juni, 2011

...månadsvis

 

”Spinnsidan” av Marianne Cedervall

tisdag, juni 28th, 2011

Den tredje fristående romanen om läkaren Mirjam och spåkärringen Hervor, även kallad Lapplandshäxan, känns som en frisk fläkt. En underbar feel-good roman om två färgstarka kvinnor, ständigt beredda att sträcka ut en hjälpande hand till de svaga, men samtidigt rasande skickliga på att genomskåda all falskhet.

I Kajpe Kviar på Gotland ägnar sig vännerna åt ett stillsamt liv med trädgårdsskötsel, renovering, små utflykter i naturen, örtletande och husliga sysslor. Mirjam tränar sina mediala förmågor genom att försöka sig på aurateckning, men hon tar det lite lugnare med affirmerandet, skrämd som hon är sedan tidigare av affirmationernas kraft.

När Hervor i en syn får se tre dansande falska kvinnor som smider ränker, inser hon att lugnet är hotat och att de måste ta itu med spinnsidan, det vill säga kvinnosidan. En kvinna som vållar vännerna huvudbry och bekymmer är grannkvinnan Kajsa, som inte behandlar hon sin systerson, den blyge och tafatte pojken som bor hos henne, särskilt väl. Inte nog med det: Mirjams bror deppar ihop när hans fru lämnar honom och den nyfunne vännen Bosse är fullständigt förtryckt av sin kvinna, som slängt ut honom från deras hem och berövat honom allt. Som sagt spinnsidan pockar på uppmärksamhet och Mirjam och Hervor får slå sina kloka huvuden ihop och ta till sina magiska krafter.

Spinnsidan är en varm, underhållande och charmig roman som doftar vår och försommar – se bara på omslaget! Jag läste med ett leende och ser fram emot de kommande två böckerna om Mirjam och Hervor, för de här tanterna går inte av för hackor!

”Den femte årstiden” av Mons Kallentoft

lördag, juni 25th, 2011

Linköping, Linköping, Linköping. En stor del av behållningen med Kallentofts Malin Fors-deckare är onekligen skildringen av min barndomsstad Linköping, som jag flyttade från för tio år sedan. Böckerna har förstås även andra förtjänster. Kallentoft skriver en suggestiv prosa och låter de avlidna, offren, komma till tals. Dessa osaliga andar håller sig i närheten av Malin, iakttar och manar på och deras röster berättar om det hemska som hänt dem.

Kallentoft har tidigare skrivit fyra deckare – en för varje årstid – om Malin Fors vid Linköpingspolisen. Den femte årstiden utspelas i maj, när naturen ännu tvekar och inte verkar kunna bestämma sig för vilken årstid det egentligen är. Kallentoft har således betat av alla årstider och får väl hitta på något nytt titelkoncept, eller börja om, ifall han tänker sig fler böcker om Fors.

Den femte årstiden är den hittills bästa av Kallentofts Malin Fors-deckare, åtminstone av de som jag har läst. Malin har svårt att släppa fallet med Maria Murvall, den stumma kvinnan som sedan några år vårdas på Vadstena sjukhus efter att ha hittats våldtagen och misshandlad i en skog utanför Linköping. Vad hände med henne? Vem torterade och utsatte Maria för denna ondska och varför?När ett svårt sargat kvinnolik hittas nära platsen där Maria återfanns, kopplar Malin direkt ihop fallen. Kan det vara samme gärningsman?

Denna nya deckarsuccé håller greppet om läsaren från första till sista sidan. En riktig bladvändare fulltankad med spänning och vemod! Otäck, kuslig och nervpirrande läsning!

Läs artikel om boken där recensenten tycker lite annorlunda här.

Näsa för en god affär?

torsdag, juni 23rd, 2011

Förra sommaren stötte jag ihop med en f.d. kollega på en loppis. Förvånat konstaterade jag att han var i full färd med att handla böcker. Två fulla kassar hade han plockat ihop. ”Hinner du läsa alla böcker?” frågade jag förundrat. Som bibliotekarie är man ju ständigt omgiven av böcker, så behovet av att hamstra böcker är väl inte så stort. ”Jag ska inte läsa böckerna. Jag ska sälja dem på nätet för att finansiera inköp av böcker som jag verkligen vill ha”  svarade han. Imponerad av hans känsla för en god affär köpte jag en trave böcker, som jag trodde skulle gå att sälja med förtjänst. Hur det gick? Käpprätt åt skogen! Inte en bok sålde jag. Slutligen tröttnade jag och kastade böckerna. Ville väl inte bli påmind om fiaskot…

I boken Vad är det värt? av Christine Hansson finns ett kapitel om böcker. Här finns några grundläggande principer att tänka på för den som vill handla med böcker. Kan inte påstå att jag blir så värst mycket klokare, så några fler spekulativa bokinköp blir det väl knappast för min del.

