken underbar film om vänskap och kärlek i krigets skugga! Piloterna och barndomsvännerna Rafe McCawley och Danny Walker faller för samma kvinna, men kriget kommer emellan och påverkar hennes val och sätter vänskapen på hårda prov…

I gårkväll tittade jag på filmen Inception med Leonardo DiCaprio. För knepig och för svår att hänga med i tyckte maken, men jag gillade filmen. Den dröjer sig kvar med sin invecklade men välkomponerade intrig. Originellt manus, fantastiska skådespelarinsatser, rapp handling och ett slut som lyfter filmen ytterligare ett snäpp. Filmen utspelas i en drömvärld, där Dom Cobbs (Leonardo DiCaprio) har specialiserat sig på att stjäla värdefulla idéer från människors undermedvetna. När Cobbs istället försöker att plantera en idé i sinnet hos en arvinge till ett imperium, går han ett steg längre på en ytterst farofylld väg…

      

Nej, nu hoppas jag på sol, sol, sol!

Till mina tidskrifter…

fredag, juli 22nd, 2011

Semester och halvtaskigt väder. Ja, det är väl som upplagt för lite shopping. Vad tycks om tidskriftssamlaren som jag fyndade till mina tidskrifter? Läcker, eller hur? Inköpt på Ullared, där jag och barnen var och handlade. Det blev mest kläder till barnen och så ett par tidskriftssamlare till mig förstås.

”Flickan från ingenstans” av Justin Cronin

onsdag, juli 20th, 2011

Efter att ha plöjt denna tegelstenstjocka roman på 900 sidor kommer jag på mig själv med att börja filosofera kring fiktionens väsen. Det tycks ju vara trendigt att läsa självbiografier och berättelser ur verkliga livet. Räcker inte fiktionen, kan man undra? Varför ska jag ägna timmar åt att läsa den här boken, eller påhittade berättelser överhuvudtaget? Varför ens läsa? Ja, det kan man ju grunna på om man är på det humöret.

På omslaget av Cronins bok finns ett citat från Stephen King: ”Läs denna bok och den vanliga världen försvinner.” Ja, så är det nog. Läser man Cronins bok bjuds man in till en dyster framtidsskildring, till en värld där blodtörstiga vampyrer nästintill har utrotat mänskligheten. Vampyrerna är våldsamma och rakt igenom onda. Här finns inget inslag av romantik eller kärlek mellan människa och vampyr.

Cronins vampyrer skapades av människan, genom ett militärt experiment som gick snett. Tolv dödsdömda fångar injicerades på försök med ett dödligt, okänt virus. Ett ödesdigert misstag, skulle det visa sig. Också en liten sexårig föräldralös flicka, Amy, valdes ut som försöksperson och infekterades med en variant av viruset. När helvetet brakar lös, vilar mänsklighetens hopp om överlevnad i flickans händer…

Flickan från ingenstans är en ödesmättad och mycket spännande roman. Texten har ett bra språkligt flyt. Det är en välkomponerad och litterär berättelse av hög kvalité i sin genre. Möjligen hade författaren kunnat korta ner texten en smula. Slutet uppfattade jag som otillfredställande, för hur gick det egentligen för mänskligheten? Efter att ha läst så många sidor hade jag förväntat mig ett tydligare slut. Det skulle inte förvåna mig om vi får se en filmatisering av boken. Det skulle bli en rysligt otäck thriller som jag inte skulle kunna låta bli att titta på.

Taubeutställning på Liseberg – rekommenderas!

tisdag, juli 12th, 2011

Besökte nyligen Liseberg med familjen. Det blev ett mycket uppskattat och lyckat besök i nöjesparken, trots att det regnade. Barnen åkte den ena attraktionen efter den andra utan att tröttna. Utställningen om Evert Taube blev ett välkommet avbrott, åtminstone för oss vuxna. Barnen uppskattade väl framför allt att för en stund slippa regnet.

Nationalskalden Evert Taube, som ju för övrigt kommer att ersätta Jenny Lind på 50-kronorssedeln framöver, skrev ett antal folkkära visor: Calle Schewens vals, Brevet från Lillan, Sjösala vals, Änglamark, och Så skimrande var aldrig havet, för att nämna några. Evert Taubes värld som utställningen på Liseberg kallas, förmedlar Taubes livsverk i ord, bild och toner. En mycket trevlig och imponerande utställning, som får mig att vilja veta ännu mer om denne trubadur, konstnär och författare. Det är sannerligen glädjande att kunskap om Taubes liv och verk sprids på ett så välbesökt ställe som på Liseberg!

 Taube i skrivkammaren

En dag på Liseberg går fort, trots regn. När vi skulle åka hem var det ytterst motvilligt och under protest som barnen lämnade parken…

En bok är en trädgård…

lördag, juli 9th, 2011

”En bok är en trädgård som kan bäras i fickan” – ja så lyder ett arabiskt ordspråk. Det finns mycket tänkvärt sagt om böcker och läsning, många välkända citat.

Den polska poeten och romanförfattarinnan Maria Konopnicka lär ha sagt: ”Av böckernas innehåll plockar vi bara utslagna blommor av de frön som redan gror inom oss.” Vackert!

Har man själv försökt att skriva förstår man att recensioner kan vara mycket plågsamt för skribenten – tänk på det alla bokbloggare! Strindberg uttryckte detta mycket kärnfullt: ”Där hänger på boklådsfönstret en tunnklädd liten bok. Det är ett urtaget hjärta som dinglar där på sin krok.”

Sommaridyll som rämnar

tisdag, juli 5th, 2011

Sommarhuset” av Anna Fredriksson skildrar ansträngda syskonrelationer, sorgen över en förälders oväntade död, samt en bitter arvstvist kring ett sommarhus.

Storasyster Eva är den plikttrogna som redan under uppväxtåren fick ta ett stort ansvar för sina yngre syskon och för deras psykiskt sjuka och ensamstående mamma. Småsyskonen Anders och Maja däremot kunde bryta sig loss och leva sina egna liv. Modern, en psykiskt instabil karriärkvinna, satsade för fullt på sitt arbete, men förmådde aldrig att ge sina barn tillräckligt med närhet och uppmärksamhet. Det konkurrensförhållande som uppstod mellan syskonen bidrog till brytningen mellan dem, liksom moderns oförmåga att vägleda och stötta sina barn till en god syskonrelation. Smärtsam läsning, minst sagt.

När modern oväntat dör, tvingas syskonen ta ställning till vad som ska hända med moderns sommarstuga i skärgården. Eva vill ta över sommarhuset, men syskonen som aldrig brytt sig om huset vill sälja…Gamla oförätter och oläkta sår poppar upp till ytan. Nej, någon feel-good-roman är det knappast frågan om, trots de somriga miljöbeskrivningarna av skärgården och ölivet. Jag blir en smula fundersam över vad sommarhuset egentligen betyder för Eva, för jag hänger nog inte riktigt med i svängarna mot slutet av berättelsen. Annars upplever jag karaktärerna som psykologiskt trovärdiga, liksom skildringen av de havererade syskonrelationerna. Språket är lättläst och dramat fängslar omgående. Finfin läsning i hängmattan!