Hanssons bok innehåller för övrigt kapitel om exempelvis möbler, textilier, keramik, glas, konst och smycken. Lite av varje således. Inspirerad blir man hur som helst att ge sig iväg till loppisar, för att fynda udda prylar! Boken gör dig inte till expert på hur mycket saker och ting kan vara värt, men en del handfasta råd om vad man ska titta efter presenteras. En lättläst och trevlig handbok för den som drömmer om att göra ett bra klipp på auktioner eller på sommarens loppmarknader.

”Gustava & Tex går till kungen” av Widmark, Brunell, Sheppard

onsdag, juni 22nd, 2011

Berättelsen om strutsen Gustava är både charmig och smårolig. Gustava bor i en djurpark, tills hon en dag blir skrämd och rusar ut från parken. Hon springer i full fart tills hon krockar med en lyktstolpe och drabbas av minnesförlust. Plötsligt minns inte Gustava varifrån hon kommer, eller ens vilken sorts fågel hon är. I kungliga parken träffar hon olika fåglar och hon försöker ta reda på vem hon är. Den rädda haren Tex blir Gustavas bästa vän och tillsammans beger de sig till det kungliga slottet.

Med boken följer en CD-skiva med berättelsen inläst, samt med ett antal sånger. Tur är väl det för fåglarna som Gustava möter sjunger nämligen en del, vilket gör högläsningen en smula krävande, såvida man inte är en sångfågel själv. Gustava har dessutom svalt en radio inställd på en sportkanal – riktigt kul, enligt barnen. Puh, tänker jag och försöker låta som en sportkommentator…Berättelsen var möjligen i längsta laget, men med CD-skivan blir texten mer lättillgänglig och barnen kan lyssna på egen hand. Gustava & Tex går till kungen kommer säkert att uppskattas av många barn!

Något för själen…

tisdag, juni 21st, 2011

Upplagd för lite andlig spis bör man nog vara för att uppskatta Agneta Sjödins Flickan från paradiset. Berättelsen kretsar kring den unga, djupt olyckliga kvinnan Yemen, som härdar ut i ett kärlekslöst äktenskap i oasen Skuggan. Vänskapen med en vis eremit får henne att vakna upp på det andliga planet. Hon lär sig att lita till sin intuition, att älska sig själv, samt att finna kraft inom sig för att förändra sin situation. Sjödin basunerar ut sitt budskap om reinkarnation, karma och tankar om att ingenting dör utan att allt är evigt. Det är tankeväckande, trösterikt och spännande, även om budskapet bitvis känns övertydligt. Jag kommer på mig själv med att önska att jag också kunde få vägledning av en så klok och vis person. Sök svaren inom dig, skulle väl Sjödin ha sagt och det är väl ett gott råd!

En i detta sammanhang intressant bok är Alberto Villoldos De fyra insikterna, i vilken författaren förmedlar laikaindianernas uråldriga visdomsläror. Även om många tankegångar och begrepp känns främmande förundras jag över naturfolkens insikter och klarsynthet. Den västerländska människan kan nog må gott av att söka svaren i sitt inre och av att vända sig till naturen för att få vägledning. Villoldo skriver medryckande, pedagogiskt och han ger ett kunnigt intryck. Så varför inte ta del av en främmande kulturs visdom?

”Själens osaliga längtan” av Audrey Niffenegger

måndag, juni 20th, 2011

Själens osaliga längtan liknar nog ingen annan bok som jag har läst. Jag känner mig dock ganska kluven inför boken och kan inte riktigt bestämma om jag ska tycka om den eller inte. Slutet var för abrupt, överraskande och knepigt för min smak. Samtidigt fascineras jag av denna småkusliga berättelse om kärlek, systerskap och om en obändig längtan till livet.

De amerikanska tvillingsystrarna Julia och Valentina får oväntat ärva en lägenhet i London efter sin moster Elspeth, som de knappt har träffat. Arvet är förknippat med ett par ovanliga villkor: systrarna måste bo i lägenheten tillsammans under ett år innan de får lov att sälja den. Dessutom får vare sig flickornas mor, Elspeths tvillingsyster Edie, eller deras far besöka systrarna i lägenheten. Nåväl tvillingarna flyttar till London och gör sig hemmastadda. Snart börjar de dock känna av en mystisk närvaro…Moster Elspeth går igen och är i allra högsta grad närvarande i lägenheten. Under ytan ligger väl förborgade familjehemligheter och skvalpar. Frågan är vilka motiv som mostern har och hur långt hon kan gå för att få som hon vill…

I lägenheten under bor Robert, Elspeths älskare. När han fattar tycke för Valentina uppstår ett triangeldrama utan dess like…I lägenheten ovanför tvillingarna bor en man med gravt tvångsyndrom. Vänskapen med honom kommer att betyda mycket för Julia.

Niffeneggers bok har onekligen många bottnar. Bitvis tyckte jag att den var småseg, bitvis uppfattade jag den som briljant skriven. En bok som definitivt passar för bokcirklar! Läs och förundras!

Inspirationsresa till Stockholm

torsdag, juni 16th, 2011

I samband med en takrenovering passade bibliotekspersonalen på att resa till Stockholm på studiebesök. Efter att ha hunnit med ett späckat program kunde vi återvända fyllda av entusiam, arbetsglädje och med många nya idéer i bagaget om hur verksamheten kan vidareutvecklas i Klippan. Här följer ett litet axplock av allt vi fått uppleva!

Vi inledde med ett besök på Utrikesdepartementets bibliotek, som bevakar utgivningen av litteratur inom folkrätt, internationell politik, länderkunskap m.m. Det var givande att få veta mer om en biblioteksverksamhet som skiljer sig så markant från vår egen. På Restaurang Rosenbad intog vi vår lunch. För egen del beställde jag spenatöverbakad torskfilé med västkuströra och nypotatis.

Turen fortsatte sedan till tunnelbanebiblioteket i Bredäng, som drivs i samarbete med SL. Biblioteket var för ett antal år sedan negativt omskrivet i pressen. En färgstark och mycket serviceinriktad bibliotekarie berättade för oss hur man gått tillväga för att vända utvecklingen. Idag är biblioteket trivsamt och inbjudande. Nästa stopp blev Hallunda bibliotek, ett nyrenoverat bibliotek där man bland annat lackerat om alla hyllor och fräschat upp med enkla medel.

Efter att ha övernattat på vandrarhem besökte vi Kulturhuset. Störst intryck på mig gjorde biblioteket TioTretton, ett bibliotek enbart för barn mellan tio och tretton år. Vuxna är inte välkomna, inte heller barn i andra åldrar. Vi fick dock dispens och fick komma in en liten stund innan biblioteket öppnade.

Lägg märke till de inbjudande kokongerna, som man kan klättra upp i för att läsa eller för att bara koppla av i! Att det var mysigt kan jag garantera, för jag testade! Som gjort för att få tio- till trettonåringar att trivas!

Ett glatt gäng!

I Kulturhuset besökte vi utställningen Slas – Jag minns dig nog om författaren Stig Claesson. Vi hann också med att se bibliotek Plattan samt biblioteket Rum för barn, där barnen bokstavligt talat kan klättra in i Tove Janssons klassiker ”Hur gick det sen?”. När vi läser går vi ju in i böckerna och försvinner in dem, eller hur?!

Stockholmsbesöket avrundades med ett besök på Moderna muséet, samt en tur till Stockholms stadsbibliotek. Vi tar med oss många spännande uppslag hem att arbeta vidare med!

”Nästan hemma” av Jean Kwok

torsdag, juni 16th, 2011

Det vackra omslaget fick mig att plocka upp boken, läsa baksidestexten och sedan låna denna underbara bok.

Huvudpersonen Kimberly kommer till New York tillsammans med sin mamma. De har lämnat Hongkong och drömmer om ett bättre liv i USA. Kimberlys moster som emigrerat några år tidigare och som hunnit etablera sig i det nya landet, lånar ut pengar till resan, samt ordnar med arbete och bostad. Det visar sig dock att mostern är snål och avundsam. Lägenheten som hon ordnat ligger i ett rivningsobjekt i slummen i Brooklyn. Värme saknas, flera fönster är trasiga, men kackerlackor och råttor finns det gott om. Kimberly och hennes mamma får arbeta för slavlöner i textilfabriken som mostern äger tillsammans med sin make. Att betala av skulderna till mostern kostar dem flera års slit på fabriken.

Kimberly har en talang. Hon har väldigt lätt för sig i skolan. Hennes studiebegåvning visar sig snart även i USA, trots att spåket vållar en hel del svårigheter. I skolan gör Kimberly sitt yttersta för att dölja den oerhörda fattigdom som hon lever i och på textilfabriken tonar hon ner sina studieframgångar för att inte väcka avundsjuka och missunnsamhet. Hon förälskar sig i en pojke på fabriken, samtidigt som hon dras till en ganska välbeställd skolkamrat…

Jean Kwok målar upp en realistisk skildring av de motgångar och svårigheter som kan möta invandrare som tagit sig till USA. Originalets titel Girl in Translation syftar på de svårigheter som Kimberly har med det engelska språket, som hon bara delvis förstår. Att växa upp mellan två kulturer och två språk innebär förstås att ständigt känna sig Nästan hemma. Mycket är självupplevt, för romanen är delvis självbiografisk. Jag gillar Kimberlys lågmälda och trovärdiga berättarröst som håller greppet om läsaren boken igenom. Slutkapitlet lyfter sannerligen berättelsen ytterligare ett snäpp! Utan att avslöja hur det går, kan jag säga att slutet rimmar väl med resten av berättelsen och med karaktärerna såsom vi har fått lära känna dem.

Lånar ni bara ut böcker på biblioteket?

måndag, juni 13th, 2011

Den frågan fick jag häromdagen, sagt med glimten i ögat.                              – Nej, vi lånar inte bara ut böcker. Man kan låna ljudböcker, talböcker, tidskrifter, hyra film och låna elmätare också. Eller så kan man komma till biblioteket för att söka information, träffa människor, spela tevespel eller sitta en stund vid en av av våra datorer.                                                                                                                              – Så ni lånar inte ut hyllor och möbler som i den där bankreklamen på teve?                                                                                                                                              – Nej, det gör vi inte.

Nyfiken på…serier

lördag, juni 11th, 2011

Faktum är att jag inte har läst serier på åratal. Som ung läste jag väl Bamse, Kalle Anka och andra serier, som jag vid det här laget alldeles har glömt bort. Sedan dess kan jag inte skryta med någon större konsumtion av serier. Manga-serier undantagna eftersom jag har haft en del bokprat för skolklasser om Manga.

Gunnar Lundkvist skapade sin serie om Klas Katt i slutet av 70-talet. För mig är dock denne håglöse och dystra katt en ny bekantskap. Svarta tuschteckningar, svart humor, en kaffeälskande katt och dennes vän Olle Ångest möter läsaren. I Klas Katt i Vilda Västern räddas Klas Katt från vräkning av vännen Olle Ångest. Trots det kan inte katten förmå sig att fika tillsammans med vännen. Tragikomiskt? Nja, skrattar gör jag väl knappast, men visst drar jag på smilbanden åt några avsnitt.

Desto mer tyckte jag om Carina Kågströms Nolltolerans. Boken består av tecknade helsidesbilder, färglagda med pastellfärger. Till varje bild har författaren skrivit en kort träffande mening. Omslagsbilden är väldigt typisk för stilen: en bild på kvinnor som besväras av hårväxt. Jag känner verkligen igen känslan av nolltolerans i kampen mot generande hårväxt… Kågström fångar vardagliga situationer med ironi och satir på ett småroligt sätt. En bild visar föräldrar och barn utslagna framför teven. Texten till bilden lyder ”fredagsmys” (s. 7). En annan bild med texten ”Man blir ful när man fryser” (s.8) illustrerar att det är precis tvärtom! Några av bilderna kan ses som feministiska markeringar. På en bild kan man se 7 kvinnor som sitter i en ring. Texten till bilden lyder ”Tänk tvärtom! Tänk att detta är en bolagsstyrelse” (s.79). Kågström imponerar med sina konstnärliga, humoristiska och tänkvärda bilder.

Tillbaka till naturen med Häréns osynliga människoart

fredag, juni 10th, 2011

I Fredrik Häréns bok De ickesynliga möter vi en okänd människoart, homo invisible. Dessa människor är väsen av kött och blod, men deras snövita hud och annorlunda cellstruktur gör dem osynliga för vanliga människor. Endast små barn, psykiskt sjuka samt några få invigda har förmågan att se dem…

Som en del av en skoluppgift bestämmer sig journaliststudenten Alexandra för att intervjua barn om deras låtsaskompisar. Föga anar hon att detta kommer att förändra hennes tillvaro och utmana hela hennes världsbild. Alexandra börjar få en kuslig känsla av att vara iakttagen och hon känner en osynlig närvaro av någon eller något…

Berättelser som balanserar i gränslandet mellan fantasi och verklighet kan vara riktigt skrämmande och läskiga, såsom Stephen Kings böcker. Det var med lättnad som jag konstaterade att Häréns bok inte är en skräckskildring. Att genrebestämma boken tycks mig dock inte helt enkelt. En spänningsroman med inslag av fantasy skulle jag nog säga är en hyfsat korrekt beskrivning.

Författaren uppger att boken är sprungen ur en dröm som han har haft. Kanske är det därför som romanen är så rik på symbolik? Härén använder exempelvis yin och yang-symbolen på ett originellt vis. Det vackra omslaget, där för övrigt titeln saknas, pryds av en något förändrad yin och yang-symbol. Människorna kallas i boken för yinyin och de ickesynliga kallas för yangyang. De bägge människoarterna behöver varandra för att tillsammans bli en harmonisk enhet. Blandraser finns också i två varianter: hos oss människor i form av albinos och hos de icke-synliga i form av så kallade dödare. Ett kreativt och fascinerande upplägg må jag säga som för tankarna till andliga väsen och änglar. Kanske även till vampyrer – fast det här är sannerligen mycket bättre än vampyrberättelser!

Härén får ihop sin berättelse hyfsat bra, men det hade antagligen varit mer trovärdigt om de osynliga hade existerat i en annan, parallell dimension. Som det är nu blir beskrivningarna av hur de osynliga trängs med människor på toaletter, gömmer sig under sängar och hindras av stängda dörrar mest komiska! Att de osynliga är så fokuserade på att bevaka människor och döda personer som olovandes fått kännedom om deras existens, känns tämligen surrealistiskt.

De ickesynliga människorna lever i ett samhälle som påminner om ett bisamhälle med en drottning i spetsen. Jag bad författaren förklara sin tanke med detta och fick följande svar mailledes: ”Jag drömde att de levde i pyramiderna och har försökt hålla mig så mycket som möjligt till drömmen. Och jag tycker det verkar vara en intressant storlek på grupp av människor. Och de ickesynliga lever isolerat från andra ”samhällen” och reser inte så mycket imellan.” Då kontakterna mellan de olika bisamhällena beskrivs som ytterst sparsamma, blir det möjligt att fly från de icke-synliga och hålla sig undan, vilket Alexandras bror tvingas till.

Att den moderna människan tappat kontakten med sitt inre och skulle må väl av att lyssna mer på sin intuition och på sina drömmar kan jag bara hålla med om! Samma sak beträffande människans tendens att se sig själv som stående över alla andra livsformer och benägenhet att fjärma sig från naturen. Helt klart tar författaren upp många intressanta tankegångar. På sätt och vis blir boken en idéroman som uppmuntrar oss att se det vackra i livet – även om allt i livet inte är vackert. Författaren vill också få oss att fundera över varför vi inte ser oss som ”människor”, utan som ”raser/nationer”. Angeläget och intressant således!

Cliffhangerslutet lämnar flera frågor obesvarade, så läsaren får ge sig till tåls och invänta en uppföljare till denna märkliga och mycket läsvärda roman som absolut ger mersmak!

Strandfynd och träffsäker ungdomsroman!

måndag, juni 6th, 2011

Sommar, sol och nya solbrillor – vi får väl hoppas att det fina vädret håller i sig, så att det kan bli fler turer till stranden med familjen. Vad tycks förresten om mina senaste strandfynd? Somrigt, eller hur?!

Med ett tips på en riktigt bra ungdomsroman att ta med till stranden, vill jag passa på att önska alla ungdomar en glad sommar! Missa inte Sara Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Vilken pärla! Helt klart en av de bästa ungdomsböckerna som jag har läst i år!

Träffsäkert som ett knytnävsslag i magen beskrivs smärtan som huvudpersonen Olivia känner, när hon dumpas av pojkvännen. Jag blir så tagen av den här berättelsen om att hitta sig själv, om kärlek, förälskelse, sex, vänskap och de första trevande stegen in i vuxenvärlden. Så på med solbrillorna och ut och läs!

Stillsam fars för bibliotekarier?

söndag, juni 5th, 2011

Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom är titeln till trots vare sig en deckare eller en spänningsroman. Nej, boken är snarare ett slags stillsam fars eller en smårolig, nästan tam komedi som kanske främst roar bibliotekarier. Lite kul är det väl trots allt med en bibliotekarie som tappert kämpar för att samla ihop stulna biblioteksböcker.

När Israel Armstrong anländer till den irländska landsbygden där han ska tillträda en tjänst som bibliotekarie, möts han av beskedet att biblioteket har lagts ner och att samtliga böcker är försvunna. Som grädde på moset får Israel veta att han förväntas arbeta som bokbussbibliotekarie på en skrotfärdig buss. Inget drömläge precis för denne klumpige antihjälte som motvilligt tar sig an uppgiften…Boken börjar lovande, men efterhand blir det tålamodskrävande att läsa om Mr Armstrongs tillkortakommanden. Jag läste ändå klart, nyfiken på hur det skulle sluta.